Bakgrund: Under första levnadsåren kan ett öga utveckla en synnedsättning beroende på att ögats synintryck hindras, amblyopi, vilket drabbar sex procent av alla barn. Amblyopi behandlas genom korrigering av brytningsfel med glasögon och/eller lappbehandling. Efter sju års ålder är det vanligen svårt att förbättra synen i ett amblyopt öga.  För att barnet ska uppnå optimal synskärpa är det viktigt att vårdgivaren har kunskaper om compliance och att givna ordinationer följs. Syfte: Syftet med studien var att ur ett barn- och föräldraperspektiv belysa faktorer som är av betydelse för compliance vid behandling av barn med amblyopi. Metod: Studien genomfördes som en litteraturstudie. Resultat: Den ursprungliga synskärpan i det amblyopa ögat och behandlingstidens omfattning var faktorer som påverkade compliance. Information till föräldrarna förbättrade effektivt deras förståelse för behandlingen och därmed även compliance. Även föräldrarnas medverkan och förmåga att hantera sociala och psykologiska konsekvenser av behandlingen var viktig för compliance. Slutsats: Vid amblyopibehandling hos barn krävs att vårdgivaren har kunskaper om vilka faktorer som påverkar behandlingsresultatet. Med denna kunskap kan vårdgivaren anpassa behandlingen individuellt efter varje familjs förutsättningar för att uppnå compliance med behandlingen.

Syfte: I denna litteraturstudie var syftet att undersöka potentiella amblyopibehandlingar samt deras effektivitet utifrån kliniska studier. Metod: Avancerade sökningar gjordes i PubMed mellan 16 och 19 april 2023. Inklusionskraven för denna litteraturstudie var att det var en klinisk studie, studien fanns i fulltext, språket var svenska eller engelska samt att de publicerades mellan årtalen 2000 och 2023. Kraven för relevant innehåll var att det handlade om behandlingsalternativ för amblyopi som inte vanligtvis används i vården idag. Studier som inte uppfyllde kraven om relevant innehåll exkluderades. Resultat: 42 studier granskades med sex identifierade kategorier av behandlingsalternativ: dichoptic binocular training, akupunktur, farmakologi, perceptuell inlärning, aktiv monokulär terapi och low-level laser therapy. Effektiviteten av behandlingarna varierar starkt mellan kategorierna. Av de granskade är dichoptic binocular training mest sannolik att användas som komplement till vedertagen behandling. Slutsats: Inga av dessa amblyopi behandlingar kan ersätta vedertagen behandling. Det är mer sannolikt att vissa av dem kan användas som komplement efter att fler kliniska prövningar utförts och metodiken fastställts. / Aim: The aim of this literature study was to investigate novel amblyopia treatments and their effectiveness based on clinical studies. Method: The literature study is based on PubMed searches made between the 16th and 19th of April 2023. The inclusion criteria of the reviewed studies were as follows: it was a clinical trial, available in full text, in Swedish or English, published between 2000 and 2023, and had relevant content. To be included as relevant content, the study had to be discussing treatment options not used in healthcare as a treatment option outside of clinical trials. Studies that did not fulfil the criteria of relevance were excluded.   Result: Forty-two studies were reviewed with six identified categories of non-conventional treatment options: dichoptic binocular training, acupuncture, pharmacological, perceptual learning, active monocular therapy, and low-level laser therapy. The effectiveness of the treatments varies greatly between the categories. Of the reviewed studies, dichoptic binocular training is most likely to be used as an adjunct to treatments that are already established. Conclusion: Despite the fact that many trials have shown positive results in terms of improvement in visual acuity, none of them seem promising enough to replace current treatments such as occlusion due to mixed results with respect to amblyopia resolution and long-term maintenance of the improved acuity. Some of these solutions are more likely to be available and used as a complement or in situations where established treatments are no longer working. Before they may be regarded as having potential for use in treatment, more clinical trials and studies are required in each area examined.

Bakgrund: Amblyopi är en synnedsättning som uppkommer under de första levnadsåren och orsakas av bristande stimulans eller hämning av celler i synbarken. Följsamhet till behandlingen är viktig hos barn med amblyopi för att kunna utveckla en optimal synskärpa. En dålig följsamhet kan leda till bestående synnedsättning, ökat lidande och minskad livskvalitet. Följsamhet kan kopplas till de tre engelska termerna compliance, adherence och concordance, som definieras på olika sätt. 
 Syfte: Syftet med studien var att ur ortoptistens perspektiv belysa vad som är av betydelse för följsamhet vid behandling av barn med amblyopi.
 Metod: Data samlades in genom nio intervjuer med verksamma ortoptister. Databearbetning genomfördes med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. 
 Resultat: I resultatet framträder fyra områden som påverkar följsamheten. Barnets förutsättningar, hur behandlingen hanteras, kommunikation och behandlingens utformning, resultat och påverkan i vardagen upplevs av ortoptisterna som faktorer som både främjar och försvårar följsamheten. Mycket av resultatet stämmer överens med tidigare forskning, men att ortoptisterna upplever att familjekonstellation och bemötande har betydelse för följsamhet är nytt.
 Slutsats: Vid amblyopibehandling hos barn är det nödvändigt att ortoptisten har kunskap om och förståelse för vad som har betydelse för följsamhet. Med denna kunskap kan ortoptisten på flera områden verka för ett bättre behandlingsresultat där barnet uppnår optimal synskärpa. Ortoptistens syn på följsamhet påverkar på vilket sätt som hen får ansvar för barnets följsamhet.

Följsamheten av ocklusionsbehandling hos barn med amblyopi är bristfällig. Det finns begränsat med forskning om vilka erfarenheter vårdpersonal har av denna bristande följsamhet, och det vore därför av intresse att undersöka vilka åtgärder ögonsjuksköterskor upplever kan vidtas för att främja följsamheten. Syftet med pilotstudien var därför att undersöka hur ögonsjuksköterskan kan främja följsamhetenav ocklusionsbehandling. Studien genomfördes som en beskrivande, kvalitativ pilotstudie med induktiv ansats där data analyserades med manifest kvalitativ dataanalys. I resultatet framkom fem kategorier, vilka påvisade vikten av att ögonsjuksköterskor tänker på att bemöta vårdnadshavare och barn med ett icke-dömande förhållningssätt, att ge tydlig och individanpassad information både muntligt och skriftligt, samt olika praktiska råd kring själva genomförandet av behandlingen. I resultatet framkom även vikten av att skapa en personlig relation vårdpersonal, vårdnadshavare och barn emellan och betydelsen av täta återbesök, samt hur ett gott samarbete och stöd kollegor emellan kan främja följsamheten. Rekommendationer för vårdverksamhet är bland annat att ge vårdnadshavare och barn kontinuitet vid besöken och rekommendationer för utbildning inom omvårdnad att lära ut vikten av ett positivt förhållningssätt och att ställa öppna frågor. Större studier med samma syfte är av intresse, samt forskning kring hur information på internet påverkar följsamheten. / Adherence to occlusion therapy with amblyopic children is inadequate. There is limited with research about medical staff’s experiences of inadequate occlusion therapy. Therefore it is of importance investigating which arrangements ophthalmic nurses’ perceive can be taken to improve adherence. The purpose of this pilot study was to investigate how ophthalmic nurses can improve adherence to occlusion therapy. The study was conducted as a descriptive, qualitative pilot study with an inductive approach where data was analyzed with manifest qualitative content analysis. Five different categories were revealed and showed the importance of a non-judgmental attitude among ophthalmic nurses towards the child and the caregivers, the importance of giving both verbal and written comprehensible, individualized information. Practical advice about carrying out the occlusion therapy emerged in the data along with the importance of creating a personal relationship between the medical staff and the child/caregiver. Frequent revisits were seen as important, and good support and cooperation between colleagues was believed to be able to improve adherence. Recommendations for care activities is to give the child and the caregivers continuity during visits and a recommendation for nursingeducation is to teach the importance of a positive attitude and open-ended questions. Larger studies with the same purpose are of interest, also further research of how information on the internet affects adherence to occlusion therapy.