Purpose of the studies was to develop a more robust technique to determine retinal mean transit time in healthy and in glaucoma eyes and to evaluate the circulation of the optic nerve head in glaucoma patients. The retinal mean transit time impulse-response method was evaluated in human healthy eyes and normal values and reproducibility were tested. Fluorescein and indocyanine green angiographies were recorded and the pictures were analyzed to obtain retinal mean transit time and to evaluate the proportion of low-fluorescent pixels of the optic nerve head in the glaucoma patients. Visual field defects were correlated to loss of neuroretinal rim area. A disturbed circulation was observed in the glaucoma patients, whether primary or secondary to loss of nerve fibre tissue can not be determined from these studies.

digitalisering@umu.se

Glaucoma is a chronic progressive disease that causes loss of retinal ganglion cells, which impairs the visual field. In optic coherence tomography (OCT) image, the retinal ganglion cell (RGC) axons in the optic nerve head (ONH) can be quantified as the minimal thickness from the ONH Pigmental epithelium Central Limit (OPCL) to the Inner limit of the Retina Closest Point (IRCP). Alternatively, the minimal cross-sectional surface area can be measured. In peripapillary atrophy, the morphometry of the retinal pigmental epithelium is affected. Purpose: To design and test a new computational algorithm for estimation of Pigment epithelium to Inner limit of the Retina Minimal Area (PIMA) and evaluate a new method to estimate the Pigment epithelium to Inner limit of the Retina Minimal Distance (PIMD). OPCL can be detected and annotated by a deep learning algorithm in individuals with peripapillary atrophy. Methods: A deep learning algorithm has been trained to automatically detect OPCL, IRCP and calculate PIMD. A new computational algorithm was developed to estimate PIMA in OCT images of young adults. The mean between the first and second version of estimating PIMD was evaluated. The difference of distance between the ONH center-OPCL and ONH center-atrophic edge was estimated in eyes with peripapillary atrophy. Results: A 95% confidence interval for PIMA-2π was estimated to 1.97 ± 0.19 mm2 (df = 15). A confidence interval for the difference between PIMDv1-2π and PIMDv2-2π was 0 ± 1 μm (df = 15). A 95 % confidence interval for the mean difference between ONH-OPCL and ONH-atrophic edge was estimated to 692 ± 192 µm (df = 5). Conclusions: The computational algorithm for estimation of PIMA was developed and applied. An initial analysis indicated the capacity of the deep learning algorithm to detect OPCL in subjects with PPA. Keywords: deep learning, optic nerve head, ONH, retinal pigmental epithelium, RPE, PIMD, PIMD-2π, minimal distance, PIMA, PIMA-2π, minimal area, peripapillary atrophy, PPA, optic coherence tomography, OCT, glaucoma, quantification, retinal ganglion cell axons

<p>Corneal dystrophies are commonly referred to as an congenital condition. Surgical complications are usually worse then the primary dysfunction and patients need to go through large surgical process. Only 25 % of the patients reach driving licence vision after a surgery. The aim of this study was to investigate if the application of human embryonic stem cells (hESc) could replace epithelial cells of the human cornea. Corneal markers such as cytokeratins CK3, CK15, CK19 and Pax - 6 were analysed by immunohistochemistry. HES - Cellect was used as indication of  stem cell potential of the transplanted cells. hESc transplanted onto the cornea could be seen to attach and expand dominantly  towards Bowman’s membrane. Human embryonic stem cells in culture were relatively positive for markers, contradictionally stem cells  in the epithelial trails lost their stem differentiation  potential  and appeared to be negative for all markers used in these trails. Optimization of stem cells differentiation into epithelial which may in the future may gives us the ability to perform clinical applications with successful outcome.</p>

Corneal dystrophies are commonly referred to as an congenital condition. Surgical complications are usually worse then the primary dysfunction and patients need to go through large surgical process. Only 25 % of the patients reach driving licence vision after a surgery. The aim of this study was to investigate if the application of human embryonic stem cells (hESc) could replace epithelial cells of the human cornea. Corneal markers such as cytokeratins CK3, CK15, CK19 and Pax - 6 were analysed by immunohistochemistry. HES - Cellect was used as indication of  stem cell potential of the transplanted cells. hESc transplanted onto the cornea could be seen to attach and expand dominantly  towards Bowman’s membrane. Human embryonic stem cells in culture were relatively positive for markers, contradictionally stem cells  in the epithelial trails lost their stem differentiation  potential  and appeared to be negative for all markers used in these trails. Optimization of stem cells differentiation into epithelial which may in the future may gives us the ability to perform clinical applications with successful outcome.

Bakgrund: Intravitreala injektioners användning inom oftalmologin har ökat markant under de senaste två decennierna tack vare uppkomsten av vaskulära endoteliala tillväxtfaktor-hämmare (Anti-VEGF), vilka behandlar ögonsjukdomar orsakade av koroidal neovaskularisering. Behandlingens effektivitet möjliggör att patienternas syn bevaras. Men varje behandling i sig utgör även en risk för komplikationer, såsom den synhotande infektionen endoftalmit. Ögonsjuksköterskor är aktiva i behandling och är dessutom ansvariga för att tillgodose patienternas omvårdnadsbehov. Syfte: Att beskriva patienters erfarenheter av att få intravitreal injektionsbehandling med Anti-VEGF. Metod: Studien genomfördes som en systematisk integrativ litteraturstudie enligt Whittemore och Knafl. Sökningar genomfördes i Pubmed, CINAHL och PsycInfo. De inkluderade artiklarnas kvalité bedömdes med kvalitetsbedömningsinstrumentet Critical Appraisal Skills Program och med ”Checklista för att bedöma kvaliteten på en enkätstudie”. Resultat: Totalt inkluderades 11 artiklar (4 med kvalitativ design och 7 med kvantitativ design). Analysen gav upphov till två huvudkategorier ”Patienternas erfarenheter av injektionsproceduren” uppdelad i innan, under och efter, samt ”Patienters erfarenheter kring injektionsbehandlingen” där behandlingens implikationer på liv, livskvalité och livsstil beskrivs.  Slutsats: Behandlingen med intravitreala injektioner ger upphov till negativa fysiska, psykiska och sociala erfarenheter, men även till positiva erfarenheter relaterade till behandlings effekt. Kunskapen om dessa kan hjälpa ögonsjuksköterskan att lättare uppmärksamma patienternas omvårdnadsbehov för att kunna tillgodose dessa.   Nyckelord: intravitreal injektion, omvårdnad, patient erfarenhet, ögonsjuksköterskor.

Syfte: Att undersöka läshastigheten på datorskärm och om den kan förbättras med hjälp av färgade overlays, samt om det finns någon skillnad i läshastighet på utskrivet papper och datorskärm. Metod: Deltagarna (n=30) fick läsa ett Wilkins rate of reading test översatt till svenska, där antalet ord som hann läsas upp högt under en minut jämfördes då de läste på papper utan overlay och på datorskärm med och utan overlay. Studien gjordes på studenter mellan 18-31 år. Resultat: Den här studien visar att det inte finns någon signifikant skillnad i läshastighet mellan läsning på utskrivet papper och datorskärm (p=0,508). Deltagarna läste 1,6 ± 13,3 ord mer/min på datorskärm än på papper. En signifikant skillnad kan däremot ses mellan läsning på datorskärm med och utan färgat overlay (p=0,008). Läshastigheten ökade med 4,7 ± 9,1 ord/min med färgat overlay. Slutsats: Läshastigheten på papper och datorskärm är ungefär densamma. Man kan öka läshastigheten på datorskärm genom att placera ett färgat overlay över texten. / Purpose: To investigate reading speed on a computer screen and if it can be improved by using coloured overlays, and also if there is any difference in reading speed on printed paper and computer screen. Methods: The participants (n=30) read a Wilkins rate of reading test translated into Swedish, where the number of words read out loud in one minute was compared when reading on a paper without overlay and on a computer screen with and without an overlay. This study was performed on students aged 18-31 years. Results: This study shows that there is no significant difference in reading speed between reading on a printed paper and on a computer screen (p=0.508). The participants read 1.6 ± 13.3 words/min more on the computer screen than on the paper. A significant difference however was found in reading on a computer screen with and without coloured overlay (p=0.008). The reading speed increased with 4.7 ± 9.1 words/min with a coloured overlay. Conclusions: The reading speed on paper is similar to the reading speed on computer screen. The reading speed on the computer screen can be increased by placing a coloured overlay in front of the text.

Ögonsjukvård är ett specialiserat område inom hälso- och sjukvård vilket kräver en kunskapsbaserad omvårdnad. Många patienter kontaktar sjukvårdsrådgivningen eller direkt till ögonmottagningar för att få hjälp med sina frågor. Fortfarande bemannas dock ögonmottagningar med allmänsjuksköterskor som saknar formell kompetens kring ögonsjukdomar. Patienten förväntar sig säker vård när hen söker vid akuta situationer därför behövs kunskap om allmänsjuksköterskans erfarenhet av telefonrådgivning inom ögonsjukvården. Syftet med studien var att belysa allmänsjuksköterskors upplevelse av telefonrådgivning för patienter som söker akut ögonsjukvård. Resultatet av intervjuerna med sex allmänsjuksköterskor analyserades med induktiv kvalitativ innehållsanalys. Två huvudkategorier framkom: Behov av kunskap för professionsutövning samt samarbetet med andra, Dessa kategorier delades sedan in i fem underkategorier, Brist på kunskap, brister i beslutsstöd, rådgivning via telefon, förväntningar från andra samt stöd från kollegor. Resultatet visade att respondenterna upplevde att telefonrådgivning var svårt och kunde leda till en ökad stress i arbetet men att det även var lärorikt. Respondenterna upplevde att de förväntades ha kunskap om ögonåkommor trots att de inte hade vidareutbildning, vilket skapade frustration och osäkerhet. Stöd från erfarna kollegor var en viktig del av arbetet och den största källan till kunskap. Det framkom att specifik utbildning inom telefonrådgivning samt ögonsjukvård är önskvärt. Detta kan ledas av den specialistutbildade ögonsjuksköterskan inom oftalmologisk omvårdnad. Fortsatt forskning behövs om innehållet i rådgivningen.

Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka hur färguppfattningen påverkades med Multilens filterglasprototyp för personer med rödgrön färgseendedefekt och personer med normalt färgseende.  Metod: 32 personer deltog i studien. 13 hade en färgseendedefekt i det rödgröna spektrumet och resterande normalt färgseende. Två av Multilens filterglasögonprototyper med filtren B och D testades mot färgseendet utan något glasögonfilter. Testet som användes var Metropsis Systems (Cambridge Research System) test CCT-Ellipse 10a där resultaten av testen visades i form av ellipser. Resultaten om ellipsens ”Area” och ”Axel” jämfördes för de tre olika förhållanden: utan filter, med filter B och med filter D, både för de med normalt färgseende och med färgseendedefekt med en Friedman-test. Resultat: Filterglasögonen gav en signifikant skillnad i färguppfattning för både de med normalt färgseende och de med färgseendedefekter. En statistiskt signifikant förändring av färgseendet konstaterades mellan filter B och filter D för personer med normalt färgseende. De med färgseendedefekter fick en signifikant förändrad färguppfattning endast med filter D. Den subjektiva upplevelsen av filterglasögonen var positiv för de med färgseendedefekt. Slutsats: Filtren ger en förbättring för en del deltagare och ger för alla förändrat färgseende. Förändringen gäller att kunna se olika nyanser. Blir en nyans enklare så blir en annan svårare att uppfatta. / Aim: The aim of this study was to see if there would be any difference in color vision perception between two different Multilens prototype filter-lenses product for people with color vision deficiencies in the red-green spectrum. The filters were also tested in normal individuals who acted like as controls. Methods: 32 people participated in this study. 13 had a color vision deficiency in the red-green spectrum and 19 of them had normal color vision. Two of Multilens new filter-lens prototypes, filter B and filter D, was tested against no filter. Instrument used was the Cambridge Research System´s Metropsis. The test for measurements was CCT-Ellipse 10a, which presented results in terms of ellipses. The necessary values were analysed by Friedman test. Results: Multilens filter-lenses gave a significant change in color perception for both subjects with normal- or deficient color vision. A significant change in color vision between filter B and filter D was shown for those with normal color vision. Subjects with deficient color vision only experienced a significant change with filter D. The subjective impression of the filter-lenses was generally positive for those with deficient color vision. Conclusion: Filter B and D gives an improvement on color vision for some of the participants but is not statistically significant. All participants experienced changed color vision, but when a specific hue became easier to see, other hues became more difficult to see. Subjectively, some of the participants with color deficiency saw a big positive difference between with and without the filter-lenses.

Syfte: Syftet med studien var att jämföra korneala mätningar tagna med två olika topografiska mätinstrument (Sirius &amp; Wave Analyzer Medica 700) och att utvärdera om dessa två instrument kan användas utbytbart. Metod: Det var 23 stycken deltagare i denna studie som var indelade i två grupper. Det var 17 stycken deltagare i grupp A som hade en normal kornea och i grupp B var det 6 stycken deltagare som hade en onormal kornea. Tre upprepade mätningar utfördes på det högra ögat för alla deltagare med båda instrumenten. Förutom på en deltagare som hade keratokonus i hens vänstra öga. De simulerade K (Sim-K) parametrarna som innehåller ”Flattest” (Kf), ”Steepest” (Ks) och ”Average” K (Km) analyserades. Dessutom togs den centrala korneas tjocklek också med båda mätinstrumenten och utvärderades. Resultat: En skillnad mellan de uppmätta värdena för de två mätinstrumenten hittades. Mellan dessa två mätinstrument var medelvärdet av skillnaden i grupp A för parametrarna Kf, Ks och Km ungefär 0,1mm. I grupp B var medelvärdet av skillnaden för parametrarna Kf, Ks och Km ungefär 0,15mm. För pachymetri var medelvärdet av skillnaden för de två mätinstrumenten 23µm för grupp A och 31µm för grupp B. Slutsats: De två topografiska mätinstrumenten visade en statistiskt signifikant skillnad i mätning utav korneala parametrarna. Trots att det var en statistiskt signifikant skillnad när man jämförde Sim-K för båda mätinstrumenten var skillnaden kliniskt obetydlig för de deltagare som hade en frisk kornea. Därför kan båda utav dessa mätinstrument användas utbytbart för att mäta keratometri i friska ögon.