<p>Introduktion: Begreppet compliance används i optiker- världen för att benämna hur väl en kontaktlinspatient följer instruktioner för linsbärande.En debatt pågår om hur e-handel av kontaktlinser ska kunna skötas för att inte riskera patientsäkerheten. Motståndare till e-handel av kontaktlinser hävdar att det största hotet mot patientsäkerheten är icke-compliance.</p><p>Syftet med denna undersökning var att undersöka om linsbärare som köper sina kontaktlinser på Internet skiljer sig i compliance gentemot de som köper kontaktlinser i butik</p><p>Metod: En enkät med 27 frågor som berörde linsskötsel samt hur de medverkande såg på sitt linsbärande delades ut till 53 personer på bland annat kontor och offentliga platser. Enkätsvaren sammanställdes i ett poängsystem, där höga poäng betyder god compliance.</p><p>Resultat: Totalt blev det 19 stycken Internetköpare och 28 stycken butiksköpare. Medelpoängen blev 23,68 för Internetköparna och 21,07 för butiksköparna. Alltså är de som köper sina kontaktlinser på Internet mer compliant än de som köper i optikerbutik enligt den här studien.</p><p>Diskussion: Resultatet är mycket intressant och kan tyda på att det kanske är så att Internetköpare tar större ansvar för sitt linsbärande eftersom de känner av ett större ansvar.</p>

Syfte: Syftet med studien var att undersöka om det fanns något samband mellan ametropi och val av gymnasieutbildning. Metod: Mätningarna utfördes på två gymnasieskolor i Linköping. Utbildningarna grupperades i två grupper, en studieförberedande och en yrkesförberedande. Försöks-personerna blev retinoskoperade och fick fylla i en enkät om sitt gymnasieval. De urvalskriterier som fanns var att försökspersonerna skulle vara 18 år eller äldre samt att de skulle gå ett yrkesförberedande eller studieförberedande program i årskurs 3. Resultat: 100 personer deltog i studien, 50 från studieförberedande program och 50 från yrkesförberedande program, i åldrarna 18-20 år. Det var 35 kvinnor och 65 män som deltog i studien. Statistiskt fanns det inget samband mellan valet av gymnasie-utbildning och ametropier (p&gt;0,05). Det fanns dock en skillnad mellan ametropier hos grupperna där den teoretiska gruppens medelvärde var -0,83 DS och den praktiska gruppens medelvärde var -0,39 DS, dock gick det inte att säkerställa statistiskt. Studien visade en skillnad mellan föräldrarnas högsta avslutade utbildning mellan grupperna, där den teoretiska gruppen hos båda föräldrarna hade högskola/universitet som den vanligaste högsta avslutade utbildningen medan den praktiska gruppens föräldrar hade gymnasial utbildning som högsta avslutade utbildning. Sambandet mellan föräldrarnas högsta avslutade utbildning och val av gymnasium var dock inget som studien statistiskt kunde säkerställa. Slutsats: Enligt denna undersökning finns det inget samband mellan ametropier och gymnasieutbildning. En större studie bör genomföras för att kanske kunna se ett samband mellan gymnasieutbildning och ametropi.

Syftet med arbetet var att sammanställa vad som tidigare har skrivits om de essentiella fettsyrorna och huruvida de har effekt på ögats främre delar, framför allt på det torra ögat. Denna litteraturstudie har genomförts med hjälp av artiklar som hittats på PubMed och Google Scholar, med hjälp av sökord såsom ’nutrition, dry eye, omega-3 och fatty acids’,men även med hjälp av andra artiklars referenslistor. Artiklarna har sedan sammanställts tilldetta arbete. Efter sammanställning av artiklarna är det möjligt att skönja en mildrande effekt av omega-6 fettsyror på symtom på torra ögon och även en ökning av tårproduktionen. Även omega-3 fettsyror tycks ha dessa egenskaper och kan därför hjälpa det torra ögat. Dock tycks en högre omega-6:omega-3 – kvot leda till en ökad risk för torra ögon, vilket faktiskt till viss del motsäger resultatet att omega-6 fettsyror fungerar förbättrande för torra ögon. För att minska omega-6:omega-3 – kvoten bör mer omega-3 fettsyror intas via födan, gärna också de längre kedjorna EPA och DHA, då endast en liten del av den kortare omega-3kedjan ALA kan omvandlas till EPA och DHA som också finns i viss fisk. Utifrån detta arbete kan slutsatsen att ett tillskott av endast omega-3 fettsyror kan vara till fördel för det torra ögat dras, men kan också vara bra för att omega-6:omega-3 – kvoten ska hållas nere, vilket tycks vara till fördel för att risken för torra ögon ska minskas.

Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka om det fanns något samband mellan stereoseendet och åldern hos de människor som kom för synundersökning hos Vision for all i Bolivia. Metod: Mätningar gjordes på 147 patienter under en resa med Vision for all till Bolivia under april månad år 2012. Studien utfördes i tre städer och av de som ingick i studien var 87 kvinnor och 60 män och åldrarna på dem varierade mellan 6 och 89 år. Medelåldern var 47 ±15 år. Studien utfördes hos dem med binokulärt avståndsvisus lika med eller bättre än 0,8. En enkel subjektiv refraktion genomfördes binokulärt på avstånd och nära håll. Efter utprovad korrektion för avstånd och nära håll undersöktes patientens stereoseende med hjälp av Titmus fly test på 40 cm. Resultatet journalfördes och jämfördes sedan med patientens ålder.  Resultat: Patienterna som deltog i studien delades in i åldersgrupper för att mer detaljerat kunna studera förhållandet mellan ålder och stereoseende. Åldersgrupperna som skapades var 6-19 år, 20-29 år, 30-39 år, 40-49 år, 50-59 år, 60-69 år och 70-89 år. Medelvärdet och standardavvikelsen för stereoseendet hos åldersgruppen 6-19 år var 45 ±7 bågsekunder, hos åldersgruppen 20-29 år var medelvärdet för stereoseendet 72 ±46 bågsekunder, hos gruppen 30-39 år var medelvärdet 58 ±39 bågsekunder, hos åldersgruppen 40-49 år var medelvärdet 54 ±36 bågsekunder, hos gruppen 50-59 år var medelvärdet 64 ±39 bågsekunder, hos åldersgruppen 60-69 år var medelvärdet 92 ±81 bågsekunder och hos åldersgruppen 70-89 år var medelvärdet för stereoseendet 180 ±153 bågsekunder. Slutsats: Resultatet av studien visade att det sker en statistisk signifikant försämring av stereoseendet med stigande ålder (p&lt;0,05). Studien gav en bild på hur stereoseendet skiljde sig mellan yngre och äldre personer. Studien visade en försämring i stereoseendet hos åldersgrupperna ≥50 år jämfört med övriga åldersgrupper.

Syfte: Syftet med den här studien var att undersöka om konvergensprisma i läsglasögon kan underlätta även i lägre additioner. Metod: 19 personer i åldrarna 47-71 deltog i studien. Deltagarna fick pröva att läsa med fyra olika par glasögon, två stycken glasögon på +3 Dioptrier med och utan konvergensprisma och två stycken glasögon på +4 Dioptrier med och utan konvergensprisma. Därefter fick deltagarna fylla i på en skala hur komfortabla de fann glasögonen. Läshastighet mättes också med fyra olika IReST-läshastighetstexter. Resultat: Glasögonen med konvergensprisma fick ett högre medelvärde för de båda styrkorna både i komfort och läshastighet. P-värdena låg dock alla över 0,05 och därmed så fanns det ingen signifikant statistisk skillnad. Glasögonparen på +3 Dioptriers p-värde vid mätning av komfort var det som kom närmst ett statistiskt signifikant värde på 0,0722 medan de övriga värdena var långt ifrån statistiskt signifikanta. Slutsats: Ingen signifikant skillnad fanns mellan glasögonen vad gäller komfort eller läshastighet. Däremot fanns en viss tendens gällande både läshastighet och komfort att de glasögon med konvergensprisma skulle vara något bättre.

Syfte: Studiens syfte var att se om fusionsvergenserna på avstånd skiljer sig något mellan morgon och kväll. Samt att se hur bra dess repeterbarhet vid mätning i foropter var. Metoder: I studien deltog 20 personer. Fusionsvergenserna och heteroforin mättes upp i foropter en gång på morgonen och en gång på kvällen, för att sedan kunna jämföras om det blev någon skillnad mellan de båda mättillfällena. Efter mätningen på morgonen skulle det ha gått 7-10 h till nästa mätning på kvällen. Samma mätningar gjordes ytterligare en morgon 24 h till 10 dagar efter den sista mätningen. Detta för att kunna undersöka repeterbarheten vid mätning av fusionsvergenser.  Resultat: Resultatet av mätningarna mellan morgon och kväll visar ingen statistisk signifikant skillnad mellan de båda mättillfällena för NFV (negativa fusionsvergenser) och PFV (positiva fusionsvergenser) dimpunkt, brytpunkt och återgångspunkt på avstånd. Vid undersökning av repeterbarhet räknades ICC (intraclass correlation) och konfidensintervallet ut. Båda beräkningsmetoderna kom i stort sätt fram till samma resultat. För både ICC och beräkning av konfidensintervallet visar NFV återgångspunkt (0,91; ±0,8) bäst repeterbarhet. Sämst repeterbarhet enligt ICC hade PFV dim- och återgångspunkt (0,63). Vid beräkning av konfidensintervallet hade PFV återgångspunkt (±6,3) sämst repeterbarhet.   Slutsats:Vid mätning av fusionsvergenserna på avstånd spelar det ingen större roll om mätningen utförs på morgonen eller kvällen då det inte fanns någon statistiskt signifikant skillnad mellan de båda tillfällena. Vid jämförelse mellan två olika mättillfällen som utfördes vid samma tid på morgonen visar NFV bättre repeterbarhet mellan de båda mättillfällena än vad PFV gör.

Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka om det fanns några dygnsskillnader på ackommodativa- och vergensmätningar på nära håll. Det vill säga samma ackommodations- och vergensmätningar gjordes på morgonen samt kvällen och resultatet däremellan jämfördes. Metod: Studien är baserad på 30 stycken deltagare med en medelålder på 23,4±2,9 år, alla med normalt binokulärseende. Testpersonerna undersöktes två gånger under samma dag. Den första undersökningen inleddes med anamnes, kontroll av samsyn, samt en synundersökning. Mätningarna som tillhörde studien var konvergensnärpunkten, horisontalforin, fusionsvergenserna, NRA, PRA samt ackommodationsamplituden. Det andra besöket ägde rum 7-10 timmar efter det första besöket och bestod av samma ackommodations- och vergensmätningar. Alla mätningar gjordes på nära håll. Resultat: Överlag var det ingen märkbar skillnad mellan mätningarna på morgonen jämfört med kvällen. Dock var det två av mätningarna som visade en signifikant skillnad. Forimätningen visade en ökning (-0,7 prismadioptrier) åt det divergenta hållet på kvällen, vilket också visade sig vara en signifikant skillnad (p=0,05) gentemot morgonen. Även dimpunkten för de positiva fusionsvergenserna visade en signifikant skillnad (p=0,04) mellan morgon och kväll, med en reducering på -1,9 prismadioptrier. Slutsats: Resultatet visar att det inte finns någon statistiskt signifikant skillnad på ackommodativa mätningar mellan morgon och kväll hos personer med normalt binokulärseende. Majoriteten av vergensmätningarna visade inte heller någon statistiskt signifikant skillnad mellan morgon och kväll, med undantag för horisontalforin samt dimpunkten hos de positiva fusionsvergenserna. Trots att två av mätningarna visar en statistiskt signifikant skillnad mellan morgon och kväll var skillnaderna så små att man kan dra slutsatsen att det inte råder någon dygnsvariation hos ackommodativa- och vergensmätningar hos personer med normalt binokulärseende.

Syfte: Att testa lågkontrastvisus med och utan bländning, färgsinnespåverkan samt komfort med fem sol- och filtersolglasögon från Multilens, för att se hur var och en av glasen påverkar detta och för att jämföra skillnader mellan solglasen och filtersolglasen i bestämda par. Metod: 28 personer testade de olika solglasen; Pol B, pol G, och pol G15 och de båda filterglasen: C1 pol 3 och 511 pol 3. Resultaten jämfördes var för sig och i sol- och filterglaspar mellan pol B – 511 pol 3 och C1 pol 3 – pol G15. Pol G var neutral i sol- och filterglasjämförelsen. Varje glas testades ovanpå deltagarens habituella korrektion för lågkontrastvisus med en logMAR 10% kontrasttavla med och utan Brightness Acuity Tester. Färgsinnet testades med ett förkortat Ishiharatest och komforten graderades subjektivt i en skala från 1-5. Resultat: Statistisk signifikant skillnad visades under lågkontrasttestet för samtliga glas i förhållande till utgångsläget, men inte i jämförelse mellan sol- och filtersolglas. Under bländningstestet visades signifikant skillnad i jämförelsen mellan C1 pol 3 - pol G15 samt för pol B, C1 pol 3, 511 pol 3 och pol G15 jämfört med utgångsläget. Slutsats: Pol G visade bäst resultat i lågkontrast med och utan bländning. Filterglas C1 pol 3 är att föredra gentemot solglas pol G15 under bländningsförhållanden. Filterglasen ger bättre komfort än solglasen. Ishiharatestet kunde inte visa några färgskillnader mellan sol- och filterglasögon.

Syfte: Syftet med denna studie var att jämföra antibiotikabehandling med corneal collagen crosslinking (CXL)-behandling genom fotoaktivering av riboflavin vid bakteriell keratit. Att experimentellt undersöka om en viss stam av Pseudomonas aeruginosa kunde infektera cornealt epitel var också en del av studien. Metod: Litteraturstudie samt ett experiment med Pseudomonas aeruginosa och grisögon in vitro. Resultat: Dagens behandling av keratit är initial med antibiotika. I experimentella studier har CXL använts både i kombination med antibiotika och som enskild behandling. Positiva resultat från studier med CXL som behandling mot keratit har rapporterats. Resultatet av det experimentella försöket pekar på att den stam av Pseudomonas aeruginosa som användes i experimentet inte kan penetrera ett intakt epitel. Slutsats: CXL kan bli en viktig och användbar behandlingsform vid keratit, särskilt med tanke på den ökade antibiotikaresistensutvecklingen. Ytterligare forskning på området krävs dock innan metoden kan bli fullt vedertagen. För att kunna fastställa om stammen av Pseudomonas aeruginosa i det aktuella experimentet har virulensfaktorer för att ta sig in i ett oskadat epitel eller inte krävs fler försök.

Syfte: Syftet med studien var att utreda sambandet mellan ögats ametropi och tjockleken på retinas nervfiberlager (RNFL) med optical coherence tomography teknik (OCT). Metod: I studien ingick 30 försökspersoner med olika typ av ametropi. En inledande mätning med autorefraktor genomfördes och styrkorna värderades därefter av i provbåge. På så sätt erhölls ett resultat på storleken på den eventuella ametropin. Därefter utfördes den huvudsakliga mätningen av nervfiberlagets tjocklek med OCT kameran OPKO Spectral OCT Slo på samtliga försökspersoners högerögon. Försökspersonerna delades in i fem olika grupper utifrån befintlig ametropi. Resultat: En signifikant korrelation mellan ögats ametropi och det retinala nervfiberlagrets tjocklek hittades då resultaten från alla 30 försökspersoner analyserades mot varandra. Ingen signifikant skillnad för RNFL-tjocklekens medelvärde för hela det skannade området kunde dock visas mellan de olika diagnostiska gruppernas medelvärde i denna studie, förutom jämförelsen mellan de högre hyperoperna mot emmetroperna då en signifikant skillnad kunde ses (p &lt; 0,05). Slutsats: Denna studie visar att det går att statistiskt säkerställa ett samband mellan ögats ametropi och det retinala nervfiberlagrets tjocklek. Nervfiberlagret i retina blir tunnare med ökad myopi och tjockare med ökad hyperopi.