Syfte: Syftet för denna studie var att se om det var någon skillnad i den överrefraktion man får fram hos patienten när överrefraktionen genomförs i provbåge, foropter och autorefraktor. Undersökningen gick även ut på att se om det blev någon skillnad om överrefraktionen genomfördes monokulärt med ocklusion eller binokulärt med dimlins. Metod: I studien deltog 30 personer i åldrarna 19 till 42 år. Det var sammanlagt 13 lågmyoper, 3 högmyoper, 5 hyperoper och 9 emmetroper som deltog i undersökningarna. Av dessa var 8 personer inte linsbärare och blev tillpassade med linser utifrån k-värden och HVID för att få en så bra sits som möjligt på linserna. De andra deltagarna blev tillsagda att komma till undersökningen med linser ordinerade till dem av en leg. optiker. Linsernas styrka kontrollerades sedan i provbåge, foropter och autorefraktor i slumpmässig ordning för att inte mätmetoden skulle påverka resultaten. Det var även slumpmässigt om överrefraktionen började med att utföras monokulärt eller binokulärt. Resultaten från överrefraktionerna antecknades och deltagarnas linsstyrkor antecknades för att sedan sammanställas i resultaten. Resultat: Resultaten visade att det fanns en signifikant skillnad mellan överrefraktionerna i provbågen och autorefraktorn samt foroptern och autorefraktorn då sfärisk ekvivalens användes för resultaten vid autorefraktorn. Däremot var skillnaden mellan provbågen och foroptern inte signifikant. Vid jämförelse binokulärt och monokulärt hittades endast en signifikant skillnad då foroptern användes som instrument. Slutsats: Av studien kunde det konkluderas att överrefraktion i provbåge eller foropter var lämpligast att använda. Det var inte heller någon signifikant skillnad i överrefraktion genomförd monokulärt och binokulärt.

Syfte: Studiens syfte är att göra en kort redovisning av de vanligaste tekniker (LASIK, LASEK, PRK och RLE) som finns inom refraktiv kirurgi med en fördjupning inom LASIK (laser in situ keratomileusis). Studiens syfte är att ta reda på hur LASIK operationen går till, vilka som är lämpade kandidater och vilka de vanligaste riskerna som finns. Bakgrund: Keratorefraktiv kirurgi har utvecklats enormt under de senaste årtionden. De initiala försöken att korrigera sfärocylindriska refraktiva fel med corneal kirurgi och första generationen excimer laser kirurgi var effektiva för korrigering av lägre refraktiva fel. Utvecklingen av mer komplex laserteknologi har gett mer noggranna och förutsägbara resultat. Detta har gjort att indikationer för den refraktiva kirurgin har expanderat. LASIK har fått ett bra fäste inom den refraktiva kirurgin och används allt oftare med syftet att korrigera refraktiva fel. Metod: En litteraturstudie gjordes där fyra originalartiklar som presenterade resultat kopplade till ämnet studerades. Resultat: Excimer laserkirurgi är en effektiv metod för korrigering av sfärocylindriska refraktiva fel. En utveckling av mer komplex laserteknologi har resulterat i mer noggranna och förutsägbara resultat. De förbättrade resultaten beror även på att både den diagnostiska och den terapeutiska vågfrontteknologin lyfts fram. Slutsats: Sfäriska aberrationer visade sig vara mindre efter vågfrontoptimerad LASIK än efter kirurgi med konventionell LASIK. Inga bestående skillnader hittades mellan vågfrontstyrd PRK och vågfrontstyrd LASIK. Den vågfrontstyrda IntraLASIK visade inga fördelar på att bevara tårkvalité i jämförelse med de konventionella IntraLASIK.

Introduktion: Torra ögon är idag ett stort problem i vårt samhälle. För att kunna identifiera orsaken till varför en patient lider av ögontorrhet kan man använda sig av diagnostiska metoder. Man kan använda sig av kvalitativa metoder, kvantitativa metoder och symptomenkäter. Syfte: Syftet med denna studie var att ta reda på vilka metoder som optikerna använder sig av vid utvärdering av ögontorrhet och om de tar sig tid till att utvärdera samt om de lämnar ut tårsubstitut baserat på vad de tycker är bäst för patienten eller utefter vad de kommit fram till vid undersökning. Metod: En webbenkät skickades ut till Optikerförbundets samtliga 1650 medlemmar. Publiceringen skedde med hjälp av det nätbaserade enkätprogrammet Google Docs via en länk som sändes ut i ett mail. De fick svara på frågor som handlade om de metoder som finns för utvärdering av ögontorrhet och vilken metod som just de använder sig av. Resultat: 97 optiker besvarade enkäten varav 87 % av dessa utvärderar ögontorrhet. Den metod som majoriteten använde sig av var invasiv TBUT, men även observation av tårmenisken var populär. Varför just dessa metoder används är för att de är snabba och enkla att utföra plus att det är en mindre påverkan på patienten. 94 optiker svarade att de lämnar ut tårsubstitut. 40 av dessa går efter de fynd som gjorts vid undersökning i biomikroskop, 23 efter egen erfarenhet av tårsubstitut samt 31 efter patientens egna förklaring. Slutsats: Studien visar att en majoritet tar sig tid till att utvärdera ögontorrhet. Istället för att endast ge ut tårsubstitut grundat på vad patienten berättar bedömer optikerna tårfilmen för vidare behandling. Studien visar även att det är TBUT som är den vanligaste metoden som används vid utvärdering av ögontorrhet.

Introduktion: Många myopa patienter alternerar idag sin korrektion mellan glasögon och kontaktlinser. Att skifta mellan dessa tva korrektionsformer har sedan länge varit känt att orsaka ett ökat krav pa ackommodation och konvergens på nära håll, vilket kan leda till problem vid närarbete for patienten. I teorin beräknas endast patienter med myopi -4,00 D eller mer vara drabbade av detta ökade krav. Metod: 20 personer (5 man och 15 kvinnor) deltog i studien och delades in i tva lika stora grupper. En med myopi ≥-4,00 D med medelålder 25,8・}5,3 år och refraktionsfel -6,33・}1,33 D. Den andra gruppen var under -4,00 D med medelålder 24,3・}3,4 år och refraktionsfel -2,05・}0,81 D. Det utfördes binokulära mätningar såsom fori, fusionsvergenser, relativ ackommodation och ackommodationsamplitud. Alla mätningar utfördes vid ett tillfälle och varannan person inledde mätningarna med glasögon och nästa person med kontaktlinser i de separata grupperna. For att analysera resultatet utfördes tvåsidigt parad t-test (p<0,05). Resultat: I den lågmyopa gruppen var följande signifikant med kontaktlinser jämfort med glasögon; en mer positiv avstånds- och närfori samt en minskad monokulär ackommodationsamplitud (matt med push-up metoden). I den högmyopa gruppen fanns signifikans gällande fäljande parametrar mellan kontaktlinser och glasögon; mer positiv närfori, minskad negativ fusionsvergens på avstånd (brytpunkt och atergangspunkt) och på nära håll (brytpunkt), ökad BKC och minskad ackommodationsamplitud med (push-up metod) var signifikant såväl monokulärt som binokulärt. Da alla patienter jamfordes tillsammans fanns aven signifikant lagre NRA med kontaktlinser. Slutsatsen som kan dras av denna studie ar att trots att beräkningar säger att myoper under -4,00 D inte kommer att uppleva nagon forändring i ackommodation och konvergens vid skifte mellan glasögon och kontaktlinser så är det ej att lita helt på i praktiken. Då patienter med låg myopi (<-4,00 D) börjar anvanda kontaktlinser kan problem relaterat till närarbete uppstå även hos dem och skall inte negligeras. Däremot ar skillnaderna ej av samma magnitud som hos myoper over -4,00 D.

Den 1 januari 2011 ersattes Lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, LYHS, (SFS 1998:531) av Patientsäkerhetslagen (SFS 2010:659). I den äldre lagversionen var det endast hälso- och sjukvårdspersonal som fick prova ut och tillhandahålla kontaktlinser (SFS 1998:531 4 kap 2§ punkt 6). I den nya versionen, Patientsäkerhetslagen, är ordet tillhandahålla borttaget. Ändringen och därmed borttagningen av tillhandahållandet medför att det är fritt att tillhandahålla kontaktlinser. Studiens syfte var att ta reda på om Sveriges kontaktlinsoptiker har ändrat sitt sätt att rapportera kontaktlinsrelaterade skador efter avregleringen trätt i kraft samt att reda ut vilka skyldigheter optiker i Sverige har gällande kontaktlinser enligt lagen. En enkät omfattande 13 frågor skapades i form av en webbaserad enkät med hjälp av programmet Google Docs (http://docs.google.com). Den innefattade frågor om hur svenska optiker rapporterar/rapporterade kontaktlinsrelaterade skador innan och efter lagändringen 1 januari 2011 trädde i kraft. Enkäten skickades ut med hjälp av Optikerförbundets ordförande till dess medlemmar i ett medlemsutskick. Det inkom 81 svar under svarsperioden, vilken medför att svarsfrekvensen blev 5,4 %. 34 stycken, 42 %, uppgav att deras arbetsplats hade en policy gällande inrapportering av kontaktlinsrelaterade skador. Det finns inget som tyder på att varje kedja har upprättat en policy som de följer, utan det är upptill varje optikerverksamhet om de vill ha en policy och i så fall vilken. Det var 25 stycken, 31 %, som uppgav att de ändrat sitt sätt att rapportera efter att lagändringen trätt i kraft. Den vanligaste anledningen till att de ändrat sitt sätt att rapportera var att de tidigare inte hade kunskap om att rapportera. Både innan och efter lagändringen trätt i kraft är det vanligaste svaret hos de svarande att de aldrig rapporterar kontaktlinsrelaterade skador. Dock har antalet gått ner från 56 stycken, 70 %, innan lagändringen till 35 stycken, 43 %, efter lagändringen trätt i kraft. Inrapporteringen har ökat, men det finns fortfarande ett stort antal svenska optiker som aldrig rapporterar kontaktlinsrelaterade skador. Den kunskapsluckan som finns gällande avvikelserapportering börjar fyllas igen, men fortfarande finns bristande kunskap hos svenska optiker gällande avvikelserapportering.

Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka om resultatet vid statisk retinoskopi varierar om man använder olika fixationsobjekt, och i så fall vilket objekt som ger ett resultat som är närmast till den subjektiva refraktionen. Metod: 30 patienter i åldrarna 17-40 år undersöktes. Patienterna fick först genomgå en subjektiv refraktion varpå deras styrkor ställdes in i foroptern. Därefter utfördes en objektiv refraktion (retinoskopi) på dessa patienter medan de fokuserade på en av de tre olika fixationsobjekten. (En röd-grön tavla, en bokstav två rader större än bästa visus på patientens sämsta öga samt en LED-lampa) Testet upprepades sedan två gånger medan patienten fokuserade på resterande fixationsobjekt. Resultat: Resultatet från den objektiva refraktionen jämfördes med resultatet från den subjektiva refraktionen, och någon skillnad mellan fixationsobjekt kunde inte påvisas i denna studie. Den röd-gröna tavlan hade en medelavvikelse på -0,05 dioptrier, LED-lampans medelavvikelse var -0,025 dioptrier medan tavlan som visade en bokstav två rader större än bästa visus i sämsta ögat hade en medelavvikelse på – 0,012 dioptrier. Däremot uppfattade undersökaren den röd-gröna tavlan som ett bättre alternativ för retinoskopi, tack var sitt dämpade ljus som inte gav upphov till jobbiga reflexer i foroptern. Slutsats: Vilken av dessa fixationsobjekt som är mest lämpad för retinoskopi är en bedömningsfråga, resultats mässigt är den ingen skillnad fixationsobjekten emellan dock föredrog både undersökaren och patienterna den röd-gröna tavlan.

Introduktion: Den kosmetiska kontaktlins-marknaden växer och linser kan köpas från online-butiker i de flesta länder, men varningar för kosmetiska kontaktlinser kvarstår och lagstiftningen avseende försäljning varierar från land till land. Syfte: Att undersöka skillnader i reglerande lagar mellan en rad länder om kosmetiska kontaktlinser samt se på tillståndet för komplikationer av kontaktlinser i dessa länder. Resultat: Under studien fanns att reglerna kan skilja sig till och med mellan stater inom samma land, i detta fall Australien där ingen övergripande lagstiftning om försäljning finns men delstaterna New South Wales och South Australia har infört egna regleringar. Singapore reglerar försäljning av kosmetiska kontaktlinser till endast legitimerade optiker och vidare är även försäljning via internet förbjuden. USA och Japan har infört kosmetiska kontaktlinser som medicintekniska produkter och samma bestämmelser som för korrigerande kontaktlinser gäller, ska säljas endast till bärare med giltigt recept. I Sydafrika är liknande förordningar under förslag och förväntas vara i praktik inom kort. Försäljningeni Kanada, Nya Zeeland, Frankrike och Sverige är för tillfället oreglerad. Litteratur om komplikationer konstaterades fokusera på mikrobiell keratit då det är ett synhotande tillstånd och länkar drogs till compliance i de flesta fall medan Japan innan ändringav sin lagstiftning genomfört en studie om säkerhet och kvalitet på kontaktlinser där vissa konstaterades vara under all kritik och tillverkarna meddelades om detta. I Sverige rapporteras få biverkningar och en otillfredsställande mängd fakta har samlats in. Slutsats: Bärarna av kosmetiska kontaktlinser är i allmänhet unga och köper linser utan recept, i de flesta fall följer inga råd om hygien med köpet och detta verkar vara den vanligaste orsaken till komplikationer. Med tillgången på kosmetiska kontaktlinser bör råd om vård och hygien prioriteras.

Syfte: Att undersöka förekomsten av refraktionsfel i Nicaragua och jämföra resultatet emot övriga världen för att avgöra om det är någon skillnad. Metod: Studien utfördes från den 26 mars till den 9 april. Tre städer besöktes i Nicaragua och i dessa städer fick patienterna själva uppsöka undersökningslokalerna för att få en synundersökning. Undersökningsmetoden har varit enkel, utrustningen som har använts har varit provbåge, provlåda, plusflipprar och synprövningstavla med Snellen E som har varit uppsatt på fem meters avstånd. Resultat: Totalt så har 1021 patienter ingått i denna studie. Varav 23,1 % var hyperopa. Hyperopi har definierats som +0,50 och större. Myopin i denna studie var 6,9 % och klassificerades som -0,50 eller större. Presbyopi har även den redovisats och totalt sett var det 845 patienter som hade någon form av presbyopi. Slutsats: Slutsatsen av denna studie visar att hyperopin i Nicaragua var betydligt mycket vanligare än i övriga studier som har gjorts i världen. Denna studie visade också att myopi förekom i mycket mindre utsträckning än i övriga studier. Både genetiska- och miljöfaktorer, så som mycket närarbete, kan spela en roll i skillnaden mellan länderna.

Syfte: Syftet med denna studie är att utvärdera Ocular Protection Index (OPI) för att se om det är en användbar metod vid diagnosticering av torra ögon. En del i utvärderingen är att undersöka korrelationen mellan OPI och resultatet på en symtomenkät, Texas Eye Research and Technology Center Dry Eye Questionnaire (TERTC-DEQ). Metod: Försökspersonerna fick i början av undersökningen fylla i TERTC-DEQ. Därefter observerades försökspersonerna vid läsning på avstånd och nära håll för att mäta deras blinkintervall. Försökspersonernas ögon undersöktes med spaltlampa och Tear Break-Up Time uppmättes för att därefter räkna fram OPI för varje försöksperon. Resultat: Totalt undersöktes 34 personer varav 4 personer exkluderades på grund av att de ej uppfyllde urvalskriterierna. Endast mätningar på höger öga redovisas i resultatet. Av 30 försöksperoner var det 4 stycken som enligt resultaten på TERTC-DEQ hade måttlig ögontorrhet och 1 person som hade svår ögontorrhet. Enligt OPI var det 12 personer som hade torra ögon på avstånd och 22 stycken som hade torra ögon på nära håll. Vid jämförelse mellan OPI och TERTC-DEQ var korrelationen låg. Slutsats: Enligt denna studie går det inte att diagnosticera torra ögon enbart med hjälp av OPI och resultatet av TERTC-DEQ. Med rätt utrustning kan OPI vara en användbar undersökningsmetod vid diagnosticering av torra ögon. För ett mer tillförlitligt resultat kan en liknande studie genomföras där fler försökspersoner med torra ögon deltar.

Bakgrund: Många tidigare studier har genomförts där olika objektiva metoder för att ta fram refraktionsvärden utvärderats med den subjektiva refraktionens resultat som guldstandard. Axelläget för astigmatism har dock sällan varit i fokus för dessa studier. Syfte: Studiens syfte var att undersöka vilken objektiv metod av retinoskopi, autorefraktor och keratometri som bäst överrensstämmer med resultaten från subjektiv refraktion när det gäller att hitta axelläget för astigmatism. Studien har undersökt vilken eller vilka av dessa objektiva metoder som bäst kan assistera undersökaren i att få fram en utgångspunkt för sin synundersökning. Metod: Studiens resultat har baserats på undersökningar av 21 försökspersoner med en regelbunden astigmatism på ≥-0.75 DC på minst ett öga. De objektiva testerna utfördes först varefter en binokulär subjektiv refraktion genomfördes. Resultat: Resultaten analyserades genom att differensen för avvikelsen i axelläge mellan subjektiv refraktion och varje objektiv metod togs fram. Studien fann att autorefraktorn uppvisade det lägsta medelvärdet för avvikelse där skillnaden mot de andra två metoderna var statistiskt signifikant. Ingen statistiskt signifikant skillnad fanns mellan de andra metodernas medelvärden. För astigmatism ≥-1.50 D sågs ingen statistiskt signifikant skillnad mellan medelvärdena för avvikelse i axelläge för någon av metoderna. Slutsats: Autorefraktorn är den metod som bäst överensstämmer med subjektiv refraktion för bestämning av axelläget för astigmatism, följt av retinoskopi och keratometri som är likvärdiga metoder. Samtliga metoder uppvisar dock godtagbara resultat. Resultaten tyder också på att alla tre objektiva metoder är likvärdiga för cylinderstyrkor ≥-1.50 D.