<p><strong>Syfte: </strong>Studiens syfte var att ta reda på om det fanns någon individuell skillnad i vertikal CD-kvot (cup/disk-asymmetri) mellan höger och vänster öga hos en normal population. <strong>Metod: </strong>Ett biomikroskop och en volklins (+78D) användes vid bedömningen av synnervspapillen. Papillens (diskens) och cupens vertikala storlek mättes genom justering av ljusspaltens höjd på biomikroskopet och de båda värdena lästes sedan av från spalthöjdsskalan på biomikroskopet. CD-kvoten räknades ut på höger respektive vänster öga genom att cupens uppmätta värde dividerades med diskens uppmätta värde. Därefter gjordes en jämförelse av den individuella CD-kvoten på höger och vänster öga. <strong>Resultat:</strong> Mätresultatet från 39 personer användes i studien. Cup/disk-asymmetrin varierande mellan 0 och 0,07 vilket innebär att alla deltagande hade en asymmetri som var mindre än 0,1. Asymmetrins medianvärde var 0,01. <strong>Slutsats: </strong>Studien konstaterade att det fanns en vertikal cup/disk-asymmetri hos många av de deltagande. Denna påvisande asymmetri var dock inte stor, då 80 % av populationen hade en asymmetri på 0,02 eller mindre.</p><p>2008:O17</p><p> </p><p> </p><p> </p><p><p> </p></p><p> </p><p><p> </p></p><p> </p><p> </p>

<p>Syftet var att undersöka om kontaktlinsbärare förstår innebörden av en kontaktlinsundersökning och vikten av de olika momenten. Hur är deras ställningstagande till regelbundna kontroller och om varför de ska göra en kontaktlinsundersökning? Metoden som användes till studien var en enkätundersökning med 9 frågor som deltagarna fick besvara efter en kontaktlinsundersökning. Frågorna berörde olika attitydsfrågor gällande kontaktlinsbärande och vad de trodde optikern undersökt i kontaktlinsundersökningen. Enkäten delades ut i 10 optikerbutiker och de som medverkade svarade anonymt.</p><p>Resultatet grundas på en enkät med totalt 94 deltagare. 47 % förklarade att de gick på en kontaktlinsundersökning en gång om året och 37 % svarade att de gick en gång i halvåret. 82 % tyckte att det var viktigt att gå på regelbundna kontaktlinskontroller. Den största anledningen till att deltagarna gick till en kontaktlinsundersökning var att förnya sitt kontaktlinsrecept. 69 % svarade att det var viktigt att optikern tog reda på hur de tillfrågade tyckte kontaktlinsanvändning fungerade. 93 % svarade att de måste gå en gång om året eller oftare för att kunna köpa kontaktlinser hos sin optiker. Deltagarna trodde bland annat att optikern undersökte synen, den okulära hälsan och tillpassningen av kontaktlinserna. 50 % svarade att de fått information om skötselrutin för kontaktlinserna.</p><p>Studien visar på att en klar majoritet av kontaktlinsbärarna förstår innebörden av en kontaktlinsundersökning och de olika moment som ingår.</p>

<p><strong>Syftet </strong>med denna studie var dels att undersöka användning av symptomfrågeformulär vid bedömning av ögontorrhet, dels att titta närmare på vilken metod och/eller vilka kombinationer av tester svenska optiker föredrar för bedömning av ögontorrhet.</p><p><strong>Metoder:</strong> Två olika typer av symptomfrågeformulär, den ena publicerad av The Canadian Dry Eye Epidemiology Society (CANDEES) och den andra med hjälp av Ocular Surface Disease Index (OSDI), översattes till svenska och distribuerades slumpmässigt bland patienter från en optikerpraktik i Kalmar. Dessutom har en webbaserad enkät skickats till 800 optiker för att undersöka deras förstahandsval av test för utvärdering av ögontorrhet. Deras andra, tredje och respektive fjärde val har också noterats, liksom eventuella ytterligare kommentarer.</p><p><strong>Resultat:</strong> Åttiofem patienter svarade på åtminstone ett av frågeformulären, varav 34% (17/50) CANDEES och 32,7% (16/49) OSDI respondenter uppgav att de hade milda till svåra symptom på torra ögon. Av de 800 e-postmeddelanden som skickades ut, svarade bara 64 (8%) optiker. Symptomfrågeformulär används oftast som enda testdiagnostik (42,2%). Det andra mest valda testet är Tearfilm Break-up Time (TBUT; 34,4%), följt av Fluorescein staining (17,2%). Både TBUT och Fluorescein staining delade platsen som det mest frekventa svaret för andravalstest (31,3%), följt av symtomformulär (28,1%). Andra alternativ valdes av 6,3% av optikerna som första val, och 9,4% som andrahandsvalstest omfattar NIBUT / BUT, tårmeniskbedömning, Schirmers Test / BUT, biomikroskopi och bedömning av tårreflexflöde.</p><p><strong>Slutsats:</strong> Symptomfrågeformulär visar att mer än 30% av ett slumpmässigt urval av optikerpatienter uppgav att de hade lindriga till svåra symtom på torra ögon. En undersökning bland svenska optiker visar att sådana formulär är att föredra för bedömning av ögontorrhet, följt av TBUT och Fluorescein staining tester.</p>

<p><strong>Syfte</strong>: Syftet var att studera om det fanns någon skillnad i ackommodationsamplituden idag jämfört med för 100 år sedan.</p><p><strong>Metod</strong>: I studien undersöktes 29 försökspersoner mellan 8 och 55 år. De genomgick en synundersökning för att få rätt värde på den avslutande mätningen, ackommodationsamplituden som mättes med RAF-linjal. Objektet var ett streck med en punkt på för att efterlikna Duanes studie i början av 1900-talet.</p><p><strong>Resultat</strong>: 37 av mätningarna, 48,7%, låg inom Duanes normalgränser. 26 mätningarna, 34,2%, hamnade under normalgränsen. Fem mätningar, 6,6%, hamnade över normalgränsen men inom Duanes högre extremgräns och åtta mätningar, 10,5%, överskred extremgränsen.</p><p><strong>Slutsats</strong>: Studien visar att en tredjedel av mätningarna hamnar under de normalvärden Duane tog fram i början av 1900-talet och därför kan ackommodationsamplituden försämrats men antalet försökspersoner är för litet för att kunna dra en sådan slutsats.</p>

<p>Studier inom bland annat allmänsjukvården och tandläkarvården har visat att många patienter är oroliga för att gå på undersökning. Syftet med denna studie var att ta reda på om patienter hos optiker också är oroliga. I denna studie undersöktes oron för att gå på linsundersökning och vilka moment patienterna i så fall är oroliga för. Är det något som optikern kan påverka är det viktigt att de får veta vad patienterna oroar sig för. På så sätt kan de utforma undersökningen därefter och förhoppningsvis kunna minska kundernas oro och öka deras förtroende.</p><p><p>Två enkäter delades ut till patienter som bokat tid för linsundersökning i sex butiker i Skåne och Kalmar, en att fylla i innan undersökningen och en efter. På enkäterna fick patienterna gradera sin oro inför olika moment i undersökningen, där 1 betydde "mycket orolig" och 7 betydde" inte alls orolig". De fick även fylla i lite kring lins- och optikervana. På den andra enkäten fanns frågor om hur patienten tyckte att undersökningen gått.</p><p>Resultat: 61 patienter deltog i studien varav 40 st var kvinnor, 17 st var män och 4 st inte angav sitt kön. Kvinnornas medelvärde i oro låg på 6,51, med en standarddeviation på 0,48. Männens oro låg i medel på 6,41 och standarddeviationen var 0,51. Det var ingen statistisk signifikant skillnad (p=0,515) i oro mellan kvinnor och män. Det som oroar mest är priset och att vända på ögonlocket. Slutsats: Studien visade att det inte finns så mycket oro över linsundersökningar. Kommunikation optiker och patient emellan verkar inte vara något orosmoment. Fler studier bör göras då noggrannare linsbakgrund bör finnas med i orostolkningen.</p></p>

Syftet var att undersöka om kontaktlinsbärare förstår innebörden av en kontaktlinsundersökning och vikten av de olika momenten. Hur är deras ställningstagande till regelbundna kontroller och om varför de ska göra en kontaktlinsundersökning? Metoden som användes till studien var en enkätundersökning med 9 frågor som deltagarna fick besvara efter en kontaktlinsundersökning. Frågorna berörde olika attitydsfrågor gällande kontaktlinsbärande och vad de trodde optikern undersökt i kontaktlinsundersökningen. Enkäten delades ut i 10 optikerbutiker och de som medverkade svarade anonymt. Resultatet grundas på en enkät med totalt 94 deltagare. 47 % förklarade att de gick på en kontaktlinsundersökning en gång om året och 37 % svarade att de gick en gång i halvåret. 82 % tyckte att det var viktigt att gå på regelbundna kontaktlinskontroller. Den största anledningen till att deltagarna gick till en kontaktlinsundersökning var att förnya sitt kontaktlinsrecept. 69 % svarade att det var viktigt att optikern tog reda på hur de tillfrågade tyckte kontaktlinsanvändning fungerade. 93 % svarade att de måste gå en gång om året eller oftare för att kunna köpa kontaktlinser hos sin optiker. Deltagarna trodde bland annat att optikern undersökte synen, den okulära hälsan och tillpassningen av kontaktlinserna. 50 % svarade att de fått information om skötselrutin för kontaktlinserna. Studien visar på att en klar majoritet av kontaktlinsbärarna förstår innebörden av en kontaktlinsundersökning och de olika moment som ingår.

Syftet med denna studie var dels att undersöka användning av symptomfrågeformulär vid bedömning av ögontorrhet, dels att titta närmare på vilken metod och/eller vilka kombinationer av tester svenska optiker föredrar för bedömning av ögontorrhet. Metoder: Två olika typer av symptomfrågeformulär, den ena publicerad av The Canadian Dry Eye Epidemiology Society (CANDEES) och den andra med hjälp av Ocular Surface Disease Index (OSDI), översattes till svenska och distribuerades slumpmässigt bland patienter från en optikerpraktik i Kalmar. Dessutom har en webbaserad enkät skickats till 800 optiker för att undersöka deras förstahandsval av test för utvärdering av ögontorrhet. Deras andra, tredje och respektive fjärde val har också noterats, liksom eventuella ytterligare kommentarer. Resultat: Åttiofem patienter svarade på åtminstone ett av frågeformulären, varav 34% (17/50) CANDEES och 32,7% (16/49) OSDI respondenter uppgav att de hade milda till svåra symptom på torra ögon. Av de 800 e-postmeddelanden som skickades ut, svarade bara 64 (8%) optiker. Symptomfrågeformulär används oftast som enda testdiagnostik (42,2%). Det andra mest valda testet är Tearfilm Break-up Time (TBUT; 34,4%), följt av Fluorescein staining (17,2%). Både TBUT och Fluorescein staining delade platsen som det mest frekventa svaret för andravalstest (31,3%), följt av symtomformulär (28,1%). Andra alternativ valdes av 6,3% av optikerna som första val, och 9,4% som andrahandsvalstest omfattar NIBUT / BUT, tårmeniskbedömning, Schirmers Test / BUT, biomikroskopi och bedömning av tårreflexflöde. Slutsats: Symptomfrågeformulär visar att mer än 30% av ett slumpmässigt urval av optikerpatienter uppgav att de hade lindriga till svåra symtom på torra ögon. En undersökning bland svenska optiker visar att sådana formulär är att föredra för bedömning av ögontorrhet, följt av TBUT och Fluorescein staining tester.

Syfte: Syftet var att studera om det fanns någon skillnad i ackommodationsamplituden idag jämfört med för 100 år sedan. Metod: I studien undersöktes 29 försökspersoner mellan 8 och 55 år. De genomgick en synundersökning för att få rätt värde på den avslutande mätningen, ackommodationsamplituden som mättes med RAF-linjal. Objektet var ett streck med en punkt på för att efterlikna Duanes studie i början av 1900-talet. Resultat: 37 av mätningarna, 48,7%, låg inom Duanes normalgränser. 26 mätningarna, 34,2%, hamnade under normalgränsen. Fem mätningar, 6,6%, hamnade över normalgränsen men inom Duanes högre extremgräns och åtta mätningar, 10,5%, överskred extremgränsen. Slutsats: Studien visar att en tredjedel av mätningarna hamnar under de normalvärden Duane tog fram i början av 1900-talet och därför kan ackommodationsamplituden försämrats men antalet försökspersoner är för litet för att kunna dra en sådan slutsats.

Studier inom bland annat allmänsjukvården och tandläkarvården har visat att många patienter är oroliga för att gå på undersökning. Syftet med denna studie var att ta reda på om patienter hos optiker också är oroliga. I denna studie undersöktes oron för att gå på linsundersökning och vilka moment patienterna i så fall är oroliga för. Är det något som optikern kan påverka är det viktigt att de får veta vad patienterna oroar sig för. På så sätt kan de utforma undersökningen därefter och förhoppningsvis kunna minska kundernas oro och öka deras förtroende. Två enkäter delades ut till patienter som bokat tid för linsundersökning i sex butiker i Skåne och Kalmar, en att fylla i innan undersökningen och en efter. På enkäterna fick patienterna gradera sin oro inför olika moment i undersökningen, där 1 betydde "mycket orolig" och 7 betydde" inte alls orolig". De fick även fylla i lite kring lins- och optikervana. På den andra enkäten fanns frågor om hur patienten tyckte att undersökningen gått. Resultat: 61 patienter deltog i studien varav 40 st var kvinnor, 17 st var män och 4 st inte angav sitt kön. Kvinnornas medelvärde i oro låg på 6,51, med en standarddeviation på 0,48. Männens oro låg i medel på 6,41 och standarddeviationen var 0,51. Det var ingen statistisk signifikant skillnad (p=0,515) i oro mellan kvinnor och män. Det som oroar mest är priset och att vända på ögonlocket. Slutsats: Studien visade att det inte finns så mycket oro över linsundersökningar. Kommunikation optiker och patient emellan verkar inte vara något orosmoment. Fler studier bör göras då noggrannare linsbakgrund bör finnas med i orostolkningen.

Syfte: Denna studie fokuserar på att åskådliggöra för- och nackdelar med osmolaritetsmätning som diagnostiseringsmetod samt den roll tårfilmens osmolaritet har för ögontorrhet. Metod: En litteraturbaserad studie genomfördes där kunskap inom området sammanställdes till en mer lättöverskådlig text. Ett antal vetenskapliga artiklar valdes även ut för granskning och analys. Resultat: Arbetet visar att merparten av de studier som är gjorda inom området osmolaritetsmätning framhåller metoden som en av de bästa diagnostiseringsmetoder som finns när det kommer till fastställande och gradering av ögontorrhet. De färskaste studierna i detta arbete pekar dock på vissa brister med metoden så som fluktuerande mätresultat och rekommenderar att flera mätningar bör utföras vid varje mättillfälle och att ett snittvärde av mätningarna bör användas för att ge ett pålitligt resultat. Slutsats: Fler och större studier skulle behövas för att säkrare fastställa effektiviteten och tillförlitligheten hos osmolaritetsmätaren TearLab