Bakgrund: Åldersrelaterad makuladegeneration (AMD) är den vanligaste orsaken till allvarlig synnedsättning hos den äldre delen av befolkningen i Europa, och övriga högutvecklade delar av världen. Sjukdomen finns i två olika former, en torr och en våt. De främsta riskfaktorerna för sjukdomen är åldern och hereditet, och dessa faktorer kan man inte påverka själv. Påverkbara riskfaktorer som diskuterats är bl.a. rökning, högt blodtryck, övervikt, kostsammansättning och exponering av UV-ljus. Av dessa faktorer är rökning den riskfaktor som är starkast sammankopplad med sjukdomen. Syfte: Studiens syfte är att med hjälp av litteratur ta reda på hur sambandet mellan rökning och AMD ser ut. Det som undersökts i de vetenskapliga studierna och som tas upp i det här arbetet är hur mycket risken att drabbas av AMD ökar för en rökare jämfört med en icke-rökare, samt om det hjälper att sluta röka för att minska denna risk. Metod: Arbetet har gjorts i form av en litteraturstudie. Vetenskapliga artiklar har sökts via sökmotorerna PubMed, Web of science och Google Scholar. Resultat: 9 artiklar som presenterar resultatet från studier som gjorts på relationen mellan rökning och AMD har valts ut och presenteras i detta arbete. Slutsats: Flertalet av studierna pekar på att det finns ett samband mellan rökning och AMD.  Risken ökar med antalet cigaretter som rökts under livstiden. Den ökade risken för AMD verkar finnas kvar upp till 20 år efter att en rökare slutat röka. Detta är en anledning för en person som röker att sluta röka redan vid tidig ålder.

Syfte: Syftet med arbetet var att utvärdera effekten av ett års behandling med Lucentis hos patienter med exsudativ åldersrelaterad makuladegeneration (AMD) på ögonkliniken i Kalmar. Metod: Ett brev skickades till de 41 patienter som någon gång under 2008 eller januari 2009 hade fått minst en behandling med Lucentis på ögonkliniken i Kalmar. I brevet tillfrågades patienterna om uppgifter fick hämtas ur deras journaler. Följande data inhämtades från de 33 patienter som godkände detta: kön, ålder, visus (avstånd och nära) före behandlingens början, visus (avstånd och nära) omkring ett år efter första behandlingen samt antal erhållna injektioner. Dessutom efterfrågades den subjektiva upplevelsen av visus via telefonsamtal med patienterna. Resultat: Den genomsnittliga synskärpan före behandlingens början och ett år senare var i princip oförändrad både på avstånd och nära håll. Denna utvärdering visar därmed inte någon signifikant förändring av visus efter ett års behandling med Lucentis. Det noterades dock hög standardavvikelse, vilket pekar på stora individuella skillnader mellan patienterna. 65,6% (avstånd) och 59,4% (nära) av patienterna upplever att synskärpan är förbättrad eller den samma efter behandlingen med Lucentis. Slutsats: Utvärderingen visar inte någon signifikant förändring av visus efter ett års behandling med Lucentis på ögonkliniken i Kalmar. Eftersom visus hos patienter med AMD sjunker utan behandling, tyder detta på att Lucentisbehandlingen på ögonkliniken i Kalmar har effekt och fördröjer synnedsättningen. Behandlingen på ögonkliniken i Kalmar är dock inte lika effektiv som den har varit i studier med månatliga injektioner eller månatliga återbesök med OCT och visuskontroll inför beslut om ytterligare Lucentisinjektion ska ges.

Introduktion: Synen är det viktigaste mediet genom vilket människan uppfattar omgivningen. Degenerativa processer som försämrar synen kan förbindas till ärftligt betingade eller degenerativa processer och mutationsfaktorer eller multifaktoriella degenerativa näthinnesjukdomar: retinitis pigmentosa, glaukom och åldersrelaterad makula degeneration. Forskarna har försökt förhindra utveckling av näthinnedegenerationen genom användning av stam- eller progenitorceller. Under differentiering och självförnyande processer utsöndrar dessa celler olika endogena tillväxtfaktorer: substanser som är aktiva vid cellens mognads- och reparationsprocesser. Att rädda och skydda celler från apoptos eller återskapa nya fotoreceptorer eller nervceller är forskarnas mål. Under de senaste 10 åren har man provat att ersätta förlorad syn med synproteser (biomimetisk utrustning). Syfte: Syftet med den här studien var att jämföra olika typer av terapier och beskrivna forskningsmetoder över stamcellsterapi vid diverse sjukliga tillstånd i ögat. Resultat: Stam- och progenitorceller kan skydda fotoreceptorer och nervceller från apoptos. De kan ha förmildrande effekt vid olika degenerativa tillstånd i ögat. Det finns fortfarande osäkerhet över möjligheten att transplanterade celler kan bilda tumörliknande strukturer. Det krävs mer forskning för att utesluta detta. I samodling med humana neurala progenitorceller (hNPC) var yttre nukleära lagret (ONL) mellan 10 % och 40 % tjockare, antalet fotoreceptorer som har överlevt signifikant större i båda testade grupper än vid kontrollen. Fotoreceptorers dödlighet har minskat med 30 % till över 50 % . Det är enormt svårt att kunna skapa från stamceller neuronceller som t.ex. Amakrina celler, bipolära celler och ganglionceller. Humana embryonala stamceller (hESC) differentierar bättre än vad musembryonala celler gjorde. Med synproteser som baseras på kvarstående näthinnemöjligheter har man kunnat återskapa en del av synen. Diskussion: Terapin med stamceller kan ha förmildrande effekter vid glaukomatösa förluster av ganglionceller. Närvaro av humana neurala progenitorceller (hNPC) minskar signifikant dödlighet hos fotoreceptorer och neuronceller men möjligheterna att återskapa redan förlorade näthinneceller är begränsade. Det finns fortfarande risk att transplanterade celler bildar tumörliknande strukturer i ögat. Plats och utvecklingsfas där transplantat hamnar spelar stor roll vid lyckad behandling. Det krävs mer forskning innan dessa terapier blir klinisk tillåtna.

Syfte: Att undersöka ifall ett ökat intag av antioxidanter via kost eller supplement kan förhindra uppkomst och progression av åldersrelaterad makuladegeneration, AMD. Metod: Granskning och sammanställning av publicerade forskningsresultat inom området. Resultat: Av 7 granskade studier visade 5 på en skyddande effekt mot uppkomst eller progression av AMD vid ett ökat intag av antioxidanter. Resterande 2 studier kunde inte finna något signifikant samband. Resultatet varierar för specifika antioxidativa ämnen i olika studier. Slutsats: Forskningen tyder på att ett ökat intag av antioxidanter, antingen via kosten eller supplement, skulle kunna förebygga och bromsa de skador som uppkommer vid AMD. Man bör dock ytterligare utreda eventuella negativa bieffekter vid höga doser av bland annat β-karoten och E-vitamin. Det behövs fler långtidsstudier för att fullt ut förstå samspelet mellan hur olika livsmedel och specifika antioxidanter tas upp och metaboliseras och hur dessa kan påverka uppkomst och progression av AMD.

Tårsubstitut används mycket bland linsbärare och personer med torra ögon. Detär vanligt nuförtiden att arbete i kontorsmiljö och vid datorer ger problem medtorra ögon, Computer vision syndrome (CVS), och att dessa personer dåanvänder tårsubstitut. Ofta står det i tårsubstitutens bipacksedel att de kan geproblem med dimsyn en stund efter applicering.Tidigare studier har visat att aberrationerna i ögat ökar vid applicering avtårsubstitut och möjligtvis är det anledningen till att dimsynen uppkommer.Syfte: Syftet med studien är att ta reda på hur mycket synkvaliteten påverkas avtvå olika tårsubstitut och hur lång tid den påverkas.Metod: Metoden innebar att närvisus och aberrationer mättes på 30 patienter (60ögon) först utan tårsubstitut. Sedan applicerades det första tårsubstitutet(Systane) i höger öga och ytterligare en mätning av närvisus och aberrationerutfördes. Därefter gjordes ytterligare 5 mätningar av aberrationerna, en var fjärdeminut. Samma sak utfördes sedan på vänster öga men då med Lacryvisc iställetför Systane.Resultat: Resultatet visade att med Systane försämrades visus hos 11 patienter.Aberrationerna ökade vid appliceringen av tårsubstitutet. Med Lacryvsicförsämrades visus hos 29 av patienterna. Abberrationerna ökade även där vidappliceringen.

Introduktion: Det råder enighet om att det intraokulära trycket, IOP, varierar över dagen. Normalt är att ett högsta värde nås under natten eller tidig morgon medan ett lägsta värde oftast nås under kvällen. Det finns ett flertal faktorer, kortvariga som långvariga, som har potentialen att påverka både det verkliga och det uppmätta IOP. Mätinstrumenten, de olika typerna av tonometrar, kan också ge olika resultat. Syfte: Syftet med denna studie var att mäta förändringen i IOP över dagen hos yngre och friska individer. Metod: IOP mättes på 44 yngre friska personer, 39 kvinnor och 5 män, med en non-contact tonometer. Två mätningar gjordes samma dag, den första mellan 08:00 och 08:30 och den senare mellan 16:30 och 17:00. Åldersintervallet låg mellan 20 och 41 år med en medelålder på 24 år. Resultat: Studien visade en statistiskt signifikant (p < 0,001) sänkning i IOP på båda ögonen vid den senare mätningen. De uppmätta medelvärdena, vid morgon respektive eftermiddag, var på höger öga 15,6 och 14,4 mmHg och på vänster öga 15,6 och 14,5 mmHg. Slutsats: Slutsatsen till den här undersökningen är att en statistiskt signifikant sänkning av IOP över dagen, uppmätt med lufttonometri, kan påvisas på båda ögonen.

Introduktion: Att mäta det intraokulära trycket (IOP) är viktigt eftersom det är en av de största riskfaktorerna för glaukom. Det händer nog att det inte mäts på alla kontaktlinsbärare som kommer på sin årliga rutinkontroll. Tidsbrist eller lathet kan kanske vara orsaken. Om IOP kan mätas med kontaktlinser skulle det underlätta för alla parter. Syfte: Syftet med studien var att undersöka om kontaktlinser påverkar resultatet vid mätning av IOP med non-contact tonometer (NCT) och Icare. Metod: IOP mättes på 27 stycken personer med både non-contact tonometer och Icare. Icare är ett handhållet instrument som kan användas utan bedövning. Mätningarna utfördes både med kontaktlinser och utan kontaktlinser. Kontaktlinserna var månadslinser av silikonhydrogelmaterial från fyra olika leverantörer och hade en styrka på -3,00 D. Resultat: Resultaten visade att ingen statistisk signifikant skillnad fanns mellan mätningarna utförda med kontaktlinser och utan kontaktlinser. Det gäller både för NCT och Icare. I en jämförelse i hur jämna NCT och Icare är i sina resultat visade det sig att vid högre IOP skiljer sig mätvärdena mellan instrumenten. Icare visar högre värden än NCT när IOP är högre. Slutsats: Det är ingen statistisk signifikant skillnad mellan mätningarna gjorda utan och med kontaktlinser. Därför kan IOP mätas med kontaktlinser som har en styrka på -3,00 D.

Syfte: Utvärdera Se Mer-projektet som genomfördes vid Certec i Lund, från september 2003 till augusti 2005 och undersöka effekterna av tidig introduktion av optik för barn med nedsatt syn, samt om Se Mer-projektet hjälpt till att inspirera andra syncentraler att börja kikarträna små barn. Metod: En enkätundersökning med 12 deltagande Se Mer-barn och 13 deltagande föräldrar gjordes. De besvarade ett antal frågor om sitt deltagande i Se Mer-projektet och om hur deras situation ser ut idag. Enkätundersökningen publicerades med web-enkätprogrammet Google Doc. Vidare gjordes djupintervjuer med tre av barnen. Frågor skickades även ut via e-post till landets syncentraler. Totalt svarade 24 av 33 syncentraler på frågorna. Resultat: Enkätundersökningen visade att hälften av de 12 barnen som deltog i undersökningen använde samma kikare som de fick under Se Mer-projektet. Totalt använder 9 av 12 en kikare som synhjälpmedel idag, men flertalet anger att det är svårt att använda kikaren i skolan. På föräldrarnas enkät svarade 77% att de upplevt Se Mer-projektet mycket positivt. 38% svarade att Se Mer-projektet påverkat användningen av synhjälpmedel för deras barn. 21 av 24 syncentraler uppgav att Se Mer-projektet påverkat deras tillpassningen av en tidigare introduktion av optik för små barn med nedsatt syn. Slutsats: Effekten av tidig introduktion av optik för barn med nedsatt syn är positiv. Hälften av barnen använder fortfarande kikaren som provades ut i Se Mer-projektet och syncentralerna har inspirerats att startat träning tidigare. För att uppnå en optimal effekt av ett hjälpmedel måste man ta hänsyn till barnets mognad och utveckling.

Syfte: Att studera prevalensen av samsynsproblem hos förstaårselever på optikerprogrammet, och jämföra med förstaårselever från ekonomihögskolan. Denna studie är tänkt att ligga till grund för en longitudinell studie av samsynsproblem hos optikerstudenter samt ekonomistudenter vid Linnéuniversitetet i Kalmar. Metod: I studien deltog 15 optikerstudenter samt 15 ekonomistudenter, som läser första året vid Linneuniversitetet i Kalmar. Undersökningen inleddes med en anamnesenkät och sedan utfördes en binokulär synundersökning innehållandes tester av samsynen. Resultaten analyserades och jämfördes med normalvärden för att bestämma studentens eventuella vergens- eller ackommodationssyndrom. Resultat: Bland optikerstudenterna hade 6 studenter av 15 tendens till något av vergens- eller ackommodationssyndromen, och bland ekonomistudenterna hade 9 studenter av 15 tendens till något av vergens- eller ackommodationssyndromen. Slutsats: Denna studie visade en prevalens av samsynsproblem hos optikerstudenter på 40 % och hos ekonomistudenter på 60 %, vilket är något högre än tidigare studier. Att optikerstudenter skulle vara mer utsatta för samsynsproblem än andra studenter är något denna studie inte tyder på. Det vanligaste BV-syndromet bland optikerstudenterna var divergensinsufficiens (20 %), och hos ekonomistudenterna var divergensexcess (13,3 %), basic exofori (13,3 %), basic esofori (13,3 %) samt ackommodationsinsufficiens (13,3 %) de vanligaste syndromen.

Syfte: Det är många som upplever att de får torra ögon vid användning av kontaktlinser. Därför är syftet med denna studie att jämföra NITBUT utan och med kontaktlinser för att undersöka om kontaktlinser påverkar tårfilmsstabiliteten. Metod: 30 stycken vana linsbärare deltog i studien. Två mätningar utfördes, en gång på eftermiddagen då försökspersonen varit utan kontaktlinser hela dagen och en då de använt sina habituella kontaktlinser i minst sex timmar. NITBUT mättes indirekt med hjälp av Tearscope-plus och ett fint gitter. Det gjordes tre mätningar per öga där ett medelvärde sedan räknades ut. Resultat: Det var ingen signifikant skillnad (p > 0,05) mellan höger och vänster ögas mätningar. Höger ögas mätningar analyserades och visade en signifikant skillnad (p < 0,05) mellan NITBUT utan och med kontaktlinser. Deltagarna delades in i två grupper ena gruppen där NITBUT < 10 sekunder och den andra > 10 sekunder utan kontaktlinser. Den nya indelningen analyserades och det visade att hos gruppen med NITBUT <10 sekunder var skillnaden mellan utan och med kontaktlinser inte statistisk signifikant (p > 0,05) medan det i den andra gruppen med NITBUT > 10 sekunder fanns en statistisk signifikans (p < 0,05) mellan utan och med kontaktlinser. Slutsats: Studien kom fram till att kontaktlinser påverkar tårfilmsstabiliteten negativt. När NITBUT < 10 sekunder utan kontaktlinser påverkar kontaktlinsen inte NITBUT medan när NITBUT > 10 sekunder utan kontaktlinser kommer NITBUT att sänkas dramatiskt efter sex timmars användning av kontaktlinser och till och med hamna under gränsvärdet för torra ögon (NITBUT < 10 sekunder).