Syftet var att undersöka om kontaktlinsbärare förstår innebörden av en kontaktlinsundersökning och vikten av de olika momenten. Hur är deras ställningstagande till regelbundna kontroller och om varför de ska göra en kontaktlinsundersökning? Metoden som användes till studien var en enkätundersökning med 9 frågor som deltagarna fick besvara efter en kontaktlinsundersökning. Frågorna berörde olika attitydsfrågor gällande kontaktlinsbärande och vad de trodde optikern undersökt i kontaktlinsundersökningen. Enkäten delades ut i 10 optikerbutiker och de som medverkade svarade anonymt. Resultatet grundas på en enkät med totalt 94 deltagare. 47 % förklarade att de gick på en kontaktlinsundersökning en gång om året och 37 % svarade att de gick en gång i halvåret. 82 % tyckte att det var viktigt att gå på regelbundna kontaktlinskontroller. Den största anledningen till att deltagarna gick till en kontaktlinsundersökning var att förnya sitt kontaktlinsrecept. 69 % svarade att det var viktigt att optikern tog reda på hur de tillfrågade tyckte kontaktlinsanvändning fungerade. 93 % svarade att de måste gå en gång om året eller oftare för att kunna köpa kontaktlinser hos sin optiker. Deltagarna trodde bland annat att optikern undersökte synen, den okulära hälsan och tillpassningen av kontaktlinserna. 50 % svarade att de fått information om skötselrutin för kontaktlinserna. Studien visar på att en klar majoritet av kontaktlinsbärarna förstår innebörden av en kontaktlinsundersökning och de olika moment som ingår.

Syftet med denna studie var dels att undersöka användning av symptomfrågeformulär vid bedömning av ögontorrhet, dels att titta närmare på vilken metod och/eller vilka kombinationer av tester svenska optiker föredrar för bedömning av ögontorrhet. Metoder: Två olika typer av symptomfrågeformulär, den ena publicerad av The Canadian Dry Eye Epidemiology Society (CANDEES) och den andra med hjälp av Ocular Surface Disease Index (OSDI), översattes till svenska och distribuerades slumpmässigt bland patienter från en optikerpraktik i Kalmar. Dessutom har en webbaserad enkät skickats till 800 optiker för att undersöka deras förstahandsval av test för utvärdering av ögontorrhet. Deras andra, tredje och respektive fjärde val har också noterats, liksom eventuella ytterligare kommentarer. Resultat: Åttiofem patienter svarade på åtminstone ett av frågeformulären, varav 34% (17/50) CANDEES och 32,7% (16/49) OSDI respondenter uppgav att de hade milda till svåra symptom på torra ögon. Av de 800 e-postmeddelanden som skickades ut, svarade bara 64 (8%) optiker. Symptomfrågeformulär används oftast som enda testdiagnostik (42,2%). Det andra mest valda testet är Tearfilm Break-up Time (TBUT; 34,4%), följt av Fluorescein staining (17,2%). Både TBUT och Fluorescein staining delade platsen som det mest frekventa svaret för andravalstest (31,3%), följt av symtomformulär (28,1%). Andra alternativ valdes av 6,3% av optikerna som första val, och 9,4% som andrahandsvalstest omfattar NIBUT / BUT, tårmeniskbedömning, Schirmers Test / BUT, biomikroskopi och bedömning av tårreflexflöde. Slutsats: Symptomfrågeformulär visar att mer än 30% av ett slumpmässigt urval av optikerpatienter uppgav att de hade lindriga till svåra symtom på torra ögon. En undersökning bland svenska optiker visar att sådana formulär är att föredra för bedömning av ögontorrhet, följt av TBUT och Fluorescein staining tester.

Syfte: Syftet var att studera om det fanns någon skillnad i ackommodationsamplituden idag jämfört med för 100 år sedan. Metod: I studien undersöktes 29 försökspersoner mellan 8 och 55 år. De genomgick en synundersökning för att få rätt värde på den avslutande mätningen, ackommodationsamplituden som mättes med RAF-linjal. Objektet var ett streck med en punkt på för att efterlikna Duanes studie i början av 1900-talet. Resultat: 37 av mätningarna, 48,7%, låg inom Duanes normalgränser. 26 mätningarna, 34,2%, hamnade under normalgränsen. Fem mätningar, 6,6%, hamnade över normalgränsen men inom Duanes högre extremgräns och åtta mätningar, 10,5%, överskred extremgränsen. Slutsats: Studien visar att en tredjedel av mätningarna hamnar under de normalvärden Duane tog fram i början av 1900-talet och därför kan ackommodationsamplituden försämrats men antalet försökspersoner är för litet för att kunna dra en sådan slutsats.

Studier inom bland annat allmänsjukvården och tandläkarvården har visat att många patienter är oroliga för att gå på undersökning. Syftet med denna studie var att ta reda på om patienter hos optiker också är oroliga. I denna studie undersöktes oron för att gå på linsundersökning och vilka moment patienterna i så fall är oroliga för. Är det något som optikern kan påverka är det viktigt att de får veta vad patienterna oroar sig för. På så sätt kan de utforma undersökningen därefter och förhoppningsvis kunna minska kundernas oro och öka deras förtroende. Två enkäter delades ut till patienter som bokat tid för linsundersökning i sex butiker i Skåne och Kalmar, en att fylla i innan undersökningen och en efter. På enkäterna fick patienterna gradera sin oro inför olika moment i undersökningen, där 1 betydde "mycket orolig" och 7 betydde" inte alls orolig". De fick även fylla i lite kring lins- och optikervana. På den andra enkäten fanns frågor om hur patienten tyckte att undersökningen gått. Resultat: 61 patienter deltog i studien varav 40 st var kvinnor, 17 st var män och 4 st inte angav sitt kön. Kvinnornas medelvärde i oro låg på 6,51, med en standarddeviation på 0,48. Männens oro låg i medel på 6,41 och standarddeviationen var 0,51. Det var ingen statistisk signifikant skillnad (p=0,515) i oro mellan kvinnor och män. Det som oroar mest är priset och att vända på ögonlocket. Slutsats: Studien visade att det inte finns så mycket oro över linsundersökningar. Kommunikation optiker och patient emellan verkar inte vara något orosmoment. Fler studier bör göras då noggrannare linsbakgrund bör finnas med i orostolkningen.

<em>Introduction:</em> Accommodation (change in ocular focus) and Vergence (change in ocular alignment) are two ocular motor systems that interact with each other to provide clear single binocular vision. While retinal blur drives accommodation as a reflex, retinal disparity changes accommodative position through the convergence-accommodation (or simply vergence-accommodation, VA) cross-link. Similarly, while retinal disparity primarily drives the vergence system, a change in retinal blur alters vergence through the accommodative-convergence (AC) cross-link. Although much information is known on the individual response dynamics of blur accommodation and disparity vergence, very little is known about the cross-linkages AC and VA. VA represents the unique situation where a stimulus to vergence (retinal disparity) drives a change in accommodation. When these dynamic measures are compared to those of vergence and blur accommodation a better understanding of the critical or rate limiting step within the system of vergence and accommodation can be determined. Accordingly, the purpose of this thesis was to determine the response dynamics of vergence driven accommodation (VA) and compare the response parameters to simultaneous measures of disparity vergence and blur driven accommodation. <br /><br /> <em>Methods:</em> A disparity stimulus generator (DSG) was modified to allow step stimulus demands of disparity to be created on a 0. 2 cpd non-accommodative difference of Gaussian target. Retinal disparity of different step amplitude demands were created as an ON / OFF paradigm and projected on a stereo monitor set at a distance of 1. 2m. Two experiments were conducted. The first experiment investigated the first order properties of VA in comparison to similar measures of blur driven accommodation (BA). The second study aimed at comparing the first order and second order dynamics of disparity vergence, VA and BA. <br /><br /> In the first experiment, stimulus measures of vergence, vergence-accommodation and BA were studied. Six normal young adult subjects participated in the study. Accommodation was measured continuously at 25Hz with the commercially available PowerRefractor (Multichannel systems, Germany). A Badal optical system was designed and accommodative response to step stimulus demands were measured. VA and BA measures obtained from the PowerRefractor were matched and plotted as main sequences (amplitude vs. peak velocity). Peak velocities between the two responses were compared using two-way analysis of variance (ANOVA) with Bonferroni post-tests. <br /><br /> In the second experiment, the response dynamics of vergence, vergence-accommodation, and blur accommodation were assessed and compared on 6 young adult subjects. Eye position was measured continuously by a stereo eye tracker at a sampling rate of 120Hz. A high speed photorefractor (sampling = 60Hz) was custom designed and synchronized with a stereo eye tracker to allow simultaneous measurement of vergence and VA. Monocular blur driven accommodation measures were also obtained with the Badal optometer and the high speed photorefractor (sampling = 75Hz). VA, BA and disparity vergence responses were analyzed and temporal parameters like latency, amplitude, duration, time to peak velocity, peak acceleration, duration of acceleration, and skewness were calculated. Main sequence plots (response amplitude vs. peak velocity) were generated and compared between disparity ON and disparity OFF. The dynamic measures of VA were compared to the measures of monocular blur driven accommodation. All comparisons were done using a two-way ANOVA with Bonferroni post-tests. <br /><br /> <em>Results:</em> <br /> <em>Study 1:</em> The results showed that response amplitude of VA during disparity ON and disparity OFF paradigms was linearly related to the peak velocity for an amplitude range of 0. 5 to 2. 5 D (Disparity ON: peak velocity of vergence-accommodation = 0. 812 * amplitude + 1. 564, R² = 0. 452, p<0. 0001 and Disparity OFF: peak velocity of vergence-accommodation = 1. 699* amplitude ? 0. 234, R² = 0. 86, p <0. 0001). The rate of change of peak velocity as a function of response magnitude was lower for VA during disparity ON compared to VA during disparity OFF. BA responses also showed amplitude dependent dynamic properties (Accommodation peak velocity = 1. 593 * amplitude - 0. 008, R² = 0. 84, p<0. 001; Dis-accommodation peak velocity = 1. 646 * amplitude - 0. 036, R² = 0. 77, p<0. 001). There was no statistical difference in the velocity of accommodation and dis-accommodation. <br /><br /> <em>Study 2:</em> When amplitudes were matched, disparity vergence response during disparity ON and disparity OFF had similar main sequence relationships. The mean values for the stimulus and response VA/V ratios were similar (0. 13±0. 05 D/&Delta; and 0. 15±0. 09 D/&Delta; respectively). All the temporal parameters of vergence-accommodation were similar during disparity ON and disparity OFF paradigms. When blur accommodation and vergence-accommodation measures were compared, all the first order and second order temporal parameters in the response were similar between the two systems. Also, disparity vergence exhibited significantly greater peak velocity and peak acceleration compared to two accommodation responses. The results also confirmed that the velocity of accommodation and dis-accommodation showed a statistically significant linear relationship as a function of amplitude for the range of amplitudes tested (Accommodation, y = 2. 55x + 0. 65, R² = 0. 55, p<0. 0001; Dis-accommodation, y = 2. 66x + 0. 50, R²=0. 65, p<0. 0001). <br /><br /> <em>Conclusions:</em> The dynamic properties of VA are amplitude dependent. Although initial results from study 1 suggested that VA may be slower during disparity ON, the results from study 2 using the high speed photorefractor and an improved analysis procedure showed that VA responses were equally fast between disparity ON (convergence) and disparity OFF (divergence). All temporal properties of VA were independent of vergence type (convergence/divergence). VA and BA have similar dynamic properties in humans suggesting that they may controlled by a common neural pathway or limited by the plant. Also, when compared to accommodation responses, disparity vergence exhibited greater velocities and accelerations reflecting the differences in the magnitude of neural innervation and plant mechanics between the two systems. The study also confirmed amplitude dependent response dynamics of blur driven accommodation and dis-accommodation.

Syfte: Denna studie fokuserar på att åskådliggöra för- och nackdelar med osmolaritetsmätning som diagnostiseringsmetod samt den roll tårfilmens osmolaritet har för ögontorrhet. Metod: En litteraturbaserad studie genomfördes där kunskap inom området sammanställdes till en mer lättöverskådlig text. Ett antal vetenskapliga artiklar valdes även ut för granskning och analys. Resultat: Arbetet visar att merparten av de studier som är gjorda inom området osmolaritetsmätning framhåller metoden som en av de bästa diagnostiseringsmetoder som finns när det kommer till fastställande och gradering av ögontorrhet. De färskaste studierna i detta arbete pekar dock på vissa brister med metoden så som fluktuerande mätresultat och rekommenderar att flera mätningar bör utföras vid varje mättillfälle och att ett snittvärde av mätningarna bör användas för att ge ett pålitligt resultat. Slutsats: Fler och större studier skulle behövas för att säkrare fastställa effektiviteten och tillförlitligheten hos osmolaritetsmätaren TearLab

<em>Introduction:</em> Accommodation (change in ocular focus) and Vergence (change in ocular alignment) are two ocular motor systems that interact with each other to provide clear single binocular vision. While retinal blur drives accommodation as a reflex, retinal disparity changes accommodative position through the convergence-accommodation (or simply vergence-accommodation, VA) cross-link. Similarly, while retinal disparity primarily drives the vergence system, a change in retinal blur alters vergence through the accommodative-convergence (AC) cross-link. Although much information is known on the individual response dynamics of blur accommodation and disparity vergence, very little is known about the cross-linkages AC and VA. VA represents the unique situation where a stimulus to vergence (retinal disparity) drives a change in accommodation. When these dynamic measures are compared to those of vergence and blur accommodation a better understanding of the critical or rate limiting step within the system of vergence and accommodation can be determined. Accordingly, the purpose of this thesis was to determine the response dynamics of vergence driven accommodation (VA) and compare the response parameters to simultaneous measures of disparity vergence and blur driven accommodation. <br /><br /> <em>Methods:</em> A disparity stimulus generator (DSG) was modified to allow step stimulus demands of disparity to be created on a 0. 2 cpd non-accommodative difference of Gaussian target. Retinal disparity of different step amplitude demands were created as an ON / OFF paradigm and projected on a stereo monitor set at a distance of 1. 2m. Two experiments were conducted. The first experiment investigated the first order properties of VA in comparison to similar measures of blur driven accommodation (BA). The second study aimed at comparing the first order and second order dynamics of disparity vergence, VA and BA. <br /><br /> In the first experiment, stimulus measures of vergence, vergence-accommodation and BA were studied. Six normal young adult subjects participated in the study. Accommodation was measured continuously at 25Hz with the commercially available PowerRefractor (Multichannel systems, Germany). A Badal optical system was designed and accommodative response to step stimulus demands were measured. VA and BA measures obtained from the PowerRefractor were matched and plotted as main sequences (amplitude vs. peak velocity). Peak velocities between the two responses were compared using two-way analysis of variance (ANOVA) with Bonferroni post-tests. <br /><br /> In the second experiment, the response dynamics of vergence, vergence-accommodation, and blur accommodation were assessed and compared on 6 young adult subjects. Eye position was measured continuously by a stereo eye tracker at a sampling rate of 120Hz. A high speed photorefractor (sampling = 60Hz) was custom designed and synchronized with a stereo eye tracker to allow simultaneous measurement of vergence and VA. Monocular blur driven accommodation measures were also obtained with the Badal optometer and the high speed photorefractor (sampling = 75Hz). VA, BA and disparity vergence responses were analyzed and temporal parameters like latency, amplitude, duration, time to peak velocity, peak acceleration, duration of acceleration, and skewness were calculated. Main sequence plots (response amplitude vs. peak velocity) were generated and compared between disparity ON and disparity OFF. The dynamic measures of VA were compared to the measures of monocular blur driven accommodation. All comparisons were done using a two-way ANOVA with Bonferroni post-tests. <br /><br /> <em>Results:</em> <br /> <em>Study 1:</em> The results showed that response amplitude of VA during disparity ON and disparity OFF paradigms was linearly related to the peak velocity for an amplitude range of 0. 5 to 2. 5 D (Disparity ON: peak velocity of vergence-accommodation = 0. 812 * amplitude + 1. 564, R² = 0. 452, p<0. 0001 and Disparity OFF: peak velocity of vergence-accommodation = 1. 699* amplitude ? 0. 234, R² = 0. 86, p <0. 0001). The rate of change of peak velocity as a function of response magnitude was lower for VA during disparity ON compared to VA during disparity OFF. BA responses also showed amplitude dependent dynamic properties (Accommodation peak velocity = 1. 593 * amplitude - 0. 008, R² = 0. 84, p<0. 001; Dis-accommodation peak velocity = 1. 646 * amplitude - 0. 036, R² = 0. 77, p<0. 001). There was no statistical difference in the velocity of accommodation and dis-accommodation. <br /><br /> <em>Study 2:</em> When amplitudes were matched, disparity vergence response during disparity ON and disparity OFF had similar main sequence relationships. The mean values for the stimulus and response VA/V ratios were similar (0. 13±0. 05 D/&Delta; and 0. 15±0. 09 D/&Delta; respectively). All the temporal parameters of vergence-accommodation were similar during disparity ON and disparity OFF paradigms. When blur accommodation and vergence-accommodation measures were compared, all the first order and second order temporal parameters in the response were similar between the two systems. Also, disparity vergence exhibited significantly greater peak velocity and peak acceleration compared to two accommodation responses. The results also confirmed that the velocity of accommodation and dis-accommodation showed a statistically significant linear relationship as a function of amplitude for the range of amplitudes tested (Accommodation, y = 2. 55x + 0. 65, R² = 0. 55, p<0. 0001; Dis-accommodation, y = 2. 66x + 0. 50, R²=0. 65, p<0. 0001). <br /><br /> <em>Conclusions:</em> The dynamic properties of VA are amplitude dependent. Although initial results from study 1 suggested that VA may be slower during disparity ON, the results from study 2 using the high speed photorefractor and an improved analysis procedure showed that VA responses were equally fast between disparity ON (convergence) and disparity OFF (divergence). All temporal properties of VA were independent of vergence type (convergence/divergence). VA and BA have similar dynamic properties in humans suggesting that they may controlled by a common neural pathway or limited by the plant. Also, when compared to accommodation responses, disparity vergence exhibited greater velocities and accelerations reflecting the differences in the magnitude of neural innervation and plant mechanics between the two systems. The study also confirmed amplitude dependent response dynamics of blur driven accommodation and dis-accommodation.

Syfte: Studiens syfte var att jämföra resultaten vid mätning av motorisk och sensorisk ögondominans med hjälp av ett test ur vardera kategori, för att undersöka om dessa ger samma resultat och därför kan anses likvärdiga vid mätning av ögondominans.  Metod: Två olika dominanstest utfördes på 30 stycken testdeltagare i åldrarna 21-32 år vilka alla hade samsyn och balanserad visus mellan ögonen. +1D test användes för att mäta den sensoriska dominansen (ögonprevalensen) och håltestet användes för att mäta den motoriska dominansen. Dessa test valdes då de är frekvent använda bland optiker idag, och då deras utförande kräver minimalt med utrustning. Resultat: 73,3% av deltagarna uppvisade samma dominans enligt båda testen, 13,3% uppvisade olika dominans vid mätning av båda testen och resterande 13,3% uppvisade dominans för håltestet men icke dominans för +1D testet. Slutsats: Jämförelsen mellan håltest och +1D test visade en korrelation på 73%, varför de kan anses vara statistiskt korrelerade. Denna höga korrelation medför att dessa två tester därför kan anses jämförbara vid mätning av ögondominans.

Syfte: Syftet med denna undersökning var att mäta ackommodationsamplitud i Nicaragua och Sverige för att se om det är någon signifikant skillnad mellan länderna i åldersgrupperna mellan 8 år och 40 år. Värdena som togs fram jämfördes sedan med publicerad litteratur för att undersöka hur denna studies värde skiljer sig från dessa, samt vilken av de tidigare studierna som var mest lik denna studies framtagna värde på ackommodationsamplitud i förhållande till åldern. Metod: Mätningarna skedde på 113 personer i Nicaragua och 113 personer i Sverige. För att vara med i denna studie krävdes det att försökspersonerna översteg 8 år och understeg 40 år. Mätningarna genomfördes med push-up metoden med hjälp av en mätsticka med figuroptotyp i form av en fågel. Resultat: Av de mätningar som genomfördes blev genomsnittet av ackommodationsamplitud 10,3 D (strandard avvikelse ±9,7 D) i Nicaragua och 11,5 D (standard avvikelse ±6,5 D) i Sverige. Ingen signifikant skillnad finns mellan länderna, det vill säga land (Nicaragua eller Sverige) har ingen påverkan på ackommodations amplitud enligt denna studie. Signifikans finns dock mellan ålder och ackommodation, en bekräftelse på att ålder påverkar ackommodationen har således observerats. Slutsats: Någon signifikant skillnad i ackommodationsamplitud mellan Nicaragua och Sverige kunde enligt denna studie ej påvisas. I jämförelsen mellan avvikelserna från både Duane och Donders tabeller jämte denna studie kan det avläsas att tabellerna har underskattat mängd ackommodationsamplitud.

Bakgrund: Ortokeratologi är en teknik där man genom specialdesignade RGP-linser kan reducera eller helt eliminera låg och måttlig myopi och även låggradig hyperopi och astigmatism. Man sover med linserna under natten, tar ut dem på morgonen och kan sedan gå utan glasögon och kontaktlinser hela dagen med bra visus. I denna studie tas en del fakta upp om hur ortokeratologi fungerar och på vilka tekniken fungerar. Syfte: Syftet vara att ta reda på mera om ortokeratologi då detta är en teknik på framfart. Även att jämföra undertecknads prövotid med redan gjorda studier. Metod: I studien jämfördes en försöksperson med tidigare gjorda studier, försökspersonen använde ortokeratologilinser under 45 dagar och mätningar som togs och jämfördes var k-värde (corneas kurvatur) och fri visus (synskärpa). Mätningarna utfördes dag 1, 3, 7 och 14, sedan togs visus 1 gång i veckan för att kontrollera att den hölls stabil. Resultat: visade att samtliga studier hade ungefär samma resultat där nästan alla försökspersoner fick bra visus under behandlingen. På försökspersonen i denna studie fungerade det också bra förutom lite inducerad astigmatism av linserna och halofenomen. Slutsats: ortokeratologi är en väl fungerande metod om endast rätt patienter som ligger inom gränserna av synfel används. Den kräver dock mer arbete än en vanlig linstillpassning, både från tillpassaren genom täta återbesök och från patienten genom att compliance och linsskötsel är väldigt viktigt. 2008:O24