<p><strong>Syfte:</strong> Att undersöka förekomst av hyperopi i förhållande till läskunnighet hos hjälpsökande hos VFA i Bolivia, samt jämföra med studier från andra delar av världen.</p><p><strong>Metod:</strong> Studien utfördes i april 2010 på tre olika orter i centrala Bolivia. Patienterna sökte själva upp platsen för att få en undersökning. Subjektiv refraktion utfördes binokulärt, utan dimning, med hjälp av provbåge, provlåda och syntavla med Snellen E, uppsatt på 5 meters avstånd. Hyperopi räknades som sfärisk ekvivalent ≥ +1,00 D, myopi som ≤ –0,25 DS.</p><p><strong>Resultat:</strong> 1 313 personer undersöktes, varav 1 271, mellan 6 och 92 år gamla, ingick i studien. Förekomsten av hyperopi var totalt 23,8% (som mest 39,8% hos kvinnor 66-92 år gamla, och som minst 10,7% hos kvinnor 6-19 år gamla), läskunnighet totalt var 81,7% (kvinnor 74,7%, män 90,7%). Det var något lägre läskunnighet bland hyperoper (78,1%) än bland myoper (83,2%) och emmetroper (82,7%).</p><p><strong>Slutsats:</strong> Bolivia verkar ha större förekomst av hyperopi än Asien och Europa. Hyperopi ökar med åldern, främst efter 50-årsåldern. Miljöfaktorn ser ut att ha viss betydelse.</p>

<p><strong>Syfte</strong>: Syftet var att undersöka hur väl den fluoresceinbild som linstillpassningsprogrammeti topografen Top Con CA-100 simulerar överensstämmde med den verkliga fluoresceinbilden.</p><p><strong>Metod</strong>: Mätning med topograf utfördes på båda ögonen hos 12 patienter. Av dessafullföljde 10 patienter deltagandet i studien. Topografens linstillpassningsprogram fick sedan välja ut de bäst passande parametrarna för en A90AS och Conflex Air stabilkontaktlins för vardera ögat (denna funktion kallas ”auto fit”), och simulera fluoresceinbilden för dessa linser. Linser av samma design och parametrar som simuleratstillpassades sedan på patientens ögon. Efter att linserna fått sätta sig i 25-30 min. droppadesfluorescein i ögonen och bilder på fluoresceinmönstret togs med digitalkamera. De olika fluoresceinbilderna jämfördes sedan med hjälp av en mall, vilken gav ett mått på hur stordel av linsens area som de olika bilderna överensstämmde.</p><p><strong>Resultat</strong>: 21 av de 39 fluoresceinmönstrena bedömdes överensstämma helt (100%), 6 mönster stämde för 81,25% respektive 62,50%. 2 mönster stämde till 75% och ett mönsterstämde till vardera 56,25%; 43,75%; 25% och 18,75%. P <0,05 (Wilcoxons teckenrangtest)och visar att det finns en skillnad mellan simulering och verklig fluoresceinbild.</p><p><strong>Slutsats</strong>: Simulering av fluoresceinbild är ett användbart redskap men det är inte 100% tillförlitligt och det har inte ersatt behovet av en skicklig kliniker.</p>

<p><p><strong>Syfte:</strong> Att jämföra ackommodations-amplituden med Hofstetters formler genom att upprepa Sterners et al. mätningar.</p><p><strong>Metod:</strong> Mätningarna skedde på 35 personer. Krav för att kunna vara med i studien var att inte ha tropi, amblyopi eller anisometropi. Det var två personer som uteslöts, den ena klarade inte stereotestet och den andra på grund av amblyopi. Först gjordes en variant av modifierad Humphriss och cyclodami, det öga som inte undersöktes dimmades med 1,5 dioptri (D). Stereoseendet testades med Wirts ring test. Ackommodations-amplituden mättes med push-up-metoden med en RAF-stav.</p><p><strong>Resultat:</strong> Medelåldern för de 33 försökspersonerna var 22,26 år. Vid jämförelse med Hofstetters formel för medelvärden var de monokulära värdena statistiskt signifikanta (p<0,05) men inte de binokulära värdena (p>0,05). För höger öga var 78,8 % lägre och för vänster var 69,7 % än de förväntade värdena. Vid en jämförelse med Hofstetters minimumvärden hade 30,3 % för höger öga och 36,4 % för vänster öga en lägre ackommodations-amplitud. Korrelationen mellan ålder och ackommodations-amplitud var -0,38 för vänster och höger öga. Binokulärt var korrelationen -0,37.</p><p><strong>Slutsats:</strong> Enligt denna undersökning är de monokulära mätvärdena lägre än Hofstetters förväntade värden. Dock är undersökningen för liten för att kunna påstå att Hofstetters värden är för högt satta. För att kunna fastställa ett sådant påstående skulle det behövas vidare studier med större populationer och åldersgrupper.</p></p>

No description available.

<p>The dark focus is a resting state of accommodation, which occurs when there are not enough stimuli for the eye to focus on. This means that the eye becomes more myopic and some people notice a blur for example at night time, more known as night myopia. In this study the dark focus in Swedish myopes is measured and any difference between early and late onset myopes is investigated.</p><p><strong>Method: </strong>The dominant eye of 56 myopes was first measured with static retinoscopy, using a distant target, and then with near retinoscopy, with the retinoscope beam as the target. The full working distance of 2.00 D was subtracted in both methods and the values were compared. The difference, if any, was the dark focus.</p><p><strong>Results: </strong>The mean value of dark focus was 0.53 D ± 0.26 for the entire group. The mean value for early onset myopes was 0.56 D ± 0.29 and for late onset myopes the mean value was 0.47 D ± 0.21. This showed no significant difference (p-value = 0.18). No significant correlation between amount of refractive error and dark focus was found.</p><p><strong>Conclusion: </strong>The Swedish myopes in this study have a smaller mean value of dark focus than mean values found in other studies using the same technique and the previous findings that early and late onset myopes differ in mean values of dark focus is not applied to this study.</p>

Syfte: Att undersöka förekomst av hyperopi i förhållande till läskunnighet hos hjälpsökande hos VFA i Bolivia, samt jämföra med studier från andra delar av världen. Metod: Studien utfördes i april 2010 på tre olika orter i centrala Bolivia. Patienterna sökte själva upp platsen för att få en undersökning. Subjektiv refraktion utfördes binokulärt, utan dimning, med hjälp av provbåge, provlåda och syntavla med Snellen E, uppsatt på 5 meters avstånd. Hyperopi räknades som sfärisk ekvivalent ≥ +1,00 D, myopi som ≤ –0,25 DS. Resultat: 1 313 personer undersöktes, varav 1 271, mellan 6 och 92 år gamla, ingick i studien. Förekomsten av hyperopi var totalt 23,8% (som mest 39,8% hos kvinnor 66-92 år gamla, och som minst 10,7% hos kvinnor 6-19 år gamla), läskunnighet totalt var 81,7% (kvinnor 74,7%, män 90,7%). Det var något lägre läskunnighet bland hyperoper (78,1%) än bland myoper (83,2%) och emmetroper (82,7%). Slutsats: Bolivia verkar ha större förekomst av hyperopi än Asien och Europa. Hyperopi ökar med åldern, främst efter 50-årsåldern. Miljöfaktorn ser ut att ha viss betydelse.

Syfte: Syftet var att undersöka hur väl den fluoresceinbild som linstillpassningsprogrammeti topografen Top Con CA-100 simulerar överensstämmde med den verkliga fluoresceinbilden. Metod: Mätning med topograf utfördes på båda ögonen hos 12 patienter. Av dessafullföljde 10 patienter deltagandet i studien. Topografens linstillpassningsprogram fick sedan välja ut de bäst passande parametrarna för en A90AS och Conflex Air stabilkontaktlins för vardera ögat (denna funktion kallas ”auto fit”), och simulera fluoresceinbilden för dessa linser. Linser av samma design och parametrar som simuleratstillpassades sedan på patientens ögon. Efter att linserna fått sätta sig i 25-30 min. droppadesfluorescein i ögonen och bilder på fluoresceinmönstret togs med digitalkamera. De olika fluoresceinbilderna jämfördes sedan med hjälp av en mall, vilken gav ett mått på hur stordel av linsens area som de olika bilderna överensstämmde. Resultat: 21 av de 39 fluoresceinmönstrena bedömdes överensstämma helt (100%), 6 mönster stämde för 81,25% respektive 62,50%. 2 mönster stämde till 75% och ett mönsterstämde till vardera 56,25%; 43,75%; 25% och 18,75%. P &lt;0,05 (Wilcoxons teckenrangtest)och visar att det finns en skillnad mellan simulering och verklig fluoresceinbild. Slutsats: Simulering av fluoresceinbild är ett användbart redskap men det är inte 100% tillförlitligt och det har inte ersatt behovet av en skicklig kliniker.

Purpose: The purpose of this study was to determine if there were any differences between four different target types when measuring the near point of convergence in adults. Methods and Material: The near point of convergence was measured in 35 subjects with a visual acuity of at least 1.0 (6/6) in each eye and without any strabismus. The targets used were: the tip of a pen, an accommodative target, the RAF line target and a penlight viewed through red-green filters. Both break and recovery points were assessed for the different techniques. Each target was used twice in consecutive order. The line target from RAF ruler was copied on to a small plastic ruler in order to be able to use the same ruler for measuring the results. All subjects were fitted with their best correction in the trial frame after a complete refraction. The measurements were taken to the nearest 0.25cm. Results: There was no difference found between NPC break values for the different target types in the control group. The NPC values were found to be 5.0/7.4 in the control group and 10.8/18.2 in the anomalous group. The accommodative target was found to give more remote values (11.5cm) than expected in comparison to the other targets in the anomalous group. Conclusion: In patients with normal NPC, the measurements can be taken with line target or Acc. target. Patients with receded NPC values should be evaluated with penlight and red-green glasses or at least twice with the tip of a pen.

Syfte: Att jämföra ackommodations-amplituden med Hofstetters formler genom att upprepa Sterners et al. mätningar. Metod: Mätningarna skedde på 35 personer. Krav för att kunna vara med i studien var att inte ha tropi, amblyopi eller anisometropi. Det var två personer som uteslöts, den ena klarade inte stereotestet och den andra på grund av amblyopi. Först gjordes en variant av modifierad Humphriss och cyclodami, det öga som inte undersöktes dimmades med 1,5 dioptri (D). Stereoseendet testades med Wirts ring test. Ackommodations-amplituden mättes med push-up-metoden med en RAF-stav. Resultat: Medelåldern för de 33 försökspersonerna var 22,26 år. Vid jämförelse med Hofstetters formel för medelvärden var de monokulära värdena statistiskt signifikanta (p&lt;0,05) men inte de binokulära värdena (p&gt;0,05). För höger öga var 78,8 % lägre och för vänster var 69,7 % än de förväntade värdena. Vid en jämförelse med Hofstetters minimumvärden hade 30,3 % för höger öga och 36,4 % för vänster öga en lägre ackommodations-amplitud. Korrelationen mellan ålder och ackommodations-amplitud var -0,38 för vänster och höger öga. Binokulärt var korrelationen -0,37. Slutsats: Enligt denna undersökning är de monokulära mätvärdena lägre än Hofstetters förväntade värden. Dock är undersökningen för liten för att kunna påstå att Hofstetters värden är för högt satta. För att kunna fastställa ett sådant påstående skulle det behövas vidare studier med större populationer och åldersgrupper.

Glaucoma is defined as a progressive optic neuropathy, characterized by loss of visual function and often associated with high intra-ocular pressure. Testing the patients' visual function with Standard Automated Perimetry (SAP) is currently the clinical standard for detecting glaucomatous visual field loss. A new test algorithm using the Frequency Doubling illusion has been introduced on the Matrix perimeter (Humphrey Matrix; Carl Zeiss Meditech, Dublin CA) that measures the central 10° using a 2°x 2° square flickering stimulus. This stimulus has the theoretical advantage of being both a large target, with good repeatability, and being perceptually selective, by preferentially stimulating the magnocellular projecting ganglion cells. <br /><br /> The purpose of this thesis was to determine the within-technique, between-visits repeatability and the within-visit, between-technique comparison of several techniques available to measure the central 10° visual field in patients with late stage glaucoma. In particular, to examine test-retest variability and compare sensitivity threshold values, visual field indices, and total and pattern deviation probability maps among the following techniques: Full Threshold SAP 10-2 size III (SAP III), Full Threshold SAP size V (SAP V), SITA SAP 10-2 size III (SS III), and Matrix 10-2 2° stimulus (M2). <br /><br /> Forty nine patients with advanced glaucomatous visual field defects attended 3 visits. During each visit, 1 eye was examined with each of the 4 techniques mentioned above. Data from the first visit was discarded to eliminate bias that may occur from the learning effect. Coefficient of Repeatability values of SAP III, SAP V, SS III, and M2 were calculated to be 10. 33, 9. 00, 9. 90, and 12. 04%dB respectively, relative to the average difference in threshold estimates between visits. M2 had the most uniform test-retest characteristics across the full range of sensitivities; however the 90% confidence interval was the widest of all techniques in the normal to near normal range (24 to 38dB). M2 showed the greatest defects in both total and pattern deviation probability plots. Threshold estimates of SAP III and SS III were shown to be similar and slightly more variable than SAP V. M2 showed greater defects than SAP III in both total and pattern deviation probability plots. Compared to SAP III and SS, M2 estimated sensitivity as less severe. Estimates of 20 dB and above on M2 were estimated at approximately 30 dB with SAP V. In the moderate to abnormal sensitivity range, Matrix estimated points to be shallower than that estimated by SAP V. <br /><br /> This thesis showed that test-retest variability of the SAP techniques decreased with increasing sensitivity whereas; variability was constant throughout the dynamic range for M2 and smaller in the moderate to severe range. However M2 was worst in the normal to near-normal sensitivity range. This suggests that M2, compared to all SAP techniques, will be disadvantaged for the detection of early visual field loss but better positioned to repeatably detect and follow moderate to severe loss in the central 10° of patients with late stage glaucoma.