Det här självständiga arbetet inom militärteknik behandlar hur dagens tekniska tillämpningar avseende pansarvärnsrobotsystem kan möta en kvalificerad motståndare. Hotbilden med varnar- och motverkans-system medför att de tekniska och de stridstekniska kraven har förändrats för att både nå verkan samt överleva i stridsställning. Utifrån kända data och prestanda på både robotsystem samt varnar- och mot-verkanssystem har beräkningar gjorts för att studera tidsförhållanden i en duellsituation. Skillnaderna har tillsammans med tekniska specifikationer analyserats och diskuterats för att ge svar på studiens fråge-ställning: Vilka tekniska möjligheter och begränsningar har dagens pansarvärnsrobotsystem för att möta en kvalificerad motståndare med varnar- och motmedelsystem i svensk småbruten terräng? Resultatet visar på följande möjligheter och begränsningar:Den kvalificerade motståndaren har sensorer och motmedel med god förmåga att upptäcka och bekämpa pansarvärnsrobotsystem. Korta skjutavstånd (˂2 000 m), höga robotbanor, salvskjutning med robusta robotsystem vilka styrs autonomt, maskering och störning av motståndarens sensorer ger pansarvärnsro-botförbandet tekniska möjligheter att med framgång möta även en kvalificerad motståndare.

Föreliggande arbete tar sin utgångspunkt i en observation av hur United States Marine Corps (USMC) använde pansarvärnsrobotförband förvånansvärt aggressivt under Gulfkriget 1991. Med syftet att studera denna taktik och att därigenom skapa en ökad förståelse för pansarvärnsrobotförbandens taktiska möjligheter/begränsningar skapas en problemformulering som undersöker vilken relevans USMC:s taktik med pansarvärnsrobotförband i Operation DESERT STORM har för svenska armén idag? För att kunna besvara denna övergripande fråga bryts den ned till tre forskningsfrågor som beskriver vilken taktik som karaktäriserade USMC:s pansarvärnsrobotförband, därefter förklarar motiven för denna taktik och slutligen värderar vilka lärdomar som svenska armén kan dra från detta 2012. Resultatet visar att marinkårens taktik i huvudsak har låg relevans på grund av de unika förutsättningar avseende terräng, siktförhållanden och teknikasymmetri som förelåg i Persiska viken 1991. Terrängen var nästan helt platt vilket gav god effekt för pansarvärnsrobotarnas övertag i skjutavstånd gentemot irakiska stridsvagnar. Oljerök och dimma gjorde att deras termiska sikten kunde verka där inga irakiska motsvarigheter fanns. Konceptet Combined Anti Armor Team bedöms värt att beakta för armén inom ramen för kombinerade vapen och slutförande av Insatsorganisation 2014.

I och med den ryska invasionen av Ukraina har Försvarsmakten identifierat behovet av en ökad pansarvärnsförmåga. Detta har lett till prov och försök av ett nytt pansarvärnsrobotsystem. Införandet av ett nytt vapensystem med nya egenskaper är en utmaning. När detta vapensystem är en pansarvärnsrobot vars förmåga inom markstridande förband har varit nedprioriterade i flera år, kan införandet ta tid. Arbetet generera underlag för att belysa de tekniska och doktrinära skillnaderna mellan Robot 58 och befintliga pansarvärnsrobotsystem som brukas i Försvarsmakten. Arbetets tillvägagångssätt var en intervjustudie där fyra individer intervjuades. Dokumentär forskning genomfördes för att komplettera och utvidga den data som samlats in från intervjuerna. De fyra olika pansarvärnsrobotsystemen egenskaper och prestanda analyserades genom en SWOT-analys. Analysen belystes ur Försvarsmaktens grundläggande förmågor, specifikt rörlighet och verkan. Resultatet av analysen visar att även fast systemen är ämnade för samma syfte, är Robot 58 väsentligt mer utvecklad och påvisar varför den tillhör generation fyra till skillnad från de andra robotsystemen. Robot 58 nya egenskaper, däribland indirekt eldgivning, kommer vapensystemet att bidra starkt till den tredimensionella striden för infanteriförbanden och utgöra ett stort hot mot motståndarens mekaniserade förmåga. Det som krävs är att chefer på lägre förbandsnivåer övar med förmågorna Robot 58 har att erbjuda. / Due to the Russian invasion of Ukraine, the Swedish Armed Forces have identified the need for an increased anti-tank capability. This has led to the test and trial of a new anti-tank missile. The introduction of a new weapon system with new characteristics can be a challenge. When this weapon system is an anti-tank missile which capabilities in ground combat units have been down prioritized for several years, the implementation can take time. The purpose of this paper was to generate data to highlight the technical and doctrinal differences between rbs 58 and existing anti-tank missiles used by the Swedish Armed Forces. The approach of the work was an interview study where four individuals were interviewed. Documentary research was conducted to complement the data collected from the interviews. The characteristics and performance of the four different anti-tank missile systems were analyzed with a SWOT analysis. The analysis was highlighted from the perspective of the Swedish Armed Forces' basic operational capabilities, specifically mobility and effectiveness. The result of the analysis showed that even though the systems are intended for the same purpose, rbs 58 is significantly more developed and demonstrates why it is considered to belong as a generation four missile unlike the other anti-tank missile. Rbs 58 new characteristics, including indirect fire mode, will greatly contribute to the three-dimensional battle for infantry units and pose a major threat to the opponent's mechanized units. The requirement is that officers at lower unit levels practice with the capabilities rbs 58 has to offer.