John A. Warden III är en av vår tids mest inflytelserika luftmaktsteoretiker och Wardens teori är vida omskriven och ligger till grund för flertalet undersökningar. Warden redogör själv för att teorin inte skall ses som en mall utan att det snarare är generella idéer och riktlinjer. Det gör att teorin går att applicera på många olika fall men det lämnar också utrymme för tolkning. Syftet med denna uppsatts är att undersöka ifall allmängiltigheten i Wardens teori gör att teorin tolkas olika. För att besvara frågeställningarna har en kvalitativ textanalys genomförts på ett antal utvalda uppsatser skrivna av studerande vid Försvarshögskolan. Det övergripande resultatet visar att allmängiltigheten i Wardens teori inte kan anses vara något problem då de undersökta författarna tolkat Wardens teori på ett liknande sätt.

Föreliggande arbete tar sin utgångspunkt i en observation av hur United States Marine Corps (USMC) använde pansarvärnsrobotförband förvånansvärt aggressivt under Gulfkriget 1991. Med syftet att studera denna taktik och att därigenom skapa en ökad förståelse för pansarvärnsrobotförbandens taktiska möjligheter/begränsningar skapas en problemformulering som undersöker vilken relevans USMC:s taktik med pansarvärnsrobotförband i Operation DESERT STORM har för svenska armén idag? För att kunna besvara denna övergripande fråga bryts den ned till tre forskningsfrågor som beskriver vilken taktik som karaktäriserade USMC:s pansarvärnsrobotförband, därefter förklarar motiven för denna taktik och slutligen värderar vilka lärdomar som svenska armén kan dra från detta 2012. Resultatet visar att marinkårens taktik i huvudsak har låg relevans på grund av de unika förutsättningar avseende terräng, siktförhållanden och teknikasymmetri som förelåg i Persiska viken 1991. Terrängen var nästan helt platt vilket gav god effekt för pansarvärnsrobotarnas övertag i skjutavstånd gentemot irakiska stridsvagnar. Oljerök och dimma gjorde att deras termiska sikten kunde verka där inga irakiska motsvarigheter fanns. Konceptet Combined Anti Armor Team bedöms värt att beakta för armén inom ramen för kombinerade vapen och slutförande av Insatsorganisation 2014.

Nya hot gör sig ständigt påtagliga där asymmetriska inslag blir alltmer förekommande. Luftmakt finns idag som ett kraftfullt maktmedel i de allra flesta stater men det finns få luftmaktsteorier ämnade för kvantitativt underlägsna stater. Luftmaktsteorier är relevanta för staters luftmaktsstrategier då teorier skänker svar till varför vi utbildas och tränas på ett visst sätt. The Underdog´s model, en luftmaktsteori gällande asymmetrisk luftmakt, påvisar teoretiskt hur kvantitativt underlägsna stater kan öka sina chanser mot en överlägsen motståndare genom att använda sina resurser på bästa sätt. Syftet med denna studie är att teoripröva ”The Underdog´s model” och undersöka dess validitet. Genom att pröva denna luftmaktsteori utifrån två fall, Sexdagarskriget 1967 och Gulfkriget 1990–1991, kan även ny kunskap om asymmetriska luftmaktskonflikter skapas. Fallen studeras utifrån ett luftmaktsperspektiv. Studiens resultat visar på att chanserna för en stat kan öka om teorins sex faktorer uppfylls och den underlägsna staten presterar bättre än sin motståndare, teorins validitet bedöms som stor. Däremot kan inte analysen med säkerhet säga om det finns andra aspekter som kan vara avgörande för en stats framgång som inte analyseras under teorins framträdande faktorer.

During decades of analysing and theorising military coercion, there is still an absence of common understandings of what coercion consists of and what makes it successful. Despite those diversities, most of the coercion theories agree on that the credibility in threats is a condition for succeeding to influence an adversary. Daryl G. Press has presented a theory, Current Calculus Theory, to analyse the credibility in military threats. However, the theory is based on threats in military crisis with the focus on the actor exposed to the threats. The purpose of this study is therefore to examine the explanatory capability of the theory in coercion in war with perspective on the actor conducting the threats. The results show that the theory may be used to explain the credibility in military threats in war and not just crises, but restrictions in war that the theory does not include complicates the explanatory capability of it. For further analysis of credibility of military threats in war, the suggestions are that the theory is added with factors specifically included in war, such as how Rules of Engagement complicate the use of force, and how the international society respond to an actor threatening with disproportionate amount of force.

Studien fokuserar på åtta irakiska kvinnors upplevelser av Iran-Irak- och Gulfkriget under åren 1980–1991. Syftet är att belysa hur dessa kvinnor upplevde och hanterade krigets sociala förtryck, militäriska samhälle, ekonomiska kris och politiska våld under dessa år. Studiens inledning ger bakgrund om krigen i Irak. Därefter presenteras intervjuer med och skrifter av åtta kvinnor som genomlevde krigen. Deras berättelser analyseras med hjälp av traumateorier, socialt stöd, kultursociologisk teori samt Salutogenas perspektiv (KASAM) och Coping (hanteringsstrategier). Resultaten belyser de hanteringsstrategier och de svårigheter som irakiska kvinnor utvecklade samt gick genom under krigen, 1980–1991. Dessa svårigheter gick ut på ekonomiska problem, våldtäkt, kulturella mönstren samt det sociala förtrycket.

Strategic bombing was introduced as an idea in the early 20th century and became debated in its first use during the first world war. John Warden, a modern proponent for strategic bombing, puts forth the idea that the introduction of precision-guided-munitions allows for strategic bombing to be a viable and more importantly the optimal use for airpower in armed conflicts today. Warden markets his theory, the enemy as a system, as a method that allows airpower to be deployed and alone be able to achieve strategic effects and win wars. Skeptics to this idea argue that empirical evidence shows that modern strategic bombing does not produce strategic effects that wins wars therefor making it inferior to other methods of employing airpower. Because the debate is heavily focused on the strategic level, the lower levels becomes neglected. This essay will test Wardens theory on the operational level of war with the purpose to examine what effects, if not strategic, are generated at the operational level and how it affects an offensive and defensive actor of a war. The results will aim to answer whether John Wardens theory of strategic bombing generates effect and is a viable method for airpower for the operational level of warfare.

The ability to use electronic warfare and conduct operations within the electromagnetic spectrum has since the 20th century gained a prominent role in modern warfare and is today largely viewed as a vital part of it. This view though is based on a field of research which mainly consists of studies lacking a problematizing or critical standpoint. This study therefore undertakes the task to question the consensus of electronic warfare as a vital part of the modern battlefield, to gain an understanding whether this view is only based on theoretical suggestions or due to it also being successful when applied in conflicts. This is done by investigating two cases: The Gulf War and Russia’s war in Georgia, by a qualitative research from a theoretical standpoint off Antoine Bousquet’s theory of military technology and its creation of perception.  The result show that electronic warfare has been mostly successful when applied in conflicts, while demanding to apply with great success. The study opens to a broader field for future studies with questions which remains unanswered. Was its successfulness due to technical developments, tactical applications or an enemy who lacks experience and education to effectively handle it?