Strategic bombing was introduced as an idea in the early 20th century and became debated in its first use during the first world war. John Warden, a modern proponent for strategic bombing, puts forth the idea that the introduction of precision-guided-munitions allows for strategic bombing to be a viable and more importantly the optimal use for airpower in armed conflicts today. Warden markets his theory, the enemy as a system, as a method that allows airpower to be deployed and alone be able to achieve strategic effects and win wars. Skeptics to this idea argue that empirical evidence shows that modern strategic bombing does not produce strategic effects that wins wars therefor making it inferior to other methods of employing airpower. Because the debate is heavily focused on the strategic level, the lower levels becomes neglected. This essay will test Wardens theory on the operational level of war with the purpose to examine what effects, if not strategic, are generated at the operational level and how it affects an offensive and defensive actor of a war. The results will aim to answer whether John Wardens theory of strategic bombing generates effect and is a viable method for airpower for the operational level of warfare.

Denna uppsats har som syfte att besvara frågeställningen: Vilken roll spelade det humanitära inslaget som en motiverande faktor för Sveriges deltagande i Libyenkonflikten mellan den 2 april 2011 och den 24 oktober 2011? Fallstudie: Riksdagens protokoll 2010/11:81. Detta kommer att göras genom att olika analysmetoder appliceras på de tal som finns representerade i Riksdagens protokoll 2010/11:81. De analysmetoder som används är politisk diskursanalys (PDA), kvalitativ innehållsanalys, samt kritisk diskursanalys (CDA). Genom utförandet av dessa kommer uppsatsen att besvara i vilken utsträckning riksdagsledamöter använde humanitära aspekter i sin debatt om Sveriges beslut att delta i den internationella militära interventionen med namn Resolution 1973. Genom att utföra en PDA och en kvalitativ innehållsanalys kan vi finna de viktigaste argumenten samt påståendena för dessa i texten Riksdagens protokoll 2010/11:81. Därefter kommer en CDA att genomföras. Genom att göra detta kan den debatt som analyseras samt det resultat vi kom fram till genom utförandet av en PDA och en kvalitativ innehållsanalys placeras i en kontext. På så sätt kan en bedömning av politikernas argument och påståenden som de använde för att motivera Sveriges deltagande i Libyenkonflikten även granskas och jämföras med den kontext som rådde innan och under tidpunkten för debatten. Genom PDA och en kvalitativ innehållsanalys kommer uppsatsen att fastställa att de humanitära aspekterna var av stor betydelse och var den främsta motiverande faktorn i debatten om Sveriges deltagande i Libyenkonflikten. Genom implementeringen av en CDA kommer denna debatt att sättas i en kontext. En kontext där en stor mediakampanj mot den dåvarande Libyska ledaren Muammar Gaddafi skedde, och där flera framstående politiker tycktes påverka FN att implementera Skyldigheten att skydda (R2P) och interventionen mot Libyen, Resolution 1973. Baserat på debatten och den offentliga information som finns tillgänglig verkade det som att media, samt högt uppsatta politiker var en bidragande faktor till Resolution 1973. Därmed verkar det som att olika maktrelationer starkt påverkade den politiska arenan och de politiska beslut som togs i och med Libyenkonflikten 2011.