The structure and composition of denim jeans is complex. In addition to cotton, which is the dominating type of textile fibre, there may be up to about 20 % synthetic fibres. The synthetic fibres are found in the sewing thread and in the elastic yarns that are used to make stretch denim jeans. In total it was found that up to six different types of textile fibres may be present in the material. To be able to recycle cotton in jeans by producing regenerated cellulose fibres a very high purity with respect to cotton is required. The purpose with this project was to investigate the possibility to fractionate the textile material found in denim jeans to obtain a pure cotton fraction that can be used in the viscose process to produce regenerated cellulose fibres, which then can be used to manufacture new clothes. In this project traditional wet mechanical separation equipment found in the pulp and paper industry, in the form of a laboratory screen (used as a model for a pressure screen) and hydrocyclone, was used to fractionate the textile material from cut and shredded denim jeans. The degree of separation of synthetic fibres from cotton fibres was quantitatively evaluated by measuring the glucose content after acid hydrolysis. The results from the experimental work showed that there were runnability problems both regarding disintegration and fractionation. Regarding the fractionation, plugging was found to be a problem and no significant separation of synthetic fibres from cotton fibres was obtained with the conditions of the experiment. / Strukturen och sammansättningen i denimjeans är komplex. Utöver bomull, vilken är den dominerande typen av textilfiber, kan de innehålla upp till 20 % syntetiska fibrer i tyget. De syntetiska fibrerna finns i sytråden och i elastiska garner som används för att tillverka stretchdenimjeans. Den här studien visade att upp till sex olika typer av textilfibrer kan förekomma i materialet. För att kunna återvinna bomull i denimjeans genom att producera regenererade cellulosafibrer krävs en mycket hög renhet med avseende på bomull. Syftet med projektet var att undersöka möjligheten att fraktionera textilmaterialet i denimjeans för att erhålla en ren bomullsfraktion som kan användas i viskosprocessen för att tillverka regenererade textilfibrer, vilka sedan kan användas för att tillverka nya kläder. I projektet användes, inom massa och pappersindustrin traditionell våtmekanisk separationsutrustning i form av en laboratoriesil (här använd som en modell av en trycksil) och en hydrocyklon, för att fraktionera textilmaterialet från klippta och sönderslitna denimjeans. Separationsgraden av syntetiska fibrer från bomullsfibrer bestämdes kvantitativt genom att mäta glukoshalten efter sur hydrolys. Resultatet från det experimentella arbetet visade att det finns körbarhetsproblem både gällande uppslagning och fraktionering. För fraktioneringen visade sig pluggning vara ett problem och ingen signifikant separation av syntetiska fibrer från bomullsfibrer erhölls med förhållandena i experimentet.

Paper and pulp industry and steel industry are two major industries in Sweden, both of which are facing big challenges to treat their waste products properly. In this thesis work, initial evaluation of mechanical properties of briquettes made of waste products was performed. Three different CaO-containing waste products (Mesa, Kalk, Fly Ash) from Stora Enso and SCA were pressed with one kind of binding material (AOD slag) from Outokumpu. Drop tests were carried out to test the impact strength of the lab-made briquettes. Three different parameters were investigated of their influence on the impact strength of the briquettes: 1) Composition of briquettes 2) Heat treatment procedure 3) Exposure time to open air. A total of 97 briquettes were pressed. Drop test results show that for different material based briquettes, heat-treatment and exposure to open air had different influence on the final impact strength. In order to get best impact strength, MB briquettes (90% Mesa +10% AOD slag) heat treated at 850℃, KB briquettes (90% Kalk +10% AOD slag) heat treated at 850℃ and FC briquettes (80% Fly Ash + 20% AOD slag) exposed to open air for 20 days are recommended. Melting experiment was carried out to investigate the sulphur removal ability of the briquettes in metallurgical processes. Thermodynamic calculation of sulphide capacity was done. / Pappers-, massa och stålindustrin är två stora industrier i Sverige, vilka båda står inför stora utmaningar för att hantera sina avfallsprodukter på rätt sätt. I denna avhandling utfördes en första utvärdering av mekaniska egenskaper hos briketter av avfallsprodukter. Tre olika CaO- innehållande avfallsprodukter (Mesa, Kalk, Fly Ash) från Stora Enso och SCA pressades med ett   bindande   material   (AOD   slagg)   från   Outokumpu.   Dropptest   utfördes   för   att   testa slaghållfastheten hos de laboratoriegjorda briketterna. Tre  olika  parametrar  undersöktes  av  deras  påverkan  på  briketternas  slaghållfasthet:  1) Brikets sammansättning 2) Värmebehandlingsförfarande 3) Exponeringstid för friluft. Totalt 97 briketter pressades. Dropptestresultat visar att för olika materialbaserade briketter hade värmebehandling   och   exponering   för   utomhusluft   ett   annat   inflytande   på   den   slutliga slagstyrkan.  För  att  få  bästa  slaghållfasthet,  värmebehandlades  MB-briketter  (90%  Mesa  + 10% AOD-slagg) värmebehandlad vid 850 ° C, KB-briketter (90% Kalk + 10% AOD-slagg) vid 850  °  C  och  FC-briketter  (80%  Fly  Ask  +  20%  AOD  slagg)  utsatt  för  öppen  luft  i  20  dagar rekommenderas. Smältningsexperiment utfördes för att undersöka svavelfjernningsförmågan hos briketterna imetallurgiska processer. Termodynamisk beräkning av sulfidkapacitet gjordes.

Today, a huge part of waste products from pulp and paper industries ends up in landfill which is both economically and environmentally adversely. This report examines the possibilities of using those products as a slag foamer and fuel in different furnaces in the metal industry. The waste products contain valuable elements, especially carbon. Therefore, there is an increased interest in finding possible use for the waste products in the metal industry. The reuse would contribute to preservation of energy as fossil fuel can be replaced. In the report, two waste materials called mixed biosludge and fiber reject are examined. The experiments are performed with the waste products pressed together with a base material and cement forming a briquette. The requirements examined are strength needed for both transportation and use in furnaces and ability to create a foaming slag. The results in strength were ambiguous, no waste material based briquettes met the set criteria. As of now, the briquettes are probably not strong enough to be transported. No foaming occurred during the experiment, but only one experiment was performed. Therefore, further experiments are needed before any conclusions can be drawn. The briquettes can possibly replace coke and coal in applications where strength is not as important. Nevertheless, it is uncertain if the briquettes affect the steel quality. / Idag läggs en stor del av restprodukter från pappers och massaindustrin på deponi, vilket innebär såväl ekonomiska som miljömässiga nackdelar. Den här rapporten undersöker möjligheterna att använda dessa restprodukter som slaggskummare och bränsle i de olika ugnarna inom metallindustrin. Restprodukterna innehåller värdefulla ämnen, framförallt kol. Därför finns det ett ökat intresse för att hitta möjliga användningsområden för restprodukterna inom metallindustrin. Denna återanvändning skulle bidra till energibevarande eftersom fossila bränslen kan ersättas. I den här rapporten undersöks två restmaterial, blandat biologiskt slam och fiberavfall. Experimenten utfördes med dessa restprodukter pressade samman med ett basmaterial och cement till en brikett. Kraven som undersöks är styrka för både transport och användning i ugnarna samt förmågan att skumma en slagg. Resultaten för briketternas styrka var tvetydiga, inga av briketterna innehållande restprodukter satisfierade det uppsatta kriteriet. Styrkan är troligtvis för låg för att transport ska vara möjlig. Ingen skumning skedde under experimentet, men endast ett experiment genomfördes. Därför behöver ytterligare experiment genomföras innan några slutsatser kan dras. Men briketterna tros kunna ersätta koks och kol där styrkan inte är viktig. Men det är osäkert om briketterna påverkar stålkvaliteten.

På pappersmaskin 11 i Hallsta pappersbruk tillverkas högglansigt papper som bleks med väteperoxid. Om väteperoxiden som finns kvar efter blekningen, kallat restperoxid, kommer ut på pappersmaskinen sliter detta på termovalsarna, vilket påverkar slutprodukten. Det finns en bakteriekultur på bruket, bestående av släktet Tepidiphilus som bryter ner väteperoxiden med hjälp av katalas och hindrar den från att komma ut på maskinen. Om bakterierna slås ut, av exempelvis ogynnsamma förhållanden, märks detta genom att restperoxiden ökar. Målet med detta arbete är att försöka identifiera vilka faktorer som påverkar bakterierna och lägga fram ett förslag för hur man kan förhindra uppkomsten av restperoxid. För att utföra detta användes i första hand principalkomponentanalys, samt så studerades hur olika faktorer förändrades i förhållanden till uppkomsten av restperoxid. Ett antal parametrar kunde identifieras baserat på tillgängliga data. Dock kan inga absoluta slutsatser dras då det inte går att bekräfta några teorier med labbförsök eller genom att manipulera processen. De parametrar som tros ha störst påverkan är mek. renat färg, rest-aluminium, grumlighet, manganhalten i vatten, pH för kar K0203, returmälden samt inloppslådan och klorhalterna som uppmätts för mek. renat total klor, RVV1 fri klor, varmvatten total klor och mek. renat fri klor. Dessa parametrar bör därför övervakas framåt, och kan i det fall att restperoxid återigen uppkommer antingen bekräftas eller dementeras deras faktiska påverkan och samspel för bakteriernas välmående. / Paper machine 11 in Hallsta paper mill produces high-gloss paper that is bleached with hydrogen peroxide. If the hydrogen peroxide that remains after the bleaching, called residual peroxide, gets out on the paper machine, this wears down the thermal rollers, which affects the final product.  There is a bacterial culture at the mill, consisting of the genus Tepidiphilus, which breaks down the hydrogen peroxide with the help of catalase and prevents it from getting out to the machine. If the bacteria are killed, for example by unfavourable conditions, this is noticeable by an increase in residual peroxide. The goal of this project is to try to identify which factors affect the bacteria and put forward a proposal for how to prevent the occurrence of residual peroxide. To carry this out, principal component analysis was primarily used, and how different factors changed in relation to the appearance of residual peroxide was studied. Several parameters could be identified based on the available data. However, no conclusive conclusions could be drawn as it is not possible to confirm any theories with lab tests or by manipulating the process. The parameters believed to have the greatest influence are coloration of mechanically cleaned water (mech. water), residual aluminium, turbidity, manganese content of the water, pH for tank K0203, the returning pulp suspension as well as the headbox and the chlorine levels for mech. water total chlorine, RVV1 free chlorine, hot water total chlorine and mech. water free chlorine. These parameters should therefore be monitored going forward, and if residual peroxide occurs again, their possible interactions and actual impact on the well-being of the bacteria can either be confirmed or denied

Användningen av cellulosa och lignin för prekursorfibrer (PF) för kolfibrer (CF) är ett mycket intressant forskningsområde på grund av den stora miljöpåverkan som dagens PF-fossilbaserade råvara PAN har. Denna avhandling fokuserar på att utveckla PF med ett kallt NaOH-upplösningssystem med cellulosakoncentrationer från 4,5 till 5,5 viktprocent med varierande massaviskositet och tillsats av lignin från 0-40 viktprocent jämfört med cellulosa. Koagulationssystemet som användes var ett fosforbaserat system med fosforsyra och ammoniumdivätefosfat (ADP) och tvätttiden ändrades för att undersöka påverkan på det slutliga oorganiska innehållet i PF. Effekten av tillsatt lignin och användning av en högre massaviskositet med en förändrad cellulosakoncentration undersöktes. Det som noterades av resultatet av dragegenskaperna och spinnbarheten hos dopen visar en viss trend som är att hög massaviskositet på 330 ml/g och hög ligninhalt på 40 viktprocent (i jämförelse med cellulosamängden i dopen) tycks uppvisa dålig spinnbarhet och svagare dragegenskaper. Användning av längre tvätttider under centrifugeringsprocessen resulterade i en lägre ask- och fosforhalt i PF. / The use of cellulose and lignin for precursor fibers (PFs) for carbon fibers (CFs) is a highly researched topic because of the large environmental impact that today’s PF raw material PAN which is fossil based. This thesis focuses of developing PFs with a cold NaOH dissolution system with cellulose concentrations ranging from 4.5 to 5.5 wt% with varying pulp viscosity and the addition of lignin ranging from 0-40 wt% in comparison to the cellulose. The coagulation system used was a phosphorus-based system with phosphoric acid and ammonium dihydrogen phosphate (ADP) and the washing time was altered to investigate the impact on the final inorganic content in the PF. The impact of the addition of lignin and using a higher pulp viscosity with an altered cellulose concentration is researched. What was noticed from the result of the tensile properties and the spinnability of the dope shows a certain trend which is that high pulp viscosity of 330 ml/g and a high lignin content of 40 wt% (in comparison to the cellulose amount in the dope) seems to present poor spinnability and weaker tensile properties. Using longer washing times during the spinning process resulted in a lower ash and phosphorus content in the PF.

The aluminium content of water extracts is an important aspect for the food safety of paper board, as the content indicates the ability of the paper board material to transfer aluminium to the packaged food product. Aluminium intake in humans and its health effects have been discussed for many years as some research has seen potential links between, among other things, high aluminium levels in the brain and the development of hereditary Alzheimer's.BfR's method and recommendation is the one that is generally followed by producers around the world, as there is no common international law. The method involves leaving small pieces of the paper board in Milli-Q water for 24 hours, before a content determination of Al is made in the formed water extract. In 2021, BfR halved its recommended limit for aluminium in aqueous extracts from 2 mg/L to 1 mg/L. For Stora Enso Skoghall, this led to some of their paper board grades not meeting this limit.A specific liquid packaging board grade that previously did not meet BfR's new limit was selected and alum as a flocculant was replaced with PAC, among other things. The aim was to investigate whether the change in flocculation chemical, as well as varying dosages, could affect the Al content in water extracts and whether PAC could possibly result in a lower Al content. The method for the water extracts and their effect on the final Al content have also been investigated further. This is done by performing the BfR method with artificial tap water as well, and then comparing the Al content in these extracts.PAC as a flocculant instead of alum did not result in lower levels of Al in the water extracts. Variations in dosage and production without aluminium-containing flocculants also did not significantly affect the Al content of the extracts. The type of water used in the analysis turned out to play a major role in how much aluminium migrated from the board. All samples extracted in artificial tap water resulted in Al levels less than the 1 mg/L limit. For the majority of the samples extracted in Milli-Q water, the Al levels were instead closer to 2 mg/L. The difference in Al content between the water extracts is believed to be mainly due to differences in pH and thus varying amounts of soluble aluminium.The results showed a relatively large variation between the two external laboratories used. This is believed to be mainly due to variations in method and measuring equipment, but one must also consider the small sample size that was tested and what variations it entails.

In this project, a numerical model describing the reaction mechanism and the mass and energy transport in wood pyrolysis is studied. The applicability of the model in predicting actual biomass pyrolysis assessed by comparing the model to TGA experimental measurements. The comparison to experiments is done in relation to the mass loss characteristics of chips of varying sizes. The mass loss is of interest as it is a variable necessary in the coupling of reactor and particle models. Three reaction models were simulated and results compared to experimental data, namely, the reaction model developed by Park et al. [Combustion and Flame 157 (2010) 481-494], a simple multicomponent parallel reaction model, and a competitive reaction model. The model of Park et al. did not fit with the experimental data as it underestimates the char yield. The parallel reaction model, which is based on hemicellulose and cellulose decomposition to char and volatiles, also did not agree with the experiments even when fitting the parameters to the data. The downward trend of char yield with increasing temperature suggests there exists competition between the volatiles and char in wood pyrolysis. The proposed competitive reaction model which consists of a hemicellulose reaction to volatiles and a cellulose reaction to volatiles and char is in good agreement with the experimental data. The mass loss characteristics in the experimental temperature range is fairly predicted within reasonable accuracy.

Through air drying (TAD) enables production of premium tissue products with increased softness, absorbency and bulk. On the other hand, the energy consumption of the TAD process is considerably higher than for conventional tissue drying alternatives. Previous studies on the TAD process have indicated that the drying rate for low grammage sheets is independent of the flow of air through the sheets.   The objective of this work has been to investigate and quantify how drying times and drying rates for low grammage sheets are affected by the addition of external web heating in a TAD process. Moist Eucalyptus and softwood sheets with grammages ranging from 15 to 60 g/m2 were dried in a laboratory process by an air flow through them and an IR-dryer with a variable power output. During drying, pressure drop and air flow were measured and an IR-camera recorded surface temperatures which enabled calculation of drying times and drying rates.   Using the IR-dryer to dry sheets shortened the drying time with at least 20 % and up to 60 % compared to sheets dried without IR-heating. Both pulp types and all grammages showed a linear relationship between drying times and the amount of evaporated water. Mass specific drying rates however, were very high for low grammage sheets and decreased rapidly with increasing grammage. Especially for low grammage sheets the drying rate had a very strong dependency on the IR-power and increased significantly with every increasing IR-power level. This finding implies that heat transfer could be a limiting factor when drying low grammage sheets in the TAD process. Another interesting phenomenon was observed for all grammages of the Eucalyptus sheets. Through these sheets the air flow rate increased with increasing IR-power, something that was not seen at all for the softwood sheets.   To summarize, adding external web heating to a TAD process resulted in a positive effect on drying times and drying rates, especially for low grammage sheets typical for the TAD process.

Syftet med detta examensarbete var att öka reaktiviteten hos förhydrolyserad kraftmassa genom att använda tidigare förhydrolysat och svavelsyra under förhydrolysen. Först bestämdes den kemiska sammansättningen av två olika vedråvaror (Acacia crassicarpa och Eucalyptushybrider) för att observera och korrelera med förhydrolysprocessen. Därefter studerades effekten av att för förhydrolyskraftkokning använda vatten, förhydrolysat och svavelsyra med olika koncentration under förhydrolysen vilket korrelerades med avlägsnandet av pentosan, utbyte, viskositet, kappanummer och ljushet. Därefter valdes en av vardera syrabaserad förhydrolyskraftmassa att blekas helt till dissolvingmassa för bestämning av Fock-reaktivitet, vilket jämfördes mot den vattenbaserade förhydrolysen som referens. Den slutliga kvaliteten på de olika förhydrolyskraftmassorna studerades också. Detta examensarbete visade att användandet av förhydrolysat och svavelsyra kan ge högre Fock-reaktivitet jämfört med vatten under liknande processförhållanden. Däremot gav syrabaserad förhydrolyskraftmassa lägre utbyte än vattenbaserad förhydrolyskraftmassa. Syrabaserad förhydrolyskraftkokning gav även lägre pentosanhalt, lägre halt extraktivämnen och lägre viskositetsvärden. Förhydrolysatbaserad förhydrolyskraftmassa hade värden mellan de som uppvisades av vattenbaserade- och svavelsyrabaserade förhydrolyskraftmassor. Dessutom hade förhydrolyskraftmassor från Eucalyptushybrider högre Fock-reaktivitet, lägre pentosanhalt, lägre halt extraktivämnen och högre viskositet än förhydrolyskraftmassor från Acacia crassicarpa. / The worldwide demand for dissolving pulp has been increasing significantly in Asia which is majorly produced from prehydrolysis kraft pulping and most of the prehydrolysis kraft pulp are consumed in viscose rayon production. Thus, it is interesting to have research in the process of prehydrolysis kraft pulping to make it a cleaner and more sustainable production. One of the most important qualities of prehydrolysis kraft pulp in viscose rayon is reactivity, which can lead to less chemical consumption and lower production cost. The aim of this research project is to increase the reactivity of prehydrolysis kraft pulp by using prehydrolysate and sulfuric acid during prehydrolysis cooking. Firstly, the wood chemical composition of two different hardwood species (Acacia crassicarpa and Eucalyptus hybrids) were determined and correlated with the prehydrolysis kraft pulping process. Secondly, prehydrolysis kraft cooking using water, prehydrolysate, and sulfuric acid with different concentration during prehydrolysis were studied and correlated with pentosan removal, yield, viscosity, kappa number, and brightness. Later, one of each acid based prehydrolysis kraft pulping were chosen to be proceed to fully bleached dissolving pulp for determining Fock reactivity which was compared to water prehydrolysis kraft pulping as the reference. The final quality of different prehydrolysis kraft pulps were also studied. From this research project, it showed that prehydrolysate and sulfuric acid prehydrolysis kraft pulp improved the Fock reactivity as compared to water prehydrolysis in similar pulping condition. However, acid based prehydrolysis kraft pulping gave lower yield than water prehydrolysis kraft pulping. Acid based prehydrolysis kraft cooking provided lower pentosan and extractive content, but lower viscosity values. Meanwhile, the prehydrolysate kraft pulp had the intermediate values between water and sulfuric acid prehydrolysis kraft pulping. In addition, Eucalyptus hybrids prehydrolysis kraft pulping had higher Fock reactivity, lower pentosan content, lower extractives, and higher viscosity than Acacia crassicarpa. To conclude, the more acidic prehydrolysis increased Fock reactivity with lower pulp yield, pentosan, extractive and viscosity.

Lignin är en av de vanligaste naturliga råvarorna på jorden och finns mestadels i trä. Nuförtiden är valoriseringen av lignin en av processutvecklingarna för teknologier inom massa- och pappersindustrin. Denna utveckling syftar till att öka värdet av lignin. Traditionellt förbränns genererat lignin, känt som tekniskt lignin, som bränsle i sodapannan som en del av svartlutskomponenter, och denna praxis är används kontinuerligt inom massa- och pappersindustrin. Syftet med detta examensarbete är att undersöka det tekniska ligninet från två specifika träslag, Acacia crassicarpa (Acra) och Eucalyptus Hybrids (Euca), för att öka kunskapen om det tekniska ligninet och hitta lämpliga tillämpningar för dessa råvaror i framtiden. I denna studie isolerades lignin från svartlut som genererats från två olika kokningsmetoder, kraftkokning- och kraftbased dissolvingkokning (KP och DP). Karakteriseringsmetoderna inkluderade molekylviktsfördelning (THF-SEC), analys av ligninets funktionella grupper med fosfor-31 Nuclear Magnetic Resonance (31P-NMR) kvantifiering och ligninets trukturella elementanalys via Two-Dimensional Heteronuclear Single Quantum Correlation NMR (2D-HSQC NMR). Utbytet erhållet från kraftkokning (KP) och kraftbased dissolvingkokning (DP) visade inga skillnader för samtliga prover och resultaten visas inom samma intervall (cirka 0,06-0,08 g/mol svartlut). Molekylviktsfördelningen för KP och DP-kokning ligger fortfarande inom intervallet för kraftlignin Mw (1500-5000 g/mol) och polydispersitetsindex (PDI) för KP hade ett högre värde än DP för båda typerna av undersökta råvaror. För de funktionella grupperna hade Eucalyptus Hybrids högre -OH-halt än Acacia crassicarpa oavsett kokningstyp. 31P-NMR kvantifieringsdata visade tydligt att KP-Euca innehöll den högsta halten av  alifatisk-OH (1,4 mmol/g). DP-Euca hade den högsta halten C5-kondenserad (2,5 mmol/g), medan den högsta mängden Guaiacyl-OH identifierades i DP-Acra (1,2 mmol/g). Fingeravtrycket av kopplingarna som kvantifierades från 2D-NMR HSQC visade att KP hade högre β-O-4', β-5' och β-β' interenhetskopplingar än DP. Dessutom hade Acacia crassicarpa en högre andel interenhetskopplingar än Eucalyptus Hybrids för båda kokmetoderna. De högsta β-O-4'-, β-5'- och β-β'-kopplingarna detekterades i KP-Acra med 3,4 %, 0,5 % respektiv 4,3 %. / Lignin is one of the most abundant natural raw materials on Earth and is mostly found in wood. Nowadays, the valorization of lignin is one of the continual process developments for technologies in the pulp and paper industry. This development is intended to increase the value of lignin. In the traditional approach, generated lignin known as technical lignin is burnt as fuel in the recovery boiler as part of black liquor components, and this practice is still common in the pulp and paper industry. The objective of this thesis work is to explore the technical lignin from specific wood species, Acacia crassicarpa (Acra) and Eucalyptus Hybrids (Euca), to emphasize the knowledge about the technical lignin and finding suitable application for the mentioned raw materials in the future. In this study, lignin was isolated from black liquor generated from two different cooking methods, kraft and kraft dissolving pulp cooking (KP and DP). The Characterization methods included molecular weight distribution by THF-SEC, lignin functional groups analysis via Phosphorus-31 Nuclear Magnetic Resonance (31P-NMR) quantification, and lignin structural elements analysis via Two-Dimensional Heteronuclear Single Quantum Correlation NMR (2D-HSQC NMR). The isolation yield obtained from kraft cooking (KP) and kraft dissolving pulp cooking (DP) did not have drastic differences for all the samples and therefore the results are within the same ranges (around 0.06-0.08 g/mol of black liquor). The molecular weight distribution values of KP and DP cooking are still within the range of kraft lignin Mw (1500-5000 g/mol) and the polydispersity index (PDI) of KP had a higher value than DP for both types of raw material investigated.  For the functional groups, Eucalyptus Hybrids had the higher -OH content than Acacia crassicarpa regardless of the cooking type. The 31P-NMR quantification data showed clearly that KP-Euca was the richest in Aliphatic-OH (1.4 mmol/g). DP-Euca had the greatest amount of C5-Condensed (2.5 mmol/g), while the highest amount of Guaiacyl-OH was identified in DP-Acra (1.2 mmol/g). The fingerprint of the linkages that was quantified from 2D-NMR HSQC showed that KP cooking had a higher β-O-4’, β-5’ and β-β’ interunit linkages than DP cooking. Furthermore, Acacia crassicarpa had a higher interunit linkages percentage than Eucalyptus Hybrids for both cooking methods. The highest β-O-4’, β-5’ and β-β’ linkages were detected in KP-Acra with 3.4 %, 0.5 %, and 4.3 % respectively.