Smurfit Kappa äger Europas största kraftlinerbruk i Piteå. I dagsläget säljer Smurfit Kappa fjärrvärme till PiteEnergi med en maximal kapacitet av cirka 95 MW, där PiteEnergi sedan distribuerar ut fjärrvärmen till sina abonnenter i Piteå. Smurfit Kappa kan tillgodose mer än 90 % av Piteås årliga fjärrvärmebehov, vilket i sin tur sker till cirka 90 % genom spillvärme och 10 % genom att kondensera ånga direkt från pannorna i en spetsvärmeväxlare.Den levererade fjärrvärmeeffekten kan regleras både via framledningstemperaturen på fjärrvärme-vattnet och via volymflödet. Värmebehovet beror främst på utomhustemperaturen, men även sociala faktorer påverkar, såsom att mer tappvarmvatten används när folk duschar på morgonen. Fram-ledningstemperaturen på fjärrvärmevattnet styrs i dagsläget av utomhustemperaturen. Temperatur-ändringen når abonnenterna med en tidsfördröjning som beror på deras avstånd till fjärrvärmeverket och vattnets hastighet. Abonnenterna tillgodoser sitt värmebehov genom att reglera volymflödet i sina abonnentcentraler. Vid en hastig stegring av värmebehovet finns det risk för att det efterfrågade volymflödet tillfälligt överskrider pumpkapaciteten. För att förhindra detta har pumpningen historiskt skett med en säkerhetsmarginal, till kostnad av en högre framledningstemperatur och därigenom högre distributionsförluster. Genom att implementera ett lastprognosverktyg som prognostiserar fjärrvärmebehovet kan framledningstemperaturen variera i symbios med värme-behovet under de tillfällen pumpkapaciteten är nära sin maximala begränsning.I denna rapport utvärderas energimässiga och ekonomiska besparingsmöjligheter genom implementering av ett lastprognosverktyg för fjärrvärmeproduktion vid Smurfit Kappas kraftliner-bruk i Piteå. Genom att kombinera mätvärden på timbasis från Smurfit Kappa tillsammans med gränsvärden för maximal pumpning och lägsta framledningstemperatur estimeras energiflödens förhållande till relevanta fjärrvärmevariabler, såsom framledningstemperatur och volymflöde, genom att kombinera termodynamik med regressionsanalys.Resultatet visar att lastprognosverktyget kan bidra till att ersätta drygt 40 % av spetsvärmen med spillvärme. Ofta finns mer spillvärme tillgänglig än den som utnyttjas, men med en alltför låg temperatur. Genom att sänka framledningstemperaturen kan då en större andel spillvärme utnyttjas, vilket resulterar i att mindre biobränsle behöver tillföras. Utöver detta kan distributionsförlusterna minskas med knappt 1 %, genom att framledningstemperaturens i snitt sänks med cirka 4°C. Fjärrvärmenätets tillskott av fossilt bränsle används idag främst som reservkraft och inte vid spetslast, vilket inte går att effektivisera med ett lastprognosverktyg.Implementeringen av lastprognosverktyget har en återbetalningstid på ca 2 år och bidrar sannolikt även med indirekta ekonomiska besparingar genom att exempelvis fungera som ett beslutsunderlag.

Examensarbetet har utförts för pappers och massabruket Vida paper i Lessebo, där de under lång period har haft problem med höga halter av kväve i deras avloppsvatten. Vida paper tillverkar bland annat papper i olika färgskalor, och enligt spekulationer från företaget ska de varierande halterna av kväve bero på de olika färgerna som tillverkas, vilket är det som ska undersökas i arbetet. Det finns för närvarande 15 färger, från 6 olika leverantörer, som idag producerar ca 100 nyanser på pappersbruket. Kväveprover har tagits på 51 av de 100 nyanserna, av dem har 11 stycken avvikit med höga halter av kväve. Efter analyser av vad de 11 avvikande kväveproverna innehåller för färger har det visat sig att 8 stycken av dem innehåller färgen Levacell Echtgelb 2RF. Slutsatsen är att efter analyser från kväveprover och leverantörer konstateras att Levacell Echtgelb 2RF, färg nr. 5, är den färg som innehåller mest kväve. För att reducera kvävehalten hänvisas Vida paper att se över Levacell Echtgelb 2RF och överväga att hitta en annan liknande färg med mindre kvävehalt.

<p>Tyngdpunkten i arbetet ligger på framtagningen av ett handhållet verktyg för hantering av papphylsor vid Stora Ensos pappersbruk i Grycksbo. Framtagningen av verktyget följer er¬hållen kunskap inom konstruktionsmetodik och syftar till att förändra dagens arbetssätt och därmed minimera risken för arbetsskador vid den manuella hanteringen av hylsorna. Studier av alternativa lösningar, som skulle kunna skapa gynnsammare förutsättningar för att uppnå målet, har också genomförts. Resultatet, med rekommendationer och underlag för fortsatt arbete, som överlämnas till företaget innehåller följande:</p><p>- CAD-ritningar i form av en 3D-modell över framtaget verktyg.</p><p>- Förslag på modifiering av hylshäck för en effektivare hantering.</p><p>- Förslag på grundläggande förändringar som idag enbart tillämpas i viss utsträckning.</p>

Tyngdpunkten i arbetet ligger på framtagningen av ett handhållet verktyg för hantering av papphylsor vid Stora Ensos pappersbruk i Grycksbo. Framtagningen av verktyget följer er¬hållen kunskap inom konstruktionsmetodik och syftar till att förändra dagens arbetssätt och därmed minimera risken för arbetsskador vid den manuella hanteringen av hylsorna. Studier av alternativa lösningar, som skulle kunna skapa gynnsammare förutsättningar för att uppnå målet, har också genomförts. Resultatet, med rekommendationer och underlag för fortsatt arbete, som överlämnas till företaget innehåller följande: - CAD-ritningar i form av en 3D-modell över framtaget verktyg. - Förslag på modifiering av hylshäck för en effektivare hantering. - Förslag på grundläggande förändringar som idag enbart tillämpas i viss utsträckning.

Plastic is one of the most universal materials used today. With a good future view, with new implementations and applications, it makes a lot of time to look at the production and management of the plastic materials. Plastic materials that have been used in our daily lives cause serious environmental problems. Millions of tons of these non-degradable plastics accumulate in the environment every year. The basic problem is that plastic is not naturally occurring in nature since containers are usually made of polyethylene terephthalate. This means that microorganisms do not have the ability to break it down to the current cycle. It takes hundreds of years for plastic containers to break down, not biologically but only degenerate into smaller and smaller pieces. Plastic breaks down into smaller pieces that become smaller and smaller until we cannot see them with the naked eye, mainly through heat and UV light. Although we cannot see them, they are still present and become part of our nature forever. Bioplastics is the plastic industry's tool to try to reduce these little pieces of our nature that will remain forever so that they do not grow more. With today's plastic packaging, which is said to be bioplastic, additives of, for example, cobalt and nickel, which are said to make it easier for the polymers to break down over time, have proven to be not as effective as they thought. Polyhydroxyalkanoates (PHA) are polymers which are biodegradable as based on their composition have different physical properties. PHA is a family of natural polyesters synthesized from various microorganisms discovered in 1926. Once discovered, interest has been high due to their biodegradability and its production from renewable resources. The polymers can be described generally as production from microorganisms under controlled conditions, where they occur naturally in organisms that classify them as biopolymers. Some of these polymers are already industrially produced on a large scale today. However, many still apply to several new areas but must be optimized for commercial production. Biopolymers can be classified into four groups. Amino-acid-based polysaccharides from bacteria, polyphenol-based and polyesters that this study is looking at. Depending on what the microorganisms possess for character traits and what they give to the substrate to break down, it gives polyesters with different physical properties. This case is a short-chain polyester to be formed, more specifically P3HB which is a three-carbon PHB polyester in its polymer which can be up to 5-7 units long. To avoid ongoing problems, a solution is needed. A solution that has received much attention to reduce plastic residues in nature is the use of biodegradable plastics and among them polyhydroxyalkanoates. Polyhydroxyalkanoates (PHAs) are common intracellular compounds found in bacteria, archaea and in few eukaryotes such as yeast and fungi. PHA acts as an energy storage polymer that is produced in some microorganisms when the carbon source is abundant and other nutrients such as nitrogen, phosphorus, oxygen or sulfur are limited. These polymers accumulate intracellularly up to 90% of the dry weight of the cell under nutritional conditions and act as energy saving materials. It has resembled mechanical properties like the traditional oil-based plastic such as polypropylene or polyethylene that can be formed with other synthetic polymers. PHA plastics possess many more applications, in agriculture, packaging and in the medical industry. It is biodegradable and also immunologically compatible. What the PHAs plaster can cause is an ultimate decomposition from a non-fossil source, which is exactly why it is very attractive. The purpose of this study was that from a hypothesis see within a limited time frame of ten hours of bio sludge from Gruvön, Skoghall and Bäckhammar's use could accumulate PHA with the aid of added readily degradable substrate. The process of the study will be a small part of a current research project together with Paper Province, Promiko, Pöyry and RISE. The aim of their study is to use residues from the forest industry to make hydrogen as well as bioplastics. This study will help to look at a subprocess of their cascading process. The aim of the study is to be able to measure the amount of PHA that could accumulate and rank the potential of the different uses. Using chemical analysis methods and extractions, it will provide opportunities to measure the accumulation of PHA in the various bacterial cultures of biomass from the use. The methods involve soxhlet extraction to successfully extract PHA from the bacteria. Dosage of substrate is sodium acetate piped from egg-diluted solution at 600 mg per dosage. In order for the dosage to be added at the right time, DO and the pH of the reactors were measured and logged throughout the course. FT-IR is used to view the course of events during the experimental period, linked to known features that may indicate that PHA is present in the bio sludge. Nutrients like phosphorus and nitrogen are measured, along with SÄ, SS, TOC, several before and after the experiment to compile discussion of the results. The conclusion was based on the analysis methods that the bio sludge that yielded the best yield was from Gruvöns use. This also relates best to the hypothesis of celebration and starvation, the relationship to which the bio sludge is exposed. The mine has a slurry in its five-step process which causes the bio sludge to return from step five where there is a shortage of food for bacteria to step three where there is a lot of food to consume. The rankings of the different uses relate to the hypothesis that the use of mining was best and the worst was the use of Bäckhammar. Based on the analysis methods included in the study, it can be concluded that the bio sludge that yielded the best yield was Gruvöns use with 13.6% of PHA / VS from the soxhlet extraction, the practice was best matched to the hypothesis. The ranking of the different bio sludge of the use is based on the hypothesis that Skoghall's use was second best followed by Bäckhammar's use which was the worst in accumulating PHA in the bacterial culture.

Syftet med det här examensarbetet var att utreda massa- och pappersbruket SCA Obbolas sekundärvärmesystem. Examensarbetet utredde hur systemet kommer påverkas efter genomfört projekt ”Expansion Obbola” och huruvida fabriken kommer lida av sekundärvärmeunderskott eller inte. Utifrån resultatet togs förslag fram för hur underskott kan motverkas och eventuella överskott utnyttjas. För ändamålet gjordes en modell på dagens sekundärvärmesystem och med projekterade värden för ”Expansion Obbola” kunde sekundärvärmebalansen fastställas. Examensarbetet har utförts på plats där strömmarna kartlagts genom inspektion, ritningar och styrsystem. Nödvändiga mätdata för modellerna har tagits från givare som finns installerade för att styra processen på fabriken. Modellen använder sig av data och inparametrar som genom regressioner kan approximera sekundärvärmebalansen beroende på produktion och externa faktorer. Programvaran som används i uppbyggnad av modellerna är beräkningsprogrammet Excel med tillägg från WinMops. Eftersom de externa faktorerna har stor inverkan på systemet sattes modellen upp för både sommar- och vinterförutsättningar. Modellerna byggdes upp för att beräkna balansen i systemet under normala driftförhållanden och antagandet att systemet är stabilt. Programvaran som används i projektet är Excel. Sekundärvärmesystems värde kan anses som möjligheten att minska behovet av primärånga. Därmed beräknades behovet då ingen primärånga använts till att producera sekundärvärme, alternativt som spetsvärme för att täcka behovet. I dagens sekundärvärmesystem finns ett stort överskott av termisk energi. Under medelproduktion och medelinställningar för externa faktorer erhölls 16,2 MW och 9,9 MW spillvärme för sommaren respektive vintern. Alla punkter i analysen klarar behovet med marginal, men där undantaget är låg produktion under riktigt kalla vinterdagar. Efter ”Expansion Obbola” blir systemet starkt beroende av utomhustemperaturen. Under sommaren, då temperaturen ute är hög, blir överskottet än större och spillvärmen beräknades till 26,3 MW under medelinställning av inparametrarna. Vintern medför att systemet har överskott under medelinställningar och spillvärmen beräknades till 7,5 MW. Sekundärvärmesystemet klarar inte behovet för alla utomhustemperaturer. Balansen erhålls vid -10,8 °C för hög-, -10,8 °C för medel- och -6,0 °C för låg produktion. Genom att utöka flödet mellan hetvattentanken och varmvattenbingen kan underskottet under kalla vinterdagar minskas. Åtgärdsförslaget som anges medför att systemet klarar en balans vid -13,4 °C för hög-, -11,0 °C för medel- och -6,0 °C för låg produktion. Med ”Expansion Obbola” tillkommer stora förändringar till pannornas vattenhantering. Temperaturen på spädvatten mot matarvattentankarna går från 97,9 °C till 90,6 °C under sommaren vid medelinställning på inparametrarna. För vintern går temperaturen från 96,0 °C till 87,4 °C. På grund av den sänkta temperaturen på strömmarna mot matarvattentankarna kommer motsvarande termiska energi behöva tillsättas, vilket resulterar i en ökad ångförbrukning. Varmvattenbingen kan erhålla en jämnare temperatur genom att prioritera varmare flöden till tanken, förslaget innebär att en större mängd hetvatten kan frigöras till nya ändamål. Flödet som har lägst temperatur till varmvattenbingen är från kokeriet. Åtgärden medför att upp till 70 m3/h extra hetvatten frigöras under sommaren och 86 m3/h under vintern vid medelinställningarna. I rapporten har alternativet att utöka hetvattenflödet till värmeväxlaren före blandbäddarna i vattenhanteringen utretts. Här finns en möjlighet att tillsätta 987 kW och 1558 kW under sommaren respektive vintern. Detta skulle medföra att temperaturen mot matarvattentankarna blir 93,7 °C och 92,2 °C under sommar- respektive vinterperioden. För att erhålla den beräknade maxeffekten behövs 51 m3/h för sommaren och 73 m3/h för vintern, då värmeväxlaren förbättras till en temperaturdifferens vid 5 °C.

No description available.

Vatten som används av pappers- och massaindustrin måste renas och då bildas olika sorters slam. För avvattning av slam går det åt stora mängder kemikalier och processen är ofta kostsam. Dock är det en viktig process inom vattenreningen. Skoghalls bruk vill förbränna så mycket slam som möjligt på plats för energiutvinning, vilket kräver en relativt hög torrhalt på slammet. I det här arbetet har det undersökts om det finns förbättringsmöjligheter i slamavvattningsprocessen genom att undersöka olika parametrar som bland annat torrhalter, flöden, slamkvoter och drift av skruvpressar.    En del av syftet med arbetet var att bedöma precisionen av de installerade mätinstrumenten Acospector Acoustic Chemometer som mäter torrhalter i processen genom akustisk spektroskopi. Torrhalterna jämfördes mot uppmätta labbvärden vid samma position och slutsatsen blev att alla fem instrumenten bedömdes kunna följa labbvärdena relativt bra, men det var ACO 4 som mäter blandslam bestående av framförallt bio- och kemslam som visade på bäst resultat.   Målet med arbetet var att minska polymerdoseringen innan skruvpressarna för att på så sätt spara pengar. Parametrar i processen har jämförts mot sluttorrhalterna efter skruvpressarna med hjälp av bland annat korrelationsanalys för att upptäcka eventuella samband. Resultaten visade på att det bästa slammet att polymerdosera efter var blandslam bestående av bio- och kemslam. Genom att polymerdosera efter torrsubstansmängden genom att utgå från torrhalten på slammet tillsammans med flödet skulle doseringen av polymerer kunna minska. Dessutom skulle en kostnad på mellan 219 000 – 274 000 kr under månaderna maj och april 2018 kunna sparas, vid användandet av en sats på 8 kgpolymer/tonTS blandslam. Sluttorrhalten visade ett samband gällande slamkvoter där det var gynnsamt med en hög kvot av fiberslam och en lägre kvot av blandslam (bio- och kemslam). Torrhalten efter den nya skruvpressen gynnades av en låg nivå av slam i pressen och ett högt moment medan den äldre pressen gav högre sluttorrhalter vid ett lågt varvtal. Ett fortsatt arbete skulle kunna vara att testa förslaget av polymerdosering i den verkliga processen. / Water used in the pulp and paper industry needs to be purified and through that forms different types of sludge. Large amounts of chemicals are used for dewatering sludge and the process is often expensive. However, it is an important process within wastewater treatment. Skoghall’s mill wants to incinerate as much sludge as possible on site to produce energy, which requires a relatively high dry content of the sludge. In this work, the improvement possibilities have been examined by analyzing different parameters. For example, the amount of suspended solids, flows, sludge ratios and operation of the screw presses.    Part of the purpose of the work was to assess the accuracy of the installed measuring instruments Acospector Acoustic Chemometer which measures dry content in the process by using acoustic spectroscopy. The measured dry content was compared to values measured by lab at the same position and the conclusion was that all five instruments were able to follow the lab values quite well. Though it was ACO 4 that measures mixed sludge consisting of biological and chemical sludge which showed the best results.    The aim of the work was to reduce the polymer dosage before the screw presses in order to save money. Parameters were compared to the final dry content after the presses by correlation analysis among other methods. The results showed that, by polymer dosing based on the dry content of mixed sludge, consisting of biological and chemical sludge, together with the flow, large amounts of polymers could be saved. Also, about 219 000 – 274 000 SEK could be saved during the months May and April 2018, when using a batch of 8 kgpolymers/tondry matter mixed sludge. The final dry content after the screw presses showed a correlation to sludge ratios where it was favorable with a high ratio of fiber sludge and a lower ratio of mixed sludge (biological and chemical sludge). The final dry matter after the newest screw press were favored by a low level of sludge in the press and a high moment. The older press showed a higher final dry content with a lower speed. Continued work could be to test the proposal of polymer dosage in the actual process.

<p>Examensarbetet har utförts på Stora Enso Nymölla Bruk AB. Det har utförts med frågeställningen: Går det att köra utskottsupplösarna effektivare med avseende på elenergiförbrukning? Anledning till denna frågeställning är att användningen av upplösarna minskat på grund av omstruktureringar i företaget. Detta resulterar i att upplösare körs i onödan, särskilt under nattskift. Effektanvändningen av rullmaskin fyras upplösare (RM4:s upplösare), och utskottsupplösaren efter den nu borttagna bestrykningsmaskinen (BM:s utskottsupplösare) har mätts. Diagrammen över effektanvändning har jämförts med användningen av upplösaren i verkligheten och resulterat i hur många timmar upplösarna kör för fullt trots att de inte används. </p><p>* BM:s utskottsupplösare körs utan belastning 10-12 timmar per dygn. </p><p>* RM4:s upplösare körs lågt belastad under 17-18 timmar per dygn. </p><p>Det utskott som slängs i upplösare efter att pappret rullats upp på tambour är i genomsnitt 150 ton/dygn. Upplösarna vari detta utskott töms har en total dygnskapacitet på cirka 800 ton/dygn. Under arbetets gång har intervjuer utförts med personal som kommer i kontakt med upplösarna. Dessa intervjuer har framförallt lett till att få klarhet i vilka problem som existerar omkring upplösarna nu men framförallt att det är individuellt i vilken upplösare en truckförare helst tömmer utskottscontainrar. De förslag som rekommenderas är de med varvtalsstyrda upplösare vilka går på låg nivå då de inte behövs och aktiveras av personal när de ska användas.</p>

Examensarbetet har utförts på Stora Enso Nymölla Bruk AB. Det har utförts med frågeställningen: Går det att köra utskottsupplösarna effektivare med avseende på elenergiförbrukning? Anledning till denna frågeställning är att användningen av upplösarna minskat på grund av omstruktureringar i företaget. Detta resulterar i att upplösare körs i onödan, särskilt under nattskift. Effektanvändningen av rullmaskin fyras upplösare (RM4:s upplösare), och utskottsupplösaren efter den nu borttagna bestrykningsmaskinen (BM:s utskottsupplösare) har mätts. Diagrammen över effektanvändning har jämförts med användningen av upplösaren i verkligheten och resulterat i hur många timmar upplösarna kör för fullt trots att de inte används. * BM:s utskottsupplösare körs utan belastning 10-12 timmar per dygn. * RM4:s upplösare körs lågt belastad under 17-18 timmar per dygn. Det utskott som slängs i upplösare efter att pappret rullats upp på tambour är i genomsnitt 150 ton/dygn. Upplösarna vari detta utskott töms har en total dygnskapacitet på cirka 800 ton/dygn. Under arbetets gång har intervjuer utförts med personal som kommer i kontakt med upplösarna. Dessa intervjuer har framförallt lett till att få klarhet i vilka problem som existerar omkring upplösarna nu men framförallt att det är individuellt i vilken upplösare en truckförare helst tömmer utskottscontainrar. De förslag som rekommenderas är de med varvtalsstyrda upplösare vilka går på låg nivå då de inte behövs och aktiveras av personal när de ska användas.