Syfte: Att beskriva hur patienten upplevde den perioperativa dialogen och dess information.Metod: Studien genomfördes som en litteraturöversikt. De vetenskapliga artiklarna söktes via databaserna Cinahl, Pubmed, Medline och Academic Search Elite. Uppsatsförfattarna valde ut 16 artiklar låg till grund för resultatet. Artiklarna bestod av både kvalitativa och kvantitativa studier. Artiklarnas kvalitet bedömdes utifrån granskningsmallar.Resultat: I studier kunde utläsas att patienterna hade goda upplevelser av den perioperativa dialogen. Patienterna kände sig delaktiga i sin egen omvårdnad och behandling samt upplevde att operationssjuksköterskan såg dem som viktiga i omvårdnadsprocessen. Patienterna blev sedda som individer och inte som objekt. Patienterna kände även en samhörighet med operationssjuksköterskan. Detta gjorde att patienterna kände sig trygga och kunde lämna över ansvaret till operationssjuksköterskan. Resultatet visade även att det fanns brister i informationsgivningen samt att olika vårdkategorier fokuserade på olika innehåll i den perioperativa informationen. Patienterna upplevde ett ökat informationsbehov rörande operationen samt uppföljning postoperativt av operationspersonal.Slutsats: Den perioperativa dialogen hade ett stort värde för patienterna. Brist på preoperativ information ledde till en oförberedd och otrygg patient. Att helt frångå en viktig bit i patienternas omvårdnad ledde till en upplevelse av att inte vara delaktig i sin egen situation. Den postoperativa uppföljningen visade sig vara viktig för patienternas välbefinnande.

Att genomgå anestesi och operation kan vara en oförutsägbar och smärtsam upplevelse för barn. Det är vanligt att barn upplever oro preoperativt vilket kan leda till negativa följder för barnet såsom ökad postoperativ smärta och psykologiska besvär. Det innebär en utmaning för anestesisjuksköterskan som ska utföra anestesin och samtidigt kunna inge barnet lugn och trygghet. Tidigare forskning visar på positiva effekter av olika preoperativa förberedelser, samt kontinuitet genom den perioperativa dialogen. Anestesisjuksköterskors erfarenheter och strategier i mötet med barnet har dock inte studerats  i  någon  större  utsträckning,  trots  att  det  finns  en bred  erfarenhet  hos verksamma anestesisjuksköterskor som möter barn dagligen i sitt yrke. Syftet med studien var att beskriva anestesisjuksköterskors erfarenheter och strategier för att lindra oro hos barn som ska genomgå anestesi. För att svara på syftet genomfördes semistrukturerade intervjuer med fyra anestesisjuksköterskor på ett sjukhus i västra Sverige. Intervjuernas innehåll analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. I resultatet framkom två huvudkategorier. Den första huvudkategorin handlade om att ”Optimera och anpassa mötet med barnet” och innefattade kategorierna ”Bygga upp en kontakt med barnet”, ”Situationsanpassa” samt ”Respektera barnets autonomi”. Den andra huvudkategorin  handlade  om  att  ”Optimera  omgivningen”  och  innefattade kategorierna ”Samspelet med föräldrarna” samt ”Yrkesrollen”. Kategoriernas innehåll presenterades  i  tillhörande  subkategorier.  Att  läsa  av,  vara  följsam  och  anpassa strategier efter barnets behov var något som genomsyrade resultatet, vilket är i linje med den tidigare forskning som finns. Studiens resultat kan trots ett litet urval ge en ökad förståelse för hur man kan lindra oro hos barn som ska genomgå anestesi.

Bakgrund: Att genomgå ett kirurgiskt ingrepp kan vara en stressande upplevelse för patienten och skapa många känslor. Den perioperativa dialogen definieras som den kommunikation mellan operationssjuksköterskan och patienten som sker under det pre- intra- och postoperativa skedet i samband med ett kirurgiskt ingrepp. Den perioperativa dialogen skapar trygghet och kontinuitet för både patient och operationssjuksköterska.    Syfte: Syftet var att kartlägga den forskning som finns kring den perioperativa dialogen över tid och beskriva betydelsen av den perioperativa dialogen.    Metod: En litteraturöversikt där studierna sammanställts med Evans analysmetod.       Resultat: Gemensamt för alla artiklar i kartläggningen var att de utgick från den perioperativa dialogmodellen och forskade om den perioperativa dialogen från olika perspektiv, patientens, sjuksköterskans och organisationens. Det framkom sex kategorier som beskriver betydelsen av den perioperativa dialogen för både patienten och sjuksköterskan. Dessa var: Att förbereda sig inför den perioperativa dialogen, Att skapa en vårdrelation i den perioperativa dialogen, Att uppleva trygghet i den perioperativa dialogen, Att uppleva delaktighet i den perioperativa dialogen, Den perioperativa dialogen ger kontinuitet och Den perioperativa dialogen och organisationen.   Slutsats: Litteraturen visar att den perioperativa dialogen skapar kontinuitet i den perioperativa processen. Detta ger ökad delaktighet och trygghet för både patient och sjuksköterska. Den perioperativa dialogen behöver prioriteras i organisationen och så långt det är möjligt utföras av samma sjuksköterska. Det teoretiska ramverket FoC kan tillämpas i den perioperativa dialogen med patienten och ge vägledning till sjuksköterskan för att etablera en god vårdrelation med patienten.

Titel: Anestesisjuksköterskans upplevelse av mötet med föräldrarna vid barnets första dagkirurgiska anestesiinduktion – En kvalitativ intervjustudie. Bakgrund: Andelen barn som opereras inom dagkirurgisk verksamhet tenderar att öka. Vid barnets dagkirurgiska anestesiinduktion i Sverige idag inbjuds föräldrarna i hög grad att närvara. Tidigare studier har visat att barnets och föräldrarnas beteende vid barnets anestesiinduktion ofta är associerade med varandra. Dagkirurgiska ingrepp på barn medför högt ställda krav på anestesisjuksköterskan som vid det korta mötet både ska vårda barnet och bemöta föräldrarna samt ge dem individuellt anpassad omvårdnad. Syfte: Syftet var att belysa anestesisjuksköterskans upplevelser av mötet med föräldrarna vid barnets första dagkirurgiska anestesiinduktion samt identifiera omständigheter kring mötet som påverkade anestesisjuksköterskans upplevelse. Metod: Semistrukturerade intervjuer med tio anestesisjuksköterskor varav sju var män och tre var kvinnor. Det insamlade materialet analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen identifierade vilka omständigheter som påverkade anestesisjuksköterskans upplevelse av mötet med föräldrarna vid barnets första dagkirurgi. Dessa omständigheter utmynnade i fyra kategorier: Anestesisjuksköterskans professionalitet, Information och Kommunikation, Föräldranärvaro peroperativt och Organisatoriska förutsättningar för mötet med barn och föräldrar. Konklusion: Anestesisjuksköterskorna upplevde att peroperativ dagkirurgisk omvårdnad av barn och föräldrar ställde höga krav på deras förmåga att på kort tid skapa en god relation med föräldrarna som ofta var oroliga innan barnets första anestesiinduktion. De belyste även värdet av en välfungerande kommunikation med den närvarande föräldern på operationssalen samt med sina kollegor i teamet runt barnet och föräldern. Anestesisjuksköterskorna förmedlade också vikten av individuellt anpassad preoperativ förberedelse för familjen inför barnets första dagkirurgi.

No description available.

Ett kirurgiskt ingrepp under anestesi kan vara en stor livshändelse. Då patienten är ytterst sårbar är det viktigt att patienten upplever sig trygg. Patientperspektivet är grundläggande ur ett vårdvetenskapligt perspektiv då det är värdefullt att ha kunskap om vad som är vårdande vård och stärker hälsan hos den enskilda individen. Den perioperativa dialogen är den tid anestesisjuksköterskan och patienten delar i den pre- intra- och postoperativa fasen. Tiden är dockknapp för att inge trygghet och skapa en förtroendefull relation. Därför var det intressant att ta reda på vad patienterna fann värdeskapande i den perioperativa dialogen. Syftet var att undersöka och belysa forskningsresultat som beskriver patienters upplevelser av den perioperativa dialogen vid ett kirurgiskt ingrepp. Denna systematiska litteraturöversikt genomfördes utifrån en kvalitativ design. Ur analysen framträdde två huvudkategorier. I resultatet speglas både positiva och negativa upplevelser av den perioperativa dialogen. De positiva fynden kan ses som den optimala vårdande relationen där patienten kommer i fokus och den perioperativa dialogen tillfredsställer patientens grundläggande behov som att vara trygg, att bli sedd och vara delaktig. De negativa fynden då grundläggande behov inte tillfredsställdes visade tydligt att det brister i den vårdande relationen och att vården inte är person centrerad. I diskussionen jämförs resultatets fynd med tidigare forskning samt anestesisjuksköterskans perspektiv av den perioperativa dialogen i en vårdande relation.