Kronisk smärta är ett samhällsproblem med stor påverkan på människors liv och som innebär höga kostnader för vården. Tillståndet skapar frustration för både patienter och vårdpersonal på grund av att det saknas effektiv behandling och det är svårt att förklara smärtans uppkomst om ingen somatisk diagnos finns. Detta ledder till att patienterna blir misstrodda och nonchalerade eller sedda som fuskare som vill utnyttja välfärden. Många blir misstänkta för drogberoende och empati saknas i möten med vården. Som en konsekvens tappar patienterna tillit till vården och undviker till och med att söka vård överhuvudtaget. Syftet med denna studie var att beskriva upplevelsen av bemötande inom vården hos patienter med kronisk smärta. Tio vetenskapliga artiklar inkluderades och analyserades efter en noggrann och strukturerad litteratursökning. Ett nytt resultat tog form som indelades i tre huvudkategorier: kronisk smärta - en otillfredsställande diagnos, att bli misstrodd samt att bli lyssnad till och bekräftad. Resultatet diskuterades sedan i relation till annan forskning. Denna studie skulle på ett enkelt sätt kunna tillgodogöras av vårdpersonal och i en förlängning kunna bidra till ökad förståelse för vilka faktorer som underlättar en god vård för patienter med kronisk smärta.

Sammanfattning Bakgrund: Patienter med långvarig smärta är i behov av en strukturerad behandling. Studier visar på otillräcklig postoperativ smärtbehandling. Syfte: Att beskriva anestesi- och intensivvårdssjuksköterskors erfarenhet av att perioperativt vårda patienter med långvarig smärta. Metod: Semistrukturerade intervjuer med 15 anestesi- och intensivvårdssjuksköterskor, vilka baserades på kliniska vinjetter. Materialet analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Huvudresultat: I studiens resultat framkom fem kategorier att vara förberedd, att vården är komplex och kunskapskrävande, att ha ett professionellt samarbete, att känna sig otillräcklig och att bemöta patienten. Specialistsjuksköterskornas erfarenhet visade att en tydlig plan och tydliga läkemedelsordinationer gav specialistsjuksköterskorna möjlighet att förbereda sig. Detta tillsammans med en mer informerad och delaktig patient förbättrade den postoperativa smärtbehandlingen. Genom att ge extra tid till patienter med långvarig smärta minskade deras upplevelse av smärta, oro och ångest. Specialistsjuksköterskorna efterfrågade utbildning i smärtbehandling och en tydligare kontakt med smärtkliniken. Specialistsjuksköterskorna menade att det var viktigt att ha ett bra samarbete med läkarna för att optimera och påbörja smärtbehandlingen i tid. Specialistsjuksköterskorna erfor att patienter med långvarig smärta riskerade att underbehandlas. I de fall där smärtlindringen misslyckades beskrevs känslor av frustration och maktlöshet. Slutsats: Genomgående för alla specialistsjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med långvarig smärta var att det krävdes en tydlig och detaljerad plan för patientens smärtbehandling vilken skulle sträcka sig perioperativt och vidare till vårdavdelning eller hemgång. Med planering och förberedelse ökade förutsättningarna för en bättre omvårdnad av patienter med långvarig smärta.           Nyckelord: anestesisjuksköterska, erfarenhet, intensivvårdssjuksköterska, kronisk smärta, långvarig smärta, postoperativ vård / Abstract Background: Patients with persistent pain is in need of a structured treatment. Studies showed insufficient postoperative pain treatment. Aim: This study aimed to describe nurse anesthetists and critical care nurses experience in caring perioperative nursing patients with long term pain. Methods: Semistructured interviews with 15 nurse anesthetists and critical care nurses, based on clinical vignettes. Data was analysed with qualitative content analysis. Findings: The study results revealed five categories being prepared, that healthcare is complex and knowledge-intensive, to have a professional collaboration, to feel inadequate and to respond to the patient. The nurse anesthetists and the critical care nurses experiences showed that a clear plan and clear pharmaceutical prescriptions gave the nurse anesthetists and the critical care nurses the opportunity to prepare. This together with a more informed and involved patient improved postoperative pain treatment. By giving extra time to patients with persistent pain, their experience of pain, worry and anxiety diminished. The nurse anesthetists and the critical care nurses asked for training in pain treatment and a better contact with the pain clinic. The nurse anesthetists and the critical care nurses argued that it was important to have a good collaboration with the doctors to optimize and start the pain treatment on time. Specialist nurses experienced that patients with long-term pain were at risk of being undertreated. In cases where pain relief failed, feelings of frustration and powerlessness were described. Conclusion: Throughout all the nurse anesthetists and the critical care nurses experiences of caring for patients with persistent pain, it was necessary to have a clear and detailed plan for the patient's pain treatment which would extend perioperative and further to the care department or home care. With planning and preparation, the conditions for a better care of patients with persistent pain increased.         Keywords: nurse anesthetists, experience, critical care nurse, persistent pain, long lasting pain, postoperative care.

No description available.