Arbetsmarknaden har utvecklats till att bli mer flexibel. Detta ökar arbetstagares individuella ansvar och skapar svårigheter för den enskilda individen att avgränsa sig i sitt arbete. I den här studien undersöker vi varför tjänstemän inom en barnrättsorganisation arbetar så mycket. För att få en förståelse för detta har vi genomfört sex intervjuer med tjänstemän om deras upplevelse rörande deras arbetssituation. Vi har analyserat det insamlade materialet med hjälp av Göran Ahrnes teori om den organisatoriska kentauren, där en viktig utgångspunkt är att en organisation består av människor som inte bara arbetar för organisationens mål, utan också sina egna. Våra respondenters upplevelser bidrar till en ökad förståelse för de avgränsningssvårigheter arbetstagarna känner. Slutsatsen är att bristande styrning och stöd från organisationen i kombination med ett stort personligt engagemang och möjligheter att integrera egna mål, leder till arbete som sker utanför arbetsbeskrivning och betald tid.

Denna kvalitativa studie tar sikte på hur biståndshandläggare hanterar äldre människor som har demenssjukdom. Studien syftar till att uppmärksamma dessa upplevelser och hur biståndshandläggare arbetar med äldre människor som har demenssjukdom. Studien använde en hermeneutisk ansats och semistrukturerade intervjuer för att ta reda på vad studien ville utforska. Biståndshandläggarna som intervjuats har erfarenhet av att fatta beslut om åtgärder för äldre personer med demens. Det teoretiska konceptet "handlingsutrymme" har använts för att tolka materialet. Dessutom har teorier och idéer om gräsrotsbyråkrati samt professionsetik och professionalitet använts.Med hjälp av tematisk analys som använts i vår studie har vi kunnat identifiera tre olika huvudteman som handlar om strategier för att erhålla samtycke, samarbete med andra aktörer samt dilemman och svårigheter. Studiens resultat tyder på biståndshandläggarna ställs inför flera utmaningar relaterat till naturen av målgruppen som karaktäriseras av nedsatt kognitivförmåga. Det framkommer att biståndshandläggarnas agerande är baserat utifrån både professionellt ansvar samt personligt engagemang. Det framgår även att brukarens självbestämmande och delaktighet inte alltid garanteras.Vi vill påpeka att studiens rubrik är inspirerad av ett citat från en intervjuperson. Rubriken tyder på en strategi, ett lirkande sätt, som många av våra intervjupersoner har använt sig av för brukarens bästa. När den äldre personen har gått långt i sin demens och löper en stor risk att skada sig eller andra. När denna äldre inte ger sitt samtycke för att flytta till ett demensboende så måste biståndshandläggaren engagera sig och hitta på en strategi som lirkar den äldre i syfte att få henom flytta till en tryggare miljö, i enlighet med citatet från en av biståndshandläggarna: ”ett Café med gratis kaffeservering”