<p>Syfte och frågeställningar</p><p>Syftet var att jämföra fysiskt arbete i rumstemperatur och arbete under värmepåverkan, för att därigenom undersöka hur fysiskt arbete i värme påverkar kroppen i ett fysiologiskt perspektiv. Mina frågeställningar var: Hur påverkas hjärtfrekvens, kroppstemperatur och vätskeförlust vid submaximalt arbete i värme? Hur påverkas hjärtfrekvens, kroppstemperatur och vätskeförlust vid rökdykning? Hur påverkas hjärtfrekvens samt laktat- och glukoskoncentration i blodet vid arbete i värme jämfört med rumstemperatur?</p><p>Metod</p><p>Sex brandmän genomförde vid tre olika tillfällen fyra tester. Syreupptagningstest på cykel, (submax och max) i rumstemperatur, ett rökdykartest under värmepåverkan och ett submaximalt cykeltest i bastu. Syreupptagningsförmåga, hjärtfrekvens samt laktat- och glukoskoncentrationer i blod mättes under cykeltesterna i rumstemperatur. Vid rökdykartestet och cykeltestet i bastu mättes hjärtfrekvens, vätskeförlust, kroppstemperatur samt laktat- och glukoskoncentrationer.</p><p>Resultat</p><p>Hjärtfrekvensen vid rökdykartestet var 174 ± 7,7 slag/min (93 ± 1,4 % av max hjärtfrekvens på ergometercykel). Vätskeförlusten uppmättes till 1,1 ± 0,1 % av kroppsvikten, kroppstemperaturen höjdes med 2,1 ± 1,2 °C. Glukoskoncentrationerna i blod ökade mer jämfört med maxtest på cykel, startvärde 5,04 ± 0,59 jmf. 5,64 ± 1,00 mmol/l samt 2 min efter testet 6,79 ± 1,26 jmf. 6,46 ± 1,25 mmol/l. Vätskeförlusten vid cyklingen i bastu var 0,6 ± 0,1 % av kroppsvikten, kroppstemperaturen höjdes med 0,8 ± 0,3 °C. Vid cykling i bastu var laktatkoncentrationen i blod signifikant lägre än vid cykling i rumstemperatur 1,23 ± 0,17 mmol/l jmf. 3,43 ± 1,46 mmol/l (175W).</p><p>Slutsats</p><p>Under rökdykartestet hade försökspersonerna en genomsnittlig hjärtfrekvens som låg nära den maximala hjärtfrekvensen som uppmättes under ergometercykeltestet. Stora fysiologiska krav ställs på brandmän vid rökdykning eftersom de under en tidsperiod av 13-18 min ligger på en hög och jämn hjärtfrekvens under hela arbetet. Vid arbete i  85 gradig värme med full skyddsutrustning erhölls ingen skillnad i hjärtfrekvens jämfört med arbete i rumstemperatur. Vätskeförluster och förhöjda kroppstemperaturer beror på vilken sorts arbetsbelastning och värmegrad man utsätts för. Laktatkoncentrationerna vid arbete i  85 gradig värme var avsevärt lägre jämfört med samma arbete i rumstemperatur, vilket eventuellt berodde på den sänkta temperaturen på inandningsluften från luftpaketet, vilket ger ett ökat syreinnehåll. Glukoskoncentrationerna vid arbete i  85 gradig värme ändras inget i förhållande till samma arbete i rumstemperatur. Vid tyngre arbete i högre värme syns förhöjda koncentrationer efter arbetet.</p> / <p>Aim</p><p>The purpose was to compare physical work in a normal temperature to physical work during heat exposure and in that way investigate how physical work during heat exposure affects the human body in a physiological perspective. My questions were: How does submaximal work during heat, affect heart rate, water loss, body temperature, lactate level and blood glucose level? How does smoke-diving affect heart rate, water loss, and body temperature? How is the heart rate, lactate level and blood glucose level affected in work during heat exposure compared to work in a normal temperature?</p><p>Method</p><p>Six firefighters performed at three different occasions four tests. VO2 tests in cycle-ergometer (submaximal and maximal) in a normal temperature. A smoke-diving test during heat exposure and a submaximal cycle test in a sauna. VO2, heart rate, lactate level and blood glucose level was measured during the tests in the normal temperature. Heart rate, water loss, body temperature, lactate level and blood glucose level was measured during the smoke-diving test and the submaximal cycle test in sauna.</p><p>Results</p><p>Mean heart rate during the smoke-diving test was 174 ± 7,7 bpm (93 ± 1,4 % of maximal heart rate attained in the cycle-ergometer test). Water loss measured to 1,1 ± 0,1 % from bodyweight, body temperature was increased with 2,1 ± 1,2 °C. The blood glucose levels were higher compared to the maximum test during cycling. Concentration at start was 5,04 ± 0,59 vs. 5,64 ± 1,00 mmol/l and 2 min after the test 6,79 ± 1,26 vs. 6,46 ± 1,25 mmol/l. Water loss during the submaximal cycling in sauna was 0,6 ± 0,1 % of bodyweight, body temperature were increased with 0,8 ± 0,3 °C. Lactate levels during the submaximal cycling in sauna were significant lower than cycling in a normal temperature 1,23 ± 0,17 mmol/l vs 3,43 ± 1,46 mmol/l (175W).</p><p>Conclusions</p><p>During the smoke-diving test the firefighters had a mean heart rate which was near the maximal heart rate attained in the cycle-ergometer test. The smoke-diving test was physically very demanding for the subjects since the tasks lasted in 13-18 min and the heart rate was in such high levels in general. During physical work in  85 °C wearing a self-contained breathing apparatus and fire-protective clothing, no difference in heart rate compared to work in a normal temperature could be measured. Water loss and increased body temperatures depends on which kind of physical work and heat exposure the firefighters was exposed to. Lactate levels during physical work in  85 °C was significant lower than the same work in a normal temperature. This might result from the cool air from the breathing apparatus, which lead to a higher oxygen uptake in the muscles. There were no difference in blood glucose levels during physical work in  85 °C compared to work in a normal temperature. After more physically demanding work during higher temperature, elevated levels was measured.</p>

Syfte och frågeställningar Syftet var att jämföra fysiskt arbete i rumstemperatur och arbete under värmepåverkan, för att därigenom undersöka hur fysiskt arbete i värme påverkar kroppen i ett fysiologiskt perspektiv. Mina frågeställningar var: Hur påverkas hjärtfrekvens, kroppstemperatur och vätskeförlust vid submaximalt arbete i värme? Hur påverkas hjärtfrekvens, kroppstemperatur och vätskeförlust vid rökdykning? Hur påverkas hjärtfrekvens samt laktat- och glukoskoncentration i blodet vid arbete i värme jämfört med rumstemperatur? Metod Sex brandmän genomförde vid tre olika tillfällen fyra tester. Syreupptagningstest på cykel, (submax och max) i rumstemperatur, ett rökdykartest under värmepåverkan och ett submaximalt cykeltest i bastu. Syreupptagningsförmåga, hjärtfrekvens samt laktat- och glukoskoncentrationer i blod mättes under cykeltesterna i rumstemperatur. Vid rökdykartestet och cykeltestet i bastu mättes hjärtfrekvens, vätskeförlust, kroppstemperatur samt laktat- och glukoskoncentrationer. Resultat Hjärtfrekvensen vid rökdykartestet var 174 ± 7,7 slag/min (93 ± 1,4 % av max hjärtfrekvens på ergometercykel). Vätskeförlusten uppmättes till 1,1 ± 0,1 % av kroppsvikten, kroppstemperaturen höjdes med 2,1 ± 1,2 °C. Glukoskoncentrationerna i blod ökade mer jämfört med maxtest på cykel, startvärde 5,04 ± 0,59 jmf. 5,64 ± 1,00 mmol/l samt 2 min efter testet 6,79 ± 1,26 jmf. 6,46 ± 1,25 mmol/l. Vätskeförlusten vid cyklingen i bastu var 0,6 ± 0,1 % av kroppsvikten, kroppstemperaturen höjdes med 0,8 ± 0,3 °C. Vid cykling i bastu var laktatkoncentrationen i blod signifikant lägre än vid cykling i rumstemperatur 1,23 ± 0,17 mmol/l jmf. 3,43 ± 1,46 mmol/l (175W). Slutsats Under rökdykartestet hade försökspersonerna en genomsnittlig hjärtfrekvens som låg nära den maximala hjärtfrekvensen som uppmättes under ergometercykeltestet. Stora fysiologiska krav ställs på brandmän vid rökdykning eftersom de under en tidsperiod av 13-18 min ligger på en hög och jämn hjärtfrekvens under hela arbetet. Vid arbete i  85 gradig värme med full skyddsutrustning erhölls ingen skillnad i hjärtfrekvens jämfört med arbete i rumstemperatur. Vätskeförluster och förhöjda kroppstemperaturer beror på vilken sorts arbetsbelastning och värmegrad man utsätts för. Laktatkoncentrationerna vid arbete i  85 gradig värme var avsevärt lägre jämfört med samma arbete i rumstemperatur, vilket eventuellt berodde på den sänkta temperaturen på inandningsluften från luftpaketet, vilket ger ett ökat syreinnehåll. Glukoskoncentrationerna vid arbete i  85 gradig värme ändras inget i förhållande till samma arbete i rumstemperatur. Vid tyngre arbete i högre värme syns förhöjda koncentrationer efter arbetet. / Aim The purpose was to compare physical work in a normal temperature to physical work during heat exposure and in that way investigate how physical work during heat exposure affects the human body in a physiological perspective. My questions were: How does submaximal work during heat, affect heart rate, water loss, body temperature, lactate level and blood glucose level? How does smoke-diving affect heart rate, water loss, and body temperature? How is the heart rate, lactate level and blood glucose level affected in work during heat exposure compared to work in a normal temperature? Method Six firefighters performed at three different occasions four tests. VO2 tests in cycle-ergometer (submaximal and maximal) in a normal temperature. A smoke-diving test during heat exposure and a submaximal cycle test in a sauna. VO2, heart rate, lactate level and blood glucose level was measured during the tests in the normal temperature. Heart rate, water loss, body temperature, lactate level and blood glucose level was measured during the smoke-diving test and the submaximal cycle test in sauna. Results Mean heart rate during the smoke-diving test was 174 ± 7,7 bpm (93 ± 1,4 % of maximal heart rate attained in the cycle-ergometer test). Water loss measured to 1,1 ± 0,1 % from bodyweight, body temperature was increased with 2,1 ± 1,2 °C. The blood glucose levels were higher compared to the maximum test during cycling. Concentration at start was 5,04 ± 0,59 vs. 5,64 ± 1,00 mmol/l and 2 min after the test 6,79 ± 1,26 vs. 6,46 ± 1,25 mmol/l. Water loss during the submaximal cycling in sauna was 0,6 ± 0,1 % of bodyweight, body temperature were increased with 0,8 ± 0,3 °C. Lactate levels during the submaximal cycling in sauna were significant lower than cycling in a normal temperature 1,23 ± 0,17 mmol/l vs 3,43 ± 1,46 mmol/l (175W). Conclusions During the smoke-diving test the firefighters had a mean heart rate which was near the maximal heart rate attained in the cycle-ergometer test. The smoke-diving test was physically very demanding for the subjects since the tasks lasted in 13-18 min and the heart rate was in such high levels in general. During physical work in  85 °C wearing a self-contained breathing apparatus and fire-protective clothing, no difference in heart rate compared to work in a normal temperature could be measured. Water loss and increased body temperatures depends on which kind of physical work and heat exposure the firefighters was exposed to. Lactate levels during physical work in  85 °C was significant lower than the same work in a normal temperature. This might result from the cool air from the breathing apparatus, which lead to a higher oxygen uptake in the muscles. There were no difference in blood glucose levels during physical work in  85 °C compared to work in a normal temperature. After more physically demanding work during higher temperature, elevated levels was measured.

No description available.

No description available.

<p>Aim</p><p>The main aim of the study was to investigate the difference in bilateral deficit between rowers and sprinters during maximal eccentric/concentric muscle actions.</p><p>• Are there any significant differences in bilateral deficit between rowers and sprinters?</p><p>• Do the amount of years in practice effect the bilateral deficit?</p><p>Method</p><p>Fourteen male subject participants divided in 2 equal sized groups (7 individuals in each group; rowers and sprinters) performed maximal unilateral/bilateral eccentric and concentric muscle actions in a leg press machine at a velocity of 0.2m/s. The range of motion in the knee joint was 70° – 140°. Dependent t-tests have been performed within each group pre and post test. P was set to 0,05 to prevent type I faults (false positive) a Bonferroni test was made for two comparisons and set to 0,0253.</p><p>Results</p><p>Average bilateral deficit for rowers were: 11% concentric and 33% eccentric. Number of years in practice and bilateral deficit: practiced >8years concentric 7% and eccentric 24%. Practiced <8 years concentric 21% and eccentric 55%.</p><p>Average bilateral deficit for sprinters were: 5% concentric and 24% eccentric. Number of years in practice and bilateral deficit: practiced >8years concentric 4% and eccentric 26%. Practiced <8years concentric 16% and eccentric 11%.</p><p>Conclusions</p><p>The main explanation for the larger differences in bilateral deficit for rowers in eccentric muscle action compared to sprinters may be related for the fact that the rowers have an almost non - eccentric phase during rowing. When comparing the amount of years in practice and bilateral deficit we saw that it decreased with the number of practiced years for booth rowers and sprinters. The reason to this pattern is probably on a neural base.</p> / <p>Syfte och frågeställningar</p><p>Syftet med studien är att studera bilateral deficit hos roddare och sprinters vid maximal excentrisk/koncentrisk muskelaktion.</p><p>• Finns det någon signifikant skillnad mellan roddare och sprinters i bilateral deficit?</p><p>• Påverkar antalet tränade år den bilaterala deficiten?</p><p>Metod</p><p>14 manliga testpersoner fördelade på två lika stora grupper (7 per grupp; rodd och sprint) genomförde maximal unilateral/bilateral muskelaktion excentriskt och koncentriskt i en benpressmaskin (ECCON). Rörelseomfånget i knäled vid muskelaktion sattes från 70° – 140°. Hastigheten för fotplattan vid muskelaktionen sattes till 0,2m/s. Dataanalysen har gjorts inom respektive undergrupp där vi genomförde ett beroende T-test där höger + vänster kraftmoment och bilateral kraft. P-värdet sattes till 0,05 och den parade jämförelsen justerades med en Bonferroni - korrektionsfaktor 0,0253.</p><p>Resultat</p><p>Medelvärdet för roddgruppens bilaterala deficit: 11% koncentriskt och 33% excentriskt. Antal tränade år och bilateral deficit vid benpress: tränat >8år koncentriskt 7% och excentriskt 24%. Tränat <8år koncentriskt 21% och excentriskt 55%.</p><p>Medelvärdet för sprintgruppens bilaterala deficit: 5% koncentriskt och 24% excentriskt. Antal tränade år och bilateral deficit: tränat >8år koncentriskt 4% och excentriskt 26%. Tränat <8år koncentriskt 16% och excentriskt 11%.</p><p>Diskussion</p><p>Skillnaden i bilateral deficit mellan excentrisk och koncentrisk muskelaktion hos roddare och sprinters kan bero på att roddare har en minimal excentrisk fas när de ror. Vid jämförelse av antal tränade år och den bilaterala deficitens storlek så fanns det en tendens till att deficiten minskade i takt med att antalet tränade år för båda grupperna. Orsaken till detta mönster är troligtvis på neuronal nivå.</p>

<p>Sammanfattning</p><p>Syfte och frågeställningar</p><p>Syftet med studien var att undersöka kreatinets prestationshöjande effekt på styrka efter en sex dagars kreatinuppladdning samt undersöka om en korrelation mellan kreatinupptag och styrkeförändring förelåg. Frågeställningar var:</p><p>Hur skiljer sig den statiska styrkan i biceps efter en sex dagar lång kreatinuppladdning?</p><p>Hur skiljer sig den dynamiska styrkan i bänkpress efter en sex dagar lång kreatinuppladdning?</p><p>Finns det någon korrelation mellan förändring av styrka och upptag av kreatin?</p><p>Metod</p><p>Studien genomfördes på 22 fysiskt aktiva friska svenska män och kvinnor (13 män, 9 kvinnor) som delades in i antingen en kreatingrupp (n=12) eller en kontrollgrupp (n=10). Båda grupperna genomförde tre testtillfällen (T1, T2, T3) där T1 syftades till att mäta upp deras 1RM. Vid T2 och T3 mättes deltagarnas statiska styrka i biceps (höger och vänster) samt deras dynamiska styrka i bänkpress. Mellan T2 och T3 gavs kreatingruppen 20 gram kreatin om dagen uppdelat vid 4 olika tillfällen i 6 dagar. En 24-timmars urininsamling genomfördes på samtliga deltagare i kreatingruppen under den andra dagen på kreatinuppladdningen för att mäta deras kreatinupptag.</p><p>Resultat</p><p>Kreatingruppens medelökning i bicepsövningen motsvarade som lägst 2,08 sekunder och som högst 9,33 sekunder där den största ökningen skedde under set 1 för höger arm. I den dynamiska bänkpressen visade kreatingruppen en ökning motsvarande 3,41 repetitioner. Inga signifikanta höjningar sågs för kontrollgruppen under något av seten. Inga korrelationer mellan kreatinupptag och styrkeförändring kunde påvisas i studien.</p><p>Slutsats</p><p>Resultaten från föreliggande studie indikerar på att ett oralt kreatinintag på 20 (4 tillfällen á 5 gram) gram kreatin om dagen i 6 dagar ger en förhöjd isometrisk prestation i biceps under tre set med 60 sekunders vila (p<0,05 under fem av sex set). Intaget tycks även resultera i en medelökning på 3,41 utförda repetitioner under det första setet i en dynamisk bänkpress (67 % av 1RM som belastning). Dessa resultat bör emellertid beskådas kritiskt sedan studien inte använde sig av något placebopreparat, vilket kan ha inneburit att en placeboeffekt förelåg.</p>

Aim The main aim of the study was to investigate the difference in bilateral deficit between rowers and sprinters during maximal eccentric/concentric muscle actions. • Are there any significant differences in bilateral deficit between rowers and sprinters? • Do the amount of years in practice effect the bilateral deficit? Method Fourteen male subject participants divided in 2 equal sized groups (7 individuals in each group; rowers and sprinters) performed maximal unilateral/bilateral eccentric and concentric muscle actions in a leg press machine at a velocity of 0.2m/s. The range of motion in the knee joint was 70° – 140°. Dependent t-tests have been performed within each group pre and post test. P was set to 0,05 to prevent type I faults (false positive) a Bonferroni test was made for two comparisons and set to 0,0253. Results Average bilateral deficit for rowers were: 11% concentric and 33% eccentric. Number of years in practice and bilateral deficit: practiced &gt;8years concentric 7% and eccentric 24%. Practiced &lt;8 years concentric 21% and eccentric 55%. Average bilateral deficit for sprinters were: 5% concentric and 24% eccentric. Number of years in practice and bilateral deficit: practiced &gt;8years concentric 4% and eccentric 26%. Practiced &lt;8years concentric 16% and eccentric 11%. Conclusions The main explanation for the larger differences in bilateral deficit for rowers in eccentric muscle action compared to sprinters may be related for the fact that the rowers have an almost non - eccentric phase during rowing. When comparing the amount of years in practice and bilateral deficit we saw that it decreased with the number of practiced years for booth rowers and sprinters. The reason to this pattern is probably on a neural base. / Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att studera bilateral deficit hos roddare och sprinters vid maximal excentrisk/koncentrisk muskelaktion. • Finns det någon signifikant skillnad mellan roddare och sprinters i bilateral deficit? • Påverkar antalet tränade år den bilaterala deficiten? Metod 14 manliga testpersoner fördelade på två lika stora grupper (7 per grupp; rodd och sprint) genomförde maximal unilateral/bilateral muskelaktion excentriskt och koncentriskt i en benpressmaskin (ECCON). Rörelseomfånget i knäled vid muskelaktion sattes från 70° – 140°. Hastigheten för fotplattan vid muskelaktionen sattes till 0,2m/s. Dataanalysen har gjorts inom respektive undergrupp där vi genomförde ett beroende T-test där höger + vänster kraftmoment och bilateral kraft. P-värdet sattes till 0,05 och den parade jämförelsen justerades med en Bonferroni - korrektionsfaktor 0,0253. Resultat Medelvärdet för roddgruppens bilaterala deficit: 11% koncentriskt och 33% excentriskt. Antal tränade år och bilateral deficit vid benpress: tränat &gt;8år koncentriskt 7% och excentriskt 24%. Tränat &lt;8år koncentriskt 21% och excentriskt 55%. Medelvärdet för sprintgruppens bilaterala deficit: 5% koncentriskt och 24% excentriskt. Antal tränade år och bilateral deficit: tränat &gt;8år koncentriskt 4% och excentriskt 26%. Tränat &lt;8år koncentriskt 16% och excentriskt 11%. Diskussion Skillnaden i bilateral deficit mellan excentrisk och koncentrisk muskelaktion hos roddare och sprinters kan bero på att roddare har en minimal excentrisk fas när de ror. Vid jämförelse av antal tränade år och den bilaterala deficitens storlek så fanns det en tendens till att deficiten minskade i takt med att antalet tränade år för båda grupperna. Orsaken till detta mönster är troligtvis på neuronal nivå.

Sammanfattning Syfte och frågeställningar Syftet med studien var att undersöka kreatinets prestationshöjande effekt på styrka efter en sex dagars kreatinuppladdning samt undersöka om en korrelation mellan kreatinupptag och styrkeförändring förelåg. Frågeställningar var: Hur skiljer sig den statiska styrkan i biceps efter en sex dagar lång kreatinuppladdning? Hur skiljer sig den dynamiska styrkan i bänkpress efter en sex dagar lång kreatinuppladdning? Finns det någon korrelation mellan förändring av styrka och upptag av kreatin? Metod Studien genomfördes på 22 fysiskt aktiva friska svenska män och kvinnor (13 män, 9 kvinnor) som delades in i antingen en kreatingrupp (n=12) eller en kontrollgrupp (n=10). Båda grupperna genomförde tre testtillfällen (T1, T2, T3) där T1 syftades till att mäta upp deras 1RM. Vid T2 och T3 mättes deltagarnas statiska styrka i biceps (höger och vänster) samt deras dynamiska styrka i bänkpress. Mellan T2 och T3 gavs kreatingruppen 20 gram kreatin om dagen uppdelat vid 4 olika tillfällen i 6 dagar. En 24-timmars urininsamling genomfördes på samtliga deltagare i kreatingruppen under den andra dagen på kreatinuppladdningen för att mäta deras kreatinupptag. Resultat Kreatingruppens medelökning i bicepsövningen motsvarade som lägst 2,08 sekunder och som högst 9,33 sekunder där den största ökningen skedde under set 1 för höger arm. I den dynamiska bänkpressen visade kreatingruppen en ökning motsvarande 3,41 repetitioner. Inga signifikanta höjningar sågs för kontrollgruppen under något av seten. Inga korrelationer mellan kreatinupptag och styrkeförändring kunde påvisas i studien. Slutsats Resultaten från föreliggande studie indikerar på att ett oralt kreatinintag på 20 (4 tillfällen á 5 gram) gram kreatin om dagen i 6 dagar ger en förhöjd isometrisk prestation i biceps under tre set med 60 sekunders vila (p&lt;0,05 under fem av sex set). Intaget tycks även resultera i en medelökning på 3,41 utförda repetitioner under det första setet i en dynamisk bänkpress (67 % av 1RM som belastning). Dessa resultat bör emellertid beskådas kritiskt sedan studien inte använde sig av något placebopreparat, vilket kan ha inneburit att en placeboeffekt förelåg.

<p>Senare års studier har gett oss en klarare bild av hur muskeluppbyggnaden stimuleras och regleras av styrketräning och nutrition. Mycket forskning kvarstår dock innan fullständiga rekommendationer kan ges. Vad som dock är klart är att de allmänna rekommendationerna som idag uppgår till 0.8 g protein • kg-1 kroppsvikt • dag-1 i de flesta länder (Lemon, 2000) inte räcker till för fysiskt aktiva individer. Atletens ökade proteinbehov kan dock enkelt tillgodoses via ökat matintag varvid supplementering ur den aspekten inte är nödvändig.</p><p>Vidare vet man att tillgängligheten och tillförseln av aminosyror runt träningen är avgörande för maximal stimulering av proteinsyntesen. Muskeln behöver tillgång till essentiella aminosyror när träningen påbörjas för maximal stimulering av proteinsyntesen. Huruvida aminosyrorna behöver tas i form av en dryck i kosttillskottsform eller kan intas i form av vanlig mat för att tillräckligt fort kunna förse muskeln med EAA är inte utrett.</p> / Uppsats 3 p i fördjupningskursen Idrotts- och arbetsfysiologi vt 2007.

<p>Sammanfattning</p><p>Syfte och frågeställningar</p><p>Syftet med denna studie var att undersöka om det hos gymnasieelever på samhälls- och naturvetenskapliga programmen finns ett samband mellan frukostfrekvens och prestation mätt i betyg. För att kunna uppnå syftet användes följande frågeställningar:</p><p>• Finns det en korrelation mellan frukostfrekvens och betyg (betyg mäts i medelpoäng för svenska, engelska, matematik och samhällskunskap)?</p><p>• Kan potentiella confounders förklara detta eventuella samband?</p><p>Metod</p><p>Den undersökta populationen bestod av 238 gymnasieelever i åldrarna 15-19 år. 122 av dessa var flickor och 116 var pojkar. På tre valda gymnasieskolor i Stockholms län gjordes ett riktat slumpmässigt urval bland eleverna. Studien byggde på självrapporterad data som inhämtades genom en enkät. Vi ställde frågor om exempelvis kroppsstorlek, frukostfrekvens, betyg, föräldrarnas postgymnasiala studienivå, studietid utanför lektionstid och boendeform.</p><p>Resultat</p><p>Könsfördelningen var jämn – 51,3 % var flickor och 48,7 % var pojkar. För båda könen gällde att drygt två tredjedelar åt frukost samtliga veckans skoldagar. Anmärkningsvärt är att en av tio flickor aldrig åt frukost under en skolvecka. En stor andel elever hade betyget MVG och särskilt utmärkande var flickornas betyg i engelska där hela tre fjärdedelar hade det högsta betyget. Gällande programmen var både antalet elever och kön relativt jämnt fördelade. Medianmedelpoängen utifrån de fyra betygen i matematik, svenska, engelska och samhällskunskap var för flickor 17,5 (sd 2,5) och för pojkar 16,8 (sd 2,7). Det fanns en positiv korrelation (Spearman’s) mellan frukostfrekvens och medianmedelpoäng. För att ta hänsyn till möjliga confounders gjordes en logistisk regression. Av de oberoende variablerna visade sig endast frukostfrekvens och vilket program eleven gick vara signifikanta prediktorer för medelpoängen. Således hade de som åt frukost bättre betyg än de som inte gjorde det och de som gick naturvetenskapliga programmet hade bättre betyg än de som gick samhälls-vetenskapliga programmet. 20 % av variationen i medelpoäng förklaras alltså av de två variablerna frukostfrekvens och gymnasieprogram.</p><p>Slutsats</p><p>Slutsatsen är att det finns ett positivt samband mellan frukostfrekvens och prestation mätt i betyg. Även efter kontroll för confounders var denna korrelation signifikant. Även vilket gymnasieprogram eleven studerade korrelerade med medelpoäng.</p>