Cílem této diplomové práce je poskytnout ucelený pohled na daň z přidané hodnoty ("DPH") při poskytování služeb v rámci EU. Celá práce je rozdělena do 5 kapitol. První kapitola je věnována historii DPH, jejímu postavení v daňové soustavě a zhodnocení výhod a nevýhod zavedení DPH. Následující kapitoly jsou zaměřeny na harmonizační vývoj DPH v rámci EU a vymezují jednotlivé konstrukční prvky DPH dle českého Zákona č. 235/2004 Sb., o dani z přidané hodnoty. Klíčová 4. Kapitola je věnována úpravě poskytování služeb v rámci EU jak z pohledu českého zákona o DPH, tak s pohledu evropských směrnic a judikátů Evropského soudního dvora. V závěru práce jsou diskutovány dopady chystané novely českého zákona o DPH na oblast služeb poskytovaných v rámci EU.

Interactive gambling transactions take place over the internet, which is essentially a borderless environment. Typically, interactive gambling providers are located off-shore in tax-friendly destinations in order to maximise their profits. In the context of cross-border transactions, value-added tax (VAT) place of supply rules provide certainty regarding where a supply is deemed to take place in order to determine the correct treatment for VAT purposes. In contrast to a number of other countries, South Africa has limited place of supply rules. This creates uncertainty regarding where the activities of a non-resident supplier is deemed to take place. The absence of detailed place of supply rules impacts on the determination of whether the transaction will be liable to VAT in South Africa and also creates uncertainty regarding whether or not a non-resident is liable to register for VAT in South Africa. The main purpose of this study is to critically analyse the South African VAT implications of interactive gambling in the absence of detailed place of supply rules. This objective is achieved by analysing the South African VAT Act in the context of interactive gambling legislation to determine whether it succeeds in providing certainty regarding the place of supply of interactive gambling for purposes of the VAT Act. This analysis highlights the problems associated with the limited place of supply rules in South Africa. This study also critically analyses the legislation in a number of countries with place of supply rules from a South African perspective. The study concludes that the VAT place of supply rules in South Africa are not specific enough to create certainty regarding where the supplies of a non-resident interactive gambling supplier to a South African resident is deemed to take place and consequently whether the supply will be subject to VAT in South Africa. This may result in a failure to bring these transactions within the VAT net. The study further concludes that the place of supply rules in the European Union are in line with the guidelines issued by the Organisation for Economic Co-operation and Development (OECD) as well as recent South African case law (albeit not specifically related to the place of supply for VAT purposes), which indicates that interactive gambling transactions should be taxed where the consumer is situated. By implementing place of supply rules based on European legislation, through amending the current legislation or by issuing interpretation guidance, the problems associated with the limited place of supply rules in South Africa can be alleviated. This will also ensure that South African providers of interactive gambling services can compete on an equal footing with off-shore providers. AFRIKAANS : Inter-aktiewe dobbel transaksies vind plaas oor die internet, wat in beginsel ‘n grenslose omgewing is. Die verskaffers van inter-aktiewe dobbel dienste is tipies nie-inwoners wat gebaseer is in belastingvriendelike bestemmings om sodoende hulle winste te maksimeer. In die konteks van hierdie oorgrens transaksies, verskaf plek van lewering reëls duidelikheid oor waar lewering geag word plaas te vind om sodoende die korrekte behandeling in terme van belasting op toegevoegde waarde (BTW) vas te stel. Anders is in verskeie ander lande, het Suid-Afrika beperkte plek van lewering reëls. Dit veroorsaak onduidelikheid oor waar die aktiwiteite van ‘n nie-inwoner geag word plaas te vind. Die afwesigheid van gedetailleerde plek van lewering reels gee ook aanleiding tot onsekerheid oor of die transaksies van die nie-inwoner onderworpe sal wees aan BTW in Suid-Afrika, asook oor die verpligting van die nie-inwoner om in Suid-Afrika vir BTW te registreer. Hierdie studie het ten doel om die Suid-Afrikaanse BTW gevolge van inter-aktiewe dobbel in die afwesigheid van plek van lewering reëls krities te analiseer. Dit word bereik deur die BTW-wet in die konteks van inter-aktiewe dobbel te ontleed om sodoende vas te stel of die BTW-wet daarin slaag om duidelikheid te verskaf oor die plek van lewering van oorgrens inter-aktiewe dobbel transaksies. Hierdie analise bring die probleme wat gepaard gaan met die beperkte plek van lewering reels in Suid-Afrika na vore. Die studie kom tot die slotsom dat die huidige BTW plek van lewering reels in Suid-Afrika nie spesifiek genoeg is om duidelikheid te verskaf oor waar ‘n nie-inwoner se lewering van inter-aktiewe dobbel dienste aan ‘n Suid-Afrikaanse inwoner geag word plaas te vind nie. Gevolglik is daar onduidelikheid oor of hierdie transaksies onderworpe sal wees aan BTW in Suid-Afrika. Dit mag tot gevolg hê dat hierdie transaksies moontlik die Suid-Afrikaanse BTW-net ontglip. Die studie kom verder tot die gevolgtrekking dat die plek van lewering reëls wat in die Europese Unie toegepas word, bepaal dat inter-aktiewe dobbel transaksies vir BTW doeleindes belasbaar is waar die klient geleë is. Dit is in ooreenstemming met die riglyne van die OECD, sowel as onlangse Suid-Afrikaanse regspraak (alhoewel die betrokke hofsaak nie spesifiek die plek van lewering vir BTW doeleindes aangespreek het nie). Deur soortgelyke plek van lewering reëls in Suid-Afrika te implementeer kan die probleme wat met die beperkte plek van lewering reëls gepaard gaan, verminder word. Dit kan vermag word deur bestaande wetgewing te wysig of deur interpretasie riglyne deur die Suid-Afrikaanse Inkomstediens uit te reik. Die implementering van plek van lewering reëls sal ook verseker dat Suid-Afrikaanse verskaffers van inter-aktiewe dobbel dienste op ‘n gelyke voet met nie-inwoners kan kompeteer. / Dissertation (MCom)--University of Pretoria, 2012. / Taxation / unrestricted

No abstract / Mini Dissertation (MCom)--University of Pretoria, 2019. / Taxation / MCom Taxation / Unrestricted

Denna studie avser att besvara var mervärdesbeskattning sker, ur ett EG-rättsligt perspektiv, vid tjänstehandel till en beskattningsbar person med flera fasta etableringsställen i olika medlemsstater. Tjänsterna förvärvas vid den plats där den beskattningsbara personen har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet men tillhandahålls den beskattningsbara personens olika fasta etableringsställen. Studien företas med anledning av rådets direktiv (2008/8/EG) av den 12 februari 2008 om ändring av direktiv 2006/112/EG med avseende på platsen för tillhandahållande av tjänster (EUT L 44, 20.2.2008 s. 11-22). Utgångspunkten för att besvara studiens syfte är huvudregeln i artikel 44 mervärdesskattedirektivets ändrade lydelse som träder i kraft den 1 januari 2010. Artikeln stadgar att platsen för tillhandahållande av tjänster till en beskattningsbar person ska vara den plats där denna person har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet. Om tjänsterna tillhandahålls den beskattningsbara personens fasta etableringsställe, som är beläget på en annan plats än där denna person har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet, ska mervärdesbeskattning ske där. Artikeln ger upphov till tolkningsproblem och behörighetskonflikter mellan konkurrerande stater, varför en enhetlig tolkning av begreppet fast etableringsställe erfordras. Tolkningsproblemen avser definitionen av ett fast etableringsställe och frågan när en tjänst kan hänföras till ett fast etableringsställe. En utredning av EG-domstolens praxis visar att ett fast etableringsställe måste uppvisa en tillräcklig grad av varaktighet och en lämplig struktur avseende personella och tekniska resurser för att självständigt kunna tillhandahålla bestämda tjänster. Platsen där en beskattningsbar person har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet är den primära anknytningspunkten. Hänsyn till en annan plats, till eller från vilket tjänsterna tillhandahålls, kommer endast i fråga om den primära anknytningen inte leder till en rationell lösning ur beskattningssynpunkt eller då en konflikt med en annan medlemsstat uppstår. Slutsatsen är att mervärdesbeskattning vid tillhandahållande av tjänster till fasta etableringsställen i olika medlemsstater bör ske vid den plats där de fasta etableringarna är belägna. En sådan slutsats leder till en rationell lösning ur beskattningssynpunkt vilket medför att tjänsterna kan hänföras till de fasta etableringarna. Vid ett sådant fastställande tillgodoses den allmänna principen om att beskattning bör ske i konsumtionslandet. Slutligen tillgodoses det grundläggande syftet med artikel 44 mervärdesskattedirektivets ändrade lydelse vilket är att förhindra behörighetskonflikter och snedvridning av konkurrensen.

<p>Denna studie avser att besvara var mervärdesbeskattning sker, ur ett EG-rättsligt perspektiv, vid tjänstehandel till en beskattningsbar person med flera fasta etableringsställen i olika medlemsstater. Tjänsterna förvärvas vid den plats där den beskattningsbara personen har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet men tillhandahålls den beskattningsbara personens olika fasta etableringsställen. Studien företas med anledning av <em>rådets direktiv (2008/8/EG) av den 12 februari 2008 om ändring av direktiv 2006/112/EG med avseende på platsen för tillhandahållande av tjänster (EUT L 44, 20.2.2008 s. 11-22)</em>.</p><p>Utgångspunkten för att besvara studiens syfte är huvudregeln i artikel 44 mervärdesskattedirektivets ändrade lydelse som träder i kraft den 1 januari 2010. Artikeln stadgar att platsen för tillhandahållande av tjänster till en beskattningsbar person ska vara den plats där denna person har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet. Om tjänsterna tillhandahålls den beskattningsbara personens fasta etableringsställe, som är beläget på en annan plats än där denna person har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet, ska mervärdesbeskattning ske där. Artikeln ger upphov till tolkningsproblem och behörighetskonflikter mellan konkurrerande stater, varför en enhetlig tolkning av begreppet <em>fast etableringsställe</em> erfordras. Tolkningsproblemen avser definitionen av ett fast etableringsställe och frågan när en tjänst kan hänföras till ett fast etableringsställe.</p><p>En utredning av EG-domstolens praxis visar att ett fast etableringsställe måste uppvisa en tillräcklig grad av varaktighet och en lämplig struktur avseende personella och tekniska resurser för att självständigt kunna tillhandahålla bestämda tjänster. Platsen där en beskattningsbar person har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet är den primära anknytningspunkten. Hänsyn till en annan plats, till eller från vilket tjänsterna tillhandahålls, kommer endast i fråga om den primära anknytningen inte leder till en rationell lösning ur beskattningssynpunkt eller då en konflikt med en annan medlemsstat uppstår.</p><p>Slutsatsen är att mervärdesbeskattning vid tillhandahållande av tjänster till fasta etableringsställen i olika medlemsstater bör ske vid den plats där de fasta etableringarna är belägna. En sådan slutsats leder till en rationell lösning ur beskattningssynpunkt vilket medför att tjänsterna kan hänföras till de fasta etableringarna. Vid ett sådant fastställande tillgodoses den allmänna principen om att beskattning bör ske i konsumtionslandet. Slutligen tillgodoses det grundläggande syftet med artikel 44 mervärdesskattedirektivets ändrade lydelse vilket är att förhindra behörighetskonflikter och snedvridning av konkurrensen.</p>

South Africa’s VAT legislation has specific value and time of supply rules. It does not have a specific section for place of supply rules, but this is however incorporated within the various sections of the Act. Still, there is sometimes uncertainty regarding what the place of supply would be, especially when it comes to telecommunication services across borders. Some foreign countries, like European countries, have specific place of supply rules. However, South Africa does not specify where the specific place of supply of telecommunication services should be. International roaming complicates matters as a South African resident can visit a foreign country and make calls from the foreign country to yet another country, but is then billed in South Africa at a rate including VAT at 14%. One could argue that this is not the correct treatment as it could be deemed an export of services, which would generally be zero-rated. During the interviews it was discovered that the foreign network operator billed the South African network operator for the services rendered to the South African operator’s customer in the foreign country. Some operators levy VAT on this charge at that country’s VAT rate, whereas other countries’ operators will levy at a rate of zero percent. However, the South African resident is levied at a charge including VAT at 14%, regardless of whether the operator was charged VAT by the foreign operator or not. Costs of international roaming are already high and, therefore, international roaming can become very expensive for customers. The researcher suggests that the agreement be revisited and that VAT is only charged in the country where the consumption of the supplies takes place, or in the case of a service, where the service is utilized. It is however much more complex with telecommunication services as there are various networks that go through numerous countries, and can include the customer’s home country. AFRIKAANS : Suid-Afrika se BTW-wetgewing het reëls wat spesifieke waarde en tyd van lewering bepaal. Hoewel dit nie 'n spesifieke artikel het met reëls wat handel oor die plek van lewering nie, is dit egter in die verskillende artikels van die wet geïnkorporeer. Tog is daar soms onsekerheid oor waar die plek van lewering is, veral wanneer dit telekommunikasiedienste raak wat oor grense verskaf word. Sommige lande, byvoorbeeld Europese lande, het spesifieke reëls wat plek van lewering bepaal. Suid-Afrika spesifiseer egter nie die spesifieke plek van lewering van telekommunikasiedienste nie. Internasionale selfoon swerwery kompliseer sake omdat 'n Suid-Afrikaanse inwoner die buiteland kan besoek en oproepe van daar na nog 'n ander land maak, maar steeds in Suid-Afrika gefaktureer word teen 'n koers insluitend BTW teen 14%.’n Mens kan argumenteer dat dit nie die regte hantering is nie omdat dit 'n uitvoer van dienste geag kan word, wat gewoonlik genulkoers word. Daar is tydens die onderhoude ontdek dat die buitelandse netwerk-operateur die Suid- Afrikaanse netwerk-operateur faktureer vir die dienste aan die Suid-Afrikaanse operateur se kliënte in die buiteland. Sommige operateurs hef BTW op hierdie koste teen die koers van daardie land se BTW, terwyl ander lande se operateurs teen 'n koers van nul persent sal hef. Die Suid-Afrikaanse inwoner word egter teen ‘n koste insluitend BTW van 14% gefaktureer, ongeag of die operateur deur die buitelandse operateur teen ’n koste insluitend BTW van 0% of ‘n ander persentasie gefaktureer is. Koste van internasionale selfoon swerwery word gehef in die land waar die voorrade gebruik word, of in die geval van 'n diens, waar die diens gebruik word. Die koste kan baie hoog wees. Dit is egter baie meer kompleks met telekommunikasiedienste omdat daar verskeie netwerke is wat deur talle lande kan gaan. Dit kan moontlik in die kliënt se land van herkoms ook wees. / Dissertation (MCom)--University of Pretoria, 2012. / Taxation / unrestricted

Elektroniska tjänster utgör en stor del av marknadsekonomin i större delen av världen således även på den inre marknaden. Elektronisk handel, där elektroniska tjänster ingår, har under de senaste åren expanderat. U.S. Bureau of Census uppskattade att elektroniska tjänster genererat i drygt 600 miljarder kronor under år 2005. Det är en ökning med 24.6 % från föregående år. Statistiken visar endast handeln i USA, men ger ändå ett mått på den framfart som skett de senaste åren rörande elektronisk handel. Inom gemenskapen har rådet fastställt en rad harmoniseringsregler, främst i det sjätte mervärdesskattedirektivet . I syfte att harmonisera de mervärdesskatterättsliga reglerna för att undvika en snedvridning av konkurrensen mellan aktörer etablerade i olika medlemsstater. Den inre marknaden är förvisso avsedd för aktörer etablerade inom EU, men man kan inte bortse från det faktum att även aktörer i tredjeland har tillträde till den inre marknaden. För att utreda om aktörer från tredjeland gynnas framför aktörer etablerade i gemenskapen i tillhandahållande av elektroniska tjänster till icke skattskyldiga inom gemenskapen är bestämmandet av platsen av betydelse. Först fastställs om transaktionen faller inom ramen för artikel 2 i det sjätte mervärdesskattedirektivet. Där konstateras att mervärdesskatt skall betalas för tjänster som tillhandahålls inom landets territorium av en skattskyldig. För fastställande av ”landets territorium” hänvisas till artikel 3, se bilaga 4. Det andra steget är att konstatera om den som tillhandahåller tjänsten betraktas som skattskyldig enligt artikel 4.1, se bilaga 5 till uppsatsen. Är kriterierna i artikel 2 och 4 uppfyllda går man vidare till artikel 9 för bestämmandet av platsen. Ursprungslandsprincipen och destinationslandsprincipen ligger till grund för bestämmandet av vilken stat som har beskattningsrätt, först fastställs omsättningslandet och därigenom platsen för tillhandahållandet. Destinationslandsprincipen och ursprungslandsprincipen kräver ett förtydligande. Från början tillämpades ursprungslandsprincipen för att nå den inre marknaden. Destinationslandsprincipen är den rådande men kommissionens långsiktiga mål är att gå över till ursprungslandsprincipen. Trots detta ändras i dagsläget regler för att passa destinationslandsprincipen. Tillhandahållande av elektroniska tjänster existerade inte vid utformandet av det sjätte mervärdesskattedirektivet. Följaktligen saknades begreppet elektroniska tjänster i direktivet. Då rådet antog direktiv 2002/38/EG infördes begreppet elektroniska tjänster samt ett tydliggörande av vad som var att anse som platsen för tillhandahållande. Begreppsdefinitionen var dock inte uttömmande och rådet antog förordning 1777/2005 där elektroniska tjänster definieras både i förordningen samt tillhörande bilaga. Klassificeringen av elektroniska tjänster sker på samma vis oberoende av platsen för tillhandahållandet. Däremot skiljer sig bestämmandet av omsättningsland och platsen beroende på om en aktör är etablerad i en medlemsstat eller ej. Innan direktiv 2002/38/EG antogs kunde aktörer från tredjeland undgå mervärdesbeskattning då de tillhandahöll elektroniska tjänster till icke skattskyldiga i gemenskapen. Rådets intention vid antagande av direktivet var att undanröja snedvridning av konkurrensen samt att tydliggöra reglerna om platsen för tillhandahållande i de fall då aktörer var etablerade i tredjeland. Med direktiv 2002/38/EG antogs den regel som bestämmer platsen för tillhandahållande till den där aktören är registrerad. I samband med detta infördes den ordning vilken innebär att aktörer från tredjeland skall registrera sig för mervärdesskatt i en medlemsstat. Även det fasta driftstället har betydelse för bestämmande av platsen. I vissa fall är det fasta driftstället att anse som platsen och i andra fall är huvudkontoret platsen för tillhandahållande. Begreppet fast driftställe nämns i artikel 9 i det sjätte mervärdesskattedirektivet, men ingen definition ges av vad som omfattas eller vilka kriterierna är. För att fastställa detta är man hänvisad till EG-domstolens praxis då inget uttömmande svar ges i direktiven. Gällande elektroniska tjänster och inkomstskatterätt kan i vissa fall en server utgöra ett fast driftställe, det är inte möjligt inom mervärdesskatterätten. / Electronic commerce constitutes a big market economy in the world, therefore also in the internal market. Electronic commerce, which includes electronic services, has expanded in the past years. In the end of year 2005, the U.S. Census Bureau estimated the total U.S. electronic commerce sales at $ 86.3 billion. This featured a 24.6 percent increase from the previous year 2004. Even though this is U.S. statistics, it gives a view of how electronic commerce has expanded the last years. Within the internal market, the Council of the European Union constituted a number of regulations on harmonisation, mainly in the Sixth VAT Directive . The purpose of harmonising the VAT regulations is to prevent distortion of the competition between suppliers established in the European Union. The internal market is intended for the suppliers established in the European Union, nevertheless suppliers from the countries outside the European Union have access to the internal market. The place of supply is of importance to investigate if a supplier from a country outside the European Union is in favour before a supplier established within the European Union in supply of electronic services to persons non-liable to tax. To investigate whether or not a supplier from a country outside the European Union benefit before suppliers established within the internal market the place of supply is of significance. The first question that arises is whether the transaction falls within the scope of article 2. Article 2 establishes that the subject to value added tax is the supply of services affected for consideration within the territory of the country by a taxable person. Article 3 es-tablishes the territory of the country, see attachment 4. The second step to clarify is if the person supplying the services is liable for tax according to article 4, see attachment 5. If the criteria for article 2 and 4 are satisfied the next step is article 9 and to establish the place of supply. To define the country with the right to tax, the establishment of the place of supply leads to the place of transaction. The principle of destination and principle of origin need to be explained. From the beginning, the Commission applied the principle of origin to reach the single market. In spite of the fact that the Commission’s long-term goal is to apply the principle of origin, rules are constantly changed to be applicable on the principle of destination. The supplying of electronic services did not exist when the Sixth VAT Directive was proposed. Therefore the concept of electronic services is not defined in the directive. When the Council of the European Union approved Directive 2002/38/EC , the concept of electronic services was classified and it was also made clear what is established as the place of supply. Notwithstanding the concept was not exhaustive and the Council of the European Union approved the regulation 1777/2005 in which electronic services are defined further, both in the regulation and in the attachment belonging to the regulation. The classifications of electronic services are independent of whether the supplier is established in a Member States or country outside the European Union. The place of supply depends on if the supplier is established in a Member State or outside the European Union. Before directive 2002/38/EC, a supplier from a country outside the European Union could escape value added tax when supplying services to non-liable tax persons. The Council of the European Parliaments intention to lay down the directive was to set aside dis-torted competition and to clarify the rules of the place of supply in situations when a sup-plier is established in a country outside the European Union. With directive 2002/38/EC the rule that decides the place of supply to the one where the supplier are registered were taken into force. In relation to that, a regulation was introduced where suppliers from a country outside the European Union shall register for value added tax in a Member State. The permanent establishment is of certain significance to establish the place. In some situations, a permanent establishment is considered as the place of supply and in others it is the head office. The classification of a permanent establishment is mentioned in article 9 in the Sixth VAT Directive but there is no definition of what it comprises or the criteria. To in-vestigate what a permanent establishment is one is referred to go through the European Court of Justices case-law. In income tax, there are situations when a server can constitute a permanent establishment, which is not possible in value added tax.

<p>Elektroniska tjänster utgör en stor del av marknadsekonomin i större delen av världen således även på den inre marknaden. Elektronisk handel, där elektroniska tjänster ingår, har under de senaste åren expanderat. U.S. Bureau of Census uppskattade att elektroniska tjänster genererat i drygt 600 miljarder kronor under år 2005. Det är en ökning med 24.6 % från föregående år. Statistiken visar endast handeln i USA, men ger ändå ett mått på den framfart som skett de senaste åren rörande elektronisk handel.</p><p>Inom gemenskapen har rådet fastställt en rad harmoniseringsregler, främst i det sjätte mervärdesskattedirektivet . I syfte att harmonisera de mervärdesskatterättsliga reglerna för att undvika en snedvridning av konkurrensen mellan aktörer etablerade i olika medlemsstater. Den inre marknaden är förvisso avsedd för aktörer etablerade inom EU, men man kan inte bortse från det faktum att även aktörer i tredjeland har tillträde till den inre marknaden.</p><p>För att utreda om aktörer från tredjeland gynnas framför aktörer etablerade i gemenskapen i tillhandahållande av elektroniska tjänster till icke skattskyldiga inom gemenskapen är bestämmandet av platsen av betydelse. Först fastställs om transaktionen faller inom ramen för artikel 2 i det sjätte mervärdesskattedirektivet. Där konstateras att mervärdesskatt skall betalas för tjänster som tillhandahålls inom landets territorium av en skattskyldig. För fastställande av ”landets territorium” hänvisas till artikel 3, se bilaga 4. Det andra steget är att konstatera om den som tillhandahåller tjänsten betraktas som skattskyldig enligt artikel 4.1, se bilaga 5 till uppsatsen. Är kriterierna i artikel 2 och 4 uppfyllda går man vidare till artikel 9 för bestämmandet av platsen.</p><p>Ursprungslandsprincipen och destinationslandsprincipen ligger till grund för bestämmandet av vilken stat som har beskattningsrätt, först fastställs omsättningslandet och därigenom platsen för tillhandahållandet. Destinationslandsprincipen och ursprungslandsprincipen kräver ett förtydligande. Från början tillämpades ursprungslandsprincipen för att nå den inre marknaden. Destinationslandsprincipen är den rådande men kommissionens långsiktiga mål är att gå över till ursprungslandsprincipen. Trots detta ändras i dagsläget regler för att passa destinationslandsprincipen.</p><p>Tillhandahållande av elektroniska tjänster existerade inte vid utformandet av det sjätte mervärdesskattedirektivet. Följaktligen saknades begreppet elektroniska tjänster i direktivet. Då rådet antog direktiv 2002/38/EG infördes begreppet elektroniska tjänster samt ett tydliggörande av vad som var att anse som platsen för tillhandahållande. Begreppsdefinitionen var dock inte uttömmande och rådet antog förordning 1777/2005 där elektroniska tjänster definieras både i förordningen samt tillhörande bilaga. Klassificeringen av elektroniska tjänster sker på samma vis oberoende av platsen för tillhandahållandet. Däremot skiljer sig bestämmandet av omsättningsland och platsen beroende på om en aktör är etablerad i en medlemsstat eller ej.</p><p>Innan direktiv 2002/38/EG antogs kunde aktörer från tredjeland undgå mervärdesbeskattning då de tillhandahöll elektroniska tjänster till icke skattskyldiga i gemenskapen. Rådets intention vid antagande av direktivet var att undanröja snedvridning av konkurrensen samt att tydliggöra reglerna om platsen för tillhandahållande i de fall då aktörer var etablerade i tredjeland.</p><p>Med direktiv 2002/38/EG antogs den regel som bestämmer platsen för tillhandahållande till den där aktören är registrerad. I samband med detta infördes den ordning vilken innebär att aktörer från tredjeland skall registrera sig för mervärdesskatt i en medlemsstat.</p><p>Även det fasta driftstället har betydelse för bestämmande av platsen. I vissa fall är det fasta driftstället att anse som platsen och i andra fall är huvudkontoret platsen för tillhandahållande. Begreppet fast driftställe nämns i artikel 9 i det sjätte mervärdesskattedirektivet, men ingen definition ges av vad som omfattas eller vilka kriterierna är. För att fastställa detta är man hänvisad till EG-domstolens praxis då inget uttömmande svar ges i direktiven. Gällande elektroniska tjänster och inkomstskatterätt kan i vissa fall en server utgöra ett fast driftställe, det är inte möjligt inom mervärdesskatterätten.</p> / <p>Electronic commerce constitutes a big market economy in the world, therefore also in the internal market. Electronic commerce, which includes electronic services, has expanded in the past years. In the end of year 2005, the U.S. Census Bureau estimated the total U.S. electronic commerce sales at $ 86.3 billion. This featured a 24.6 percent increase from the previous year 2004. Even though this is U.S. statistics, it gives a view of how electronic commerce has expanded the last years.</p><p>Within the internal market, the Council of the European Union constituted a number of regulations on harmonisation, mainly in the Sixth VAT Directive . The purpose of harmonising the VAT regulations is to prevent distortion of the competition between suppliers established in the European Union. The internal market is intended for the suppliers established in the European Union, nevertheless suppliers from the countries outside the European Union have access to the internal market. The place of supply is of importance to investigate if a supplier from a country outside the European Union is in favour before a supplier established within the European Union in supply of electronic services to persons non-liable to tax.</p><p>To investigate whether or not a supplier from a country outside the European Union benefit before suppliers established within the internal market the place of supply is of significance. The first question that arises is whether the transaction falls within the scope of article 2. Article 2 establishes that the subject to value added tax is the supply of services affected for consideration within the territory of the country by a taxable person. Article 3 es-tablishes the territory of the country, see attachment 4. The second step to clarify is if the person supplying the services is liable for tax according to article 4, see attachment 5. If the criteria for article 2 and 4 are satisfied the next step is article 9 and to establish the place of supply.</p><p>To define the country with the right to tax, the establishment of the place of supply leads to the place of transaction. The principle of destination and principle of origin need to be explained. From the beginning, the Commission applied the principle of origin to reach the single market. In spite of the fact that the Commission’s long-term goal is to apply the principle of origin, rules are constantly changed to be applicable on the principle of destination.</p><p>The supplying of electronic services did not exist when the Sixth VAT Directive was proposed. Therefore the concept of electronic services is not defined in the directive. When the Council of the European Union approved Directive 2002/38/EC , the concept of electronic services was classified and it was also made clear what is established as the place of supply. Notwithstanding the concept was not exhaustive and the Council of the European Union approved the regulation 1777/2005 in which electronic services are defined further, both in the regulation and in the attachment belonging to the regulation. The classifications of electronic services are independent of whether the supplier is established in a Member States or country outside the European Union. The place of supply depends on if the supplier is established in a Member State or outside the European Union.</p><p>Before directive 2002/38/EC, a supplier from a country outside the European Union could escape value added tax when supplying services to non-liable tax persons. The Council of the European Parliaments intention to lay down the directive was to set aside dis-torted competition and to clarify the rules of the place of supply in situations when a sup-plier is established in a country outside the European Union.</p><p>With directive 2002/38/EC the rule that decides the place of supply to the one where the supplier are registered were taken into force. In relation to that, a regulation was introduced where suppliers from a country outside the European Union shall register for value added tax in a Member State.</p><p>The permanent establishment is of certain significance to establish the place. In some situations, a permanent establishment is considered as the place of supply and in others it is the head office. The classification of a permanent establishment is mentioned in article 9 in the Sixth VAT Directive but there is no definition of what it comprises or the criteria. To in-vestigate what a permanent establishment is one is referred to go through the European Court of Justices case-law. In income tax, there are situations when a server can constitute a permanent establishment, which is not possible in value added tax.</p>

Value-Added Tax (VAT) was introduced in South Africa in 1991 by the Value Added Tax Act No. 89 of 1991 (the VAT Act). The South African VAT system is based on the destination or consumption of the goods or service supplied. The initial place where these goods and services are supplied is not taken into consideration. As a result, non-residents in some instances will be liable to register as VAT vendors and account for VAT even if they are not physically present in South Africa. The absence of place of supply rules therefore impacts on determining where a supply takes place and on the VAT registration of for example non-residents. This study aims to determine whether the South African VAT legislation, to some extent, makes provision for place of supply rules, to establish whether general place of supply rules for certain African and developed countries exist, to draw a comparison between these countries and to determine the possibility of implementing similar rules for South Africa. The study concludes that although not sufficient, the South African VAT legislation provides for certain inferred VAT place of supply rules. Worldwide, different countries apply place of supply by different means, and it is therefore not viable to combine all the various countries’ rules into one set of rules for implementation in South Africa. However, in order for South African VAT legislation to be in line with international trends, the study suggests that South Africa should investigate and determine whether place of supply rules should not formally be introduced in its legislation. VAT place of supply rules is important, as introducing same will equip South Africa to better align itself with its international trading partners. It will enable the supplier and consumer to determine whether a person should register for VAT in South Africa, clarify where a supply takes place and at what rate VAT should be charged. It will also minimise confusion as to the application of VAT treatment of certain transactions and eliminate or limit the possibility of double or non-taxation that can arise. AFRIKAANS : Belasting op toegevoegde waarde (BTW) het in Suid Afrika in werking getree in 1991 deur die implementering van die Belasting op Toegevoegde Waarde Wet No. 89 van 1991 (die BTW Wet). Die Suid Afrikaanse BTW sisteem is van so aard dat BTW betaalbaar is by die uiteindelike bestemming of finale gebruik van goedere en dienste wat gelewer word. Die oorsprongklike plek van lewering word nie in ag geneem nie. Die gevolg hiervan is dat nie-inwoners in sommige gevalle aanspreeklik sal wees om te registreer vir BTW ondernemers en om BTW te betaal, selfs al is hulle nooit fisies in Suid Afrika teenwoordig nie. Die afwesigheid van plek van lewering reëls het ‘n invloed op die bepaling van die plek van oorsprong van die lewering asook die BTW registrasie van byvoorbeeld, nie-inwoners. Die studie het ten doel om te bepaal of Suid Afrikaanse wetgewing tot ‘n seker mate plek van lewering reëls insluit, om te bepaal of algemene plek van lewering reëls vir sekere Afrika en ontwikkelde lande in werking is, om ‘n vergelyking tussen hierdie lande se reëls te trek en om die moontlike implementering van soorgelyke reëls in Suid Afrika te ondersoek. Die slotsom van die studie is dat alhoewel nie voldoende, die Suid Afrikaanse BTW wetgewing wel voorsiening maak vir toevallige plek van lewering reëls. Verskillende lande hanteer plek van lewering reëls op verskillende wyses en dit is dus nie moontlik om een stel gekombineerde reëls op te stel en toe te pas in Suid Afrika nie. Om die Suid Afrikaanse BTW wetgewing egter in lyn met internasionale tendense te bring, stel die studie voor dat Suid Afrika ondersoek instel en bepaal of plek van lewering reëls nie formeel ingesluit moet word in diewetgewing nie.BTW plek van lewering reëls is belangrik omdat die implementering daarvan Suid Afrika beter sal toerus om in lyn te wees met sy internasionale handelsvennote. Dit sal ook die verskaffer en verbruiker in staat stel om te bepaal of ‘n persoon in Suid Afrika moet registreer vir BTW, duidelikheid verskaf rakende die oorsprong of plek van lewering en teen watter koers BTW gehef moet word. Dit sal ook die verwarring rondom die korrekte hantering van BTW op spesifieke transaksies verminder en die potensiaal van dubbel of geen belasting beperk of elimineer. Copyright 2011, University of Pretoria. All rights reserved. The copyright in this work vests in the University of Pretoria. No part of this work may be reproduced or transmitted in any form or by any means, without the prior written permission of the University of Pretoria. Please cite as follows: Janse van Rensburg, Z 2011, An explorative study : place of supply rules for Value-Added Tax in South Africa, MCom dissertation, University of Pretoria, Pretoria, viewed yymmdd < http://upetd.up.ac.za/thesis/available/etd-03192012-163350 / > F12/4/171/gm / Dissertation (MCom)--University of Pretoria, 2012. / Taxation / unrestricted