Denna studie har jämfört betesskadorna i sådda och planterade tallbestånd över en tvåårsperiod. Totalt inventerades sex olika bestånd, varav tre sådda och tre planterade, enligt samma metod som ÄBIN. Resultatet visar en trend mot mindre andel skador i de sådda bestånden men endast en signifikant skillnad i år tvås mätningar för andelen gamla skador och andelen obetade stammar. Skadenivåerna för ÄFO 5 Kinda i Östergötlands län är också enligt ÄBIN betydligt högre än vad studiens resultat visar.

Tallungskogar utsätts ofta av skador från älg, detta är ett återkommande problem för många skogsägare. Syftet med denna studie var att undersöka om någon föryngringsmetod, plantering eller självföryngring uppvisade mindre andel skador av älg i tallungskog. Studien undersökte även om tallarnas höjd och om beståndet är röjt eller ej har påverkan på skademängden. Studien genomfördes genom en fältundersökning kring Gålsjöbruk i Västernorrlands län.Mellan dem inventerade variablerna kunde ingen signifikant reltion påvisas förutom ett p-värde mellan oröjd och röjd självföryngring, den låga datamöngden kan ha varit en bidragande del. Trender visade att stamantalet kan bidra till skillnader i mängden skadade tallar, där större mängd totalt antal stammar bidrar till mindre andel skadade tallar.Denna studie kan användas som stöd eller vägledning till när man bestämmer vilken föryngringsmetod man väljer för sitt framtida tallbestånd. Resultaten kan dock inte användas som facit utan mängden av utomstående faktorer bidrar till skademängden.