Gegenstand dieser soziolinguistischen Dissertation ist zwar die neupersische Sprache samt ihren drei nationalen Varietäten in Iran, Afghanistan und Tadschikistan, im Mittelpunkt der Untersuchung stehen allerdings die tadschikische und iranische Varietät, anhand der Letzteren es versucht wird, die iranische Sprachauffassung von der v. a. in puncto Schrift und Sprachbezeichnung dem iranischen (und auch afghanischen) Persisch unähnlich erscheinenden Varietät der Tadschiken darzulegen. Dass hier nur das soziolinguistische Verhältnis Irans und Tadschikistans (und nicht Irans und Afghanistans oder Afghanistans und Tadschikistans) zur Frage steht, liegt in der schrift- und aussprachbezogenen Unähnlichkeit der iranischen und tadschikischen Varietäten als auffällige Gegenstücke begründet. Was die Aussprache betrifft, so weisen das afghanische und tadschikische Persisch zueinander mehr Affinität auf als sie es zum iranischen Persisch täten. Und was die Schrift betrifft, so bedienen sich die iranische und afghanische Varietät ein und derselben arabisch-basierten Schrift, während die Tadschiken seit den 1940ern eine kyrillisch-basierte Schrift verwenden. Als theoretischer Rahmen dient das in den 1960ern Jahren in der Soziolinguistik und Dialektologie ansatzweise entstandene und sich seit den 1990ern Jahren fortentwickelnden Konzept der plurizentrischen Sprachen, nach dem das Phänomen der Sprache im Lichte politischer Machtverhältnisse und nationaler Identitätssuche angesehen wird. Nach geopolitischen, ökonomischen und demographischen Kriterien betrachtet, gilt Iran als das dominante Macht- und Sprachzentrum gegenüber den anderen persisch-sprachigen Zentren Afghanistan und Tadschikistan. Daher wird die Forschungsfrage nach der Sprachauffassung der iranischen Kultur-Elite als Ausgangspunkt behandelt. Es wird u. a. den Fragen nach Akzeptanz der Plurizentrizität, Sprachnormativität/-normierung und sprachlicher Konvergenz in/zwischen den nationalen Varietäten nachgegangen. / The subject of this sociolinguistic doctoral thesis is the new Persian language as well as the three national varieties in Iran, Afghanistan and Tajikistan, but the focus of the study is only on two varieties, the Tajik and Iranian Persian. It deals with the linguistic views and perceptions of Iranians or better to say, the cultural elite of Iran, regarding the most distinguished variety of all three varieties of the pluricentric Persian, the Tajik Persian, due to its modified Cyrillic script and writing system. Another reason for focusing on the sociolinguistic relation between Iran and Tajikistan (and not Iran and Afghanistan nor Afghanistan and Tajikistan) is to be found in the dissimilarity between the Iranian and the Tajik varieties, when it comes to the pronunciation. As a result of geographic closeness, the afghan and Tajik Persian have in this sense more resemblances than the Iranian Persian does to one of these two. And regarding the writing system of both Iranian and afghan Persian, it is generally known, that the Arabic-based script and writing system is traditionally in use since centuries, whereas for Tajik Persian first since the 1940s the Cyrillic script is being used as the one and only script. The theoretical framework of the dissertation is the concept of pluricentric languages, which deals specifically with languages as a part of political power relations and national identity discourses. In a geopolitical, economic and demographic context, Iran is considered the dominant power of the three countries, which effects considerably also the question of the common language. For the same reason, it will be the Iranian cultural elite’s perception of language which will be the question of interest, but of course not the only examinable side among the three countries. Furthermore, questions of acceptance of pluricentricity, language normativity/standardization and language convergence in/between national varieties will be investigated.

I den här uppsatsen undersöks hur frågor med finalt eller används i sverigesvenska och finlandssvenska servicesamtal vid biljettkassor. Huvudsyftet med uppsatsen är att undersöka hur den här typen av frågor fungerar i sina interaktionella sammanhang och att på så sätt få reda på vad det finala eller bidrar med i interaktionen. I uppsatsen undersöks också likheter och skillnader gällande användningen av frågor med finalt eller i de sverigesvenska och finlandssvenska samtalen. Målet med detta är att bidra till forskningen om svenska som pluricentriskt språk. Teoretiskt och metodiskt utgår undersökningen från den samtalsanalytiska metoden Conversation analysis (CA). Särskilt fokus i undersökningen läggs vid frågornas förhållande till samtalens preferensstruktur. Analysen av samtalen identifierar tre återkommande användningsområden för frågorna: att ge sig in på den andra partens område, att skynda på samtalet och att hantera känsliga ämnen. Dessa användningsområden återfinns i både de sverigesvenska och de finlandssvenska samtalen. Undersökningen visar att frågor med finalt eller i det undersökta materialet används oftare i de sverigesvenska samtalen än i de finlandssvenska, men att de förekommer regelbundet i båda de språkliga varieteterna. Det finala eller konstateras öppna upp frågornas preferensstruktur och göra det lättare för respondenten att ge svar som utan det finala eller skulle ha kunnat uppfattas som interaktionellt oönskade. Genom det finala eller positionerar sig frågeställaren som mindre säker och frågorna framstår som mer förbehållslösa, försiktiga och garderande. Tillägget av eller gör preferensorganisationen i samtalen mer flexibel, och i samtalen används frågorna som en metod för att utföra potentiellt problematiska handlingar och beröra känsliga områden på ett interaktionellt smidigt sätt.