Genom att studera statistik kan man se att invandrare och utländska medborgare procentuellt är överrepresenterade i den svenska brottsligheten. För att försöka förstå varför statistiken ser ut som den gör har vi tittat närmare på olika teorier som förklarar varför vissa människor blir kriminella. För att få en bättre förankring mellan teorierna och verkligheten valde vi att göra intervjuer med två invandrare som hamnat i kriminalitet, och jämförde deras egna åsikter om varför de hamnat i kriminalitet med de olika teorierna. Vi fann att det fanns en del kopplingar mellan de teorier vi tagit upp och deras berättelser, men det är dock svårt att dra några slutsatser med endast två intervjuer som underlag. Resultatet talade ändå för att de sociala faktorerna har en stor betydelse för vilken bana i livet en människa väljer.

Frågan om hur ungdomar i Umeå vill bli bemötta av polisen samt vad de har för erfarenheter av densamme gjorde att författarna valde att skriva om detta ämne. Syftet var att införskaffa kunskap om hur samarbetet fungerar i dagsläget. Dels av egenintresse, men också för polisen, ungdomar och övriga intressenters skull. Vi valde att arbeta med en 9:e klass i vardera Haga- Ersäng- samt Minervaskolan .Där gjorde vi en enkätstudie samt djupintervjuer med två ungdomar från varje klass. En ordningspolis från Umeå samt rektor på Ersängskolan intervjuades. Faktasamlande från diverse medier(internet, rapporter mm) vidtogs också. Teorier införskaffades i form av information om Närpolisreformen samt en rapport om samarbetet mellan rektorer, närpoliser och fältassistenter. Resultatet av ovan nämnda enkätundersökning kan sammanfattas i att många ungdomar vill att polisen kommer ut till skolorna och berättar om sin verksamhet. Många vet inte vilka polisen är och än mindre vad som tillhör deras arbetsuppgifter Ett bra bemötande från polisens sida är också viktigt. Som ex. på ett bra bemötande ges att polisen inte skall vara så misstänksamma och förutsätta att ungdomarna har begått ett brott. Slutligen skall sägas att det är viktigt att polisen kommer ut till ungdomarnas vardag så tidigt som möjligt. Genom att visa upp sig i neutrala sammanhang kan man skapa en nyttig relation till framtida möten.

Rapporten har sitt ursprung från en artikel i Västerbottens Kuriren 2005-08-31, där stod att läsa, att sniffning blivit ett allt större problem på skolor i Umeå. Den kommer att utröna vad som menas med ett större problem och vilka insatser som satts in för de elever som sniffat. Syftet med den här studien har varit att undersöka hur skolan, fritidsgården och socialtjänsten agerade, och vad sniffning är. En litteraturstudie gjordes för att undersöka om sniffning är vanligare bland ungdomar i Umeå än på andra orter i Sverige. Undersökningen visar att sniffning är relativt ovanligt i Sverige och i Umeå. I Sverige har mellan 5-10 % av killarna i årskurs 9 provat att sniffa och en något lägre andel av tjejerna. I Umeå är andelen elever som har erfarenhet av sniffning något lägre än riksgenomsnittet. När problemet med sniffning upptäcktes på fritidsgården Mariehemsgården gjordes en gemensam insats av personal på Mariehemsgården, Bräntbergsskolan och socialtjänsten. Tack vare ett gott samarbete mellan framför allt skola och fritidsgård sattes åtgärder in direkt och problemet kunde lösas. Ökad information till elever, föräldrar och lärare, samtal med de inblandade ungdomarna, stängning av den verkstadslokal där sniffningen skedde är exempel på några av de åtgärder som gjordes.

Syftet med denna rapport är att ta reda på vilken betydelse polisens kroppsspråk har vid möten med människor samt att utreda huruvida polisens uniform förändrar de signaler som de sänder ut. I rapporten beskrivs först vad som är skrivet om kroppsspråket generellt. Vidare beskrivs olika teorier om vad olika kroppsspråk säger. I en studie av polisens kroppsspråk fördjupas kunskaperna om uniformens betydelse men även vilka signaler kroppen som bär upp uniformen sänder ut. Uniformen skiljer poliserna från allmänheten och visar på de befogenheter som polisen har. I undersökningen visas bilder för allmänheten på en polis som visar upp olika kroppsspråk både med och utan uniform. Allmänheten får berätta vilka signaler de anser bilderna sänder ut. Genom undersökningen framkommer bland annat att svaren på vissa av bilderna blir väldigt olika med och utan uniform. Med en avslutande diskussion dras slutsatserna att uniformen förstärker polisens kroppsspråk och att små förändringar i kroppsspråk kan ge många skilda svar. Det ges även några små enkla tips vad man som polis kan tänka på vid möten med allmänheten.

Syftet med denna rapport är undersöka synen på polisen i Sundsvall bland de som en gång varit aktivt kriminella i staden samt visa på synpunkter på hur det polisiära arbetet kan förbättras vid bemötande av kriminella och missbrukare. Arbetet skall även visa på eventuella samarbeten mellan K.R.I.S, polisen och kriminalvården i Sundsvall inför frigivning av intagna på kriminalvårdsanstalt. Ett viktigt steg för att bryta den kriminella livsstilen är att en person ,som skall bli frigiven från fängelse, blir mött av K.R.I.S. vid detta tillfälle. Detta sker inte förrän personen i fråga är beredd på att satsa på ett hederligt liv samt beslutar om ett medlemskap i K.R.I.S. När det gäller resultatet av de intervjuade personerna i K.R.I.S., som skall visa på synen på polisen som aktiv och före detta kriminell, kan vissa slutsatser dras. Synen personerna hade på polisen som aktivt kriminella var i stora drag negativ. Endast någon hade en positiv syn på ordningsmakten. Orsaken till den negativa synen berodde till stor del att personerna upplevde att de levde i en förvrängd värklighetsuppfattning. Om personerna var påverkade av narkotika vid sina kontakter med polisen ledde inte detta till någon förändrad eller förstärkt syn på polisen. Som före detta kriminell har synen förändrats till det positiva samtidigt som personerna sällan eller aldrig träffat polisen.

Syftet med denna rapport är att kartlägga det befintliga samarbetet mellan polisen och ambulanspersonalen på skadeplats. Samt att fånga upp tankar kring den sjukvårdsutbildning poliser i yttre tjänst har idag. Är den tillräcklig för att polisen ska kunna agera med trygghet eller behövs mer repetition under arbetet. För att få svar på dessa frågor genomförde jag först en litteraturstudie, därefter en pilotstudie vid polismyndigheten i Västernorrland. Sist men inte minst genomförde jag intervjuer med poliser och ambulanspersonal i Malmö City, Sundsvall och Älvsbyn. Efter en jämförelse mellan de olika städerna visade resultatet på att poliserna var väl kunniga på området dels agerandet vid skadeplats samt tydlig rollfördelning vid en skadeplats. Det framkom flera tips på åtgärder för att göra arbetet mer säkert på skadeplatsen. Bland annat bör polisen komma snabbare till skadeplatsen för att ambulanspersonalen ska kunna arbeta säkert utan farlig trafik nära inpå de skadade. Poliserna i alla de tre städerna önskar mer akutsjukvårdsutbildning för att kunna agera med trygghet vilket de inte gör idag då myndigheterna inte prioriterar detta område.

Denna rapport ger inledningsvis en bakgrund till hur aspirantansökningsförfaran-det vid polisutbildningarna i Sverige idag ser ut och är uppbyggt. Bakgrunden ger vidare en översikt över gällande lagstiftning och regler relaterat till ansöknings-förfarandet och statliga anställningar. Syftet med rapporten är att redogöra för hur samspelet mellan de tre polisutbildningarna (Stockholm, Umeå och Växjö) och polismyndigheterna samt rikspolisstyrelsen fungerar under aspirantansöknings-förfarandet. Genom samtal med representanter för de tre parterna har författarna försökt utröna hur samverkan ser ut i dag. Fokus ligger kring vad som är bra och vad som skulle behöva utvecklas. Resultaten visar på att parterna strävar mot samma åsikter kring aspirantansökningsförfarandet och den efterföljande aspirant-tiden. Sammanfattningsvis kan sägas att en utveckling av själva processen är behövlig samtidigt som förslag om en förlängd polisutbildning framkommer. Kopplingar till en pågående utredning om polisutbildningens framtid görs också i rapporten.

Ungdomar och droger är ett ständigt aktuellt ämne. Droger skapar stora problem för samhället samt leder till ett mänskligt lidande. För att nå resultat i arbetet kring detta problem krävs samverkan mellan polis och socialtjänst. Syftet med detta arbete är att undersöka hur samverkan bedrivs och vad det finns för möjligheter till förbättringar. Vi har studerat relevant lagstiftning, teorier kring ungdomar och droger samt teorier som behandlar samverkan. Teorin gällande samverkan tar upp ett antal faktorer som påverkar samverkansarbetet. Vårt resultat visar att vissa av dessa faktorer inte har så stor betydelse i praktiken som de ger uttryck för i teorin. I arbetet har vi försökt belysa vad gör att ungdomar börjar använda droger. Vi har i detta avseende tagit upp teorier som beskriver ungdomars självkänsla samt vad som händer då de blir delaktiga i grupper/gäng. Vårt resultat visar att både polisen och socialtjänsten jobbar på individnivå då det gäller ungdomar med drogproblem och fokusera inte på att rikta insatserna mot de grupper/gäng de ingår i. Det finns dock ett undantag då arbetet sker grupp/gängbaserat och det är då metoden ”orosmöten” används. När det gäller möjligheter till förbättringar ger respondenterna förslag såsom fältassistenter från socialtjänsten som jobbar ute under tider då ungdomar är ute, poliser som bara jobbar riktat mot ungdomar, uppluckring av sekretesslagstiftningen samt konkreta mål att jobba efter.

Denna rapport undersöker vad som gjorts för att höja allmänhetens förtroende för polisens interutredningar. Vi anser att bristen av objektivitet i den mediala bevakningen av polisen påverkar allmänhetens förtroende för polisens internutredningar. För att få en bredare bild av utvecklingen inom internutredningarna har vi studerat tidigare utredningar. Vad vi mer tittade på vid studierna av dessa utredningar var om de påbörjats pga. intern kritik eller om det var för allmänhetens förtroende för utredningar mot poliser. Problemet är svårigheten att kunna förmedla resultaten av utredningarna till allmänheten. Som vanlig medborgare är man inte insatt i hur en förundersökning går tillväga och därför ej heller medveten om den yttre granskningen som sker av åklagareväsendet mot polisen. Rapporten presenterar även hur förfaringssättet vi internutredningar inom polisen sköts idag. För att kunna göra det har vi intervjuat chefen för internutredningar vid polismyndigheten i Västerbottens län. Vi har även lyssnat på information från biträdande chefsåklagaren på riksenheten för polismål. Vår slutsats visar att vid händelser när polisen gjort ingripanden som uppmärksammats medialt har allmänhetens förtroende för polisen sjunkit även om det inte begåtts något fel. Det kommer alltid finnas kritik mot myndigheter på ett eller annat sätt. Vad som kan vara bra med upprepad kritik är att man fortsätter att vara noggrann i utredningar mot poliser.

Dagens polisverksamhet har en spännvidd som få andra yrkesområden. De fundamentala uppgifterna att skydda, hjälpa och ställa till rätta kompletteras ständigt med nya arbetsuppgifter. Organisationen förändras. Avancerad teknisk utrustning kommer till användning. Yrkesutbildningen anpassas därefter. Polisens uppgifter är så skiftande att det finns plats och krävs väldigt olika begåvningar och intressen. Men det finns en uppenbar risk att vi får poliser som är väldigt lika varandra. Poliser som är bra på samma saker och som har samma intressen och som till och med ser likadana ut. Vi ska i denna uppsats skriva om polisutbildningens historik, polisrekrytering samt om polisutbildningens framtid. Varför har vi då valt att skriva om detta ämne? Vi tror att polisutbildningen kommer att förändras ganska radikalt de närmaste åren. Inte mycket är skrivet i ämnet men en utredningsgrupp håller på att arbeta fram ett förslag på hur en högskoleinriktad polisutbildning skall kunna komma att se ut. Vi vill med denna uppsats föra fram våra synpunkter på vad vi tycker vore intressant att se ändringar på, när polisutbildningen får högskolestatus, som vi tror kommer få genomslag inom en inte allt för lång framtid.