Detta fördjupningsarbete åskådliggör uttagningen av svenska civilpoliser för FN-tjänst. Ett av syftena var att ta reda på innebörden i uttagningskraven och varför de är utformade som de är. Dessutom belyser arbetet möjligheterna en svensk polis har att tjänstgöra utomlands och i viss mån vad civilpolisarbetet innebär, samt vilka skillnaderna är jämfört med nationell polistjänst. Arbetet är en kvalitativ studie och information har inhämtats från litteratur, Internet och muntliga källor. I resultatet tydliggörs processen inom FN vid uppförandet av en ny fredsfrämjande insats, den initiala behovsanalysen och hur detta slutligen leder fram till en kravprofil för den personal som ska rekryteras. Även Sveriges engagemang och organisation kring det svenska civilpolisarbetet belyses, samt hur ansökningsförfarandet och tillsättandet av tjänster går till. Slutligen behandlas det praktiska civilpolisarbetet vad gäller utbildning, arbetsuppgifter, löner och utrustning.

Syftet med denna rapport är att öka kunskapen och förståelsen kring bemötande och särskilt de svårigheter som kan uppstå i samband med möten med psykiskt störda personer. Vårt arbete bygger på litteraturstudier där vi tittat dels på litteratur som behandlar psykisk störning dels på litteratur som vi bedömt vara väsentligt när det gäller bemötande, dessa böcker behandlar etik och empati i bemötandet. I arbetet beskriver vi kort tre psykiska störningar, antisocial personlighetsstörning, borderline samt narcissistisk personlighetsstörning. Vidare beskriver vi olika teorier kring bemötande. I resultatet diskuterar vi kring svårigheterna i att konstatera om en individ lider av en psykisk störning eller inte. Fortsättningsvis resonerar vi kring styrkan i att ha ett bemötande som fungerar i de flesta situationer.

I rapporten behandlas de fysiska kraven till polisutbildningen. Bakgrunden till varför de ser ut som de gör idag samt syftet med dem. Syftet med denna rapport är att undersöka jämställdheten kring de fysiska testerna i antagningsförfarandet till polisutbildningen. Vi kommer att undersöka om det är nödvändigt med skilda fysiska krav för män och kvinnor i antagningsförfarandet samt för- och nackdelarna kring detta. I det regleringsbrev som säger vad polisens ska ägna budgetåret 2005 åt står det tydligt att polisen ska redovisa sina mål för vilka åtgärder som vidtagits för att åstadkomma ökad jämställdhet mellan kvinnor och män. Vi frågar oss hur det stämmer överens med att ha skilda fysiska krav för män respektive kvinnor? Den arbetsgrupp som i början av 1990- talet fick till uppgift att omarbeta de dåvarande kraven till polisutbildningen kom fram till att de fysiska testerna till polisutbildningen inte skulle ses som annat än ett mått på allmänkondition hos de sökande. Testerna skulle även användas som ett grovt sållningsinstrument för att på ett snabbt och enkelt sätt gallra bort en stor mängd sökande. En rapport gjord av Bosöns idrottsinstitut användes som grund när de fysiska testerna samt kraven till dessa skulle bestämmas. Vi har även ur ett psykologiskt perspektiv behandlat frågeställningen om hur synen på män och kvinnor inom polisen påverkas av att ha skilda fysiska krav i antagningsförfarandet.

Denna rapport syftar till att finna vilka fördelar som finns med ett gott bemötande från polisens sida, mot kriminella. Rapporten ska således motivera till ett bättre förhållningssätt mellan polis och kriminella. Som polisstuderande har jag funnit att det finns problem i relationen mellan poliser och kriminella. Dessa problem torde vara missgynnande för båda sidor. Stor vikt har i rapporten lagts på vilka faktorer som är viktiga vid arbetet att skapa förtroende. Teorier om förtroende, från olika forskare på området, finns upptagna i rapportens teoretiska bakgrund, vilka sedan jämförts med några kriminella personers syn på polisens förhållningssätt. De kriminellas uppfattningar har samlats in genom intervjuer. Förtroendeteorierna är hämtade från ett antal rapporter och artiklar. Efter att ha jämfört intervjusvaren med teoridelen kan man utläsa ett samband mellan bemötande och förtroende, men samtidigt konstatera att andra faktorer än bemötande är avgörande för förtroende. Tillräcklig kompetens för att utföra sina uppgifter är en sådan faktor. Den huvudsakliga vinsten med ett gott bemötande är att det gynnar en förtroenderelation vilket ökar polisens chanser att påverka den kriminelle till dennes och polisens fördel.

Rapporten finns endast som papperskopia. Polisen i Skellefteå betraktar våldet utomhus mellan obekanta som ett högprioriterat område. Skellefteåpolisens mål är att öka allmänhetens trygghet på gator och torg under dygnets alla timmar. Hur jobbar Skellefteåpolisen mot detta? Vad har de för strategi för att minska våldet utomhus mellan obekanta? Inom den brottsförebyggande forskningen finns flera teorier om hur man kan jobba just mot våld utomhus mellan obekanta. Vi har sammanfattat de mest framträdande teorierna och kommit fram till att Skellefteåpolisen arbetar efter rutinaktivitetsteorin och beslutsteorin. Det finns flera andra teorier att jobba efter, t.ex. upprepad viktimisering. Vi tror att det finns mycket att tjäna på om man lägger ner mer tid på brottsoffren och genom dem minska brottsligheten.

Tegs central skola har tidigare varit en s.k. problemskola, men har numer ett mycket bättre rykte. Vi har fått antydningar om att det finns ett stort intresse från skolan och föräldrarna till eleverna, att polisen ska komma till skolan och informera ungdomarna om t.ex. alkohol/droger och mobbing. Tyvärr har polisen i dagens läge vare sig resurser eller tid att fullt ut tillmötesgå dessa önskemål. Tanken med vårt arbete är att skaffa oss en uppfattning om det är möjligt, och om intresse finns att starta ett förhoppningsvis långvarigt samarbete mellan Tegs central skola och polisutbildningen i Umeå. Vi vill ta reda på vilka problemområden som finns på skolan och i slutändan kunna presentera idéer om hur man tillsammans ska kunna arbeta för att minimera dessa problem. Arbetet kommer att visa på olika faktorer som ligger bakom ungdomars inträde i kriminaliteten, och även idéer om hur ett samarbete mellan skolorna skulle kunna se ut kommer att presenteras

Mot bakgrund av mängden brottslighet i Sverige kommer den enskilde individens medvetenhet om brott och brottslig utveckling få en allt större betydelse i den framtida brottbekämpningen. Att ungdomar tidigt lär sig att själva identifiera kriminellt beteende, och vad detta beror på, kommer att bli en allt vikigare faktor i kampen mot brott. Liknande kunskapsbaserade förebyggande utbildningar har med framgång skapats för att motverka t.ex. mobbing (nätverket Friends). Att utbilda skolungdomar i vad som ligger bakom brottslig utveckling och vad brott leder till för konsekvenser bör leda till en ökad förståelse för de faktorer som påverkar utvecklingen. Rikspolisstyrelsen presenterade under 1995 en handbok om lag och rättsundervisning på dagis och i skolan. Den bygger på att tid och resurser finns för täta kontakter. I dag torde det inte finnas resurser till att fullfölja tanken som handboken bygger på. Som verktyg för att nå denna ökade förståelsen är målet med denna studie att kunna presentera en modern, levande och engagerande idébank för polisens möte med skolan. Idébanken skall vara utformad på ett sådant sätt att man utan begränsning på grund av resursbrist kan genomföra undervisning utan att detta leder till resursbrist för myndigheten. I denna studie har vi valt att begränsa vårat arbete till att omfatta ungdomar i ålder 14 till 15 år med syfte att kunna tillämpas i årskurs åtta på grundskolan. Det är utifrån dessa ungdomars intresse som idébanken har vuxit fram.

Syftet med vårt arbete är att se hur arbetet med ungdomar sker dels inom rättsväsendet, men även inom socialtjänsten. Vi har riktat in oss främst med att studera hur detta arbete med ungdomar, mellan 15 – 18 år, sköts i Umeå kommun. Använder man sig överhuvudtaget av den kriminologiska stämlingsteorin, när man utformar sitt arbetssätt? Vad är det för lagstiftning som är aktuell? Vilka möjligheter ger lagstiftningen samt vilka begränsningar sätter den? Den gällande lagstiftningen som vi har riktat in oss på är främst; Lagen om unga lagöverträdare (LUL) samt Socialtjänstlagen (SoL). Material vi har använt oss av för att få svar på våra frågeställningar är, utöver lagstiftning, adekvat litteratur, intervjuer med representanter från åklagare, polis samt socialtjänsten. Avslutningsvis i rapporten bollar vi de tre aktörernas synpunkter mot våra egna funderingar på hur det optimalaste arbetssättet med ungdomar skulle kunna se ut.

I denna uppsats gör jag en jämförelse mellan den amerikanska polisutbildningens och den svenska skolans upplägg när det gäller fysisk aktivitet. Det jag jämför är hälsoprogrammen. Då de finns både vid polisutbildningen vid Umeå och polisutbildningen i USA. När jag jämfört hälsoprogrammen så inkluderas en mängd olika fysiska moment som kanske i vardagligt språk benämns som träning. Det är just det som hälsoprogrammen bland annat omfattar, olika tränings/motionsformer för studenten. Hälsoprogrammen omfattar ett stort område, inte bara just träning och fysisk aktivitet utan även mycket annat. Att skapa en viss livsstil där fysisk aktivitet bedrivs regelbundet är grundstommen. Men sedan ser man till studentens/individens utveckling både fysiskt och psykiskt (mentalt) för att han eller hon skall klara av sitt framtida yrke på ett bra sätt, både sett till prestation samt till att vara och förbli skadefri. Allt detta skall även leda till ett bättre socialt liv där allt ovan nämnda länkas samman. Intresset för träning är allmänt stort bland de flesta polisstudenter (se senare undersökningar) och jag har valt att skriva om detta för att öka intresset för studenterna på polisutbildningen att kanske ta sina hälsoprogram på större allvar än vad man gör idag. Vår framtid som poliser kommer att ställa höga krav på vår fysiska som psykiska hälsa för att hålla skärpan under en längre tid. Det gäller att vi är väl förberedda.

Syftet med detta arbete har varit att belysa fyra personers perspektiv på hur vi ska kunna förbereda oss inför ett möte, samt vad vi bör tänka på då vi möter människor med personlighetsstörningar. Detta för att underlätta vårt arbete som poliser. Vi valde ut diagnoserna antisocial personlighetsstörning, även kallad psykopati, samt borderline personlighetsstörning. Vi började med att läsa litteratur inom området. Därefter gjordes intervjuer med en rättspsykiatriker, en polis samt två intagna på en enhet i Mellansverige. Resultatet visade att det är viktigt att våga konfrontera psykopaten vid förhör, att ha regler för förhöret samt att ha färdiga, konkreta, frågor. Resultatet visade också att när man möter en person med borderline bör man veta om att man som polis ena stunden kan vara ”bra” i dennes ögon för att i nästa stund vara ”dålig”. Man bör också veta att det har med dennes sjukdomsbild att göra, inte med polisens arbete. Rapporten visar på vikten av kunskap om att polisen bör behandla dessa människor som vilken människa som helst, med respekt och hänsyn. Däremot bör vi ha vetskap om hur sådana människor fungerar för att ha förståelse för deras beteende vid mötet.