Bakgrund: Postpartum psykos (PPP) drabbar 1–2 kvinnor av 1000. Sjukdomen har ett mycket snabbt förlopp och kan ge symtom som hallucinationer, vanföreställningar och paranoia. Att se varningssignalerna och tidigt sätta in behandling är av stor vikt då en obehandlad PPP kan leda till förödande konsekvenser för både den drabbade kvinnan, barnet och övriga anhöriga.  Syfte: Syftet var att belysa kvinnors upplevelse av postpartumpsykos Metod: En kvalitativ allmän litteraturöversikt valdes som metod där 12 vetenskapliga artiklar från år 2011–2023 hämtades från Cinahl, PubMed samt PsycInfo. Artiklarna kvalitetsgranskades, resultaten från artiklarna analyserades och sammanställdes. Analysen gjordes med Fribergs femstegsanalys Resultat: I analysen identifierades tre kategorier: Känslan av att något är fel, Upplevelser av de obehagliga och skrämmande symtomen, Känslor och tankar om vägen tillbaka. I Känsla av att något är fel finns beskrivningar av upplevelserna av de första symtomen. I Upplevelser av de obehagliga och skrämmande symtomen ligger upplevelser som är obehagliga och upprörande, tankar om att skada barnet eller sig själv. Känslor och tankar om vägen tillbaka har upplevelser om vägen ur en PPP. Slutsats(er): Sjuksköterskan behöver kunskap om de första symtomen och vågar ställa frågor till gravida eller nyblivna mammor för att minska risken för en fullt utvecklad PPP.

Bakgrund:1 till 2 av 1000 nyblivna mödrar drabbas av postpartumpsykos som är ett allvarligt tillstånd. Mödrar som tidigare diagnostiserats med psykossjukdom och bipolär sjukdom har en ökad risk att drabbas. Andra misstänkta orsaker till tillståndet finns, men ingenting som är fastställt. Detta gör det av vikt att allmänsjuksköterskor har god kunskapsbas om tillståndet och därmed i ett tidigt stadie kan identifiera riskfaktorer och symtom hos mödrarna. Syfte: Syftet med studien var att beskriva mödrars levda erfarenhet av postpartumpsykos. Metod: En allmän litteraturöversikt med induktiv ansats, baserad på tio kvalitativa vetenskapliga originalartiklar publicerade mellan åren 2012–2024. Artiklarna kvalitetsgranskades och artiklarnas resultat analyserades med utgångspunkt från Fribergs (2022) femstegsanalys. Resultat: I analysen identifierades ett resultat bestående av tre teman samt åtta tillhörande subteman. Dessa tre teman var: Att förlora sig själv, Känslomässigt kaos och Att blicka framåt. Slutsats: Mödrar med erfaren postpartumpsykos upplevde en stor förändring i vardagen med olika former av lidande. Tillståndet var sällan något de drabbade mödrarna hade hört talas om förut. De önskade att vårdpersonalen hade uppmärksammat deras symtom tidigare, då tillståndet kunde innebära en stor fara för dem själva men också för deras barn.

Postpartumpsykos är ett akut psykiatriskt tillstånd som drabbar ungefär 0,1-0,2 procent av alla nyförlösta kvinnor. Postpartumpsykos uppstår vanligen mellan dag tre och dag tio efter förlossningen och symtom kan innefatta ångest, irritabilitet, sömnsvårigheter, vanföreställningar och hallucinationer. Tillståndet är allvarligt och kräver inneliggande vård och behandling. När en kvinna drabbas av postnatal psykisk ohälsa är det sedan tidigare känt att även närstående till henne påverkas negativt. Syftet med denna litteraturöversikt är att beskriva kvinnor och deras närståendes upplevelser av postpartumpsykos. En icke-systematisk litteraturöversikt användes som metod för att besvara arbetets syfte. Studier med kvalitativ ansats inkluderades i litteraturöversiktens resultatsammanställning. Totalt inkluderades 13 artiklar där det efter sammanställning identifierades tre huvudteman med tre underteman vardera. Huvudteman som identifierades följde sjukdomsförloppets utveckling över tid: insjuknandet och sjukdomen, behandling och vårdtiden, återhämtning och tiden efter sjukdomen. Resultatet visade att insjuknandet till en början upplevdes som något diffust där närstående hade svårt att förstå att något var allvarligt fel. Sedan utvecklade kvinnorna allvarliga psykotiska symtom vilka präglades av paranoia och vanföreställningar om sin omvärld. Känslor och tankar av skuldbeläggande karaktär uppstod hos både kvinnorna och de närstående där de upplevde ett behov av att leta efter svar på varför de drabbats av sjukdomen. Behandlingen och vårdtiden upplevdes som en prövande tid för både kvinnorna och deras närstående. Kvinnorna var ofta separerade från sina barn och självständigt ansvar hamnade på de närstående avseende. omhändertagande av barn och hem. Ett stort behov av stöd identifierades där upplevelsen av detta varierade beroende på vilken behandling kvinnan erhöll. Att hela familjen inkluderades i behandlingen var viktigt för att ha en god upplevelse av vårdtiden. När kvinnorna skrevs ut från heldygnsvård och återvände till hemmet upplevdes det som en utmanande tid och behovet av fortsatt stöd var stort för att främja återhämtningen. De psykotiska symtomen minskade under denna tid men kunde i stället övergå i depressiva symtom. Social interaktion var en viktig del under återhämtningen och upplevelsen av hur relationerna kvinnorna och de närstående emellan hade förändrats var i stort fokus under denna period. Slutsatsen av studien visade upplevelsen av de utmaningar kvinnor med postpartum psykos och hennes närstående ställdes inför i samband med pykosen. Skam- och skuldkänslor upplevdes av både kvinnorna och deras närstående. Behovet av förbättringar gällande kunskap om tillståndet både i allmänhet och inom hälso- och sjukvården identifierades. Delaktighet och information inom vård och behandling önskades av deltagarna. Vikten av stöd under vårdtiden och återhämtningen var betydelsefull för kvinnan och hennes närstående. / Postpartum psychosis is a serious condition that affects approximately 0,1-0,2 % of all women postpartum. The women who develop the condition need inpatient care and often experience symptoms such as anxiety, irritability, lack of sleep, delusions, and hallucinations. When women develop postnatal mental illness it is previously known that their next of kin also suffer during this time. This study aimes to describe women and their next of kins' experience of postpartum psychosis. A non-systematic literature review was chosen as method for this study. The articles that the authors included were of a qualitative approach. A total of thirteen articles were included in the result and three main themes were identified within the data; becoming ill, treatment and hospital stay and recovery and aftermath. Findings of the results shows that becoming ill is often experienced as something diffuse which led to that neither the women or her next of kin could tell that something serious was going on. The women later developed psychotic symptoms such as paranoia and delusions. The feeling of guilt was identified as a powerful emotion. The time spent at the hospital was identified as a difficult time for both the women who often felt isolated and not being able to see their children, but also for her next of kin who now was taking care of the newborn baby. Information and participation in the treatment were identified as important for both the women and her next of kin during the hospital stay. Support needs were identified in both groups. The recovery was experienced as a tough time for the women and social interaction was found to be an important part of the recovery. During the aftermath, many participants experienced a change in their relationships. The conclusion of this study illustrates the challenging experience of postpartum psychosis. Feelings of shame and guilt were experienced by both the women and next of kin. Improvements are needed in awareness of this condition and a lack of qualification is experienced in the healthcare system. Support needs and including family during the hospital care is desirable for both the women and her next of kin'.