Munksund 5 är namnet på en timmerbogseringsbåt som sedan år 1964 ligger under vattenytan i Piteälven. Båten sägs ha förlist med upp emot 6 000 liter tjockolja kvar i tankarna. Det finns idag ingen registrerad ägare till båten. Sommaren 2018 observerades en stor oljefläck i närheten av båtens position. Det bekräftar en miljöförorening men det är fortfarande inte fastställt att oljan kom från Munksund 5. Syftet med denna uppsats har varit att undersöka hur miljöbalken reglerar efterbehandlingsansvaret vid en miljöförorening. Frågeställningarna som väglett arbetet är vad principen om att förorenaren betalar innebär samt vem som kan anses ha avhjälpandeansvaret efter Munksund 5. För att uppfylla syftet med uppsatsen har den rättsdogmatiska metoden använts. Utgångspunkten för metoden är att studera de allmänt accepterade rättskällorna. Av resultatet framgår att det är avgörande om Munksund 5 är att anse som en fristående delverksamhet eller som en integrerad verksamhet med sågverket, för att ansvar ska kunna riktas mot den tidigare verksamhetsutövaren. Det allmänna kommer att få stå för hela, eller stor del, av kostanden för de eventuella efterbehandlingsåtgärderna.

<p>Kostnader förenade med återställande av förorenad natur är ofta stora och frågan är vem som skall betala. I princip finns det tre grundmönster för fördelningen av betalningsansvaret: kollektivt ansvar, individuellt ansvar och gruppansvar. Betalningsansvaret för miljöskador flyttas i allt högre grad från staten till enskilda förorenare. Detta synsätt överensstämmer också med den allmänna skadeståndsrättsliga principen att den som orsakar en skada är skyldig att reparera eller ersätta densamma. Finansieringssättet baserat på individuellt ansvar har formulerats i principen att förorenaren betalar, Polluter Pays Principle eller PPP. Sverige är en av de stater som bekänner sig till principen. Det faktum att principen har svagheter som innebär att den är svår att tillämpa i praktiken gör det intressant att se närmare på hur principen kommer till uttryck i svensk miljörätt. Syftet med uppsatsen är att utreda hur principen att förorenaren betalar kommer till uttryck i den svenska miljöbalken.</p>

Kostnader förenade med återställande av förorenad natur är ofta stora och frågan är vem som skall betala. I princip finns det tre grundmönster för fördelningen av betalningsansvaret: kollektivt ansvar, individuellt ansvar och gruppansvar. Betalningsansvaret för miljöskador flyttas i allt högre grad från staten till enskilda förorenare. Detta synsätt överensstämmer också med den allmänna skadeståndsrättsliga principen att den som orsakar en skada är skyldig att reparera eller ersätta densamma. Finansieringssättet baserat på individuellt ansvar har formulerats i principen att förorenaren betalar, Polluter Pays Principle eller PPP. Sverige är en av de stater som bekänner sig till principen. Det faktum att principen har svagheter som innebär att den är svår att tillämpa i praktiken gör det intressant att se närmare på hur principen kommer till uttryck i svensk miljörätt. Syftet med uppsatsen är att utreda hur principen att förorenaren betalar kommer till uttryck i den svenska miljöbalken.