Ekebyboda is a closed landfill north west of Uppsala where the leachate water was studied to evaluate the status of the landfill for, the Uppsala environmental office. Leachate water has been measured continually for different parameters, during the period 1959-2007. The landfill differs from other landfills because of its mixed content of domestic and industrial waste. Close to the investigated area is a small number of residents with private water wells which enhances the importance of the investigation of the landfill. In this thesis, the period 1990 -2007 is the investigated with an additional measurement during 2014. Precipitation data is compared with leachate water composition, to evaluate correlations between leachate water and precipitation. Correlation between leachate water, and precipitation also gave an indication of the status of the cover on the landfill during, 2014. Due to the problematic history of Ekebyboda the aim of the thesis is to evaluate the status of the landfill and do a risk classification according to MIFO, which is a classification system for polluted sites from the Swedish Environmental Protection Agency. Measurements were made in four wells in the spring of 2014. These results showed a decline in eight analysed parameters and increase or stagnant trend for pH, NO3- + NO2 and SO42-. Most of the parameters have large fluctuations during the period. A field investigation is also show a non-functional culvert system with stagnant water and indications of water running in the direction of the residential area due to malfunctioning pumps. The stagnant water and problematic culvert system raised concerns for the quality of the datasets. The data analysis shows that the correlation between precipitation and leachate water was non-existent and the second covering of the landfill has reduced the amount of infiltrating water. Analysis of the leachate water and problematic management of leachate water were two major causes for a high risk classification. The MIFO classification of this landfill was set as one which is the highest possible which mainly was due to a possible risk for contamination for private water wells. / Ekebyboda är en nedlagd deponi nordväst om Uppsala vars lakvatten studeras för att utvärdera deponins tillstånd på uppdrag av Miljökontoret i Uppsala. Lakvattenkvalitén från deponin har kontinuerligt blivit mätt under perioden, 1959-2007. Deponin skiljer sig från andra deponier främst på grund av sitt blandade innehåll av både hushållsavfall och industriavfall. Deponin stängdes 1970 och täcktes över i två omgångar först 1970 och senare även 1994. Ekebyboda har under den aktiva fasen orsakat en rad olika problem så som förorenade brunnar och vattendrag samt åkrar inom närliggande område. I när-heten av det undersökta området finns ett mindre antal privata hushåll med egna dricksvattenbrunnar vilket är en förhöjande faktor till att deponin undersöks. Uppsatsen fokuserar på åren 1990-2007 med en ytterligare mätning under 2014 som ligger till grund för utvärderingen av deponins rådande tillstånd. Lakvattensammansättningsmätningar under denna tidsperiod jämförs med nederbörden för att utvärdera hur stor inverkan nederbörden har på lakvatten sammansättning och uppmätta ämnen i det. Korrelationer mellan lakvattensammansättning och nederbörd gav även en indikation om deponins tillstånd idag. På grund av deponins problematiska historia ska detta området studerats men även riskklassificera enligt Naturvårdsverkets MIFO modell. MIFO står för Metod för Inventering av Förorenade Områden och är en mall för att riskklassificera förorenade områden. Fältprovtagning visade även ett ickefungerande kulvertsystem för transport av lakvatten. Stillastående vatten och problematiska lakvatten kulvertar ledde till att datasetets kvalité ifrågasätts. Korrelationen mellan nederbörden och lakvattenkvalitén var låg och en andra täckning av deponin minskade mängd infiltrerat vatten. Analysen av lakvattnet sammansättning och problematisk hantering av lakvatten var ytterligare två anledning för en hög risk-klassificering av deponin. För den fyrskaliga klassificeringen som metoden består av fick Ekebyboda den högsta riskklassificeringen som mestadels beror på en viss risk för spridning av lakvatten till när-liggande privata brunnar. Mätserien är en generell nedåtgående trend där ett flertal näringsämnen m.m. har minskat i koncentration samt att mängden infiltrerat vatten i deponin har minskat i mängd.

Munksund 5 är namnet på en timmerbogseringsbåt som sedan år 1964 ligger under vattenytan i Piteälven. Båten sägs ha förlist med upp emot 6 000 liter tjockolja kvar i tankarna. Det finns idag ingen registrerad ägare till båten. Sommaren 2018 observerades en stor oljefläck i närheten av båtens position. Det bekräftar en miljöförorening men det är fortfarande inte fastställt att oljan kom från Munksund 5. Syftet med denna uppsats har varit att undersöka hur miljöbalken reglerar efterbehandlingsansvaret vid en miljöförorening. Frågeställningarna som väglett arbetet är vad principen om att förorenaren betalar innebär samt vem som kan anses ha avhjälpandeansvaret efter Munksund 5. För att uppfylla syftet med uppsatsen har den rättsdogmatiska metoden använts. Utgångspunkten för metoden är att studera de allmänt accepterade rättskällorna. Av resultatet framgår att det är avgörande om Munksund 5 är att anse som en fristående delverksamhet eller som en integrerad verksamhet med sågverket, för att ansvar ska kunna riktas mot den tidigare verksamhetsutövaren. Det allmänna kommer att få stå för hela, eller stor del, av kostanden för de eventuella efterbehandlingsåtgärderna.