Syftet med examensarbetet är att undersöka fem informanters upplevelser och reflektioner kring samsjuklighet mellan missbruk och psykiatriska sjukdomstillstånd inom ramen för LVM-utredningar. Detta har gjorts genom semistrukturerade intervjuer med yrkesverksamma socionomer som samtliga har erfarenhet kring det sociala arbetet gällande missbruk och insatsen LVM. De socionomer som intervjuats kommer från tre kommuner av olika storlek i Sverige. De teoretiska ramarna som utgör grunden för förståelsen av datamaterialet är stigmatiseringsteorin samt den biopsykosociala teorin.  Resultaten har visat på att informanterna ansåg att samsjuklighet är vanligt förekommande i socialt arbete mellan missbruk och psykiatriska sjukdomstillstånd. Tillstånden kan samspela och påverka varandra vilket kan innebära en komplexitet i det sociala arbetet inom missbruksvården. Resultaten har visat att en psykiatrisk sjukdomsdiagnos ofta kan ligga till grund för att ett missbruk utvecklas, likväl kan ett missbruk leda till att en psykisk ohälsa uppkommer. Informanterna ansåg att det är viktigt att ha en helhetssyn i arbetet med missbruksproblematik då detta kan innebära att vården och förståelsen en individs situation kan förbättras. En helhetssyn kan bland annat innebära att se till de yttre risk och skyddsfaktorer som finns runt individen, samt att fokus bör riktas mot hela individens livssituation.  Det har framkommit resultat om att samsjuklighet enligt informanterna skulle tas hänsyn till i de LVM-utredningar som skrivs utifrån att en helhetssyn eftersträvas av de yrkesverksamma. Informanterna ansåg att yrkesverksamma bör ta hänsyn till de begrepp och ordval som används i LVM-utredningar utifrån att vissa begrepp kan anses vara stigmatiserande gentemot individen. De individer som har en samsjuklighet kan anses ha en dubbel stigmatisering att förhålla sig till. Detta då både missbruket och det psykiatriska sjukdomstillståndet kan anses vara normbrytande i samhället.  Av det som framkommit i examensarbetet går det att resonera att det kan finnas skillnader i hur det sociala arbetet med missbruksvård bör genomföras i teorin kontra vilka faktiska möjligheter det kan finnas för att vården ska kunna genomföras i praktiken. Det framkommer i resultaten att det i dagsläget även kan finnas brister inom missbruksvården som behöver åtgärdas för att ge möjlighet till en bättre missbruksvård.