SAMMANFATTNING Syfte: Syftet med detta examensarbete var att utforska hur patienter med substansbrukssyndrom upplever bemötande och attityder från vårdpersonal. Bakgrund: Patienter med substansbrukssyndrom upplever ofta stigmatisering i samhället. Tidigare forskning visar att patienter med andra stigmatiserade diagnoser upplever att de inte känner sig tillräckligt delaktiga i vården.  Metod: Litteraturöversikt baserad på kvalitativa studier. Resultat: Inkluderade studier analyserades med innehållsanalys och resulterade i fyra kategorier: Stigmatisering, auktoritärt och kontrollerande bemötande, oengagerad och oförstående personal samt positiva upplevelser. Patienter upplever att de kan ha svårt att lita på vårdpersonal samt att vårdpersonal tillämpar ett auktoritärt bemötande, vilket får patienter att känna sig förminskade. Patienter upplever att vårdpersonal kan uppfattas som oengagerade och oförstående, men även positiva upplevelser så som engagerat och gott bemötande existerar. Slutsats: Litteraturöversiktens resultat visar både positiva och negativa upplevelser av bemötande och attityder från vårdpersonal gentemot patienter. Sjuksköterskor bör ha goda kunskaper om hur patienter med substansbrukssyndrom upplever bemötande, samt beakta dessa upplevelser i omvårdnaden av dessa individer. Utvecklingsarbete med fokus på etiska frågor och bemötande är viktigt. Mer forskning krävs då området är sparsamt beforskat.

No description available.

Bakgrund: Substansbrukssyndrom är vanligt förekommande i Sverige. Bakomliggande orsaker kan vara psykiska sjukdomar samt andra omständigheter som ökar risken att insjukna. Många patienter med substansbrukssyndrom upplever att de i kontakt med vården får ett dåligt bemötande.Syfte: Att belysa sjuksköterskans attityder mot vuxna patienter med substansbrukssyndrom inom hälso- och sjukvården.Metod: En litteraturöversikt genomfördes. Genom en systematisk sökning i CINAHL, PubMed och PsycINFO valdes 16 artiklar. Resultat: Det påvisades att sjuksköterskors motivation till att vårda patienter med substansbrukssyndrom var låg samt att de stereotypiserade patientgruppen. Det fanns flera faktorer som sågs ha ett möjligt samband med sjuksköterskors attityder mot patienter med substansbrukssyndrom.Diskussion: För att möta patienter med substansbrukssyndrom utifrån en positiv attityd krävs att sjukvården förstår vikten av bra utbildning och erfarenhet hos sjuksköterskorna som möter dessa patienter. För att besitta en positiv attityd till patienter med substansbrukssyndrom är det av vikt att det finns en acceptans till den sjuke och dess beteende. Detta kräver en ständig reflektion och självrannsakan hos sjuksköterskan.Slutsats: För att förbättra sjuksköterskors attityder till patienter med substansbrukssyndrom behövs ett ständigt attitydarbete inom vården, där fortsatt forskning har en viktig roll. / <p>Godkännande datum: 2018-03-28</p>

Studien syftar till att undersöka och analysera beskrivningar av yrkesverksamma inom socialtjänst och psykiatri, deras syn på samverkan, samverkansuppdrag och det praktiska genomförandet av detta uppdrag. Vidare är avsikten att undersöka vilka faktorer som de yrkesverksamma uttrycker påverkar samverkan både positivt och negativt. Studiens metodologiska utgångspunkter är ett hermeneutiskt perspektiv med kvalitativa semistrukturerade intervjuer som insamlingsmetod. Totalt genomfördes sex intervjuer med totalt tre socialsekreterare och tre personer som var verksamma inom psykiatrin, två psykiatrisjuksköterskor och en kurator. Utifrån interaktionistisk teori och relationellt perspektiv har sedan resultatet av studien analyserats. Studien visar på att samverkansuppdragen mellan socialtjänst och psykiatri ofta är otydliga på en organisatorisk nivå. Dessutom visar studien på att personlig kontakt mellan parterna som ska samverka kan vara avgörande för en god samverkan och att det krävs fler gemensamma arenor där parterna kan träffas för att utveckla en god samverkan. En slutsats vi drar av studien är att samverkan behöver lyftas från att vara personbunden till att bli organisationsbunden. En annan slutsats vi drar är att SIP är ett bra verktyg för samverkan mellan kommun och psykiatri men att för att detta verktyg ska kunna användas krävs det att personer med rätt mandat är delaktiga och kan fatta beslut.

Background:Substance use disorder is a medical condition that affects the patient physically, mentally and socially. It is a growing problem in Sweden and 1 in 10 Swedes over the age of 18 meet the criteria for being diagnosed with substance use disorder.Healthcare professionals describe this group of patients as complicated to care for related to lack of understanding, preconceptions and ignorance. This has created a distance between healthcare professionals and that patients have distanced themselves from care. Aim: To describe patients with substance uce disorder experience and treatment from the healthcare professionals. Method: The study is a descriptive literature study based on 14 qualitative, scientific articles Main results: The purpose of this literature study was to describe SBS patients' experience and treatment from healthcare professionals. The result emerged that patients describe a person-centered approach and knowledge is an important denominator in the treatment of health professionals. Positive experiences are described when health professionals have knowledge of the disease and how the disease expresses and affects the patient's life. To show compassion, make eye contact, show interest, and listen to what the patient has to tell is appreciated by the patients. Many patients had low confidence in healthcare due to previous experiences that have been negative in the form of knowledge deficiency, preconceived sentences, and that they were rejected. Patients felt that they did not have access to care on equal terms as patients with other diseases and that medical treatment could not be met. Fear over seeking care is because the patients experienced attitudes from healthcare professionals suggesting that the patient caused its illness on its own and may take the consequences of its actions. Conclusions: Based on the present study, patients illustrate that healthcare professionals have a large and significant meaning for how the health visit is perceived. Health professionals will face patients with substance use disorder when they occur in all different care instances. Therefore, the authors of the present study consider that all staff working in some form of health care should obtain knowledge of mental illnesses and nursing in order to offer care of quality and professional treatment. This would lead to more patients with substance use disorder getting the same care and nursing as patients with other diseases.

Bakgrund: Substansbrukssyndrom är en vanligt förekommande sjukdom som kan orsaka både somatisk och psykisk ohälsa. Det råder en stigmatisering av personer med substansbrukssyndrom i samhället och det finns därför en risk att dessa patienter upplever ett negativt bemötande inom hälso- och sjukvården. Sjuksköterskor har ett ansvar att arbeta utifrån vård på lika villkor och sträva efter en jämn fördelning av sjukvårdens resurser. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med substansbrukssyndrom inom somatisk och psykiatrisk slutenvård. Metod: En litteraturöversikt användes som metod där tio vetenskapliga artiklar granskades. Databassökningar skedde i databaserna CINAHL Complete och PubMed. Kvalitativa studier inkluderades och analyserades därefter enligt Fribergs metod. Resultat: Fyra huvudteman identifierades; distanserad vård, kamp mellan värderingar och verklighet, utmaningar i vårdrelationen och kunskapsbrist. Resultatet visade att personer med substansbrukssyndrom kunde uppfattas som aggressiva samt manipulativa. Sjuksköterskor upplevde en känsla av frustration och osäkerhet i mötet med personer med substansbrukssyndrom och menade på att det krävs ett öppet och kreativt förhållningssätt. Det fanns ett behov av ökad kunskap och utbildning hos sjuksköterskor om hur patienter med substansbrukssyndrom bör vårdas. Diskussion: Resultatet har diskuterats utifrån Jean Watsons omvårdnadsteori för mänsklig omsorg. För att kunna reducera stress hos sjuksköterskor behövs en trygg vårdmiljö, en förmåga att sätta gränser samt att sjuksköterskan värnar om sitt eget mående. För att hitta de bästa lösningarna för patienten borde sjuksköterskan använda sig av all sin inhämtade kunskap och individanpassa vården.

Introduktion/Bakgrund: Personer som lider av substansbrukssyndrom ökar i antal. Med ett substansbrukssyndrom ökar risken för fysiska, psykiska och sociala konsekvenser, vilket gör att dessa personer söker vård. Omvårdnadsbehovet är komplext och det är sjuksköterskans ansvar att ha tillräcklig kunskap för att ge god vård. Syfte: Att belysa sjuksköterskans upplevelser av att vårda personer med substansbrukssyndrom inom slutenvården Metod: Litteraturstudien utformades enligt Polit och Beck (2017) nio steg och den genomfördes på ett objektivt och induktivt förhållningssätt. I databaserna Cinahl, PubMed och PsycInfo gjordes en sökning som genererade i sju kvalitativa och fyra kvantitativa artiklar. Artiklarna kvalitetsgranskades enligt Polit och Beck (2017) granskningsmallar. Resultat: Genererade i fyra kategorier: Att inte känna sig bekväm, Rädsla och osäkerhet, Att skapa relationer och Kunskap och erfarenhetens betydelse. Slutsats: Det visade sig att sjuksköterskor upplevde avsaknad av kunskap i vården av personer med substansbrukssyndrom. Sjuksköterskans upplevelse vid vården påverkades av inställning, kunskap och erfarenheter. Kunskap, erfarenhet och inställning hade betydelse vid vårdmöten.

Bakgrund: Substansbrukssyndrom ökar behovet av somatisk vård där substansen leder till somatiska följdsjukdomar som kräver vård. Omvårdnadsansvaret ligger hos sjuksköterskan som bör arbeta för en god vårdkvalité och ett gott bemötande. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors upplevelser av att möta personer med substansbrukssyndrom inom somatisk vård. Metod: Designen var en allmänlitteraturöversikt som baserades på 10 kvalitativa artiklar ifrån 3 databaser. Materialet granskades i 3 steg. Resultat: En övergripande domän identifierades: sjuksköterskors upplevelser av att inte ha tillräckligt med kunskap och erfarenhet i mötet med personer med substansbrukssyndrom med 2 huvudteman: upplevelsen av en negativ arbetsmiljö, upplevelsen av vårdrelationen och 4 subteman: att känna frustration och oro på jobbet, upplevelsen av att inte få tillräckligt med stöd från kollegor och andra vårdaktörer, att uppleva medlidande och vara ett stöd samt fördomar och misstro. Slutsats: När personer med substansbrukssyndrom skrivs in på en somatisk avdelning väcker det blandade känslor hos sjuksköterskorna. Sjuksköterskorna upplever att de inte har tillräckligt med kunskap och då kan känslor som oro och frustration uppstå.

Bakgrund: Studier visar att mer än hälften av alla sjuksköterskor har vårdat patienter med substansbrukssyndrom någon gång under sitt yrkesliv. Dessa patienter kan vara i behov av särskild vård och kräva ett särskilt anpassat bemötande relaterat till missbruksproblematiken. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med substansbrukssyndrom. Metod: En kvalitativ litteraturstudie med induktiv ansats och integrerad analys. Resultat: Sjuksköterskans attityd och fördomar, svårigheterna som upplevs i att vårda patientgruppen samt en upplevelse av bristande kunskap kan förhindra en fullgod vård. Ett engagerat vårdande är grunden för att nå en god vård, vilket är påfrestande för sjuksköterskor. Slutsats: Det är sjuksköterskans ansvar att säkerställa en tillräcklig kompetensnivå för att bemöta patienten på ett bra sätt samt för att hantera de känslor som kan upplevas i yrket. Komplexiteten i arbetet som sjuksköterska innebär att teoretisk utbildning och kunskap inte är tillräcklig. Praktiska erfarenheter krävs för att komplettera kunskap samt vidareutvecklas som sjuksköterska.

Bakgrund: Substansbrukssyndrom är framträdande runt om i världen. Sverige uppskattas ha cirka 330 000 invånare som lider av alkoholberoende och 55 000 lider av narkotikaberoende. Personer med substansbrukssyndrom kommer ofta i kontakt med sjukvården och vårdpersonal. Därmed är vårdpersonalens bemötande av patientgruppen relevant. Syfte: Att beskriva patienter med substansbrukssyndroms upplevelse av bemötande från vårdpersonal inom hälso- och sjukvården. Metod: Allmän litteraturöversikt med kvalitativa artiklar och induktiv analys. Elva vetenskapliga artiklar analyserades enligt Fribergs analysmodell. Resultat: I litteraturöversikten identifierades 2 huvudkategorier och 6 underkategorier. Huvudkategorierna var: Bemötande som stärker och återupprättar självkänslan och bemötande som upplevs diskriminerande. Underkategorierna var: att bli accepterad som individ, att effektivt kunna utrycka sig, uppleva närvaro och omhändertagande, att identifieras med sin sjukdom, bristande kommunikation och känsla av att bli missförstådd samt uppleva sig bortglömd och försummad. Slutsats: Substansbrukspatienters upplevelser av bemötande från vårdpersonal varierar då resultatet förekom att de genomgått olika sorters upplevelser. Det förekommer varians av substansbrukspatienters resonemang kring varför de upplevde vårdpersonalens bemötande på de sätt de upplevde det.