I Sverige tillämpas, i enlighet med 2 kap. 10 § Regeringsform (1974:152), legalitetsprincipen som innebär att inget straff får ges utan stöd i lag. Inom skatterätten innebär legalitetsprincipen att ingen skatt får tas ut utan stöd i lag. Skatterätten är ett rättsområde som är under ständig förändring och ställer höga krav på lagstiftare och rättstillämpare. Denna uppsats har för avsikt att undersöka den indirekta skattens effekter och problem, mer specifikt punktskatten som betalas på alkoholhaltiga varor. Vi gör det med bakgrund i det icke-fiskala syftet med alkoholbeskattningen och huruvida detta förfarande anses vara effektivt och med grund i de problem som uppstår i samband med detta. I ett öppet EU, med tullunionen, möjliggörs och förenklas införsel, smuggling och langning av alkoholhaltiga varor mellan EU-länderna. Med utgångspunkt i tillämpliga direktiv, lagstiftning, praxis och myndighetsdirektiv kommer vi med grund i en rättsdogmatisk-, komparativ- och rättsanalytisk metod undersöka vilka rättsliga problem som uppkommer i samband med den höga alkoholbeskattningen och privatinförsel. Problem uppstår i samband med att alkoholhaltiga varor införs i Sverige, antingen i för stor kvantitet eller att privatpersoner underlåter att lämna dem till tullen för behandling. Detta leder oss till bevisfrågor samt frågor om konsekvenser och straff och huruvida tillämpningen av gällande bestämmelser sker i samförstånd med rättssäkerheten som det svenska rättsystemet bygger på. / In Sweden, in accordance with Chapter 2 § 10 Regeringsform (1974: 152) the principle of legality is applied, stating that no punishment may be given unlawfully. In tax law the principle of legality means that no tax may be levied in contradiction to the stated law. Tax law is an area within law under constant change and therefore put demands of a higher level on legislators and practitioners. This paper intends to examine the effects and problems of having an indirect tax, more specifically excise duty paid on goods containing alcohol. We do it with the background and non-fiscal purpose alcohol taxation has, and whether this procedure can be considered effective due to the problems arising in connection with this. With open boarders within the European Union, the Customs Union enabled and simplified imports, smuggling, and trafficking of alcoholic goods between nations of the EU. On the basis of relevant directives, laws, practices, and regulatory directives, we will examine the legal issues arising in connection with the high taxation on alcohol and private imports. Problems arise when alcoholic goods enter Sweden, either in respect to quantity or the fact that individuals fail to hand it over to customs for processing. This leads us to the evidences and questions about consequences and punishments, and whether the application of existing provisions is made in agreement with the legal certainty the Swedish legal system is based on.

Hösten 1919 i Sverige tillsattes en skatt som skulle beskatta nöjestillställningar. Dess främsta uppgift var att indriva intäkter till kommunkassan. Anledningen till denna skatts uppkomst var att Sverige stod med ekonomiska problem efter första världskrigets slut och behövde nu ta till vissa åtgärder för att stabilisera den igen. En av dessa åtgärder var att tillsätta nya skatter, vilket nöjesskatten, som den kom att kallas, var en av dem. Nöjesskatten är en så kallad punktskatt. En punktskatts uppgift är att indriva ökad inkomst till staten. Sijbren Cnossen diskuterar punktskatters påverkan i sin avhandling The Economics of Excise Taxation, han diskuterar främst varorna tobak och alkohol som har ”punktbeskattats”. Han diskuterar att specifika varor som tobak och alkohol fungerar att sätta punktskatt på just för att de är specifika och lätta att administrerar. I min undersökning har jag undersökt vad nöjesskatten som lag egentligen innebar och om det fanns några oenigheter till vilka nöjestillställningar som skulle beskattas. Nöjesskatten innebar att nästan alla form av nöjen som var aktuella första halvan av 1900-talet skulle beskattas, dit räknades inte bara teater utan även travkörning och luftballongsflygning. Det har även visat sig att det fanns en hel del oenigheter om vad som bör räknas som nöjestillställning alls, vad som trots att det var en nöjesställning inte borde beskattas och vad som borde beskattas men lägre än annat. Efter att ha identifierat nöjesskatten så valde jag att titta på hur en teater- och biografverksamhet handskades med den mellan perioden 1925-1939 och verksamheten jag valt är Uddevalla Teater AB i staden Uddevalla på Sveriges västra kust. Det visade sig att teatern i Uddevalla inte betalade nöjesskatten en enda gång under den perioden jag undersökt. / The autumn of 1919 in Sweden was added a tax which would tax entertainment. Its main task was to increase revenues for the municipality. The reason for this tax's rise was that Sweden was financially problematic after the First World War and now had to take some measures to stabilize it again. One of these measures was to add new taxes, which the Entertainment tax was one of them. The Entertainment tax is a so-called excise tax. An excise duty is to increase revenue to the state. Sijbren Cnossen discusses the effects of excise duties in his thesis The Economics of Excise Taxation, he mainly discusses the goods tobacco and alcohol that have been "punished". He discusses that specific goods such as Tobacco and Alcohol work to tax only because they are specific and easy to administer. I have investigated my investigation of what the Entertainment tax as a law really means and whether there were any disagreements to what entertainment events would be estimated. The Entertainment tax meant that almost every form of entertainment that was current first half of the twentieth century would be taxed, not only theater but also trafficking and air ballooning. It has also been shown that there was a great deal of disagreement about what should be considered as a state of entertainment at all, what a entertainment should not be taxed and what should be taxed but lower than anything else. After identifying the Entertainment tax I chose to look at how a theater and cinema business dealt with it between 1925-1939 and the business I chosed was Uddevalla Teater AB in the town of Uddevalla on Sweden's west coast. It turned out that the theater in Uddevalla did not pay the satisfaction tax one time during the period I investigated.

Unhealthy eating habits are one of the main causes of deteriorating health and premature death among Sweden’s population. Foods containing added sugars are common today and they rarely contain the nutrients that are essential for our bodies to stay healthy. Overconsuming sugar can lead to several diseases, including obesity and caries. Obesity in turn increases the risk of suffering from cardiovascular diseases, cancer, stroke, and diabetes type 2. The health effects of sugar are costly to society and a sugar tax on sugar-sweetened beverages is a possible financial instrument to improve public health and at the same time reduce healthcare costs. The cost savings and tax revenue can then be used to finance further implementations of strategies to improve the public health of the citizens of Sweden. The purpose of this essay is to investigate whether it is socio-economically viable to introduce an excise tax on sugar-sweetened beverages in Sweden. The drinks that would be affected by the tax are sodas, juices, energy drinks, sport drinks and ciders. A cost-benefit analysis is the economic method that will be used in this essay to investigate the issue. The possible costs and benefits from the implementation of a tax are identified and valued in monetary terms. In addition to this, a sensitivity analysis is carried out to test how sensitive the project is to differences in estimated costs and benefits. The calculations of costs and benefits are based on secondary data and statistics from previous studies as well as reports and statistics from Swedish authorities. The results of this essay show that the benefits of a tax on sugar-sweetened beverages had exceeded the costs, which is also showed by the cost-benefit ratio which is 1,47 and thus exceeds 1. The sensitivity analysis shows that the results are stable and credible since alternative values of costs and benefits also would lead to cost-benefit ratios exceeding 1. Based on the results, a recommendation is made to introduce an excise tax on sugar-sweetened beverages in Sweden, since the introduction is estimated to be socio-economically viable. / I denna uppsats utförs en kostnads-nyttoanalys för att undersöka om det är samhällsekonomiskt lönsamt att införa en punktskatt på sötad dryck i Sverige. De drycker som skulle påverkas av skatten är läsk, juice, saft, energidryck, sportdryck, cider samt måltidsdryck som är sötade med socker eller naturligt innehåller en hög sockerhalt. Socker har endast negativ påverkan på vår hälsa och överkonsumtion av socker är en orsak till ett flertal sjukdomar som är vanligt förekommande idag, bland annat övervikt och karies. Övervikt ökar i sin tur risken för att drabbas av fetma, hjärt- och kärlsjukdomar, cancer, stroke och diabetes typ 2. Hälsoeffekterna av socker är kostsamma för samhället och en sockerskatt på dryck är ett möjligt styrmedel för att förbättra folkhälsan och samtidigt minska dessa kostnader. Kostnadsbesparingarna kan därefter distribueras till viktiga ändamål, exempelvis för att finansiera ytterligare strategier för en bättre hälsa hos befolkningen. Resultaten i uppsatsen visar att fördelarna av en skatt på sötade drycker hade överstigit kostnaderna, vilket går att se då nyttokostnadskvoten som beräknas uppgår till 1,47 och alltså överstiger 1. Utöver kostnads-nyttoanalysen utförs även en känslighetsanalys för att testa hur känsligt resultatet är för förändringar av värdet för olika parametrar som kommer påverkas av införandet av skatten. Känslighetsanalysen visar att resultatet är stabilt och trovärdigt då även alternativa värden leder till en nyttokostnadskvot som överstiger 1. Resultatet används som grund för en rekommendation om att införa en punktskatt på sötade drycker i Sverige, då införandet är samhällsekonomiskt lönsamt.

Lättnadsregeln i 11 kap. 15 § LSE ger möjlighet till avdrag för den el som förbrukats i datorhallar. Datorhallsdefintionen avgränsar skattelättnaden till att enbart gälla vissa datacenter enligt 1 kap. 14 § LSE. Skattelättnaderna innebär ett driftstöd, vilket regleras inom statsstödsreglerna. Generellt är statsstöd förbjudet, men Sverige har använt sig av gruppundantaget GBER för att kunna ge stöd till vissa datorhallar med motivationen att det faller in under GBER:s avsnitt för miljöskydd. Dagens utformning av stödmottagar-formuleringen enligt LSE kopplat till skattelättnadsregeln i 11 kap. 15 § LSE uppfyller inte syftet enligt förarbetena rörande skattelättnaderna för datorhallar. Enligt förarbetena framgår det tydligt att syftet är att även colocation-datorhallar är minst lika konkurrensutsatta och elintensiva som andra datorhallar, och därför bör anses lika berättigade till statsstöd som företagsspecifika datorhallar. I 1 kap. 11b § p. 4 framgår dock att stödmottagaren är elförbrukaren, vilket i colocation-sammanhang med största sannolikhet bör ses som colocation-företagens kunder, inte colocation-företagen själva. Detta skiljer sig gentemot de företagsspecifika datorhallarna, vilka förbrukar elen själva i de egna datorhallarna. SKV:s ställningstagande, vilket tolkar begreppet ”förbrukare av el” som ”den som äger utrustningen som elen förbrukas i”, får anses innebära en korrekt tolkning av lagen, så som den nu är utformad. Detta medför att det krävs en lagändring av vem som är stödmottagare i datorhallssammanhang för att syftena med förarbetet ska kunna uppnås. Omformuleringen kan lämpligen ske genom att begreppet stödmottagare, byts från ”förbrukaren av el” till något som tar sikte på själva datorhallen. I nuläget utgår statsstöd till sådana bolag, oavsett verksamhet, som hyr plats för sina servrar hos colocation-datorhallar som uppnår de tekniska kraven på bl.a. installerad effekt för att räknas som datorhall vars elförbrukning ger rätt till stöd. Det skulle möjligen kunna anses att ett så brett spann av stödmottagare inte stämmer överens med vad Sverige angett till kommissionen vid underrättelserna om statsstöd enligt GBER. Eftersom datorhallarna ger många fördelar för Sverige i form av exempelvis inkomster till statskassan och arbetstillfällen, så är det viktigt att Sverige upprätthåller konkurrenskraftiga förutsättningar för att attrahera fler datorhallsföretag. En del av att upprätthålla konkurrenskraften är att ha konkurrenskraftiga regler, däribland konkurrenskraftig prissättning på elen. Jag finner tre lösningar på stödmottagar-problematiken för colocation-företag. Antingen så får man ansöka om stöd istället för att använda sig av gruppundantaget, för att på så vis känna sig säkrare på att stödet blir korrekt utformat, eller separera colocation-regeln från LSE för att komma bort från stödmottagar-problematiken. Det tredje alternativet, vilket jag anser lättast, är att formulera ett tillägg i LSE, gällande vem som anses vara stödmottagare i datorhallssammanhang, exempelvis kopplat till vem som anses vara ägaren till infrastrukturen i datorhallarna. Finlands motsvarighet till vår lättnadsregel slipper uppdelningsproblematiken mellan företagsspecifika datorhallar och colocation-datorhallar, då de ser datorhallsföretagen som skattskyldiga, och då tillämpar en lägre skattesats för elen som datorhallarna förbrukar. LSE skiljer sig dock på flera sätt från den finska lagen. Detta gör att även om inspiration kan inhämtas kring hur fokus bör flyttas för stödmottagar-rollen i datorhallssammanhang till att inbegripa själva datorhallen snarare än elförbrukaren, så är det inte möjligt att kopiera den finska utformningen rakt av heller.