N/A

This dissertation searches for a body of queer modernist poetry while at the same time attempting to rework the definition of “queer.” In chapter I, I use a reconceptualization of queerness not as an abstract, theoretical rendering of the breakdown of identity categories but in its fundamental, historical sense: a political coalition made up of individuals with different subjective sexual identities who are similarly marginalized in decidedly sexual terms. Thus, this project seeks to locate texts that demonstrate moments of empathy, intersection, and cooperation between LGBT speakers, characters, or editors and people with different sexualities, races, or abilities. In this project, I avoid traditional, well-known texts of modernism in favor of recovering forgotten work by non-heterosexual authors who have been at one time or another marginalized in the canon and in society at large—Amy Lowell, Langston Hughes, and Hart Crane. In order to rediscover this overlooked work by formerly forgotten poets, the project utilizes archival research and a material methodology in which I analyze poems not just in the abstract but in their original, ephemeral locations and venues: archival manuscripts, little magazines, and book-length collections. In chapter II, I uncover an experimental editorial method that Lowell pioneered in her Some Imagist Poets anthologies in which, rather than selecting and editing the selection as a traditional editor, she offered equal space to each contributor to choose and arrange their own suite of poetry. In chapter III, I analyze Hughes’ “A House in Taos” in both its first publication in a Mexico-based literary journal then in one of his own understudied collections, arguing that the poem represents an interracial, bisexual triad. In the chapter on Crane, I analyze several versions of a poem about a young man with a cognitive disability with whom Crane was acquainted while vacationing in Cuba, showing that, when the poem is set outside of the U. S. border, the speaker evinces a deep empathy for the marginalized young man.

Preserving Psychick Order is an investigation into the subliminal, of a body processing trauma and transition. I explore how my mind and body filter memory, fear, and the impact of the past into the present. Since childhood, making dolls has been a way for me to express complex feelings, especially as they relate to dynamics between biological and found family. By tenderly modeling dolls after my own transforming physical features and mental processes, I make connections between the effects of my mind on my body and vice versa. I like to describe the resulting forms as queer monsters trying to camouflage themselves poorly in my parents’ home in rural Georgia. Unconscious becomes conscious, inside moves outward, and unmasking realizes the self and the trickster within.

Despite traversing the fine line between homosocial and homosexual (Brooker, 2000) in his controversial text Seduction of the Innocent, Fredric Wertham's (1954) description of Batman and Robin as a 'wish dream of two homosexuals living together' (Lendrum, 2004, p.70) represents one of the first published queer readings of superhero characters. This text can also be interpreted as the commencement of, and subsequent intense interest in the way superhero characters often portray a 'camp' sensibility (Medhurst, 1991) representative of a queer performative identity (Butler, 1993). This is most evident today within comic book fan-communities online where the sexual identity of popular superheroes are continuously explored and debated in discussion forums and expressed through the production of slash fiction and queer-themed fan art. Indeed, the ambiguity inherent in superhero comics has traditionally allowed and encouraged fans to operate as 'textual poachers' (Jenkins, 1992) appropriating these texts for their own means. Today, however, there exist a new generation of comic book superheroes, in the form of the Young Avengers, Uncanny X-Men and The Authority, which contain established 'out' gay characters. This paper will examine the implications of these series on the practice of fandom by analyzing fan reactions and responses to the manner in which the industry has opted to present a gay relationship between its superhero characters Wiccan and Hulkling and, Apollo and The Midnighter. The meaning of the shift from the 'implied' to 'actual' is examined in terms of fans' acceptance, resistance and desire to further appropriate the text.

<p>Författaren John Ajvide Lindqvist väckte stor uppmärksamhet med debutromanen Låt den rätte komma in, som när den utkom 2004 blev starkt kritikerrosad. Efter debuten har han även haft framgångar med böckerna Hanteringen av odöda (2005) och Pappersväggar (2006). Ajvide Lindqvist har placerat sig i en genre som visat sig vara av sällsynt karaktär i Sveirge, nämligen skräckgenren. I en intervju av med författaren presenterar Lina Kalmteg hans egna kommentarer om romanen Låt den rätte komma in:</p><p>” Jag ville skriva en alternativ vampyrhistoria. Mycket av det jag har läst eller sett på film är antingen bara djupt romantiserat eller så är vampyrerna bara ondska. Det var aldrig någon egentlig realism i det vidriga det måste vara att vara vampyr. Att vara driven av det här behovet, att det enda sättet man kan leva är att skaffa blod […] Boken är i viss mån självbiografisk. Allt har hänt, fast på annat sätt. Ingen enstaka händelse har hänt mig, men andemeningen har hänt mig.” </p><p>I analysen kommer jag att använda författarens uttalande som utgångspunkt och där lyfta fram vad jag anser är de centrala delarna i citatet ovan mer specifikt.</p><p> Mitt val av analys kom sig av att romanen har ett tvetydigt innehåll och i mångt och mycket skiljer sig från det som jag tidigare har läst. Den är väldigt annorlunda och unik på många sätt. Personskildringarna är ett exempel på vad som gör romanen spännande, de visar att allting inte är vad det utger sig för att vara. Romanen för med sig en känsla av att det som står faktiskt är realistiskt och verkligt. Att romanen i viss mån är självbiografisk är väldigt intressant, men inte något som jag kommer att fördjupa mig i. Dock är det intressant att ha det i tankarna både vid läsningen av boken och i analysen: att allt har hänt fast på ett annat sätt.</p><p> Jag vill klargöra att jag i analysavsnittet inte gör några anspråk eller egna tolkningar gällande Elis kön, men jag kommer att använda mig av uttrycken ”hon” respektive ”han” beroende på med vilken karaktärs ögon man ser handlingen utifrån. Oskar ser Eli som en ”hon”, Håkan ser Eli som en ”han” och Eli ser sig själv som ”ingenting”.</p>

The aim of this dissertation is to analyze Latin American play texts (1970-2006), within their historical and geographical framework, under a queer theoretical lens. What I specifically focus my analysis on are destabilized identities through the play text's performative construction of gender as well as the theatricality. A queer theoretical dialogue not only breaks with the compulsory gay and feminist criticism, under which these plays have been categorized, but also allows for a (re)conceptualization of queer performativities in Latin American Theatre.

Författaren John Ajvide Lindqvist väckte stor uppmärksamhet med debutromanen Låt den rätte komma in, som när den utkom 2004 blev starkt kritikerrosad. Efter debuten har han även haft framgångar med böckerna Hanteringen av odöda (2005) och Pappersväggar (2006). Ajvide Lindqvist har placerat sig i en genre som visat sig vara av sällsynt karaktär i Sveirge, nämligen skräckgenren. I en intervju av med författaren presenterar Lina Kalmteg hans egna kommentarer om romanen Låt den rätte komma in: ” Jag ville skriva en alternativ vampyrhistoria. Mycket av det jag har läst eller sett på film är antingen bara djupt romantiserat eller så är vampyrerna bara ondska. Det var aldrig någon egentlig realism i det vidriga det måste vara att vara vampyr. Att vara driven av det här behovet, att det enda sättet man kan leva är att skaffa blod […] Boken är i viss mån självbiografisk. Allt har hänt, fast på annat sätt. Ingen enstaka händelse har hänt mig, men andemeningen har hänt mig.” I analysen kommer jag att använda författarens uttalande som utgångspunkt och där lyfta fram vad jag anser är de centrala delarna i citatet ovan mer specifikt. Mitt val av analys kom sig av att romanen har ett tvetydigt innehåll och i mångt och mycket skiljer sig från det som jag tidigare har läst. Den är väldigt annorlunda och unik på många sätt. Personskildringarna är ett exempel på vad som gör romanen spännande, de visar att allting inte är vad det utger sig för att vara. Romanen för med sig en känsla av att det som står faktiskt är realistiskt och verkligt. Att romanen i viss mån är självbiografisk är väldigt intressant, men inte något som jag kommer att fördjupa mig i. Dock är det intressant att ha det i tankarna både vid läsningen av boken och i analysen: att allt har hänt fast på ett annat sätt. Jag vill klargöra att jag i analysavsnittet inte gör några anspråk eller egna tolkningar gällande Elis kön, men jag kommer att använda mig av uttrycken ”hon” respektive ”han” beroende på med vilken karaktärs ögon man ser handlingen utifrån. Oskar ser Eli som en ”hon”, Håkan ser Eli som en ”han” och Eli ser sig själv som ”ingenting”.

Konstpedagogik har funnits sedan 1800-talet och förändrats med tiden, nya perspektiv har tillkommit och gett nya arbetssätt. På 2000-talet slog queerteorin igenom ordentligt som teori och började användas i olika sammanhang, ett sådant var som grund för konstpedagogiken. Med nya perspektiv kommer nya frågeställningar och nya grundvallar. Queerteorin vänder upp och ner på många invanda föreställningar om hur världen är eller ska vara. Konstpedagogiken grundar sig i många fall på konventioner om konst. När dessa två världar möts uppstår en kollision mellan olika tankefigurer, vad får detta för resultat? Den här uppsatsen har som syfte att utreda queervisningar som fenomen, fokus ligger på reception och pedagogik och inte på historia. Med en queervisning menas en museivisning, företrädesvis av museets samlingar, som baseras på queerteoretiska perspektiv. Dessa visningars utformning varierar mellan olika museer men grundläggande är det queerteoretiska perspektivet. Syftet för uppsatsen är att utreda fenomenet med queervisningar och hur museer använder sig av ett normkritiskt förhållningssätt till pedagogik. Följande frågeställningar har uppsatsen som föresats att besvara: Vad innebär en queervisning? Hur kan man applicera en akademisk teoribildning på pedagogik? Hur mottas dessa visningar av besökare, blir deras uppfattning om konst något förändrad av den här formen av pedagogik och hur uppfattas det?

This qualitative study reflects on my experiences as a queer pedagogue developing a Lesbian, Gay, Bisexual, Transgendered/Transsexual, Questioning/Queer, and Ally (LGBTQA) youth theatre ensemble, Outside the Lines. Through the analysis of my pedagogy and the pedagogy of three practitioners affiliated with the Pride Youth Theatre Alliance, I explore how my queer culture, language, expression and politics influence my Applied Drama & Theatre practice within educational and community spaces. It is hoped that by inviting other practitioners and allies into my process this document will generate constructive dialogue around queer pedagogy and its fluid performance. Furthermore, this document aims to serve as a reference for future practitioners that work with queer youth and in queer spaces. / text

No description available.