Syftet med studien har varit att studera 14–16-åriga flickors reception av Stephanie Meyers Twilightserie, för att ge grund för att föreslå annan litteratur, som skulle kunna intressera flickor till fortsatt läsning. Den har undersökt vilka litterära element som flickorna lyft fram som viktigast för sin uppskattning av Twilightserien.

<p>Författaren John Ajvide Lindqvist väckte stor uppmärksamhet med debutromanen Låt den rätte komma in, som när den utkom 2004 blev starkt kritikerrosad. Efter debuten har han även haft framgångar med böckerna Hanteringen av odöda (2005) och Pappersväggar (2006). Ajvide Lindqvist har placerat sig i en genre som visat sig vara av sällsynt karaktär i Sveirge, nämligen skräckgenren. I en intervju av med författaren presenterar Lina Kalmteg hans egna kommentarer om romanen Låt den rätte komma in:</p><p>” Jag ville skriva en alternativ vampyrhistoria. Mycket av det jag har läst eller sett på film är antingen bara djupt romantiserat eller så är vampyrerna bara ondska. Det var aldrig någon egentlig realism i det vidriga det måste vara att vara vampyr. Att vara driven av det här behovet, att det enda sättet man kan leva är att skaffa blod […] Boken är i viss mån självbiografisk. Allt har hänt, fast på annat sätt. Ingen enstaka händelse har hänt mig, men andemeningen har hänt mig.” </p><p>I analysen kommer jag att använda författarens uttalande som utgångspunkt och där lyfta fram vad jag anser är de centrala delarna i citatet ovan mer specifikt.</p><p> Mitt val av analys kom sig av att romanen har ett tvetydigt innehåll och i mångt och mycket skiljer sig från det som jag tidigare har läst. Den är väldigt annorlunda och unik på många sätt. Personskildringarna är ett exempel på vad som gör romanen spännande, de visar att allting inte är vad det utger sig för att vara. Romanen för med sig en känsla av att det som står faktiskt är realistiskt och verkligt. Att romanen i viss mån är självbiografisk är väldigt intressant, men inte något som jag kommer att fördjupa mig i. Dock är det intressant att ha det i tankarna både vid läsningen av boken och i analysen: att allt har hänt fast på ett annat sätt.</p><p> Jag vill klargöra att jag i analysavsnittet inte gör några anspråk eller egna tolkningar gällande Elis kön, men jag kommer att använda mig av uttrycken ”hon” respektive ”han” beroende på med vilken karaktärs ögon man ser handlingen utifrån. Oskar ser Eli som en ”hon”, Håkan ser Eli som en ”han” och Eli ser sig själv som ”ingenting”.</p>

Författaren John Ajvide Lindqvist väckte stor uppmärksamhet med debutromanen Låt den rätte komma in, som när den utkom 2004 blev starkt kritikerrosad. Efter debuten har han även haft framgångar med böckerna Hanteringen av odöda (2005) och Pappersväggar (2006). Ajvide Lindqvist har placerat sig i en genre som visat sig vara av sällsynt karaktär i Sveirge, nämligen skräckgenren. I en intervju av med författaren presenterar Lina Kalmteg hans egna kommentarer om romanen Låt den rätte komma in: ” Jag ville skriva en alternativ vampyrhistoria. Mycket av det jag har läst eller sett på film är antingen bara djupt romantiserat eller så är vampyrerna bara ondska. Det var aldrig någon egentlig realism i det vidriga det måste vara att vara vampyr. Att vara driven av det här behovet, att det enda sättet man kan leva är att skaffa blod […] Boken är i viss mån självbiografisk. Allt har hänt, fast på annat sätt. Ingen enstaka händelse har hänt mig, men andemeningen har hänt mig.” I analysen kommer jag att använda författarens uttalande som utgångspunkt och där lyfta fram vad jag anser är de centrala delarna i citatet ovan mer specifikt. Mitt val av analys kom sig av att romanen har ett tvetydigt innehåll och i mångt och mycket skiljer sig från det som jag tidigare har läst. Den är väldigt annorlunda och unik på många sätt. Personskildringarna är ett exempel på vad som gör romanen spännande, de visar att allting inte är vad det utger sig för att vara. Romanen för med sig en känsla av att det som står faktiskt är realistiskt och verkligt. Att romanen i viss mån är självbiografisk är väldigt intressant, men inte något som jag kommer att fördjupa mig i. Dock är det intressant att ha det i tankarna både vid läsningen av boken och i analysen: att allt har hänt fast på ett annat sätt. Jag vill klargöra att jag i analysavsnittet inte gör några anspråk eller egna tolkningar gällande Elis kön, men jag kommer att använda mig av uttrycken ”hon” respektive ”han” beroende på med vilken karaktärs ögon man ser handlingen utifrån. Oskar ser Eli som en ”hon”, Håkan ser Eli som en ”han” och Eli ser sig själv som ”ingenting”.

No description available.

För att tydliggöra och urskilja de förändringar som skett i hur författarna gestaltar sina vampyrer undersöks Dracula (Stoker, 1897), En vampyrs bekännelse (Rice, 1976) och Om jag kunde drömma (Meyer, 2005). Även de samhälleliga förändrigar som möjliggjort dessa förändringar, den förändring från folktron till den tidiga vampyrlitteraturen som skett och förändringen från monster till humanvampyrer undersöks. Detta görs genom närläsning och en deduktiv undersökning samt att narratologi och relevant faktalitteratur har använts som hjälp i vår analys. Resultatet av undersökningen är att vampyrerna i den tidigaste romanen är monster, men i Rices roman börjar vampyrgestaltningen humaniseras. Den största skillnaden i de kvinnliga vampyrernas förändring är att den sensuella gestaltningen anses som något negativt i Dracula, är jämställd mellan könen i Rices roman och inte finns alls i Om jag kunde drömma. De samhälleliga förändringar som skett och som påverkat vampyrgestaltningen är sekulariseringen och tillvägagånssättet att bli vampyr skiljer sig mellan folktron och vampyrlitteraturen. Det är tillvägagångssättet i vampyrrapporten om Arnont Paole som  mest stämmer överens med litteraturen, då det i samtliga fall krävs ett bett från vampyren för att offret ska förvandlas. I En vampyrs bekännelse krävs det dessutom att vampyren ger offret sitt blod att dricka.

<p>Efter att ha gjort en del research om vampyrer, så märkte jag att de ibland kopplats ihop med varulvar, främst inom film men även i en del litteratur. Dock kunde jag inte hitta så mycket skrivet om deras myters sammankoppling, vilket gjorde att jag fick idén till den här uppsatsen. Syftet med min uppsats är att undersöka hur myter skapas i film, vilket jag gjorde genom en undersökning om hur myterna om varulvar och vampyrer gestaltas i Underworld-filmerna, med fokus på tematiken kring det djuriska och mänskliga. Även om dessa filmer bygger mycket på action, snygga effekter och läskiga monster så finns det ändå en underliggande story som går att koppla till djupare saker. Jag kom fram till att Underworld-filmerna gestaltar vampyrerna som mer mänskliga och varulvarna mer djuriska. Jag kunde även se tecken på andra saker som klasskillnaden, då varulvarna bor i kloaker och tunnlar medan vampyrerna bor i stora herrgårdar och använder avancerad teknikosv. Filmerna kommenterar samtiden genom bland annat dagens genmanipulation-debatt, som man i filmerna kan se gestaltas genom den vetenskapliga biten där de letar efter rätt DNA för att skapa en hybrid mellan varulv och vampyr. Filmerna gestaltar även en rädsla för det okända, det som står utanför samhället, vilket är precis vad varulvarna och vampyrerna gör i Underworld.</p>

Efter att ha gjort en del research om vampyrer, så märkte jag att de ibland kopplats ihop med varulvar, främst inom film men även i en del litteratur. Dock kunde jag inte hitta så mycket skrivet om deras myters sammankoppling, vilket gjorde att jag fick idén till den här uppsatsen. Syftet med min uppsats är att undersöka hur myter skapas i film, vilket jag gjorde genom en undersökning om hur myterna om varulvar och vampyrer gestaltas i Underworld-filmerna, med fokus på tematiken kring det djuriska och mänskliga. Även om dessa filmer bygger mycket på action, snygga effekter och läskiga monster så finns det ändå en underliggande story som går att koppla till djupare saker. Jag kom fram till att Underworld-filmerna gestaltar vampyrerna som mer mänskliga och varulvarna mer djuriska. Jag kunde även se tecken på andra saker som klasskillnaden, då varulvarna bor i kloaker och tunnlar medan vampyrerna bor i stora herrgårdar och använder avancerad teknikosv. Filmerna kommenterar samtiden genom bland annat dagens genmanipulation-debatt, som man i filmerna kan se gestaltas genom den vetenskapliga biten där de letar efter rätt DNA för att skapa en hybrid mellan varulv och vampyr. Filmerna gestaltar även en rädsla för det okända, det som står utanför samhället, vilket är precis vad varulvarna och vampyrerna gör i Underworld.

This study attempts to find out if a reading of Michael Romekys novel I, Vampire through the theories presented by psychoanalyst C. G. Jung adds anything to the understanding of the novels narrative. More precisely it attempts to read the novel as an individuation process, a Jungian concept in which an individuals damaged psyche heals itself, of the novels protagonist. This reading is based upon the assumption that the protagonist, David, suffers a trauma when he divorces his wife Clarice. This trauma, and divorce, is read as a split between David ego and his anima, his female aspect. When he is on the brink of suicide, Tatiana shows up, turn him in to a vampire and give his life new meaning. Tatiana is read as his anima, the part of himself that i distanced himself from during the divorce, and he now needs to assimilate with again. This assimilationwhat Jung names the conuncitio, is the goal of the individuation process. In order to success with this individuation process David has to meet and overcome the dark and damaged parts of himself; his shadow aspects to use the Jungian language. These are represented by the evil vampires Jack the Ripper and von Baden. It is only after meeting, and defeating this shadow aspects, and after a rigorous mental training, in order to strengthen his mental abilities, that David can unite with his anima, Tatiana, in the alchemical wedding. The Jungian goal of the individuation process. I find in this study that to read this novel through a Jungian screen show aspects otherwise hidden. The narrative structure, and the symbols in the novel, have a distinct Jungian flavour which give the novel a meaning perhaps not seen on the surface.

In this essay, the works Interview with the Vampire (1976) by Anne Rice and Carmilla (1872) by Sheridan Le Fanu will be placed together and compared via close reading, and discussed alongside queer theory. The focus is to find similarities and contrast between these two vampiric tales as well as discuss how the queer element is shown. The main questions with this text will be; How is the queerness portrayed in the texts and what is the difference between them? There will also be a discussion about male versus female homosexuality and how this is portrayed in the texts. The point of this study is to show how similar grounds can culminate into different outcomes with the vampiric origin accounted for. The result showed a clear difference between the two texts, but also some similarities. The vampire stays queer in both.

This study offers insights into the motif of monstrous corporality in a transmedia environment, through the vampire and zombie characters. Different narratives of corporeal transformation surround us constantly. On one hand, discourses of self-improvement in late modernity (Giddens 1991/2008) and ‘makeover culture’ (Johansson, 2006; 2012; Miller, 2008; Weber, 2009) demand a ‘creation of self’ through change and development, often in relation to physical appearance and bodily traits. On the other hand, numerous narratives of monstrosity and bodily change through destruction are also evident. This study takes on this double focus on corporality, against the backdrop of a late modern mediascape that has enabled people to imagine lives and possibilities different from their own through electronic mediation (Appadurai, 1996). As narratives now move between media platforms, new dimensions are brought to the imaginary, as different platforms interact differently with audiences. The aim of the study is to examine monstrous corporality in popular culture both in relation to media texts and audience practices through analyzes of representation, consumption and performance. The study examines medial and corporeal transformation through: concrete bodily change (the monstrous body), shifts between media platforms (transmedia) as well as the transmission of affect between media material and viewer (embodied spectatorship). These dimensions are explored in four empirical chapters, which examine two television series (True Blood and The Walking Dead) through textual analyses, the promotion of these series, audience participation (in online fora) and also participatory practices (Live action role play and zombie walks) through focus group interviews. The results indicate that the theme of monstrous corporeal change in TB and TWD reflects corporeal change in late modernity in several ways. Both transformations are focused on ‘before’ and ‘after’ and change of the monstrous body is connected to particular traits or parts of the body, which are also prominent in makeover culture narratives, such as skin, teeth and weight (appetite). The televisual narrative offers representations of bodily interiors and bodily harm that affect the viewers in a physical way, through an embodied spectatorship. The analyses of transmedia environments connected to the series indicate that the promotion of the programs use dimensions that emphasize the corporeal address, by bridging the gap between diegetic and actual reality. This is done through media environments (posters, websites and the like), and by introducing diegetic elements as actual, tangible objects in the actual reality of potential viewers. The analyses of posts on televisionwithoutpity.com show that participants use forum discussions as strategies to prolong and widen the media experience, and share it with others. Interviews with larpers and participants in zombie walks indicate that practices that stage the monstrous, also function as deepened embodied narrative experiences. Performances such as larps and zombie walks are interpreted as both conscious acts, and as strategies to handle unconscious performative (Butler, 1991/2006) dimensions of late modernity. Taken together, the zombie and vampire embody the pressures, risks and paradoxes connected to late modern makeover culture, and the mediated form they are presented through, tie them closer to those who engage in narratives about them.