<p>Författaren John Ajvide Lindqvist väckte stor uppmärksamhet med debutromanen Låt den rätte komma in, som när den utkom 2004 blev starkt kritikerrosad. Efter debuten har han även haft framgångar med böckerna Hanteringen av odöda (2005) och Pappersväggar (2006). Ajvide Lindqvist har placerat sig i en genre som visat sig vara av sällsynt karaktär i Sveirge, nämligen skräckgenren. I en intervju av med författaren presenterar Lina Kalmteg hans egna kommentarer om romanen Låt den rätte komma in:</p><p>” Jag ville skriva en alternativ vampyrhistoria. Mycket av det jag har läst eller sett på film är antingen bara djupt romantiserat eller så är vampyrerna bara ondska. Det var aldrig någon egentlig realism i det vidriga det måste vara att vara vampyr. Att vara driven av det här behovet, att det enda sättet man kan leva är att skaffa blod […] Boken är i viss mån självbiografisk. Allt har hänt, fast på annat sätt. Ingen enstaka händelse har hänt mig, men andemeningen har hänt mig.” </p><p>I analysen kommer jag att använda författarens uttalande som utgångspunkt och där lyfta fram vad jag anser är de centrala delarna i citatet ovan mer specifikt.</p><p> Mitt val av analys kom sig av att romanen har ett tvetydigt innehåll och i mångt och mycket skiljer sig från det som jag tidigare har läst. Den är väldigt annorlunda och unik på många sätt. Personskildringarna är ett exempel på vad som gör romanen spännande, de visar att allting inte är vad det utger sig för att vara. Romanen för med sig en känsla av att det som står faktiskt är realistiskt och verkligt. Att romanen i viss mån är självbiografisk är väldigt intressant, men inte något som jag kommer att fördjupa mig i. Dock är det intressant att ha det i tankarna både vid läsningen av boken och i analysen: att allt har hänt fast på ett annat sätt.</p><p> Jag vill klargöra att jag i analysavsnittet inte gör några anspråk eller egna tolkningar gällande Elis kön, men jag kommer att använda mig av uttrycken ”hon” respektive ”han” beroende på med vilken karaktärs ögon man ser handlingen utifrån. Oskar ser Eli som en ”hon”, Håkan ser Eli som en ”han” och Eli ser sig själv som ”ingenting”.</p>

Författaren John Ajvide Lindqvist väckte stor uppmärksamhet med debutromanen Låt den rätte komma in, som när den utkom 2004 blev starkt kritikerrosad. Efter debuten har han även haft framgångar med böckerna Hanteringen av odöda (2005) och Pappersväggar (2006). Ajvide Lindqvist har placerat sig i en genre som visat sig vara av sällsynt karaktär i Sveirge, nämligen skräckgenren. I en intervju av med författaren presenterar Lina Kalmteg hans egna kommentarer om romanen Låt den rätte komma in: ” Jag ville skriva en alternativ vampyrhistoria. Mycket av det jag har läst eller sett på film är antingen bara djupt romantiserat eller så är vampyrerna bara ondska. Det var aldrig någon egentlig realism i det vidriga det måste vara att vara vampyr. Att vara driven av det här behovet, att det enda sättet man kan leva är att skaffa blod […] Boken är i viss mån självbiografisk. Allt har hänt, fast på annat sätt. Ingen enstaka händelse har hänt mig, men andemeningen har hänt mig.” I analysen kommer jag att använda författarens uttalande som utgångspunkt och där lyfta fram vad jag anser är de centrala delarna i citatet ovan mer specifikt. Mitt val av analys kom sig av att romanen har ett tvetydigt innehåll och i mångt och mycket skiljer sig från det som jag tidigare har läst. Den är väldigt annorlunda och unik på många sätt. Personskildringarna är ett exempel på vad som gör romanen spännande, de visar att allting inte är vad det utger sig för att vara. Romanen för med sig en känsla av att det som står faktiskt är realistiskt och verkligt. Att romanen i viss mån är självbiografisk är väldigt intressant, men inte något som jag kommer att fördjupa mig i. Dock är det intressant att ha det i tankarna både vid läsningen av boken och i analysen: att allt har hänt fast på ett annat sätt. Jag vill klargöra att jag i analysavsnittet inte gör några anspråk eller egna tolkningar gällande Elis kön, men jag kommer att använda mig av uttrycken ”hon” respektive ”han” beroende på med vilken karaktärs ögon man ser handlingen utifrån. Oskar ser Eli som en ”hon”, Håkan ser Eli som en ”han” och Eli ser sig själv som ”ingenting”.

In my practical diploma thesis, I’m extending on its theoretical part named Androgyn / The mysterium of completeness, particularly the chapter Bodily construction of the androgynous character (transformations of the body and character, metamorphosis and other deformations). I will explore the theme as a complex using multiple media I was using throughout my studies. These are: A. fragmented drawings, that will eventually be the basis for a graphical novel. In my drawings, I’ll capture the appearance and detailed transformation of bizarre anomalies of an animated body. Another output will be B. an installation of drawings in space. Using monumental digitally printed wallpapers, I’ll create a installation in space, that will represent the “cabinet of body representation”. In my thesis, I’ll also use C. a program for generating the shape of human body out of its basic parameters – I’ll create “real” bodies I’ll use later on in my graphical collection. The last part will be D. photographs of details of human body enlarged to a billboard size.

Kvinnor är en minoritet inom entreprenörskap och står inför hinder som underminerar derasförutsättningar inom företagande, vilka grundar sig i en maskulin norm som dominerar bildenav en entreprenör. Denna studie utforskar uppfattningar om vad som utgör idealtentreprenörskap, utifrån ett kvinnligt entreprenörskapsperspektiv. För att fånga uppfattningarom idealt entreprenörskap har intervjuer genomförts med kvinnliga entreprenörer i Sverige. Genom att kategorisera respondenternas uttalanden utifrån maskulina eller feminina attribut,bidrar studien till en djupare förståelse för hur uppfattningar om idealt entreprenörskapförhåller sig till den maskulina normen. Resultaten visar att studiens respondenter uppfattaren ideal entreprenör som androgyn, det vill säga som besittande av både feminina ochmaskulina attribut. Betoningen av feminina attribut som värdefulla inom entreprenörskaptrotsar den maskulina normen, samtidigt som framhävandet av maskulina attributreproducerar den. Genom att lyfta kvinnors perspektiv bidrar studien till en ökadmedvetenhet om behovet av att främja jämställdhet inom entreprenörskap.

Denna studie undersöker hur människor uppfattar datorgenererade androgynaansikten. Detta i förhållande till tidigare forskning som har undersökt hur androgynaansikten hos riktiga människor uppfattas av andra människor. En artefakt i form av fem olika 3D-modellerade ansikten har testats och undersökts genom en kvantitativ metod i form av en webbenkät. I denna webbenkät finns även kvalitativa element i form av textsvar. Resultatet av webbenkäten visar på att människor uppfattar androgynadatorgenererade ansikten som neutrala. Feminina drag uppfattades som attraktiva medan maskulina drag uppfattades som oattraktiva.

The purpose of this paper is to do an analysis of the characters and the theater/masquerade motif in C.J.L. Almqvist’s Drottningens juvelsmycke (The Queen’s Diadem), based on queer theory, by using Judith Butlers’s Gender Trouble. As an alternative to the Swedish, gender determined, feminine pronoun ”hon”, which has been used by earlier critics concerning the main character of the book, ”hen” is proposed. By using the pronoun ”hen” the mistake made by the earlier critics who, without reflection, state that the character is a woman, will hopefully be avoided. In this analysis, the fact that the main character Tinto – generally known as Tintomara – is an androgyne, is demonstrated. The analysis of Drottningens juvelsmycke also shows that the other characters of the book try to – by heteronormative patterns – define Tinto’s gender identity according to their own requests and purposes. The recurrent theater/masquerade motif, which is closely connected with the main character of the novel, reflects the drift of the gender identities between fiction and reality, between acting and real life. By not staying or getting caught in any specific heteronormative gender identity, Tinto reveals the binary gender categories ”man” and ”woman” as non-natural constructions, just as true or false as any other gender.

<p>The purpose of this paper is to do an analysis of the characters and the theater/masquerade motif in C.J.L. Almqvist’s Drottningens juvelsmycke (The Queen’s Diadem), based on queer theory, by using Judith Butlers’s Gender Trouble. As an alternative to the Swedish, gender determined, feminine pronoun ”hon”, which has been used by earlier critics concerning the main character of the book, ”hen” is proposed. By using the pronoun ”hen” the mistake made by the earlier critics who, without reflection, state that the character is a woman, will hopefully be avoided. In this analysis, the fact that the main character Tinto – generally known as Tintomara – is an androgyne, is demonstrated. The analysis of Drottningens juvelsmycke also shows that the other characters of the book try to – by heteronormative patterns – define Tinto’s gender identity according to their own requests and purposes. The recurrent theater/masquerade motif, which is closely connected with the main character of the novel, reflects the drift of the gender identities between fiction and reality, between acting and real life. By not staying or getting caught in any specific heteronormative gender identity, Tinto reveals the binary gender categories ”man” and ”woman” as non-natural constructions, just as true or false as any other gender.</p>

Mgr. Magdalena Kučerová Dissertation work: Myth of Narcissus in French literature at the turn of the 20th century ABSTRACT: This dissertation thesis based on knowledge of French myth criticism deals with the issue of myths in literature, which is a specific manifestation of human symbolic imagination. In its most general level the work studies the definition of a myth and its social function as well as the matter of opposite notions regarding to the mythos and logos, which have gradually more and more differentiated along with the development of European thinking. The myth of Narcissus has probably been one of the oldest myths in European culture. In its most renowned and most comprehensive form, the myth first appeared in the third book of Metamorphoses by Ovid, which has served as an inspiration for remakes by many later authors. The story of a young man who fell in love with his own reflection on the surface of the water contains a great variety of semantically strong structures (mainly the motifs of a mirror, narcissistic love, passively superior character of a hero, or the final metamorphoses into a flower), which are analysed in this study. The author of this study outlines the interpretational evolution of the myth of Narcissus in French literary history...