Abstract Med ambition att ta reda på vad i Tolvstegsprogrammet som hjälper människor till nykterhet har jag med denna studie tittat närmare på dels Tolvstegsprogrammet som metod, dels ställt det i jämförelse med Jungs och Bolwby psykologiska teorier. Resultatet visar att tolvstegsprogrammet fungerar om man kan följa de förutbestämda riktlinjerna med syfte att uppnå nykterhet. De psykologiska teorierna visar att de har beröringspunkter som kan knytas till Tolvstegsprogrammet och att dessa kan användas som förklaringsmodell för vad som fungerar i Tolvstegsprogrammet. Det finns flera samband mellan Tolvstegsprogrammet och de två psykologiska teorierna som undersöks i denna uppsatts, och likheterna är tydliga.

Syftet med uppsatsen är att undersöka intertextualitet och arketypiska mönster i Kerstin Ekmans Vargskinnet. En romantrilogi bestående av Guds barmhärtighet, Sista rompan och Skraplotter. För att uppnå studiens syfte utreds hur intertexter förekommer och inverkar på trilogin. Dessutom prövas ifall de arketypiska mönster som Annis Pratt funnit i sin omfattande studie av kvinnlig fiktion, också förekommer i Vargskinnet. Slutligen analyseras existensen av arketypen mandala i Skraplotter. Det är Michail Bachtin, Carl Gustav Jung och Annis Pratt som i stort står för den teoretiska plattform som undersökningen utgår från. Det som studien visar är att de många intertextuella inslagen hjälper till att skapa en rik dialogicitet i texten. Vidare så förekommer Annis Pratts arketypiska mönster också i Ekmans romantrilogi. Ett av dessa arketypiska mönster behandlar den kvinnliga individuationprocessen, som hjältinnan i Skraplotter till fullo genomgår. I romanen finns även arketypen självet representerad i form av mandalasymboler.

This study attempts to find out if a reading of Michael Romekys novel I, Vampire through the theories presented by psychoanalyst C. G. Jung adds anything to the understanding of the novels narrative. More precisely it attempts to read the novel as an individuation process, a Jungian concept in which an individuals damaged psyche heals itself, of the novels protagonist. This reading is based upon the assumption that the protagonist, David, suffers a trauma when he divorces his wife Clarice. This trauma, and divorce, is read as a split between David ego and his anima, his female aspect. When he is on the brink of suicide, Tatiana shows up, turn him in to a vampire and give his life new meaning. Tatiana is read as his anima, the part of himself that i distanced himself from during the divorce, and he now needs to assimilate with again. This assimilationwhat Jung names the conuncitio, is the goal of the individuation process. In order to success with this individuation process David has to meet and overcome the dark and damaged parts of himself; his shadow aspects to use the Jungian language. These are represented by the evil vampires Jack the Ripper and von Baden. It is only after meeting, and defeating this shadow aspects, and after a rigorous mental training, in order to strengthen his mental abilities, that David can unite with his anima, Tatiana, in the alchemical wedding. The Jungian goal of the individuation process. I find in this study that to read this novel through a Jungian screen show aspects otherwise hidden. The narrative structure, and the symbols in the novel, have a distinct Jungian flavour which give the novel a meaning perhaps not seen on the surface.

<p>Min avsikt var att undersöka om det gick att tolka Oden och några av berättelserna kring honom som en bild av individuationsprocessen. Min slutsats är att det låter sig göras. Berättelserna kring Oden innehåller element som mycket väl går att koppla till jungianska begrepp.</p><p>· Han möter och konfronterar sin skugga. Detta sker både i fallet med Vaftrudner och med Loke. Han ser dem i ögonen, och i fallet med Loke går han så långt att han ingår fosterbrödralag med denne.</p><p>· Han genomgår kris och lidande för att kunna gå vidare och växa i vishet. Både när han offrar sitt ena öga i Mimers brunn och när han hänger sig i Världsträdet.</p><p>· Han möter sin Anima i form av Gunlöd. Hon låter honom ta del av skaldemjödet, vilket frigör inre kreativa förmågor. Detta sker genom att det vanliga förnuftet sätts ur spel. Animamotivet antyds också i Vaftrudnersmal i stycket om hamingjorna, vilka får ses som kollektiva uttryck för Anima.</p><p>· Han betalar priset för sin individuation genom att tillföra kollektivet något värdefullt, skaldekonsten och runorna.</p>

Min avsikt var att undersöka om det gick att tolka Oden och några av berättelserna kring honom som en bild av individuationsprocessen. Min slutsats är att det låter sig göras. Berättelserna kring Oden innehåller element som mycket väl går att koppla till jungianska begrepp. · Han möter och konfronterar sin skugga. Detta sker både i fallet med Vaftrudner och med Loke. Han ser dem i ögonen, och i fallet med Loke går han så långt att han ingår fosterbrödralag med denne. · Han genomgår kris och lidande för att kunna gå vidare och växa i vishet. Både när han offrar sitt ena öga i Mimers brunn och när han hänger sig i Världsträdet. · Han möter sin Anima i form av Gunlöd. Hon låter honom ta del av skaldemjödet, vilket frigör inre kreativa förmågor. Detta sker genom att det vanliga förnuftet sätts ur spel. Animamotivet antyds också i Vaftrudnersmal i stycket om hamingjorna, vilka får ses som kollektiva uttryck för Anima. · Han betalar priset för sin individuation genom att tillföra kollektivet något värdefullt, skaldekonsten och runorna.

<p>Syftet med uppsatsen är att få en uppfattning om hur andra funderar kring begreppet ”ondska”. Är ondskan en reell företeelse eller ett moraliskt/religiöst/etiskt/filosofiskt problem? Kan vi se det svarta i livet hos oss själva eller tycker vi att det är ”dom andra” som är onda? Har vi behov av att se ondskan personifierad? Blir den lättare att hantera då? Det här är några av de frågor jag ställde mig inför arbetet.</p><p>Frågorna jag hade inför arbetet har mina informanter svarat på genom sina egna funderingar. Ondskan är en reell företeelse för Kurt och Ove. Ove är den som är tydligast på den punkten. Kurt är litet mer svävande och ger sina åsikter både ur en religiös och ur en profan synvinkel. När han talar ur en religiös synvinkel är han bestämd att djävulen står för det enbart onda och att den onda makten är en verklig företeelse. När han talar ur en allmänmänsklig synvinkel är ondskan mer relativ och grundar sig på omdöme, moral och etik. Karl och Kitty är helt på det klara med att ondskan är ett moraliskt, etiskt problem.</p><p>Skuggproblematiken är tydlig hos tre av informanterna. Kitty säger att hon tror att det är väldigt vanligt att människor behöver syndabockar att skylla på eftersom det får dem att känna sig så bra själva. Ove talar om människor som har ”dålig vägledning” och att det kan få dom att utföra onda handlingar. Hans rekommendation är att alla gör som han och börjar studera Bibeln eftersom det är där man kan finna ”sanningen” och den ”rätta” vägen. Karl säger, när han talar om terrorism, att han vuxit upp under en tid då man fått lära sig att terrorism är något som förekommer i arabvärlden och att han har större förståelse för väst eftersom han är kulturellt närmre dom som ”har kapacitet att fälla bomber från flygplan”. Kurt uttrycker att det är relativt, vad som är gott och ont, och att man måste se till målet när man bedömer en handling, vilket skulle kunna ses som en skuggprojektion när han samtidigt säger att självmordsbombaren utför en ond handling. I och med det har han underkänt mannens skäl till bombdådet och som en konsekvens skulle man kunna säga att med ett annat mål skulle samma handling inte vara ond. Jag får trots detta hela tiden ett intryck av att han medvetet anstränger sig att se problemen ur så många synvinklar som möjligt.</p><p>Självkännedomens väg, eller som Jung kallar den individuationsprocessen, är nog den väg vi måste gå om vi skall ha en möjlighet att komma tillrätta med ondskans problem. Det krävs en förändring av människan och i och med att denna förändring äger rum kommer också samhällen att förändras. Det krävs insikt och förnuft och en förståelse för vårt eget sammansatta psyke och att detta är en realitet oavsett vilken kontext vi befinner oss i.</p>

Syftet med uppsatsen är att få en uppfattning om hur andra funderar kring begreppet ”ondska”. Är ondskan en reell företeelse eller ett moraliskt/religiöst/etiskt/filosofiskt problem? Kan vi se det svarta i livet hos oss själva eller tycker vi att det är ”dom andra” som är onda? Har vi behov av att se ondskan personifierad? Blir den lättare att hantera då? Det här är några av de frågor jag ställde mig inför arbetet. Frågorna jag hade inför arbetet har mina informanter svarat på genom sina egna funderingar. Ondskan är en reell företeelse för Kurt och Ove. Ove är den som är tydligast på den punkten. Kurt är litet mer svävande och ger sina åsikter både ur en religiös och ur en profan synvinkel. När han talar ur en religiös synvinkel är han bestämd att djävulen står för det enbart onda och att den onda makten är en verklig företeelse. När han talar ur en allmänmänsklig synvinkel är ondskan mer relativ och grundar sig på omdöme, moral och etik. Karl och Kitty är helt på det klara med att ondskan är ett moraliskt, etiskt problem. Skuggproblematiken är tydlig hos tre av informanterna. Kitty säger att hon tror att det är väldigt vanligt att människor behöver syndabockar att skylla på eftersom det får dem att känna sig så bra själva. Ove talar om människor som har ”dålig vägledning” och att det kan få dom att utföra onda handlingar. Hans rekommendation är att alla gör som han och börjar studera Bibeln eftersom det är där man kan finna ”sanningen” och den ”rätta” vägen. Karl säger, när han talar om terrorism, att han vuxit upp under en tid då man fått lära sig att terrorism är något som förekommer i arabvärlden och att han har större förståelse för väst eftersom han är kulturellt närmre dom som ”har kapacitet att fälla bomber från flygplan”. Kurt uttrycker att det är relativt, vad som är gott och ont, och att man måste se till målet när man bedömer en handling, vilket skulle kunna ses som en skuggprojektion när han samtidigt säger att självmordsbombaren utför en ond handling. I och med det har han underkänt mannens skäl till bombdådet och som en konsekvens skulle man kunna säga att med ett annat mål skulle samma handling inte vara ond. Jag får trots detta hela tiden ett intryck av att han medvetet anstränger sig att se problemen ur så många synvinklar som möjligt. Självkännedomens väg, eller som Jung kallar den individuationsprocessen, är nog den väg vi måste gå om vi skall ha en möjlighet att komma tillrätta med ondskans problem. Det krävs en förändring av människan och i och med att denna förändring äger rum kommer också samhällen att förändras. Det krävs insikt och förnuft och en förståelse för vårt eget sammansatta psyke och att detta är en realitet oavsett vilken kontext vi befinner oss i.