Despite having being discovered nearly 80 years ago, bonobos (Pan paniscus) are still one of the least well understood of the great apes, largely remaining in the shadow of their better known cousins, the chimpanzees (Pan troglodytes). This is especially evident in the domain of communication, with bonobo vocal behaviour still a neglected field of study, especially compared to that of chimpanzees. In this thesis, I address this issue by exploring the natural vocal communication of bonobos and its underlying cognition, focusing on the role that vocalisations play during two key contexts, food discovery and sex. In the context of food-discovery, I combine observational and experimental techniques to examine whether bonobos produce and understand vocalisations that convey meaningful information about the quality of food encountered by the caller. Results indicate that bonobos produce an array of vocalisations when finding food, and combine different food-associated calls together into sequences in a way that relates to perceived food quality. In a subsequent playback study, it was demonstrated that receivers are able to extract meaning about perceived food quality by attending to these calls and integrating information across call sequences. In the context of sexual interactions, I examine the acoustic structure of female copulation calls, as well as patterns in call usage, to explore how these signals are used by individuals. My results show that females emit copulation calls in similar ways with both male and female partners, suggesting that these signals have become partly divorced from a function in reproduction, to assume a greater social role. Overall, my results highlight the relevance of studying primate vocalisations to investigate the underlying cognition and suggest that vocalisations are important behavioural tools for bonobos to navigate their social and physical worlds.

Referentiell kommunikation innebär att kunna delge andra information så att de förstår, samt att själv förstå när man lyssnar och även att vara medveten om när man själv inte har förstått (Sonnenschein & Whitehurst, 1984). Genom en referentiell kommunikationsuppgift har lyssnaregenskaper inom referentiell kommunikation undersökts hos ungdomar med lindrig till måttlig utvecklingsstörning, samt en mentalt åldersmatchad kontrollgrupp. Snabb benämning (Rapid Automatized Naming) av enstaviga och flerstaviga ord har också testats, och huruvida samband mellan resultat i kommunikationsuppgiften och snabb benämning föreligger. För att mäta referentiella lyssnarförmågor har olika typer av efterfrågningar studerats, det vill säga hur individen uttrycker sig för att efterfråga mer information. Resultatet visar att kontrollgruppen producerar signifikant fler av efterfrågningstyperna begäran av utökad information och kontrollfrågor. Båda grupperna var mycket heterogena i kommunikationsuppgiften vad gäller antalet efterfrågningar hos varje individ. I målgruppen återfanns ett signifikant samband mellan efterfrågningstypen aningen-eller-frågor och långsam benämningshastighet av enstaviga ord. En klinisk implikation av resultatet i studien är att en del individer i målgruppen skulle kunna gynnas av träning i referentiell kommunikation.