<p>Under mina första år som obehörig lärare har jag arbetat med en elev med lindrig utvecklingsstörning. Eleven har genom sin lindriga utvecklingsstörning svårt att ta emot längre instruktioner, hamnar eleven i nya situationer blir eleven stressad och eftersom eleven genomför sina uppgifter med stor noggrannhet hamnar eleven efter med skolarbetet. Syftet med studien var att se hur en elev som har lindrig utvecklingsstörning utvecklas genom att träna med ett arbetsminnesträningsprogram som heter Robomemo och hur resultaten kan sättas i ett integreringsperspektiv. Resultatet visade att eleven hade en stor utveckling både om jämförelsen sker utifrån medelindexutvecklingen samt utifrån sitt eget startindex. Slutsatserna som kunde dras utifrån studiens resultat var kopplingen mellan arbetsminnet och möjligheten till inlärning är tydlig och att arbetsminnesträning kan ha en mycket positiv påverkan på elever med lindrig utvecklingsstörning som är integrerade. Studien är intressant ur ett integreringsperspektiv då individperspektivet, där man söker en förändring hos eleven blir relevant.</p>

Under mina första år som obehörig lärare har jag arbetat med en elev med lindrig utvecklingsstörning. Eleven har genom sin lindriga utvecklingsstörning svårt att ta emot längre instruktioner, hamnar eleven i nya situationer blir eleven stressad och eftersom eleven genomför sina uppgifter med stor noggrannhet hamnar eleven efter med skolarbetet. Syftet med studien var att se hur en elev som har lindrig utvecklingsstörning utvecklas genom att träna med ett arbetsminnesträningsprogram som heter Robomemo och hur resultaten kan sättas i ett integreringsperspektiv. Resultatet visade att eleven hade en stor utveckling både om jämförelsen sker utifrån medelindexutvecklingen samt utifrån sitt eget startindex. Slutsatserna som kunde dras utifrån studiens resultat var kopplingen mellan arbetsminnet och möjligheten till inlärning är tydlig och att arbetsminnesträning kan ha en mycket positiv påverkan på elever med lindrig utvecklingsstörning som är integrerade. Studien är intressant ur ett integreringsperspektiv då individperspektivet, där man söker en förändring hos eleven blir relevant.

Syftet med denna studie var att utifrån en fiktiv fallbeskrivning undersöka vilken information och vilket stöd ensamlevande kvinnor som har en lindrig utvecklingsstörning får före, under och efter en graviditet i Bollnäs kommun. Vi intervjuade fyra olika verksamheter som kommer i kontakt med dessa kvinnor och vi använde oss av en halvstrukturerad kvalitativ intervjuform. Resultatet av studien visade att den förberedande och förebyggande informationen till kvinnor med lindrig utvecklingsstörning som ännu inte blivit gravida är knapphändiga hos alla de intervjuade verksamheterna. Under graviditet erbjuder ett par av verksamheterna kvinnorna stöd i form av samtal och praktisk föräldrautbildning. När barnet är fött finns till exempel olika typer av stödinsatser som beviljas av Socialtjänsten och stödet skräddarsys efter behov och problematik. Ett av de viktigaste stöden Socialtjänsten erbjuder är vistelse på HVB-hem. Resultatet i studien analyserades utifrån ett systemteoretiskt perspektiv.

Abstract: Den här uppsatsen handlar om gruppen lindrigt utvecklingsstörda. Mitt syfte med uppsatsen är att försöka få en inblick om hur en lindrigt utvecklingsstörd person kan se på sig själv samt hans/hennes omgivning och vad det är för faktorer som hjälper till att skapa den här synen. För att ta reda på detta har jag använt mig av kvalitativ metod i form av intervjuer som jag har gjort med fyra lindrigt utvecklingsstörda män. När jag analyserade materialet visade det sig bland annat att samtliga personer som jag intervjuat haft stabila familjeförhållanden men att detta inte automatiskt kan kopplas till personernas funktionsnedsättning. De umgås både med personer som har funktionsnedsättningar och med personer som inte har någonfunktionsnedsättning och värderar relationen till icke funktionsnedsatta personer högt. Samtliga har upplevt stigmatisering i form av mobbning och trakasserier. Den slutsats som jag kommit fram till är att de personer jag intervjuat ändå upplever sin livssituation till stor del som positiv. Dock framkommer bilden att de upplever ett relativt stort mått av ensamhet ochviss social isolering med tanke på att de har förhållandevis få vänner.

Studiens syfte var att undersöka hur åtta elever i inkluderande verksamheter med diagnosen lindrig utvecklingsstörning upplever sin skoltid med fokus på lärande och delaktighet. Genom elevernas berättelser ville vi få en bild av hur de upplever delaktighet på olika nivåer i undervisningen. Målsättningen var att utifrån ett inifrånperspektiv försöka ta reda på hur de insatser syftande till delaktighet och inkludering som de aktuella eleverna deltagit i haft inverkan på deras kunskapsutveckling - enligt eleverna själva - samt vilka didaktiska metoder och strategier som de anser gynnar det egna lärandet. Genom en fenomenologiskt inspirerad kvalitativ ansats undersökte vi respondenternas upplevelser och erfarenheter kring delaktighet och kunskapsutveckling. Som datainsamlingsmetod för detta ändamål valdes semistrukturerade intervjuer med karaktär av samtal. 14 samtal genomfördes och transkriberades. I centrum för samtalen låg respondenternas egna utsagor. Resultatet visade att de tillfrågade eleverna på det stora hela har bestämda uppfattningar om vad de anser vara viktigt att lära sig under sin skoltid för att få så bra förutsättningar som möjligt inför framtiden. De anser i mångt och mycket att de får möjlighet att lära sig just detta, men påtalar samtidigt att de utmaningar de ställs inför inte alltid är på rätt nivå. Eleverna kan ge många exempel på under vilka förutsättningar de lär sig bäst gällande sådant som anpassningar i miljö, material och vuxenstöd - men de framhåller inte inkludering som den viktigaste faktorn för utveckling av sina kunskaper. Snarare tyder resultatet på att delaktighet i grupper där elevernas stödbehov tillgodoses och där de kan uppleva gemenskap utan att skiljas ut anses vara de viktigaste förutsättningarna för trivsel och lärande.

<p>Idag har personer med lindrig utvecklingsstörning helt andra förutsättningar att utveckla förmågor hos sig själva än vad tidigare generationer har haft. Många personer med lindrig utvecklingsstörning klarar av mycket självständigt men på grund av deras funktionshinder är de i olika grad beroende av hjälp och stöd för att klara sig i sin vardag. Det innebär att de behöver professionellt stöd från personal, något som kan vara uppskattat men samtidigt upplevas vara jobbigt och kontrollerande.</p><p> </p><p>Den här studien utgår från kvalitativ metod för att genom intervjuer med både brukare och personal studera hur de ser på stödet som ges på serviceboenden. Syftet med studien är således att få mer kunskap och ökad förståelse om hur personer med lindrig utvecklingsstörning ser på det stöd som personalen ger, samt hur personalen ser på sitt sätt att möta deras behov. Studien omfattar fyra brukarintervjuer och fem personalintervjuer.</p><p> </p><p>Resultatet visar på positiva sidor av stödet, där personalen ser en glädje i att ge stöd till brukarna. Dock uttrycker både brukare och personal att de upplever att brist på tid påverkar det stöd som ges. Personalen uttrycker även att en viss kontroll från deras sida ibland behövs. Samtidigt upplever brukarna att de inte alltid får vara delaktiga och bestämma kring beslut som tas om dem och deras stöd. Studiens slutsatser visar att trots att personal vill att brukarna ska må och ha det så bra som möjligt, har de en syn som styrs av egna uppfattningar om hur ett vardagsliv ska se ut. De strukturella förutsättningarna som har framkommit i resultatet, bidrar även till att serviceboendena får institutionella drag och det påverkar stödet som brukarna får.</p>

Idag har personer med lindrig utvecklingsstörning helt andra förutsättningar att utveckla förmågor hos sig själva än vad tidigare generationer har haft. Många personer med lindrig utvecklingsstörning klarar av mycket självständigt men på grund av deras funktionshinder är de i olika grad beroende av hjälp och stöd för att klara sig i sin vardag. Det innebär att de behöver professionellt stöd från personal, något som kan vara uppskattat men samtidigt upplevas vara jobbigt och kontrollerande.   Den här studien utgår från kvalitativ metod för att genom intervjuer med både brukare och personal studera hur de ser på stödet som ges på serviceboenden. Syftet med studien är således att få mer kunskap och ökad förståelse om hur personer med lindrig utvecklingsstörning ser på det stöd som personalen ger, samt hur personalen ser på sitt sätt att möta deras behov. Studien omfattar fyra brukarintervjuer och fem personalintervjuer.   Resultatet visar på positiva sidor av stödet, där personalen ser en glädje i att ge stöd till brukarna. Dock uttrycker både brukare och personal att de upplever att brist på tid påverkar det stöd som ges. Personalen uttrycker även att en viss kontroll från deras sida ibland behövs. Samtidigt upplever brukarna att de inte alltid får vara delaktiga och bestämma kring beslut som tas om dem och deras stöd. Studiens slutsatser visar att trots att personal vill att brukarna ska må och ha det så bra som möjligt, har de en syn som styrs av egna uppfattningar om hur ett vardagsliv ska se ut. De strukturella förutsättningarna som har framkommit i resultatet, bidrar även till att serviceboendena får institutionella drag och det påverkar stödet som brukarna får.

Bakgrund: Fritidsutbudet för personer med utvecklingsstörning är begränsat. År 2009 antogs FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Den innebär att dessa personer ska ges möjlighet att kunna delta i fritidsaktiviteter. Syfte: Att undersöka hur personer med lindrig utvecklingsstörning uppfattar sina anpassade fritidsaktiviteter i grupp. Metod: Intervjuer genomfördes med åtta vuxna personer med lindrig utvecklingsstörning vilka deltog i fritidsaktiviteter i grupp. Resultat: Samtliga intervjupersoner upplever det positivt att delta i sina respektive fritidsaktiviteter. Aktiviteterna och gemenskapen är viktiga faktorer för intervjupersonernas trivsel i respektive grupp. Diskussion: Intervjupersonerna utvecklar även sociala färdigheter genom sitt deltagande i fritidsgrupperna. Slutsats: Fritidsaktiviteterna och miljön där aktiviteterna utförs är betydelsefulla för intervjupersonerna. Detta kan relateras till arbetsterapi där meningsfullhet samt fysisk och social miljö är viktiga aspekter för hur aktiviteterna upplevs. Intervjupersonerna ges möjlighet till delaktighet genom att de får vara med och påverka aktiviteternas utformning. Detta är en viktig aspekt inom arbetsterapi.

Studiens syfte var att beskriva och analysera hur undervisande lärare i grundskolan och grundsärskolan beskriver sitt agerande för att stärka kunskapsutvecklingen hos elever med en lindrig utvecklingsstörning. Intresset riktades mot faktorer i den egna undervisningen som lärarna ger uttryck för leder till stärkt kunskapsutveckling. Även kompetenser och förmågor som lärarna ser som viktiga att utveckla för elever med en lindrig utvecklingsstörning var av intresse.  Studien utgår från en syn på kunskapsbildning som bygger på sociokulturellt perspektiv. En kvalitativ ansats med halvstrukturerade intervjuer valdes som datainsamlingsmetod. Elva intervjuer genomfördes och transkriberades. Intervjuernas fokus var infomanternas beskrivningar av egen undervisning. Lärarna i studien gav uttryck för åtta olika faktorer för stärkt kunskapsutveckling. Dessa är Styrdokument, Organisation, Förväntningar och livskompetenser, Inventera elevernas kunskapsnivå, Skapa socialt samspel och förtroendefulla relationer, Skapa sammanhangsförståelse, lust och meningsfullhet, Varierade metoder och arbetssätt samt Skapa struktur och tydlighet. De centrala kompetenser och förmågor lärarna framförallt betonar att eleverna utvecklat utifrån kunskapskraven är vardagsnära förmågor som syftar till självständighet. Grundsärskolan erbjuder en trygg och tillitsfull lärandemiljö men med en tendens att förskjuta tyngdpunkten mot värnandet om eleven i stället för mot utmaning och kunskapsutveckling. Studien har fördjupat vår förståelse för de dilemman som lärarna i grundsärskolan står inför, att både ta hänsyn till den svårighet som elevernas funktionsnedsättning innebär och rätten till att utvecklas så långt som möjligt.

Syftet med denna studie är att beskriva och analysera framgångsfaktorer kring lönebidrags-anställningar för personer med lindrig utvecklingsstörning samt vilken typ av förberedande arbete som upplevs som gynnsamt. Studien är genomförd utifrån en kvalitativ forskningsmetod, där vi genomfört intervjuer med 15 informanter; sex unga vuxna med lindrig utvecklingsstörning som har eller snart skulle påbörja, en lönebidragsanställning samt nio nyckelpersoner, involverade i övergångsarbetet på olika sätt. Samtliga informanter beskrev positiva följder av möjligheten att få prova på praktik- och arbetsplatser med olika inriktningar. Nyckelpersonerna framhöll vikten av att tid läggs på matchningsarbetet utifrån individen kontra arbetsplatsens arbetsuppgifter och möjligheter till anpassningar. Elever och unga anställda uttryckte en stor vilja till självständighet och att begränsade arbetsuppgifter är en faktor för att möjliggöra detta. Bland elever och unga anställda fanns en stor medvetenhet kring deras funktionsnedsättning. Flera informanter framhöll att handledare behöver se och stötta samt inbjuda eleven/den unge anställde till delaktighet, även närstående är viktiga i det arbetet. Nyckelpersonerna betonade hur relationsskapandet mellan skola och arbetsplats är av stor vikt, liksom de ungas förståelse gällande arbetslivets krav och en väl avvägd plan för att möta dessa i ökande svårighetsgrad. Detta ökar möjligheten att lyckas vilket i sin tur leder till en ökad självkänsla. Utifrån studiens resultat konkluderas att det är av stor vikt att skolpersonal och andra berörda involverade i övergångsarbetet etablerar en god relation till arbetsplatsens handledare för att möjliggöra en nära samverkan och en öppen dialog. Både nyckelpersoner och elever/unga vuxna behöver ha kunskap om hur den enskilde individens funktionsnedsättning påverkar i olika sammanhang samt hur relationer och socialt samspel påverkar utveckling och lärande. Angeläget är att medvetet arbeta med psykologiska faktorer, vilka utvecklar och stärker individen både på ett personligt och yrkesmässigt plan, vilket i sin tur leder till ökade möjligheter att leva ett mer självständigt liv.