<p>Idag har personer med lindrig utvecklingsstörning helt andra förutsättningar att utveckla förmågor hos sig själva än vad tidigare generationer har haft. Många personer med lindrig utvecklingsstörning klarar av mycket självständigt men på grund av deras funktionshinder är de i olika grad beroende av hjälp och stöd för att klara sig i sin vardag. Det innebär att de behöver professionellt stöd från personal, något som kan vara uppskattat men samtidigt upplevas vara jobbigt och kontrollerande.</p><p> </p><p>Den här studien utgår från kvalitativ metod för att genom intervjuer med både brukare och personal studera hur de ser på stödet som ges på serviceboenden. Syftet med studien är således att få mer kunskap och ökad förståelse om hur personer med lindrig utvecklingsstörning ser på det stöd som personalen ger, samt hur personalen ser på sitt sätt att möta deras behov. Studien omfattar fyra brukarintervjuer och fem personalintervjuer.</p><p> </p><p>Resultatet visar på positiva sidor av stödet, där personalen ser en glädje i att ge stöd till brukarna. Dock uttrycker både brukare och personal att de upplever att brist på tid påverkar det stöd som ges. Personalen uttrycker även att en viss kontroll från deras sida ibland behövs. Samtidigt upplever brukarna att de inte alltid får vara delaktiga och bestämma kring beslut som tas om dem och deras stöd. Studiens slutsatser visar att trots att personal vill att brukarna ska må och ha det så bra som möjligt, har de en syn som styrs av egna uppfattningar om hur ett vardagsliv ska se ut. De strukturella förutsättningarna som har framkommit i resultatet, bidrar även till att serviceboendena får institutionella drag och det påverkar stödet som brukarna får.</p>

Idag har personer med lindrig utvecklingsstörning helt andra förutsättningar att utveckla förmågor hos sig själva än vad tidigare generationer har haft. Många personer med lindrig utvecklingsstörning klarar av mycket självständigt men på grund av deras funktionshinder är de i olika grad beroende av hjälp och stöd för att klara sig i sin vardag. Det innebär att de behöver professionellt stöd från personal, något som kan vara uppskattat men samtidigt upplevas vara jobbigt och kontrollerande.   Den här studien utgår från kvalitativ metod för att genom intervjuer med både brukare och personal studera hur de ser på stödet som ges på serviceboenden. Syftet med studien är således att få mer kunskap och ökad förståelse om hur personer med lindrig utvecklingsstörning ser på det stöd som personalen ger, samt hur personalen ser på sitt sätt att möta deras behov. Studien omfattar fyra brukarintervjuer och fem personalintervjuer.   Resultatet visar på positiva sidor av stödet, där personalen ser en glädje i att ge stöd till brukarna. Dock uttrycker både brukare och personal att de upplever att brist på tid påverkar det stöd som ges. Personalen uttrycker även att en viss kontroll från deras sida ibland behövs. Samtidigt upplever brukarna att de inte alltid får vara delaktiga och bestämma kring beslut som tas om dem och deras stöd. Studiens slutsatser visar att trots att personal vill att brukarna ska må och ha det så bra som möjligt, har de en syn som styrs av egna uppfattningar om hur ett vardagsliv ska se ut. De strukturella förutsättningarna som har framkommit i resultatet, bidrar även till att serviceboendena får institutionella drag och det påverkar stödet som brukarna får.

The aim of this study was to acquire a greater understanding and knowledge about how care staff at houses with special services for people with intellectual disabilities think and work (handle situations) regarding sexuality. To achieve our goal we carried out nine semi structured interviews using an interview guide. These interviews took place in two different communities in southern Sweden. The theoretical perspectives that were used to analyze the result were Sense of Coherence, Scope of action and Normalization. The result showed that the staff considered sexuality a part of their work and a natural subject to talk about. However they found some subjects harder to discuss, for example sexual abuse. The only time the subject was discussed was when the residents approached the staff themselves. The staff believed that treating the residents with respect and preserving their integrity was very important. Another consideration was that the residents should be able to decide as many things as possible in their life. The staff also wanted to explain sexuality as a meaningful part of life. There were differences in how much support the staff received from their employer. An essential support for the staff was their colleagues. Guidance meetings and other professionals, for example nurses were also supportive. There were differences in how much education the staff received regarding sexuality. They concluded that their actions were based on their own perspective. They did not feel the need to further educate themselves regarding sexuality but thought that it would be interesting and useful.

This study examines how the staff at a serviced housing for persons with developmental disabilities understands and manage their professional roles, and how they interact with the users. The material consists mainly of participant observation and interviews with duty personnel. The study has an existentialist/phenomenological framework and describes how personnel perceived their work situation as problematic and how this affected the staff's way of relating to and interact with the users. There was instances in which the staff exercised power over the users. The thesis also shows how the staff's jointly designed practical routine had compromising effects on the ethical principles they highlighted as important to follow in the interviews. The study shows that it is possible to understand the gap between the staff's ideals and practices based on their efforts to establish security, continuity and predictability in a situation that was perceived as unsafe.