<p>Different abilities are of importance to pragmatics, there among hearing. Hearing impairment can affect language development and also pragmatic ability. The aim of the present paper was to study the pragmatic ability in terms of request for clarification in children with Hearing Impairment (HI) in conversation with children with no known hearing impairment, henceforth normally hearing (NH). The present study also describes requests for clarification sequentially in detail, and also highlights points where there may be observable differences between children with and without hearing impairment. Eight conversational pairs consisting of one child with HI and one NH child were studied. Children’s Communication Checklist (CCC) was filled out by the parents and teachers of the children with HI in order to complement the description of the pragmatic ability in children with HI. Conversation Analysis was used in order to make the study of interaction as open-minded as possible. The conversation extracts were grouped according to task or non-task oriented interaction based on the activities that occurred.</p><p>The results of the present study showed that the children with HI and NH both used non-specific and specific requests for clarification, and that these types of requests were used in both task and non-task oriented interaction. Children with HI used the non-specific request "sorry?" to greater extent in the extracts than children with NH did. In general, no differences in occurrence of specific requests were seen between children with HI and children with NH. As regards to what happened before and after requests for clarifications, no distinct differences could be established between children with HI and children with NH. In conclusion, it is not certain if and how a hearing impairment have affected the pragmatic ability, although tendencies in the conversation extracts indicated that hearing impairment sometimes affected the interaction.</p> / <p>Pragmatik är beroende av många förmågor, däribland hörseln. En hörselnedsättning kan ha inverkan på den språkliga utvecklingen och även den pragmatiska förmågan. Syftet med föreliggande arbete var att studera den pragmatiska förmågan gällande begärande om förtydligande hos barn med hörselnedsättning (HNS) i samtal med barn utan känd hörselnedsättning, hädanefter normalhörande (NH). Studien ämnade belysa begäranden om förtydligande i sekventiell analys, samt om skillnader mellan barn med HNS och NH kunde ses. Åtta samtalspar bestående av ett barn med hörselnedsättning och ett barn med normal hörsel studerades. Children’s Communication Checklist (CCC) fylldes i av föräldrar och lärare till barnen med HNS för att utgöra ett komplement i beskrivandet av den pragmatiska förmågan hos barnen med HNS. Conversation Analysis användes för att på ett så öppet sätt som möjligt studera interaktionen och se vilka fenomen som förekom. Samtalsutdragen delades in efter uppgiftsorienterade respektive icke-uppgiftsorienterade samtal beroende på vilka aktiviteter som förekom.</p><p>Resultaten av föreliggande studie visade att barnen med HNS och NH använde sig av både icke-specificerade och specificerade begäranden om förtydligande, och att dessa användes i både uppgiftsorienterat och icke-uppgiftsorienterat samtal. Barnen med HNS använde i större utsträckning det icke-specificerade begärandet "va" i utdragen än vad barnen med NH gjorde. Generella skillnader gällande specificerade begäranden kunde inte ses mellan barn med HNS och barn med NH. Inga tydliga skillnader kunde konstateras mellan barn med HNS och barn med NH gällande vad som föregick respektive följde efter begärandena om förtydligande. Slutligen visades att det inte säkert kan sägas om och hur en hörselnedsättning påverkat den pragmatiska förmågan, även om tendenser i samtalsutdragen indikerar att hörselnedsättningen kan ha inverkat på interaktionen.</p>

Different abilities are of importance to pragmatics, there among hearing. Hearing impairment can affect language development and also pragmatic ability. The aim of the present paper was to study the pragmatic ability in terms of request for clarification in children with Hearing Impairment (HI) in conversation with children with no known hearing impairment, henceforth normally hearing (NH). The present study also describes requests for clarification sequentially in detail, and also highlights points where there may be observable differences between children with and without hearing impairment. Eight conversational pairs consisting of one child with HI and one NH child were studied. Children’s Communication Checklist (CCC) was filled out by the parents and teachers of the children with HI in order to complement the description of the pragmatic ability in children with HI. Conversation Analysis was used in order to make the study of interaction as open-minded as possible. The conversation extracts were grouped according to task or non-task oriented interaction based on the activities that occurred. The results of the present study showed that the children with HI and NH both used non-specific and specific requests for clarification, and that these types of requests were used in both task and non-task oriented interaction. Children with HI used the non-specific request "sorry?" to greater extent in the extracts than children with NH did. In general, no differences in occurrence of specific requests were seen between children with HI and children with NH. As regards to what happened before and after requests for clarifications, no distinct differences could be established between children with HI and children with NH. In conclusion, it is not certain if and how a hearing impairment have affected the pragmatic ability, although tendencies in the conversation extracts indicated that hearing impairment sometimes affected the interaction. / Pragmatik är beroende av många förmågor, däribland hörseln. En hörselnedsättning kan ha inverkan på den språkliga utvecklingen och även den pragmatiska förmågan. Syftet med föreliggande arbete var att studera den pragmatiska förmågan gällande begärande om förtydligande hos barn med hörselnedsättning (HNS) i samtal med barn utan känd hörselnedsättning, hädanefter normalhörande (NH). Studien ämnade belysa begäranden om förtydligande i sekventiell analys, samt om skillnader mellan barn med HNS och NH kunde ses. Åtta samtalspar bestående av ett barn med hörselnedsättning och ett barn med normal hörsel studerades. Children’s Communication Checklist (CCC) fylldes i av föräldrar och lärare till barnen med HNS för att utgöra ett komplement i beskrivandet av den pragmatiska förmågan hos barnen med HNS. Conversation Analysis användes för att på ett så öppet sätt som möjligt studera interaktionen och se vilka fenomen som förekom. Samtalsutdragen delades in efter uppgiftsorienterade respektive icke-uppgiftsorienterade samtal beroende på vilka aktiviteter som förekom. Resultaten av föreliggande studie visade att barnen med HNS och NH använde sig av både icke-specificerade och specificerade begäranden om förtydligande, och att dessa användes i både uppgiftsorienterat och icke-uppgiftsorienterat samtal. Barnen med HNS använde i större utsträckning det icke-specificerade begärandet "va" i utdragen än vad barnen med NH gjorde. Generella skillnader gällande specificerade begäranden kunde inte ses mellan barn med HNS och barn med NH. Inga tydliga skillnader kunde konstateras mellan barn med HNS och barn med NH gällande vad som föregick respektive följde efter begärandena om förtydligande. Slutligen visades att det inte säkert kan sägas om och hur en hörselnedsättning påverkat den pragmatiska förmågan, även om tendenser i samtalsutdragen indikerar att hörselnedsättningen kan ha inverkat på interaktionen.

Ett flertal studier har undersökt användandet av olika typer av efterfrågan om förtydligande i en referentiell kommunikationsuppgift. Bland annat har skillnader i kommunikationsstrategier mellan barn med cochleaimplantat och normalhörande barn påvisats. Syftet med föreliggande studie var att undersöka huruvida kommunikationsstrategier skiljer sig åt i en referentiell kommunikationsuppgift hos barn med lindrig till måttligutvecklingsstörning och en mentalt åldersmatchad kontrollgrupp. Vidare syfte var att undersöka hur barn med lindrig till måttlig utvecklingsstörning reagerar vid kommunikationssammanbrott, när personen inte har tillgång till en specifik referent. Studien har också undersökt vokabulär hos de båda grupperna och om detta har någon betydelse för vilka kommunikationsstrategier de väljer. I studien ingick två grupper. Den ena gruppen bestod av personer med utvecklingsstörning som har en kronologisk medelålder på 14:9 år, och kontrollgruppen bestod av barn utan utvecklingsstörning med en kronologisk medelålder på 7:8 år. Båda grupperna hade en mental medelålder på 8:6 år. Barnets kommunikativa strategier skattades av logopedstudenter i en referentiell kommunikationsuppgift och ordförrådsdelen i WISC-IV användes för att kunna jämföra ordförråd. Då idén till föreliggande studie föddes ur Ibertsson et al. studie från 2009 Deaf teenagers with cochlear implants in conversation with hearing peers har samma typer av efterfrågan om förtydligande använts som utgångspunkt i analys. Resultaten visade att personer med utvecklingsstörning kan skilja sig i användandet av olika typer av efterfrågningar från en mentalt åldersmatchad grupp. Vissa typer av efterfrågningar korrelerade signifikant med varandra i högre grad inom kontrollgruppen än inom målgruppen. Prestation på ordförrådstestet skiljde sig inte signifikant mellan grupperna. I jämförelse mellan medelpoäng på ordförrådstestet och typ av reaktion, som visar ordförrådets betydelse för hur personerna reagerar på den utbytta referenten, återfanns ett signifikant resultat i målgruppen. / Several studies have investigated the use of different types of requests for clarification in a referential communication task. The purpose of this study was to examine whether communication strategies differs between children with developmental disabilities and mental age matched peers in a referential communication task, and how the children react to a communication breakdown. We tested vocabulary to see if vocabulary correlates with different types of requests for clarification. Our study included two groups. One group consisted of people with development disabilities with chronological mean age of 14:9 years. The other group consisted of mental age matched children with no development disabilities. The mental mean age of both groups was 8:6 years. The children’s communicative strategies were assessed in a referential communication task. The vocabulary was examined with the vocabulary subtest of WISC-IV. Our results indicate that children with mental disabilities differ from mental age matched peers in the use of types of requests for clarification in this study. Different types of requests correlates with each other in both groups. This indicates that the persons in the groups use different strategies in solving the task. The vocabulary was not different between the groups.

Referentiell kommunikation innebär att kunna delge andra information så att de förstår, samt att själv förstå när man lyssnar och även att vara medveten om när man själv inte har förstått (Sonnenschein &amp; Whitehurst, 1984). Genom en referentiell kommunikationsuppgift har lyssnaregenskaper inom referentiell kommunikation undersökts hos ungdomar med lindrig till måttlig utvecklingsstörning, samt en mentalt åldersmatchad kontrollgrupp. Snabb benämning (Rapid Automatized Naming) av enstaviga och flerstaviga ord har också testats, och huruvida samband mellan resultat i kommunikationsuppgiften och snabb benämning föreligger. För att mäta referentiella lyssnarförmågor har olika typer av efterfrågningar studerats, det vill säga hur individen uttrycker sig för att efterfråga mer information. Resultatet visar att kontrollgruppen producerar signifikant fler av efterfrågningstyperna begäran av utökad information och kontrollfrågor. Båda grupperna var mycket heterogena i kommunikationsuppgiften vad gäller antalet efterfrågningar hos varje individ. I målgruppen återfanns ett signifikant samband mellan efterfrågningstypen aningen-eller-frågor och långsam benämningshastighet av enstaviga ord. En klinisk implikation av resultatet i studien är att en del individer i målgruppen skulle kunna gynnas av träning i referentiell kommunikation.