Compared to adults, children are less effective at designing their utterances to suit the informational needs of their audience. This listener-catering behaviour, known as audience design, has been hypothesized to rely on domain general cognitive mechanisms, such as working memory and cognitive flexibility. Considering that adolescence is an important period of sociocognitive growth, research on the development of audience design beyond childhood is surprisingly scant. The aim of this study was to trace the development of audience design in early and middle adolescence, and test its reliance on cognitive control function. Participants (11–12 and 15–16 years) performed two tasks assessing (1) the ability to adjust referential expressions to inferred knowledge of hearers and (2) cognitive control function. The findings suggest that the ability to take into account the informational needs of listeners during utterance formation develops considerably between early and middle adolescence. Although performance on both tasks was higher in the middle adolescent group, the study provides no evidence for a reliance of the measured audience design behaviour on cognitive control function. Future research should aim to determine whether the development of audience design in adolescence is facilitated by an increased efficacy of knowledge state attribution processes. / Förmågan att anpassa sina yttranden efter samtalspartnerns behov är mindre utvecklad hos barn än hos vuxna. Beteendet att ackommodera lyssnaren vid yttrandeformulering benämns ofta som mottargaranpassning. Mottagaranpassning i konversation har föreslagits vara avhängig exekutiva funktioner, såsom arbetsminne och kognitiv flexibilitet. Med tanke på att ungdomsåren är en viktig period för social och kognitiv mognad har anmärkningsvärt lite forskning genomförts på utvecklingen av mottagaranpassning under ungdomsåren. Målet med studien var att undersöka utvecklingen av mottagaranpassning i ungdomsåren och testa dess eventuella avhängighet av exekutiva funktioner. Deltagare (11–12 och 15–16 år) genomförde två tester som mätte (1) förmågan att anpassa referentiella yttranden till lyssnares förmodade omvärldskunskap och (2) exekutiva funktioner. Resultaten indikerar att förmågan att anpassa sina yttranden efter lyssnares förmodade omvärldskunskap utvecklas betydligt under ungdomsåren. Trots att den äldre åldersgruppen presterade bättre på testet som mätte exekutiva funktioner, predicerade inte exekutiva funktioner förmågan att mottagaranpassa referentiella yttranden. Framtida studier bör undersöka huruvida förmågan att tillskriva kunskapstillstånd till andra effektiviseras under ungdomsåren, och således främjar utvecklingen av mottagaranpassning.

No description available.

Referentiell kommunikation innebär att kunna delge andra information så att de förstår, samt att själv förstå när man lyssnar och även att vara medveten om när man själv inte har förstått (Sonnenschein & Whitehurst, 1984). Genom en referentiell kommunikationsuppgift har lyssnaregenskaper inom referentiell kommunikation undersökts hos ungdomar med lindrig till måttlig utvecklingsstörning, samt en mentalt åldersmatchad kontrollgrupp. Snabb benämning (Rapid Automatized Naming) av enstaviga och flerstaviga ord har också testats, och huruvida samband mellan resultat i kommunikationsuppgiften och snabb benämning föreligger. För att mäta referentiella lyssnarförmågor har olika typer av efterfrågningar studerats, det vill säga hur individen uttrycker sig för att efterfråga mer information. Resultatet visar att kontrollgruppen producerar signifikant fler av efterfrågningstyperna begäran av utökad information och kontrollfrågor. Båda grupperna var mycket heterogena i kommunikationsuppgiften vad gäller antalet efterfrågningar hos varje individ. I målgruppen återfanns ett signifikant samband mellan efterfrågningstypen aningen-eller-frågor och långsam benämningshastighet av enstaviga ord. En klinisk implikation av resultatet i studien är att en del individer i målgruppen skulle kunna gynnas av träning i referentiell kommunikation.