A dissertation submitted to the FACULTY OF ARTS in partial fulfillment of the requirements for MASTERS DEGREE IN SOCIAL WORK In the Department of Social Work, University of Zululand, 2009. / This study examined health caregivers’ approach towards the rehabilitation of HIV and AIDS persons in uMhlathuze, from a social work perspective. The study was necessitated in a bid to know the efficacy of the approaches used in rehabilitating HIV and AIDS persons. In generating data for the study, the descriptive method was utilised to gather data through the administration of the questionnaire and interview schedule. A sample of 50 respondents was drawn from three health centres, namely: Ngwelezana Hospital, Richards Bay Clinic and eNseleni Community Health centre, for the questionnaire method. While the interview schedule was administered on 15 respondents on a face-to-face interview, who were also a part of the 50 respondents that answered the questionnaire: 3 respondents from Richards Bay, 6 from eNseleni CHC and 6 from Ngwelezana Hospital. A hypothesis was formulated and tested. The result showed among others, that approaches utilised by health professionals have fared successfully in rehabilitating HIV and AIDS infected persons. The set objectives for the study were also achieved. It is recommended that effort be made towards the overhauling of equipment, facilities and man-power, in the rehabilitation process.

Magister Educationis - MEd / In South Africa and elsewhere all correctional centres offer educational programmes today with the aim of rehabilitating offenders by giving them the opportunity to further their studies and to develop vocational skills. However, reports show that the dropout rate is very high. This study thus explores educators’ perceptions of factors that hinder effective learning in South African correctional centres. It also examines barriers and probes strategies with the aim of finding out how deficiencies may be addressed. To this end the enquiry relied on a qualitative approach using semi-structured interviews with eleven individual educators.

Thesis (MPA.) -- University of Limpopo, 2015 / The study investigated the management of the social reintegration programme in the Department of Correctional Services in Mbombela Municipality, Mpumalanga Province. The role played by the stake holders in the programme and the department in rehabilitating and reintegrating the offenders. The purpose is to evaluate the effectiveness of the programme; social acceptance and the application of skills obtained in the correctional facility as a deterrent to committing a further crime. Section 50 of the Correctional Services Act, 1998 (Act No. 111 of 1998); provide the following mandates; the objectives of the study is amongst others to afford sentenced offenders an opportunity to serve their sentences in a non- custodial manner, to enable persons subject to the programme to lead a specially responsible and crime free life during the period of their sentence and in future, to enable offenders to be rehabilitated in a manner that best keeps them as integral part of society and to enable them to be fully reintegrated into society when they have completed their sentences. The investigation is both qualitative and quantitative whereby; it would be descriptive; analytical, interpretive and evaluative. The findings of this study have shown that the majority of offenders do not lead a crime free life after imprisonment. However, Correctional programmes rendered are designed to equip offenders with skills to lead a responsible life on reintegration and also the level at which other stake-holders are involving themselves in the reintegration of offenders in order to reduce reoffending. The recommendations suggest the following as research findings: • Offenders should be equipped with skills that can make them employable and self-sufficient in the outside world. • Offenders should also be monitored even after hours; there must be no specific time of monitoring. • More resources should be channelled to the programme. • Correctional Services should employ the aid of external service providers in order to equip offenders with skills in the community and reduces the chances of reoffending. • External stake-holders should continue rendering programmes to ex-offenders who exited the system.

Syfte: Att beskriva och kartlägga arbetsterapeutiska interventioner för vuxna med ME/CFS och betydelsen för aktivitetsbalans. Metod: För att besvara syftet så utfördes en litteraturöversikt som inkluderar kvalitativa studier, kvantitativa studier och litteraturstudier, totalt åtta studier. Resultat: Arbetsterapeutiska interventioner har många fördelar som visar att arbetsterapi som används i rehabilitering har betydelse för vuxna med ME/CFS i det dagliga livet på olika sätt. Att aktiviteter skulle delas upp i relation till klientens aktivitetsnivåer och energinivåer synliggjordes. Individuell intervention som Pacing strategier och Gruppintervention som Gruppbaserad self-managementprogram kan användas som arbetsterapeutiska verktyg för diagnosgruppen ME/CFS och har betydelse för aktivitetsbalans. Det framkommer att kortsiktiga individuella interventioner kan vara kan vara effektiva och att Gruppbaserad self-managementprogram visar inga långvariga effekter. Slutsats: Uppsatsen visar fördelar att tillämpa Pacing som copingstrategi inom arbetsterapi för klienter med ME/CFS. Pacing strategier kan vara ett betydelsefullt arbetsterapeutiskt verktyg eftersom klienterna behöver strategier till att bespara sina energinivåer för meningsfulla aktiviteter. Pacing strategier visar ge goda effekter och beskrivs vara den säkraste intervention för klienter med ME/CFS. Pacing möjliggör för klienterna att uppnå aktivitetsbalans i vardagen. Arbetsterapeutisk gruppintervention som Gruppbaserad self-managementprogram kan vara en del av den arbetsterapeutiska rehabiliteringen av klienter med ME/CFS. Gruppbaserade self-managementprogram är funktionellt inom primärvården, vilket uppskattades av klienterna eftersom det möjliggör klientträffar med andra med samma diagnos. Genom gruppinterventionen har klienterna lärt sig att använda Copingstrategier och arbeta med sin acceptans. Gruppinterventionen resulterade att klienter lärde sig att undvika överansträngning, lärde sig att förändra levnadsvanor, energibesparing vilket kan stödja klienterna. Resultatet visar att efter genomförd gruppintervention är det betydelsefullt för klienter att hålla kontakten och skapa nätverk mellan klienterna. Arbetsterapi och arbetsterapeuten har betydelse för rehabiliteringen av klienter med ME/CFS och för deras aktivitetsbalans i dagliga livet. Det är viktigt att ta hänsyn till klientens uppfattningar, värderingar och synpunkter i relation till klientens diagnos. Ett dåligt bemötande och omhändertagande i hälso-och sjukvården kan påverka rehabiliteringen negativt. Det är betydelsefullt att arbetsterapeuten respekterar och har kunskapen om diagnosens pendlande symtom i samband med rehabiliteringsinsatser och interventioner. Det finns ett behov och efterfrågan om vidare forskning inom området, eftersom det är ett begränsat område gällande arbetsterapi och arbetsterapeutens betydelse i rehabilitering för klienter med ME/CFS som kan främja aktivitetsbalans.