Thesis (M.S.)--University of Michigan, 1972.

Thesis (M.S.)--University of Michigan, 1983.

Thesis (M.S.)--University of Michigan, 1987.

Thesis (M.S.)--University of Michigan, 1987.

Thesis (M.S.)--University of Michigan, 1983.

Thesis (M.S.)--University of Michigan, 1972.

Syftet med denna studie var att öka kunskapen om barn med hörselnedsättning och deras vänskapsrelationer. Utifrån tre frågeställningar undersöktes hur barn med hörselnedsättning beskriver vänskap och hur denna påverkas av deras hörselnedsättning. Vidare undersöktes om relationerna mellan barnen var jämlik eller hierarkisk. Metod för datainsamling var samtalsintervju med öppna frågor och följdfrågor för att få fatt i barnens uppfattningar. Sju intervjuer av barn med hörselnedsättning som gick i hörande eller hörselklass analyserades. Intervjusvaren granskades inom ramen för Janson (2002) och Frønes (1995) teorier om hur människors relationer till varandra som antingen hierarkiska eller jämlika.  Studiens resultat visar att barn med hörselnedsättning har olika uppfattningar om hur hörselnedsättningen påverkar en vänskapsrelation. En god vän beskrev barnen som någon att ha kul med, att prata med och någon att umgås med. Barnen lekte främst med hörande vänner, endast två av barnen hade döva eller barn med hörselnedsättning som vänner. Barnen beskrev att de hittade vänner antingen via skolan eller via vårdnadshavarnas kontakter. De hittade också vänner i närområdet, genom olika fritidsaktiviteter eller sociala medier. En del barn ansåg att det var lätt att hitta vänner på fritiden, medan andra ansåg att det var svårt. Barnen i studien beskrev att det tillsammans med sina vänner leker, spelar spel online, rider och går på stan. En del barn ansåg att hörselnedsättningen kunde försvåra deltagande i vissa aktiviteter. Barnen beskrev att det kunde vara svårt att deltaga i lek på grund av att vännerna måste anpassa ljudvolymen, men också att avståndet till kompisarna kunde orsaka problem. En del barn ansåg inte att hörselnedsättningen gav dem problem att deltaga och påverka utan alla får lov att ge förslag på aktivitet. Barnens beskrivningar kunde analyseras som att de i huvudsak skapar jämlika relationer med sina vänner. Barnen i studien har också vänskapsrelationer som kunde analyseras som hierarkiska relationer då barnen beskriver att de inte kunde påverka samspelet på grund av hörselnedsättningen.

Bakgrund:Humor är socialt konstruerat och ett individuellt fenomen. Det har både psykisk och fysisk inverkan på människan. Humor är ett medel för kommunikation mellan individer, och bör användas med stort hänsynstagande för människors olika bakgrund. Målet inom omvårdnad är att främja hälsa och förebygga sjukdom, användningen av humor kan vara ett medel för att uppnå detta inom vården. Syftet med litteraturstudien var att belysa patienters och sjuksköterskors upplevelse av humorns betydelse och användning i vården. Metod:Litteraturstudien har genomförts med inspiration av "innehållsanalys". Med hjälp av denna metod granskades nio kvalitativa artiklar. Resultat:Genomgång och analys av funnen litteratur mynnade ut i sex teman; humor avdramatiserar, humor distraherar, humor som hanteringsstrategi, humor förstärker relationer, humor kan främja gemenskap och humor kan såra. Varje tema har behandlats utifrån både patient- och sjuksköterskeperspektiv så långt det varit möjligt. Konklusion: Humor kan användas för att förstärka mänskliga relationer. Det bidrar till en god stämning och öppnar lättare upp för samspel mellan människor. Hur det används på rätt sätt är svårt att beskriva, då det är synnerligen individuellt. Det enda restriktioner vi funnit är att det inte passar i alla situationer och att det inte kan riktas till vilken person som helst.

Uppsatsens syfte var att belysa relationen mellan sjuksköterska och patient när sjuksköterskan var stressad. För att fördjupa oss i relationens betydelse har vi använt oss av Joyce Travelbees teori kring mellanmänskligheten. Uppsatsen är gjord som en systematisk litteraturstudie där sex artiklar analyserades. Vårt resultat visade att stress påverkade relationen negativt. Våra fynd visade att förmågan att skapa en relation minskade då både sjuksköterskan och patienten skapade en distans till varandra. Sjuksköterskans stress gjorde att hon ändrade sitt fokus i arbetet, patienten mötte då en uppgiftsorienterad sjuksköterska som inte tillgodosåg patientens emotionella behov i relationen. Både sjuksköterskans och patientens personlighet, i stress, visade sig ha betydelse för hur relationen utvecklades. Författarna ansåg att när relationen sattes åt sidan var det även av stor vikt att patientens åtsidosatta emotionella behov synliggjordes. Sjuksköterskan behövde också få förståelse och stöd för hennes stressiga situation, såsom till exempel utbildning i stresshantering. Vi ansåg att det skulle vara av intresse med fortsatta studier kring strategier för sjuksköterskan att hantera stress.

Sammanfattning Syftet med studien är att undersöka idrottares relation till sin coach och idrottares upplevda prestation, hos lagidrottare i ishockey och fotboll, samt att analysera dessa två variablers samband separat för kvinnor och män, då sambandet skulle kunna se olika ut beroende på kön. Frågeställning Finns det ett samband mellan lagidrottarnas relation till sin coach och lagidrottarnas upplevda prestation, hos kvinnor respektive män? Metod Undersökningen gjordes utifrån Vetenskapsrådets forskningsetiska regler. Enkäterna delades ut till sex lag inom idrotterna ishockey och fotboll, totalt 119 enkäter (N=119). Det var tre herrlag (n=61) och tre damlag (n=58). Damlagen var två fotbollslag, ett i Elitettan respektive ett i Division 1 samt ett ishockeylag i Riksserien. Herrlagen var alla ishockeylag varav två lag i HockeyEttan och ett lag i Division 2.  Det är en kvantitativ undersökning med hjälp av en enkät som är sammansatt av två olika instrument: Coach-Athlete Relationship Questionnaire (CART-Q, se Jowett &amp; Ntoumanis 2004, s.245) och Elite Athlete Self-Description Questionnaire (EASDQ, se Felton &amp; Jowett 2012, s.133). Instrumenten mäter idrottarens relation till sin coach och idrottarens upplevda prestation. Resultat Det fanns ett signifikant samband mellan frågorna som handlar om complementarity och den mentala prestationen för kvinnorna. Det fanns inga signifikanta samband mellan relationen (commitment, closeness och complementarity) och prestationen (Färdigheter, fysisk prestation, mentalt prestation och övergripande prestation) för männen.  Slutsats Sambandet mellan complementarity och den mentala prestationen för kvinnorna kan bero på att de har mer förståelse för känslor och ställer andra krav på relationen. Det fanns inget signifikant samband för männen mellan relationen och prestationen, detta kan bero på att det är fler dimensioner än bara relationen till coachen som spelar en viktig roll för prestationen. / <p>Ämneslärarprogrammet, Specialidrott</p>