Med detta kandidatarbete strävar vi efter att utveckla en förståelse och ett intresse för ljuddesignens berättande funktion. Detta strävar vi efter genom att tillämpa ett rhizomatiskt perspektiv i vår designprocess samt försök till att närma oss en icke-linjär designmetodik. Det rhizomatiska perspektivet används som en källa för inspiration, en väg till att finna nya lösningar och verktyg till berättandet. Vårt prövande av ljuddesignen gjordes i en filmproduktion där vi som ljuddesigners gjorde försök till att väva in ljuddesign under hela projektets gång och arbeta proaktivt för att skapa utrymme för vår design. / With this bachelor thesis we seek to expand the understanding and interest of the narrative potential in sound design. We aim to do this by applying a rhizomatic perspective to our design process and attempt to approach a non-linear design method. The rhizomatic perspective is used as a source of inspiration, a way of finding new narrative tools and solutions. The testing of sound design was made in a film production where we, as sound designers, made attempts to weave sound design into the whole course of the project and work proactively to create space for our design.

Vad vi framför är ett alternativ till idealismen och vi bemöter det ideella med relationell ontologi. Vi jämför Peter van Inwagen (2011), Bryan E. Bannon (2011), Achille Varzi (2016), Gil C. Santos (2015) och Robin Durie (2002) för att skapa en förståelse för vad relationell ontologi innebär. Vidare väljer vi att använda Andrew Benjamins (2015) definition för vidare struktur av vår teoretiska metod. Denna konkretisering menar på att vår tillblivelse är skapad utifrån relationer, ett utbyte mellan singulariteter, de punkterna som definierar en artefakt eller ett fenomen. Vidare analyserar vi analog skissteknik och applicerar den analysen och dess beståndsdelar på digitala tekniker som bildredigering och 3D modellering i vad vi kallar den Rhizo – Singulär analys som process metoden. Vad vi får ut är ett alternativt sätt att skapa vilket vi väljer att definiera som relationell avbildning, med detta utmanar vi idealismen och de ideella mönsterbilderna (Ohlsson, 2013). Med andra ord att vi förhåller oss till en öppenhet och de förvrängningar inom sinnes – världen utifrån Aristoteles och estetiken enligt Danius, Sjöholm, & Wallenstein (2012). Vi diskuterar de val som vi gör i designprocessen och fortsätter att argumentera för öppna förhållningssätt och förståelse som vi hämtar och jämför från Benjamin (2015) och Deleuze & Guattaris (1987) rhizomen. Undersökningen och den metoden vi skapar kan bli förstådd samt tillämpad i flertalet variationer. Slutgiltligen att den teoretiska metoden växer och förändras utav personer i en plural händelse vilket är Rhizo - Singulär analys som processmetoden. / We present an alternative to idealism and we meet the ideal with the concept of relational ontology. We compare Peter van Inwagen (2011), Bryan E. Bannon (2011), Achille Varzi (2016), Gil C. Santos (2015) and Robin Durie (2002) to create an understanding for what relational ontology is or could be. We choose Andrew Benjamin's (2015) definition to structure our theoretical method. This concretization means relations are fundamental for our becoming as people and objects. Relations are an exchange between singularities, the points which define an artefact or a phenomenon. Continually we analyze sketching techniques and apply that analysis and its components on digital techniques as photo editing and 3D modeling in what we call the Rhizo – Singular analysis as a process method. What we get from doing this is an alternative way of creating which we choose to define as a relational imaging, with this we challenge the idealism and the ideal pattern images (Ohlsson, 2013). In other words we approach to a openness and the material worlds distortions from Aristoteles and the aesthetics of Danius, Sjöholm, & Wallenstein (2012). We discuss the choices that we have made in the design process. We continue to argue for the open approach, the understanding which we gain and compare from Benjamin (2015) as well as Deleuze & Guattari’s (1987) rhizome. In other words the research, it's methods themselves can be understood and be applied in several variations. Finally the theoretical method grows and changes by people in a plural event that is Rhizo - Singular analysis as a process method.