Denna uppsats kretsar kring att pröva hur en av de främsta företrädarna för den realistiska skolan, förklarar de amerikanska anfallen mot Afghanistan (2001) och Irak (2003). Hans namn är Robert Kagan och uppsatsen syftar till ge en realists tolkning till varför USA handlade som man gjorde. Man måste därför försöka uppfatta världen utifrån USA:s horisont och försöka tolka samt sätta sig in i den amerikanska positionen på den internationella arenan. Problemformuleringarna kretsar kring att få insikt i grundstenarna i Kagans teori, samt hur Kagans grundsyn skiljer sig gentemot den idealistiska. Vidare hur USA:s militära styrka, enligt Kagan, påverkar dess beteende på den internationella arenan, men även hur Kagan ser på USA:s kommande globala engagemang. Robert Kagans bok Om paradiset och makten USA och Europa i den nya världsordningen kommer att utgöra fundamentet i studien. I boken kretsar bl.a. Kagans resonemang kring att USA och Europa distanserar från varandra, men även kring militär styrka. Därför ger boken oss en väldigt bra bild av USA:s position på den internationella arenan. Kagans resonemang vävs sedan ihop med kritik, realism, idealism och geopolitik. Slutsatsen blir att grundstenarna i Kagans resonemang återfinns i den s.k. realismteorin, men även till viss del i geopolitiken. Han sätter stor vikt vid militära medel och ser staterna som de mest betydelsefulla aktörerna, samt ser världen som allmänt hotfull. Han realistiska resonemang grundas på amerikanska spelregler och ledarskap på den internationella arenan. Skillnaden mellan Kagans grundsyn och den idealistiska bottnar främst i idealisternas fokusering på integration mellan stater. Vidare att de sätter tilltro till internationell rätt, samt har ett mer multilateralt förhållningssätt till omvärlden. Kagan menar vidare att starka stater är mer villiga att använda tvång och hot i internationella relationer. De bedömer dessutom hot och risker annorlunda jämfört med svagare stater. Enligt Kagan beter sig USA som en internationell sheriff på den globala arenan och beteendet bottnar i militär styrka. Vidare anser Kagan att USA har haft samma kurs i flera århundraden. USA har expanderat in i Europa och Asien och aldrig dragit sig tillbaka. Man hade redan före den 11 september 2001 fokuserat på Kina som motspelare. Dessutom, menar Kagan, att USA varit villiga att satsa på ny militär teknik, vilken kan förändra krigföringen. Han skriver även att både Clinton och Bushadministrationen varit grundade på att USA är en nödvändig nation, samt att amerikaner vill beskydda och sprida det liberala systemet i världen.

<p>The polar ice in the Arctic is melting resulting in new opportunities for the Arctic states to extracting vital resources and to find new shorter transport routes. Two of the largest actors who both presently have published polices towards the Arctic region is the EU and the US. This work firstly aims to offer a descriptive view of the EU and the US’ polices towards the Arctic region. Secondly, investigate the documents quantitatively and qualitatively to show weather the EU and US policies are featured by ‘hard power’ or ‘soft power’ by the research of Joseph S. Nye Jr. to find out if Robert Kagan’s hypotheses that the EU mainly use ‘soft power’ and that the US mainly use ‘hard power’. The findings showed that Kagan in this case was right about the EU and the use of ‘soft power’ but that the US mainly uses ‘soft power’ politics in their Arctic policy.</p>

The polar ice in the Arctic is melting resulting in new opportunities for the Arctic states to extracting vital resources and to find new shorter transport routes. Two of the largest actors who both presently have published polices towards the Arctic region is the EU and the US. This work firstly aims to offer a descriptive view of the EU and the US’ polices towards the Arctic region. Secondly, investigate the documents quantitatively and qualitatively to show weather the EU and US policies are featured by ‘hard power’ or ‘soft power’ by the research of Joseph S. Nye Jr. to find out if Robert Kagan’s hypotheses that the EU mainly use ‘soft power’ and that the US mainly use ‘hard power’. The findings showed that Kagan in this case was right about the EU and the use of ‘soft power’ but that the US mainly uses ‘soft power’ politics in their Arctic policy.

Neoconservatism has long had a tenuous relationship with International Relations theory. Despite an abundance of explanatory material and its influence in US foreign policy, few works in IR have attempted to build a stand-alone theory out of it. Furthermore, previous work on the topic has resulted in an under-developed and poor understanding of the movement’s core ideas. The thesis redefines neoconservatism as a trifecta of i) a set of explanatory ideas on world politics, ii) an approach to foreign policy, and iii) an ideology that stems from the European Enlightenment, all the way to the present day. Using this expanded conceptualization, the thesis builds a theory out of what can broadly be considered an ideology. The theory takes the form of an ideal-type construct and emphasizes hegemony in the international system. It offers an explanation for the causes of alliances, as well as regional and systemic conflicts. The theory also adopts a prescriptive function and offers an account of foreign policy analysis. It is highly recommended that the assumptions of the theory that are laid out here be tested in future work.