Att använda berättelser som undervisningsmetod är ingen nyhet i skolan. Däremot har metoden, av tradition, inte varit så vanlig i NO-undervisningen. På senare tid lyfts, i såväl skoldebatt som forskning, elevers svårigheter med begreppsutveckling i de naturvetenskapliga ämnena. En orsak till problemen, menar många, är att elever inte finner naturvetenskapen meningsfull. StoryTelling är ett undervisningsmaterial och ett arbetssätt uppbyggt kring historiska berättelser kring ett naturvetenskapligt innehåll. Läraren gestaltar till exempel en historisk forskare och i rollen som forskaren berättar hen om sitt arbete. Det primära syftet med StoryTelling är att beskriva naturvetenskapernas karaktär. Jag blev dock intresserad av att undersöka om berättelserna också skulle kunna bidra till att utveckla elevernas begreppsförståelse. Detta har jag i den här studien undersökt genom att berätta berättelsen från materialet i en mellanstadieklass. Jag utgår i min studie från Egans teori om hur "romantic understanding" kan stödja kognitiv utveckling från en konkret och kontextberoende förståelse av omvärlden till naturvetenskapliga, generella förklaringsmodeller. Jag har filmat fyra elevgruppers diskussioner om vakuum och tryck före och efter att jag berättade en berättelse där jag iklädde mig rollen som Otto von Guericke. Gruppdiskussionerna har analyserats utifrån gruppernas användning av nya begrepp och förklaringar samt nya gester och bildliga uttryck. Samtliga grupper förändrar, i större eller mindre utsträckning, sina förklaringar kring vakuum efter att ha tagit del av min berättelse. En del grupper använder också gester och bildliga uttryck från berättelsen under sina diskussioner. Resultaten indikerar att StoryTelling kan vara ett stöd för att utveckla elevers begreppsförståelse i naturvetenskap.