Cette recherche vise la description et l’explication des différentes classifications concernant le verbe russe, partie du discours la plus vaste et la plus difficile à organiser dans cette langue, de par ses nombreuses catégories et un système compliqué de conjugaison, ce qui a pour conséquence une multiplicité de propositions, au cours des siècles, tentant de maîtriser cette complexité. Ces tentatives diffèrent selon les idées dominantes de l’époque : par le choix de l’objet (slavon, vieux russe…), le point de vue jugé pertinent (diachronique, synchronique, logique…), le critère linguistique adopté (morphologique, sémantique…) et donc par les méthodologies dépendant de ces options théoriques, chacune révélant des faits nouveaux (telle la découverte de l’aspect) mais du même coup une complication supplémentaire pour le classement, et donc des difficultés accrues dans l'acquisition ou l'apprentissage du système verbal russe. Notre objectif est double : saisir pourquoi les classifications existantes aboutissent à des modèles trop complexes pour être enseignés tels quels, et déterminer le point de vue à adopter pour pallier le problème pédagogique : notre hypothèse est d’intégrer le critère de la fréquence (jamais pris en compte jusqu’ici). / This research concerns the description and explanation of various classifications of Russian verbs, which constitute the largest and most difficult-to-organise part of speech in the Russian language due to the numerous categories and the complicated system of conjugation which have led, over the centuries, to numerous propositions attempting to master this complexity. These attempts differ, according to the dominant ideas of each epoch: in the choice of the objective (Slavonic, Old Russian...), the viewpoint judged pertinent (diachronical, synchronical, logical...), the linguistic criterion adopted (morphological, semantic...) and therefore by the methodologies dependant on these theoretical options, each one revealing new facts (such as the discovery of the aspects), but at the same time becoming an extra complication for a classification and therefore adding more difficulties for acquiring or learning the Russian verb system. Ours is a double objective : to grasp why the existing classifications lead to models that are too complex to be taught as is, and to determine the proper viewpoint from which to remedy the pedagogical problem (which has never been taken into account so far).

Syftet med denna uppsats är att jämföra två kinesiska översättningar av den ryska novellen Damen med hunden av Anton Pavlovitj Tjechov och identifiera översättningsstrategier som används i de kinesiska versionerna. Den ena kinesiska översättningen är gjord av Ru Long under andra halvan av 1900-talet. Den andra versionen översattes av Tong Daoming år 2016. Jämförelsen görs med en empirisk studie som baserar sig på en tabell med insamlade ryska verb och dess kinesiska översättningar, som sedan vidare analyseras i uppsatsen. Kapitlet om översättningsstrategier om icke-ekvivalens på ordnivå i Mona Bakers bok In Other Words – a coursebook on translation utgör den teoretiska grunden för analysen. Uppsatsens frågeställningar handlar om antalet verb översatta med en fullgod motsvarighet på kinesiska och översättningsstrategier som används i de icke-exakt översätta verben i de två olika kinesiska versionerna. Resultaten av studien visar att många av de ryska verben översätts med en exakt kinesisk motsvarighet. Vidare visar resultaten att sex av åtta av Mona Bakers översättningsstrategier används i samtliga jämförda kinesiska versionerna. Den mest använda strategin i Ru Longs version är Omskrivning med ett relaterat ord, medan Tong Daoming föredrar strategin Översättning till ett kulturellt substitut i sin utgåva.