Kapprustningen och militariseringen av rymden legitimerar och aktualiserar etablering av småstaters förmåga till rymdmakt. Vetenskapliga teorier är främst centrerade till stormakter, vilket skapar behov av forskning om småstaters förmåga att etablera rymdmakt. Sverige planerar för upprättande av militära förmågor i rymddomänen, men kunskapen om Sveriges samlade förmåga att utöva rymdmakt framstår som odefinierad. Studien syftar till att skapa förståelse för Sveriges förutsättningar att utöva rymdmakt. Genom en teorikonsumerande ansats, analyseras Sverige med en kvalitativ textanalys för att besvara frågeställningen: Hur kan svensk rymdmakt förstås utifrån James Obergs rymdmaktsteori? Resultatet påvisar att Sverige har tillgångar och förmågor inom samtliga av Obergs tio element för rymdmakt. Svensk rymdmakt består övervägande av civila tillgångar och förmågor och anses delvis sakna politisk styrning av militära rymdförmågor. Genom samnyttjande av civila och militära system kan svensk rymdmakt utövas i syfte att uppnå diplomatiska, civila och militära syften samt projicera svenska nationella mål i internationella forum.

Det allt mer självklara beroendet av rymden som arena för maktutövande för att omhänderta nationella säkerhetsintressen har inneburit att rymdmakt har blivit ett lika vedertaget begrepp som sjömakt, landmakt och luftmakt. Den teknologiska utvecklingen har gjort rymden tillgänglig för allt fler stater under senare år och en stor del av de grundläggande förmågorna och militära förbands uppträdande är idag beroende av system som förlitar sig på rymdbaserade tjänster. Tidigare forskning inom utövande av rymdmakt, och dess påverkan på försvarsstrategier, har till största delen haft fokus på stormakter och mellanstora stater emedan endast en mycket liten del har fokuserat på småstater vilket gör detta område till en empirisk forskningslucka. Denna studie undersöker hur småstater omsätter denna nya och förmodat ökade förmåga att utöva rymdmakt i sin försvarsstrategi. Detta sker genom en explorativ diskursanalys på rymdmakt inom ramen för Sveriges försvarsstrategi för att därigenom identifiera hur denna form av maktutövande omhändertas av Sverige som småstat. Studiens resultat visar att Sveriges försvarsstrategi strävar efter att rymden fortsatt ska användas för fredliga syften och att rymdmakt i första hand appliceras som en understödjande förmåga där tillgång till de system vi behöver i rymden säkerställs genom samarbeten.

The escalating technological advancements within the space sector creates new national security threats as both military and commercial actors now inhibit the space domain. By developing a separate branch within a nation's military, these kinds of new threats can be handled. However, not all countries develop a space branch. This study describes two separate cases, Sweden who has the possibility yet does not have a space force and France who has both the possibility and a military branch focused on the space domain. The findings show that Sweden's political leaders approach militarisation of space differently than France who has a historically strong political vision of space power. In order to achieve space power, this study indicates that a nation needs both vision as well as possibilities. As a result of these findings, and for future studies within the same area, a proto theoretical framework has been designed to categorize a nation based on its visions and possibilities for space power.