Hur mycket uppdragstaktik är det inom stridsflyget i Försvarsmakten? Om Flygstaben bestämmer vem som gör vad och varför, känns det mer som direktstyrning. Med denna frågeställning påbörjades min undersökning om Flygvapnets orderstruktur och hur den ser ut. Problemet ligger i att uppdragstaktiken får stå oemotsagd idag och att alla förväntas följa den. Det anses fult att ge order och därmed inskränka på den underställdes frihet till egen kreativitet. För att kunna analysera orderstrukturen inleddes en teorigenomgång syftandes till att klargöra de olika begreppen uppdrags- och ordertaktik. Båda begreppen har sina för- och nackdelar och teorin visar också att de överlappar varandra till del. En modell skapades och användes sedan vid jämförelse mellan vad Flygvapnets taktiska reglemente förespråkar och vad personalen på olika nivåer anser. Genom att jämföra teori med verklighet skulle studien utvisa om och hur uppdragstaktik används inom stridsflyget. Resultatet i studien påvisar att uppdragstaktik används inom Flygvapnet men att begreppet tolkas på lite olika sätt beroende på var i organisationen du befinner dig. Även om den som ger en order anser att den är av direkt karaktär, kan den av mottagaren ses som uppdragstaktik ändå. Så länge den som utför uppgiften finner att den har frihet, till någon del av lösandet, är det inom ramen för vad studien anser vara uppdragstaktik.

Kapprustningen och militariseringen av rymden legitimerar och aktualiserar etablering av småstaters förmåga till rymdmakt. Vetenskapliga teorier är främst centrerade till stormakter, vilket skapar behov av forskning om småstaters förmåga att etablera rymdmakt. Sverige planerar för upprättande av militära förmågor i rymddomänen, men kunskapen om Sveriges samlade förmåga att utöva rymdmakt framstår som odefinierad. Studien syftar till att skapa förståelse för Sveriges förutsättningar att utöva rymdmakt. Genom en teorikonsumerande ansats, analyseras Sverige med en kvalitativ textanalys för att besvara frågeställningen: Hur kan svensk rymdmakt förstås utifrån James Obergs rymdmaktsteori? Resultatet påvisar att Sverige har tillgångar och förmågor inom samtliga av Obergs tio element för rymdmakt. Svensk rymdmakt består övervägande av civila tillgångar och förmågor och anses delvis sakna politisk styrning av militära rymdförmågor. Genom samnyttjande av civila och militära system kan svensk rymdmakt utövas i syfte att uppnå diplomatiska, civila och militära syften samt projicera svenska nationella mål i internationella forum.

Great Power and Small State: Perceptions of Germany in Five Swedish Newspapers 1870–1890. During the last decades of the 19th century, a marked shift in Sweden’s foreign and security policy took place. France had for centuries been considered an ally and continued to be regarded as such in spite of Swedish neutrality. Both king Charles XV and his brother and successor, Oscar II, played a central role in creating the foreign policy of Sweden-Norway (united between 1814–1905). Oscar, however, unlike his brother saw Sweden’s future in closer cooperation with Germany. The aim of this study is to examine the Swedish perception of Prussia and Germany in newspapers from the period between 1870 and 1890. A central aspect is the assumption that the views found in these newspapers also reflect the relationship between small states and great powers in general. War between France and Prussia broke out in July 1870. This led to extensive coverage in the press. For the purpose of the study digitized Swedish newspapers from this month available through the homepage of the National Library of Sweden were examined. Five newspapers which most frequently commented on foreign affairs were identified. Based on literature on the subject and random samples among the newspapers a further seven different events of particular importance and of interest to the press were selected. These are as follows: The founding of the German Empire and the peace treaty between Germany and France in 1871, the visit of the Swedish royal couple to Berlin in 1875, events during the year of the three emperors 1888, including a visit by Wilhelm II to Stockholm, and Otto von Bismarck’s resignation as chancellor in 1890. It turns out that during 1870–71 Swedish newspapers generally, with only a few notable exceptions, were very critical against Prussia and Germany. Apart from Sweden’s traditional connection to France this can also be explained by taking into account events during and after the Dano-Prussian war in 1864. The war had created resentment towards Prussia. Scandinavianism, a political movement with the goal of uniting the three Scandinavian countries (sometimes also including Finland), played an important role in several Swedish newspapers around the mid 19th century. Prussia/Germany was now and again even considered as a potential threat to Sweden. According to German press reports during his visit to Berlin in 1875 Oscar II had expressed that he wanted the Swedish and German armies to become brothers in arms. This led to a heated debate but was eventually characterized as a misunderstanding of what the king had actually said.By the end of the 1880s the views in the newspapers regarding Germany had changed considerably. Both Wilhelm I and Bismarck were now even seen as guarantors of peace in Europe. Wilhelm II:s visit to Sweden shortly after his accession to the throne confirmed that relations between the two countries had entered into a new era. The five newspapers came to support the king’s foreign policy – although they remained critical of some aspects of German domestic policy. An emphasis on Sweden’s weak international position and the need for peace feature very prominently in editorials regarding the eight events. This also relates to the small state – great power dichotomy. A distinctive feature can be found in the occasionally expressed conviction that the Scandinavian peninsula, largely surrounded by the sea and on the periphery of Europe, after all was protected by its geographic location

Det allt mer självklara beroendet av rymden som arena för maktutövande för att omhänderta nationella säkerhetsintressen har inneburit att rymdmakt har blivit ett lika vedertaget begrepp som sjömakt, landmakt och luftmakt. Den teknologiska utvecklingen har gjort rymden tillgänglig för allt fler stater under senare år och en stor del av de grundläggande förmågorna och militära förbands uppträdande är idag beroende av system som förlitar sig på rymdbaserade tjänster. Tidigare forskning inom utövande av rymdmakt, och dess påverkan på försvarsstrategier, har till största delen haft fokus på stormakter och mellanstora stater emedan endast en mycket liten del har fokuserat på småstater vilket gör detta område till en empirisk forskningslucka. Denna studie undersöker hur småstater omsätter denna nya och förmodat ökade förmåga att utöva rymdmakt i sin försvarsstrategi. Detta sker genom en explorativ diskursanalys på rymdmakt inom ramen för Sveriges försvarsstrategi för att därigenom identifiera hur denna form av maktutövande omhändertas av Sverige som småstat. Studiens resultat visar att Sveriges försvarsstrategi strävar efter att rymden fortsatt ska användas för fredliga syften och att rymdmakt i första hand appliceras som en understödjande förmåga där tillgång till de system vi behöver i rymden säkerställs genom samarbeten.

The use of air power has become more important in modern warfare, and the ability to use the full potential of air power is significant for a beneficial outcome of conflict. Today’s most established air power theories are developed from a military superpower perspective, leaving a void of knowledge for the smaller air forces. This study intends to find out how the air power advocate Robert Pape’s theory theater air power is applicable to small states and small air forces by testing Pape’s theory against the Six Day War in 1967 and the Georgia War in 2008 and thus contribute to a greater basis for the debate on how the air forces should be used and which role they play in conflict. The result show, in contrast to Pape’s theory, that air superiority is beneficial but not decisive. Instead, the coordination between arms is crucial for high combat efficiency and utilization of airspace. Also, the result shows that operational interdiction is the most efficient course of action for small state to use their air power, particularly if lacking the ability to defeat heavily armoured combat vehicles and battle tanks. Finally, the result clarifies that the air power cannot win conflicts by their own but are a vital contributor to the favourable outcome of conflict.

När totalförsvarets sista delar avvecklades i samband med försvarsbeslutet 2000 försvann den lagerhållning som var viktig vid kris och krig. Detta har medfört att Försvarsmakten och andra krismyndigheter är beroende av det privata näringslivet för att kunna får fram förnödenheter. Samtidigt har näringslivets koncept ändrats från att ha egen lagerhållning till att skapa kostnadseffektiva koncept så som ”Lean – Just In Time”, där eftersträvan är att binda så lite kapital som möjligt i bland annat lagerkostnader. I Försvarsberedningens rapport Värnkraft, Inriktningen av säkerhetspolitiken och utformningen av det militära försvaret 2021-2025, framkommer det att Försvarsmakten och det nya totalförsvaret saknar logistiska förutsättningar. Samtidigt beskrivs det att totalförsvaret och Försvarsmakten skall kunna verka i höjd beredskap med begränsade logistiska flöden under en period på tre månader. Detta innebär att Sverige som nation behöver bygga upp en försörjningstrygghet som kan möta detta krav. Hur kan denna försörjningstrygghet skapas med hänsyn till beroendet av det privata näringslivet och dess avsaknad av egen lagerhållning? Hur skapar andra länder försörjningstrygghet inför kris och krig? Det är just detta som denna undersökning handlar om. Resultatet av undersökningen påvisar att en småstat kan skapa försörjningstrygghet genom frivilliga samarbeten och avtal med det privata näringslivet samt tvingande lagar och förordningar. I undersökningen framkommer det även att av de två undersökta länderna, är det Finlands koncept för försörjningstrygghet som skapar ett proaktivt system som bäst kan hantera begränsade logistiska flöden vid kris och krig.

Mellan åren 1990 och 2009 fördes en politik i Sverige som förändrade försvaret från ett invasionsförsvar till ett insatsförsvar. Samtidigt som invasionsförsvaret monterades ner sökte Sverige sin säkerhet solidariskt med andra stater med vilka Sverige identifierat sig. Våra nordiska grannar Norge, Danmark och Island var medlemmar i NATO, vilket för dem innebar en säkerhetspolitisk trygghet. Sverige och Finland stod utanför och kunde inte ansluta sig då det parlamentariska stödet saknades. I den säkerhetspolitiska utveckling som Rysslands ambitioner skapat i regionen, framför allt från 2009 och framåt, står länder som Sverige utan tillfredställande säkerhetslösning. Ett försvarssamarbete med Finland framstod som ett säkerhetspolitiskt alternativ bland andra. Det finsk-svenska försvarssamarbetet inleddes 2014, men varför just Finland? Vad var de bakomliggande orsakerna till valet av partner? Syftet med studien var att undersöka drivkrafterna bakom det finsk-svenska försvarssamarbetet och för att skapa förståelse för hur en småstat kan navigera mellan olika alternativa försvarsstrategier beroende på omvärldsläge och hotmiljö i närområdet. Undersökningen har genomförts mot Allisons och Zelikows tre modeller: rationella aktörsperspektivet, organisatoriska perspektivet och maktkampsperspektivet. Resultatet visar att störst förklaringskraft fanns i det rationella aktörsperspektivet men kan delvis förklaras från de övriga två.

The technology of the 21st century has brought immense benefits to humanity. For example, we can communicate via the internet and have a whole encyclopaedia at our fingertips in our mobile devices. But society has also become more vulnerable to cyberattacks and other aggressive cyberthreats. As shown by the war in Georgia in 2008 and in Estonia in 2007 there are states that now have the power and will to act violently in cyberspace. Sweden has a general strategy for deterring agressors but how is deterrence used in cyberspace and does Sweden actually have a specific cyberdeterrence strategy? Theorists in deterrence have concluded that deterrence in cyberspace differs in various ways from conventional deterrence. One of these theorists, Will Goodman, has identified several elements which can lead to success in cyberdeterrence. An analysis of Sweden´s cyberstrategy using these criteria shows that Sweden cannot live up to all of them. The results may be due to the relatively small size of the Swedish state but may also reflect the lack of any clear cyberstategy.

Till följd av stigande temperaturer smälter isen i Arktis. Farleder öppnas för transporter och de naturtillgångar som legat skyddade av isen blir tillgängliga för utvinning. Stormakterna USA, Ryssland och Kina intresserar sig för regionen och dynamiken mellan dem påverkar den säkerhetspolitiska situationen däri. I Euro-Arktis upplever Norge sedan 2009 en alltmer utmanande säkerhetspolitisk situation, från att ha varit i en ohotad situation till ett ökat hot från Ryssland. De allianser och bilaterala samarbeten Norges säkerhet har vilat på är inte längre tillräckliga. Som småstat är Norges säkerhetspolitik, trots ett primärt intresse av närområdet, beroende av hur stormakter agerar. Småstater och specifikt Norge är, i jämförelse med stormakterna, relativt outforskade. I denna teorikonsumerande fallstudie undersöks utifrån ett realistiskt perspektiv hur stormakterna USA, Ryssland och Kinas maktkamp påverkar Norges säkerhetspolitiska val. Studien avhandlar perioden 2009 till 2019. Studiens resultat visar att rivaliteten mellan USA och Ryssland, samt USA och Kina har ökat under tidsperioden, vilket påverkar den säkerhetspolitiska dynamiken i Norges närområde. Vidare har Natos och USA:s splittrade fokus inneburit att Norge tvingats söka säkerhet genom att stärka sin militära förmåga och samarbeta närmre med framför allt Sverige och Finland. Slutligen visar studien att småstater noggrant behöver välja sin säkerhetsstrategi då stora allianser och stormakter inte alltid har samma prioriteringar som småstater.

This study examines the theory of Robert Leonhard about combined arms and in what extent it can explain the outcome of the Six-day war and the second Lebanon war. Since both the Six-day war and the second Lebanon war involved Israel but the outcome differs, a gap and the need for further studies appears. The theory of combined arms consists of three principles that to some extent needs to be fulfilled in order to optimise the chances of winning. Since some of the Swedish Armed Forces doctrines are based out of this theory, it is of importance to further test the ideas of Leonhard. By testing the explanatory value of the theory, the study aims to create deeper and wider knowledge to the subject which in a broader perspective also contributes to the strengthening of the Swedish Security Politics as well as the Swedish Armed Forces. The result of this multiple case study shows that the theory to a high degree can explain the outcome of the wars. Since few studies have analysed the theory applied on a small state like Israel, the ability to generalize has increased with this study, although further studies are needed.