Studiens syfte är att genom tolkningsfenomenologisk analys, IPA, undersöka förskollärares upplevelser och meningsskapande kring sin egen användning av sång och musik i förskolans omsorgssituationer. Studiens resultat är att förskollärares förförståelse av fenomenet kommunikativ musikalitet framträder genom deras begrepp, exempelvis sjunga eller ramsa. Begreppen framträder även i kombination med kroppsliga/visuella uttryckssätt samt upplevelsen av här och nu. Analysen har även resulterat i en komplex bild av förskollärares meningsskapande kring kommunikativ musikalitet i omsorgssituationer: Fenomenet kommunikativ musikalitet upplevs av förskollärarna som dels förebyggande, dels förändrande när det gäller känslor eller stämningar i gruppen. Kommunikativ musikalitet upplevs som värdefullt då det upplevs i gemenskap och samförstånd med andra. Förskollärarna upplever ett fungerande samspel när de använder kommunikativ musikalitet, då de anpassar sig efter barnets uttryck. De anpassar även samspelet efter sammanhangets antal barn och avståndet till dessa. Kommunikativ musikalitet upplevs ske spontant och genom reflektion får förskolläraren en djupare förståelse för sitt samspel. Slutsatsen är att studier av samspelet och relationen mellan förskollärare och förskolebarn, även i grupp, kan ge ytterligare kunskap om de speciella förhållanden som råder i förskolans livsvärld.