Självreglerat lärande är en metakognitiv process som visat sig främja idrottares prestation och utveckling. En förutsättning för denna process är att idrottare känner motivation till att utvecklas inom sin idrott. Hur självreglerat lärande och motivation korrelerar samt eventuella skillnader mellan lagidrottare och individuella idrottare avseende självreglerat lärande och motivation är dock relativt outforskade områden. Således var syftet med föreliggande studie att undersöka detta närmare. I studien användes ett teoretiskt ramverk baserat på Self-Regulated Learning (SRL) samt Self Determination Theory (SDT) för att undersöka dessa områden hos 102 tävlingsaktiva idrottare mellan 18-30 år (M = 23,71, SD = 3,77) i deras träningsvardag. Data samlades in genom två elektroniska självskattningsformulär: The Behavioral Regulation in Sport Questionnare (BRSQ-24) och Self-Regulated Learning-TT (SRL-TT). Variansanalyser genomfördes för att undersöka eventuella skillnader avseende SRL och motivationsform mellan respektive grupp. Korrelationsanalyser genomfördes för att undersöka sambanden mellan SRL och motivationsform.  Resultaten visade att individuella idrottare skattade en signifikant högre användning av samtliga SRL-strategier än lagidrottare, medan grupperna inte skiljde sig signifikant gällande motivationsform. Vidare var sambandet mellan autonom motivation och samtliga SRL-faser signifikant positivt för hela urvalet. Resultaten kan förklaras av att det inom individuella idrotter är mer naturligt att använda självreglerat lärande samt att idrottares motivationsform och i vilken utsträckning de använder sig av SRL-strategier korrelerar. Framtida forskning kan med fördel undersöka på vilket sätt idrottares motivationsform och SRL påverkar varandra.