På vuxenutbildningen förväntar sig lärarna att eleverna ska kunna reglera sitt lärande genom att sätta upp rimliga mål, planera hur målen ska nås och genomföra planen. Detta kallas självreglerat lärande (SRL) och är viktigt inom så väl studier som arbetslivet. Det finns däremot elever inom vuxenutbildningen som inte har fått möjligheten att utveckla SRL och därför var syftet med denna studie att studera hur SRL kan utvecklas hos en elev i matematiksvårigheter. Aktionsforskning var metoden för att uppnå detta syfte där aktionen bestod av tolv enskilda lektioner. På dessa lektioner använde läraren olika strategier kopplat till både SRL, motivation och feedback med intentionen att bedöma vilka effekter dessa strategier fick för elevens SRL användes observationer och intervjuer. Strategierna var till exempel enskilda lektioner, tydliggör lärandemål, nivåanpassa uppgifter, introducera en problemlösningsmall och använda självskattningsmatriser, olika former av självbedömning samt feedback. Detta resulterade bland annat i att eleven började reflektera mer över sitt eget lärande samt förändrade synen på inlärning.

Utifrån två pedagogiska metoder Verkstadsarbetet och Datorn som pedagogiskt verktyg är syftet med studien att söka svar på frågorna om hur elevers språklärande synliggörs samt vilka förutsättningar som ges för elevers språklärande. Studien är en fallstudie med etnografisk ansats. Vid datainsamlingen användes triangulering och de datainsamlingstekniker som användes var deltagande observationer, informella samtal med både elever och lärare samt en fokusgruppintervju med lärare. Resultatet visar att elevernas språklärande synliggörs genom olika typer av samtal, i analoga läspraktiker, i analoga skrivpraktiker, i digitala läspraktiker och i digitala skrivpraktiker. Studien visar vidare att ett stort antal förutsättningar, inom olika områden, ges för elevers språklärande. I den pedagogiska praktiken finns en atmosfär av tillit. Verkstadsarbetet ger förutsättningar för relationsskapande ur både ett elev- och ett lärarperspektiv vilket bidrar till att lärarna i större utsträckning kan anpassa undervisningen efter elevernas erfarenheter, intressen och behov. Alla elever ges möjlighet att utveckla ett minnande och lärande med hjälp av kulturella verktyg där främst datorn används som ett pedagogiskt verktyg. Den pedagogiska praktiken utgör en miljö där ett självreglerat lärande kan gro och växa. Tillsammans skapar lärare och elever en gemensam kunskapskultur som utmärks av aktivitet, kreativitet och lust att lära.

No description available.

Många elever på yrkesprogram har svårt att klara matematiken. Syftet med denna studie var att öka kunskaperna om hur ett antal elever på fordonsprogrammet uppfattade och tänkte kring ämnet matematik liksom deras tidigare erfarenheter av matematikundervisning och hur motivation, självreglerat lärande och stöd påverkat och påverkar deras matematikinlärning. För att komma fram till det intervjuades sex elever och deras matematiklärare i två olika skolor i helt olika delar av Sverige. Eleverna i studien hade alla likadan erfarenhet av matematikundervisning, där lektionerna började med en genomgång och efter det eget arbete med uppgifter, oftast från matematikboken. Alla intervjuade elever hade till allra största del yttre motivation till att klara godkänt betyg i matematik, där de yttre faktorer som påverkade dem var kopplade till en bra framtid. Ingen av de intervjuade eleverna hade klart för sig vilka kunskaper som förväntades av dem i matematiken, vilket gjorde att de inte hade de förutsättningar som behövdes för att använda sig av självreglerat lärande, SRL, och gjorde inte heller det. Förbättrade resultat i matematik går att få genom ökad motivation hos eleverna, och motivationen kan förbättras genom att eleverna ser nyttan med matematiken liksom att de har en känsla av att klara av den. En kombination av undervisning med laborativa och yrkesanknutna uppgifter, grupparbeten och övningsuppgifter inom den proximala utvecklingszonen liksom tydliga mål skulle höja elevernas motivation och därmed resultaten i matematik.

Självreglerat lärande är en metakognitiv process som visat sig främja idrottares prestation och utveckling. En förutsättning för denna process är att idrottare känner motivation till att utvecklas inom sin idrott. Hur självreglerat lärande och motivation korrelerar samt eventuella skillnader mellan lagidrottare och individuella idrottare avseende självreglerat lärande och motivation är dock relativt outforskade områden. Således var syftet med föreliggande studie att undersöka detta närmare. I studien användes ett teoretiskt ramverk baserat på Self-Regulated Learning (SRL) samt Self Determination Theory (SDT) för att undersöka dessa områden hos 102 tävlingsaktiva idrottare mellan 18-30 år (M = 23,71, SD = 3,77) i deras träningsvardag. Data samlades in genom två elektroniska självskattningsformulär: The Behavioral Regulation in Sport Questionnare (BRSQ-24) och Self-Regulated Learning-TT (SRL-TT). Variansanalyser genomfördes för att undersöka eventuella skillnader avseende SRL och motivationsform mellan respektive grupp. Korrelationsanalyser genomfördes för att undersöka sambanden mellan SRL och motivationsform.  Resultaten visade att individuella idrottare skattade en signifikant högre användning av samtliga SRL-strategier än lagidrottare, medan grupperna inte skiljde sig signifikant gällande motivationsform. Vidare var sambandet mellan autonom motivation och samtliga SRL-faser signifikant positivt för hela urvalet. Resultaten kan förklaras av att det inom individuella idrotter är mer naturligt att använda självreglerat lärande samt att idrottares motivationsform och i vilken utsträckning de använder sig av SRL-strategier korrelerar. Framtida forskning kan med fördel undersöka på vilket sätt idrottares motivationsform och SRL påverkar varandra.

<p>This report presents findings from research in Ribáuè district, Nampula province, in northeast Mozambique. Our aim was to understand the living conditions of the impoverished elderly and identify strategies that may improve their situation. We conducted semi-structured interviews with elderly people, including some of the most vulnerable and some who receive income from the social assistance programme. To gain a wider context we met representatives of governmental and non-governmental organisations and referred to secondary sources.</p><p>We use the Sustainable Rural Livelihoods framework to present the capital assets (natural,social, financial, physical and human) of Ribáuè district and of its elderly inhabitants. We consider how access to assets is affected by political, economic and cultural factors in the community. We set the situation of the elderly against the development history of postindependence Mozambique, and international concern about poverty, the ageing population and their human rights.</p><p>We find that social assets in the form of human relationships, and natural assets in the form of land, are essential for elderly people’s livelihoods. Most of the elderly have very limited access to financial assets, apart from the few who receive social ssistance. This programme makes a very small but appreciated contribution to family welfare. However the programme’s reach has been limited geographically and eligibility regulations tend to obstruct access for the very poorest. In general the human capital of the rural and uneducated elderly is declining, as society increasingly values modern skills and knowledge. However the Ribáuè residents we met experience some benefit from infrastructure modernisation. Elderly people are receiving more attention, especially as carers of children.</p><p>We have identified existing strategies for improving elderly people’s livelihoods. We suggest ways to build on these, as well as possible new strategies. If development policies are both equitable and successful, increased employment and taxation should enable formal pension and social security systems to provide for the elderly in the long-term future. In the short to medium term, expansion of the social assistance programme must be prioritised, as it is vital to the most vulnerable. It is also important that people’s customary engagement in mutually supportive social networks is strengthened rather than undermined by development changes.</p><p>Key words: Mozambique, Nampula, elderly, social assistance, the food subsidy program (PSA), Sustainable Rural Livelihoods (SRL)</p>

No description available.

För att nå en hög nivå av expertis inom sporten ishockey så krävs det att spelare har mycket goda och specifika motoriska, fysiologiska och psykologiska färdigheter. Tidigare forskning på unga elitsatsande fotbollsspelare har visat att de som nått en hög nivå, har en högre grad av självreglerat lärande. Syftet med studien var att undersöka självreglerat lärande, samt utforma och utvärdera en metod för att öka graden av självreglerat lärande, hos unga elitsatsande ishockeyspelare. Studien var av kvasi-experimentell design där ett lag fungerade som interventionsgrupp (Sub-elit, n = 15) och ett annat lag fungerande som kontrollgrupp (Elit, n = 18). Interventionen bestod av att spelarna i interventionsgruppen fick utvärdera sin egen prestation och utveckling en gång i veckan under fem veckor. Spelarna i båda grupperna fyllde i självskattningsskalan SRL-TT före och efter interventionen. Sex spelare intervjuades om deras upplevelser av självreglerat lärande och interventionen. Resultaten visar på att det fanns en skillnad vad gäller graden av självreglerat lärande mellan spelarna på högsta nivå (elit) och spelarna på en nivå under (sub-elit), men att interventionen inte hade någon statistiskt signifikant effekt på spelarnas förmåga att ägna sig åt självreglerat lärande. De intervjuade spelarna anser dock att interventionen har fått dem att tänka mer på sin utveckling och hur de presterat. Spelarna anser också att en dialog med tränarna leder till att de själva tänker mer på vad de behöver utveckla i sitt spel. / To achieve a high level of expertise in the sport of ice hockey, players need very good and specific motor, physiological and psychological skills. Previous research on young elite football players has shown that those who have reached a high skill level have a higher degree of self-regulated learning. The purpose of the study was to investigate self-regulated learning, and to design and evaluate a method for increasing the degree of self-regulated learning, in young elite ice hockey players. The study was of quasi-experimental design where one team was intervention group (Sub-elite, n = 15) and another team functioning as a control group (Elite, n = 18). The intervention consisted of the players in the intervention group evaluated their own performance and development once a week for five weeks. Players in both groups completed the self-assessment scale SRL TT before and after the intervention. Six players were interviewed about their experiences of self-regulated learning and the intervention. Results indicate that there was a difference in self-regulated learning between elite- and sub-elite players, and that the present intervention did not have a statistically significant effect on the players’ degree of self-regulated learning. The interviewed players, however, believe that the intervention has made them think more about their development and how they performed. The players also believe that dialogue with the coaches leads them to think more about what they need to develop in their game.

Semantic role labeling is an important stage in systems for Natural Language Understanding. The basic problem is one of identifying who did what to whom for each predicate in a sentence. Thus labeling is a two-step process: identify constituent phrases that are arguments to a predicate, then label those arguments with appropriate thematic roles. Existing systems for semantic role labeling use machine learning methods to assign roles one-at-a-time to candidate arguments. There are several drawbacks to this general approach. First, more than one candidate can be assigned the same role, which is undesirable. Second, the search for each candidate argument is exponential with respect to the number of words in the sentence. Third, single-role assignment cannot take advantage of dependencies known to exist between semantic roles of predicate arguments, such as their relative juxtaposition. And fourth, execution times for existing algorithm are excessive, making them unsuitable for real-time use. This thesis seeks to obviate these problems by approaching semantic role labeling as a multi-argument classification process. It observes that the only valid arguments to a predicate are unembedded constituent phrases that do not overlap that predicate. Given that semantic role labeling occurs after parsing, this thesis proposes an algorithm that systematically traverses the parse tree when looking for arguments, thereby eliminating the vast majority of impossible candidates. Moreover, instead of assigning semantic roles one at a time, an algorithm is proposed to assign all labels simultaneously; leveraging dependencies between roles and eliminating the problem of duplicate assignment. Experimental results are provided as evidence to show that a combination of the proposed argument identification and multi-argument classification algorithms outperforms all existing systems that use the same syntactic information.

This report presents findings from research in Ribáuè district, Nampula province, in northeast Mozambique. Our aim was to understand the living conditions of the impoverished elderly and identify strategies that may improve their situation. We conducted semi-structured interviews with elderly people, including some of the most vulnerable and some who receive income from the social assistance programme. To gain a wider context we met representatives of governmental and non-governmental organisations and referred to secondary sources. We use the Sustainable Rural Livelihoods framework to present the capital assets (natural,social, financial, physical and human) of Ribáuè district and of its elderly inhabitants. We consider how access to assets is affected by political, economic and cultural factors in the community. We set the situation of the elderly against the development history of postindependence Mozambique, and international concern about poverty, the ageing population and their human rights. We find that social assets in the form of human relationships, and natural assets in the form of land, are essential for elderly people’s livelihoods. Most of the elderly have very limited access to financial assets, apart from the few who receive social ssistance. This programme makes a very small but appreciated contribution to family welfare. However the programme’s reach has been limited geographically and eligibility regulations tend to obstruct access for the very poorest. In general the human capital of the rural and uneducated elderly is declining, as society increasingly values modern skills and knowledge. However the Ribáuè residents we met experience some benefit from infrastructure modernisation. Elderly people are receiving more attention, especially as carers of children. We have identified existing strategies for improving elderly people’s livelihoods. We suggest ways to build on these, as well as possible new strategies. If development policies are both equitable and successful, increased employment and taxation should enable formal pension and social security systems to provide for the elderly in the long-term future. In the short to medium term, expansion of the social assistance programme must be prioritised, as it is vital to the most vulnerable. It is also important that people’s customary engagement in mutually supportive social networks is strengthened rather than undermined by development changes. Key words: Mozambique, Nampula, elderly, social assistance, the food subsidy program (PSA), Sustainable Rural Livelihoods (SRL)