Bakgrund Tidigare forskning visar att engelskämnet är ett av skolans ämnen där lärare i mycket stor utsträckning använder läromedel i undervisningen. Samtidigt sker ingen statlig granskning av läromedel och läromedelsförlagen är inte skyldiga att skriva ett innehåll som relaterar till läroplanens grundsyn på språklärande. Istället ansvarar lärare självständigt för att både välja och granska läromedel. Forskning visar dock att tidsbrist leder till att lärare inte granskar eller analyserar läromedlen och dess relation till läroplanen innan de används i undervisningen. I bakgrunden för studien framkom att läroplanen har en funktionell och kommunikativ syn på språklärande samt att elevens ansvarstagande över det egna lärandet är av vikt för språklärandet. Vikten av elevernas eget ansvar för sitt lärande är didaktiska tankar som återfinns i teorin om Learner Autonomy och utgör studiens teoretiska ramverk. Syfte Syftet med studien var att undersöka relationen mellan läroplanens grundsyn på språklärande och innehållet i engelskt läromedel, för årskurs 6, vilket elever använder självständigt. Metod För studien användes innehållsanalys som datainsamlingsmetod. Resultatet organiserades och analyserades utefter delarna i läroplanens grundsyn på språklärande. Urvalet bestod av fyra läromedel med titeln ”Workbook”, samtliga är skrivna för att användas i årskurs 6. Till analysen begränsades källmaterialet till att endast behandla 50 uppgifter fördelat på de första uppslagen i varje kapitel. Resultat Studiens resultat visade att det saknas en tydlig relation mellan läroplanens grundsyn på språklärande och innehållet i de analyserade läromedlen. Innehållet i läromedlen kan heller inte sägas stötta eleverna att arbeta språkutvecklande utefter Learner Autonomy.

Utifrån två pedagogiska metoder Verkstadsarbetet och Datorn som pedagogiskt verktyg är syftet med studien att söka svar på frågorna om hur elevers språklärande synliggörs samt vilka förutsättningar som ges för elevers språklärande. Studien är en fallstudie med etnografisk ansats. Vid datainsamlingen användes triangulering och de datainsamlingstekniker som användes var deltagande observationer, informella samtal med både elever och lärare samt en fokusgruppintervju med lärare. Resultatet visar att elevernas språklärande synliggörs genom olika typer av samtal, i analoga läspraktiker, i analoga skrivpraktiker, i digitala läspraktiker och i digitala skrivpraktiker. Studien visar vidare att ett stort antal förutsättningar, inom olika områden, ges för elevers språklärande. I den pedagogiska praktiken finns en atmosfär av tillit. Verkstadsarbetet ger förutsättningar för relationsskapande ur både ett elev- och ett lärarperspektiv vilket bidrar till att lärarna i större utsträckning kan anpassa undervisningen efter elevernas erfarenheter, intressen och behov. Alla elever ges möjlighet att utveckla ett minnande och lärande med hjälp av kulturella verktyg där främst datorn används som ett pedagogiskt verktyg. Den pedagogiska praktiken utgör en miljö där ett självreglerat lärande kan gro och växa. Tillsammans skapar lärare och elever en gemensam kunskapskultur som utmärks av aktivitet, kreativitet och lust att lära.

Syftet med studien är att belysa hur förskollärare konstruerar sitt arbete med barns språkutveckling genom att lyfta fram barns interaktion i lek utifrån förskollärares perspektiv. I vår studie har vi använt oss utav en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer när vi har undersökt hur förskollärare beskriver sitt arbete med barns språklärande i deras lek samt hur förskollärarna beskriver barns interaktioner i leken som sker på förskolan. Vidare har vi använt oss utav en kvalitativ innehållsanalys när vi analyserade materialet. Studien lyfter fram förskollärarnas arbete utifrån vad ett urval förskollärare berättar i intervjun tillsammans med studiens författare, deras syn på sig själva, deras tillgänglighet i barns lek och vikten av att arbeta med barns språklärande. I studien skrivs det även fram hur olika förskollärare konstruerar sitt arbete med språklärande utifrån vad de berättade i intervjuerna, dels på grund av barngrupp och arbetslag men även deras syn på sig själv som förskollärare i form av vilken roll de intar vid barns lek. Utifrån förskollärarnas verbala berättande visar resultatet att leken är viktig för barns verbala språk och därmed är det viktigt som förskollärare att vara en delaktig och närvarande pedagog och på så vis interagrera språket i barns lek. Med hjälp utav aktuell forskning belyser studien vikten av att använda leken som ett hjälpmedel, ett verktyg eller en plattform för barns utveckling och inte bara för nöjets skull. Till skillnad från den tidigare forskningen vi studerat, belyser vår studie där våra intervjuer ligger till grund, där förskollärarna berättar att leken skapar en viss trygghet hos barnen samt är en viktigt faktor för att barns språkliga utveckling ska kunna ske.

Studiens syfte var att undersöka vilka digitala hjälpmedel samt hur de används av förskollärarna som stöd till barns språklärande i förskolans verksamhet. Semistrukturella intervjuer genomfördes av sex förskollärare från fyra avdelningar på en förskola. Av resultatet från intervjuerna framgår att digitala hjälpmedel används i varierande grad på de olika avdelningarna. Gemensamt för de intervjuade förskollärarna är att de ser de digitala hjälpmedlen som ett komplement till traditionella artefakter, att de ska ha ett syfte för barns lärande samt att digitala hjälpmedel kan skapa möjlighet till variation i aktiviteter. Min slutsats av studien är att det är förskollärarens motivation, intresse och engagemang som är avgörande för att barnen ska få ett lustfyllt språklärande genom de digitala hjälpmedel som tas in och används i verksamheten.

The purpose of this study is to contribute knowledge on how pedagogues use play as a way to expose children to the English language. I chose the qualitative method of interviews to conduct my study. The objects of study were four English speaking pedagogues at a preschool with English in their profile. This profile was a major factor when choosing where to carry out the study, as not every preschool in Sweden offers English. The interviews were conducted in English, as all four pedagogues were native English speakers and I did not want a possible language barrier to influence the results. The questions were composed with play as a focal point and a way to expose the children to English. My findings showed that play is an important tool for children to take part of and learn English. The pedagogues intentionally used play both when it was initiated by the children, but also in planned activities lead by the pedagogue. All four pedagogues expressed that play is the way through with children learn, and therefore an important factor to consider. / Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om pedagogers arbete med att genom lek stimulera det engelska språket. Jag valde att göra en kvalitativ undersökning i form av enskilda intervjuer med fyra engelsktalande pedagoger på en förskola. Förskolan erbjuder engelska i sin profil och detta styrde mitt val av undersökningsobjekt. Intervjuerna genomfördes på engelska, då alla fyra pedagoger har engelska som modersmål och jag inte ville att en eventuell språkbarriär skulle påverka resultatet. Frågorna utgick ifrån leken som möjlighet för att stimulera det engelska språket. I resultatet visade det sig att leken är ett viktigt redskap för att barnen ska få ta del av och lära sig engelska. Pedagogerna använde medvetet leken både där det initierades av barnen men även i pedagogstyrda aktiviteter. Samtliga pedagogers inställning till leken var att det är genom denna som barnen lär sig.

Lärande i det svenska språket är av vikt för barn med annat modersmål än svenska. Språkliga erfarenheter ska läras in i en tidig ålder för att inte leda till svårigheter i språklärandet. Eventuella svårigheter kan senare påverka barnens kommande skolgång och framtida studier. Språket är viktigt eftersom det ger oss ett kommunikativt verktyg som behövs för att leva i samhället. Syftet med denna studie är att få förståelse för pedagogers arbetssätt och förhållningssätt gällande inlärning i svenska som andraspråk för barn med utländskt modersmål. Studiens två forskningsfrågor är: ”Vilka arbetssätt uttrycker pedagoger utifrån sina horisonter i arbetet med språkutveckling med barnen?” samt ”Vilka utmaningar utifrån sina erfarenheter ger pedagoger uttryck för i arbetet med språkutveckling med barnen?” För att besvara dessa forskningsfrågor genomfördes samtalsintervjuer med pedagoger på två avdelningar i en mångkulturell förskola. Dessa intervjuer ljudinspelades och transkriberades varefter transkriberingarna blev analyserade utifrån ett hermeneutiskt perspektiv. De hermeneutiska tolkningar som uppkommit genom samtalsanalysen har därefter utgjort resultatet till denna forskningsstudie. Sammanfattningsvis visade studien att de förhållnings- och arbetssätt som pedagogerna uttryckte var öppensinnade och empatiska. Pedagogerna ville stötta barnen i att lära sig svenska, samt vara goda förebilder för barnen i hur de själva använder det svenska språket. De utmaningar som pedagogerna uttryckte var bristande kommunikation med föräldrarna samt att få vara en del i en mångkulturell kontext och bidra till att barnen ges ett utvecklande språklärande i svenska. Studiens slutsats blev att om språklärande i svenska för barn med annat modersmål än svenska ska ske, krävs både engagemang, intresse, lyhördhet och tydlighet hos pedagogerna. Utöver detta behöver de också förhålla sig till barnens individuella språkkompetenser och bakgrunder samt att använda varierade arbetssätt och resurser för att kunna erbjuda barnen ett så utvecklande språklärande som möjligt.

Den här studien omfattar fysiska böcker i förskolan med fokus på barns språklärande och förskollärares arbetssätt. Syftet är att synliggöra hur förskollärare arbetar med fysiska böcker i förskolan. Detta för att förstå bokens relevans för barns verbala språklärande. Frågeställningarna som ligger till grund för studien är följande: På vilka sätt berättar förskollärare om arbetet med fysiska böcker i relation till barns verbala språklärande? Hur kan vuxna stötta barns verbala språklärande i arbetet med fysiska böcker enligt förskollärare? Och, hur ser urvalsprocessen ut enligt förskollärare när de avgör vilka fysiska böcker som ska finnas i verksamheten? Studien tar inspiration från socialkonstruktivismen och metoden byggs vidare på semistrukturerade intervjuer med sex förskollärare. Intervjuerna transkriberades och empirin analyserades med hjälp av tematisk analys. Resultatet presenteras i huvudrubrikerna: Arbetssätt, Stöttning och Böcker i verksamheten, dessa huvudteman innehåller också underrubriker för att studien ska få en tydligare struktur. Studiens resultat visar olika arbetssätt för att ta sig an en bok. Boksamtal, dramatisering och andra återkommande aktiviteter kring böcker menar respondenterna är viktigt för barns verbala språklärande. Resultatet belyser även engagemang, upprepning och att inte rätta barnen utan istället bekräfta dem, detta i samband med förskollärarens stöttande roll. Till sist visar resultatet vad för böcker verksamheterna prioriterar samt hur viktigt det är att lyssna till barnens intresse för att få dem nyfikna och engagerade. Studiens slutsats visar att den fysiska boken inte får glömmas bort, boken kan vara ett behjälpligt redskap för förskollärare när de ska arbeta med barns språklärande i förskolan.

Denna studies syfte är att jämföra hur man arbetar med barns språkutveckling på en etniskt homogen och en mångkulturell förskola, där den etniskt homogena förskolan består av huvudsakligen barn som har svenskan som modersmål. För att kunna jämföra detta ställde vi oss frågor som: Hur ser pedagogerna på språk och när anser de att ett språklärande sker? Vi undrade också hur pedagogerna tog tillvara på barns flerspråkighet och hur de arbetade språkfrämjande på deras avdelningar. Vår tanke var att dessa frågor skulle leda till att se om där fanns några likheter och skillnader i arbetet beroende på om barnen är en- eller flerspråkiga.Vi använde oss av kvalitativ metod för att kunna besvara de frågeställningar vi hade. Det empiriska materialet bestod av 7 intervjuer gjorda med två olika arbetslag. Ett arbetslag som arbetar på en förskola som består huvudsakligen av svenska barn och ett arbetslag på en förskola som består huvudsakligen av barn med ett annat modersmål än svenska.Resultatet visade att där fanns väldigt många likheter i hur det språkfrämjande arbetet sker. Vi kunde se att de använde sig av metoder som berättande, återberättande, sagor och rim & ramsor på båda förskolorna. Däremot var det svårt att jämföra arbetet med bevarandet av flerspråkigheten då det på den ena förskolan inte fanns mer än sex barn som var flerspråkiga. Det vi kunde märka var att alla pedagogerna var väldigt positivt inställda till barnens flerspråkighet.

Samhället och förskolan utvecklas ständigt – idag går allt fler flerspråkiga barn på förskolan och det blir därför av betydelse att uppmärksamma flerspråkiga barns språklärande. Syftet med den här studien är att undersöka vad som kännetecknar de språkliga handlingarna hos de flerspråkiga barnen i samspel med andra barn och förskollärare i leken. Frågeställningarna är: - Vilka språkliga handlingar tar de flerspråkiga barnen i bruk i leken? - Vilka av dessa handlingar kan härledas till språklärande? Vår studie tar sin ansats i det sociokulturella perspektivet. De centrala begrepp som berörs i vår studie utifrån detta perspektiv är språk, handlingar, artefakter, mediering, lärling, guidat deltagande och deltagande förståelse. Vår studie designades som en fallstudie med utgångspunkt i en kritisk mikro-etnografisk metod. För att få fram empirin har vi använt oss av deltagande observationer som kompletterades med stimulated recall kombinerat med en semistrukturerad intervju. Det analysverktyg vi använt för att analysera empirin är en kritisk mikro-etnografi analys. Resultatet i studien synliggör hur de språkliga handlingar som visar sig i leken hos de flerspråkiga barnen tar sig i uttryck som guidat deltagande, mediering genom artefakter och hur den verbala kommunikationen styr leken.

Forskning om barns språklärande visar att det är i vardagssituationer som barn har stor möjlighet att utveckla sitt språk och i denna studie har syftet varit att undersöka vilka språklärandesituationer som synliggörs i kommunikationen mellan pedagoger och barn i förskolans hall. Studien utgår från följande frågeställning: På vilka sätt kommunicerar pedagoger med barn i åldern 1-3 år vid påklädningssituationer i hallen och hur kan denna kommunikation bidra till språklärande? Vi har valt detta ämne då våra eftersökningar visar att forskningen kring språklärande i förskolans hall är begränsad. Studien är genomförd på en förskola i södra Sverige och vi har använt videoinspelning som insamlingsmetod av materialet. Studien utgår från sociokulturellt perspektiv och vi har använt induktiv tematisk analys. Våra analysbegrepp är stöttning och kommunikation. Utifrån föreliggande studie drar vi slutsatsen att språklärande äger rum i vardagssituationer. Detta synliggörs i de situationer i vilka pedagoger kommunicerar med barn genom att benämna och upprepa ord och begrepp, ställa frågor till barnen samt ta tillvara på de samtal barnen initierar. Vi har observerat att stöttning, det vill säga scaffolding, förekommer när pedagogerna ställer frågor samt benämner och upprepar ord och begrepp.