Syftet med den här studien är att undersöka hur pedagoger använder sig av förskolans material för att stötta barns läs- och skrivlärande. Frågeställningen som ligger till grund för studien är, hur interagerar pedagoger i läs- och skrivhandlingar med barn och med material i förskolan. Syftet och frågeställningen har uppkommit efter att vi har uppmärksammat en brist i tidigare forskning samt ute på fältet angående hur pedagoger använder förskolans material, vid läs- och skrivhandlingar. Det är en kvalitativ studie och den är skriven ur ett sociokulturellt perspektiv. Datamaterialet samlades in genom videoinspelning och fältanteckningar på två förskolor i södra Sverige. Videomaterialet observerades och analyserades utifrån interaktionsanalys och de sociokulturella begreppen stöttning, handlingar och medierande verktyg. Resultatet i studien visar hur engagemanget hos pedagogerna är viktigt men framförallt vart deras engagemang är riktat, så det inte går förlorat. Ytterligare visar resultatet att en viss avsaknad av tillit till barnen finns hos pedagogerna vid placeringen av materialet/verktygen i förskolan. Det är inte att pedagogerna använder material eller vilka material de använder som är det primära, det är hur de använder materialet. Det är viktigt att läs- och skrivaktiviteter diskuteras på förskolan både ur en individuell nivå men även ur en social nivå. Andra didaktiska konsekvenser är att pedagoger på förskolor behöver diskutera deras tillit till barn samt hur deras engagemang kan användas på bästa sätt.

Problemformuleringen grundar sig i att det finns ett stort tolkningsutrymme i förskolansläroplan då den inte säger hur läroplansmålen bör uppnås utan bara att de bör uppnås och därförblir förskolans undervisning inte likvärdig. Syftet med studien är att undersöka hur förskollärareresonerar kring sitt eget arbete för att främja yngre barns språklärande. Syftet besvaras medhjälp av följande frågeställning: Vilka diskurser framkommer i förskollärares resonemang kringarbetet för att yngre barn, två till fyra år, ska bli framgångsrika inom språklärande?Den kvalitativa studien har sin utgångspunkt i en socialkonstruktionistisk vetenskapsteori ochresultatet är analyserat ur ett diskurspsykologiskt perspektiv och dess centrala begrepp. Empirinhar samlats in genom semistrukturerade intervjuer med fem stycken verksamma förskollärare.De diskurser som framkom i resultatet var förskollärares språkundervisning somkommunikation, samlärande, stöttande samt utforskande. Någon som genomsyrat samtligaintervjuade förskollärares resonemang var kommunikationens betydelse för språklärande. Detfanns också variationer i resultatet som framförallt handlade om hur förskollärarna arbetar föratt främja barns språklärande. Slutsatsen av studien är att förskollärare har resonerat kringvarierande arbetssätt för barns språklärande vilket kan ge en utbildning som inte är likvärdigför språklärandet hos barnen. Ytterligare en slutsats är att det förskollärare gemensamt resoneratkring som anses vara av stor betydelse i förskollärarna är kommunikation, samlärande, attfinnas som stöttning för barnen samt en utforskande verksamhet.